Annonsera på Avpixlat

Så här kan SD rädda akademin

KRÖNIKA I universitet runtom i västvärlden har det på senare tid funnits en trend där studenter (påhejade av vänsterakademiker och journalister) krävt att universiteten ska skydda dem från verkligheten: Studentkårerna vill att universiteten ska vara ”trygga zoner” där man ska slippa höra ”kränkande” åsikter, framförallt då sådana som traditionellt framförs av Sverigedemokrater och andra värdekonservativa.

Vissa universitet (exempelvis Södertörn) utmärker sig mer än andra i sin strävan att omlinda campusområdet i bubbelplast, men alla universitet är delaktiga i curlandet av studenterna och deras ovärderliga ”känslor”. Men vad skulle SD i regeringsställning rent konkret kunna göra för att rädda akademin från PK-brigaden?

Man skulle till exempel kunna…

  • Koppla studiemedel till resultat. I dagsläget så kräver CSN att den som får studiemedel ska ha blivit godkänd på 70 % av de poäng han eller hon tidigare haft studiemedel för. Om man uppfyller det kravet så har man dock samma summa studiemedel, helt oavsett faktiska betyg. Prestation spelar ingen roll på universitet; studenten som alltid får 5:or har samma belopp som studenten som får 2:or i 70 % av kurserna och 1:or i resten. Det här systemet förbereder inte studenterna för livet utanför universitetet – CSN lär indirekt studenterna att prestation inte har någon koppling till kompensation. Mer verklighetsfrånvänt blir det helt enkelt inte. Inte undra på att studenterna gnäller när de sen kommer ut i en värld där killen som bara gör 70 % av jobbet till en knappt godkänd standard och inte gör resten överhuvudtaget får sparken (eller åtminstone betydligt sämre betalt än den som gör 100 % av arbetet lysande) när de är vana vid CSN:s lånemarxism där alla får lika mycket oavsett.

    Hur mycket studiemedel man kan få (nu menar jag både lån/bidrag och antal veckor) bör vara beroende på betyg (första året bör betyg från gymnasiet/HP-poäng avgöra) samt vilken utbildning man läser (bristyrkesutbildningar premieras). Med ett mer verklighetsförankrat studiemedelssystem tar vi ett viktigt steg mot att verklighetsförankra akademin.

  • Förbjuda universitet att censurera. Detta har jag skrivit om i en tidigare krönika, men det tål att upprepas: Poängen med akademin är att yttrandefriheten är total. Akademin är där nya idéer och koncept kommer ifrån och vi måste komma ihåg att många idéer som vi idag tar för givet verkade helt galna när de först föreslogs. Just därför begränsar vi inte yttrandefriheten i akademin; kreativiteten måste kunna flöda fritt för att få så många idéer och frågeställningar som möjligt. Detta har sina bieffekter såklart; akademin har allt ifrån anarko-kapitalistertill marxister (dock betydligt fler av de sistnämnda), och en hel del akademiker är milt sagt ganska excentriska. Så har det alltid varit (Arkimedes var uppenbarligen rätt udda) och så ska det alltid vara – det är ju inte sällan de excentriska typerna som får de banbrytande idéerna.

    Akademin har också alltid varit en plats där man får sina åsikter ifrågasatta. Detta gäller oavsett var man står på det politiska spektrumet; jag var betydligt mer nyliberal när jag reste till Irland som 18-åring, men några års ekonomistudier (+ erfarenheten av att leva i ett land med en helt kollapsad välfärdsstat) fick mig att värdera sociala skyddsnät lite högre än jag tidigare gjort. Jag minns också marxister som började universitetet i samma klass som mig, som inte längre var marxister när utbildningen var över. När man utbildar sig så lär man sig (förhoppningsvis) att världen är komplex och man förstår att extrema, svart-vita lösningar (och dit hör både marxism och nyliberalism) sällan fungerar särskilt bra i verkligheten.

    Studentkårer runt om i västvärlden tycker dock att det här med att få sin existerande världsbild ifrågasatt är något onödigt och rent av kränkande. De vill att universiteten ska vara en ”trygg zon” där ingen får uttrycka något som någon kan anse vara stötande, eller ”triggering” som det heter på nyspråk. Framförallt innebär detta att man inskränker yttrandefriheten för samhällsvetare (likt mig själv) som har åsikter som ligger utanför åsiktskorridoren, men även naturvetare kan falla offer för drev om de inte håller tungan rätt i mun.

    Saken är den att vi redan idag har lagar som begränsar yttrandefriheten: Vi har lagar mot olaga hot, hets mot folkgrupp, ärekränkning etc. Om en student eller professor bryter mot någon av dessa lagar bör personen självklart straffas, men varför ska ett universitet ha rätten att själva införa ytterligare begränsningar? Villkoret för att ett universitet ska få statliga medel bör vara att det upprätthåller yttrandefriheten och inte lägger sig platt inför vänsterextrema studentkårer. Och på tal om studentkårer…

  • Förbjud studentkårer från politisk aktivism. Studentkårer är i grund och botten bra – studenter bör ha en röst på universitetet, precis som arbetare får en röst på arbetsplatserna via fackföreningarna. I Sverige i synnerhet behövs studentkårer eftersom studenter inte betalar något till universiteten och därför skulle ha en väldigt dålig förhandlingsposition gentemot administrationen om de inte fick organisera sig.

    Med det sagt, så är studentkårer till för just studentfrågor. Tyvärr så ser vi överallt i världen hur studentkårer drabbas av det som inom managementteori kallas för ”mission creep”, då man glömmer bort vad ens uppdrag är, nämligen att arbeta med frågor som rör studenter i egenskap av studenter. I en allt större utsträckning arbetar studentkårer nu med frågor som rör studenter, ur vilken vinkel som helst: Flera studentkårerställer upp i Prideparaden eftersom det ju finns studenter som är HBTQ – men med den logiken skulle man ju kunna kalla inkomstskatt för en studentfråga, då det säkerligen finns fler studenter som jobbar och betalar inkomstskatt än som är HBTQ (OK, kanske inte på Södertörn…).

    Stockholms och Lunds studentkårer har tagit ställning för ett generöst flyktingmottagande, medan Uppsalas studentkår portade SD från en debatt och Göta Studentkårs ordförande fördömde Sverigedemokraterna och dess väljare som rasister. Umeå Universitet är ett annat vänsterfäste där studentkåren deltog i en demonstration mot tillfälliga uppehållstillstånd (hur många studenter skulle drabbas av tillfälliga uppehållstillstånd? Jag bara undrar).

    Studenter får såklart engagera sig politiskt; jag har varit engagerad politiskt sedan jag var 10 år gammal och tog inget uppehåll bara för att jag blev student. Studentkårer ska däremot inte engagera sig i politik som inte direkt rör studentfrågor, och de kårer som bryter mot det förbudet bör förlora sina statliga medel.

Jag har sagt det förr och det tål att upprepas: Vi har inte tagit tillbaka Sverige förrän vi tagit tillbaks akademin. De idéer jag presenterat ovan kan ses som ett första steg i vad som definitivt kommer att bli en lång kamp. Vi ses i kommentarsfältet!

John Gustavsson

Fler krönikor av John Gustavsson hittar du HÄR.

Tillägg:

Svar från Robert Stenkvist, riksdagsledamot (SD) och ledamot i utbildningsutskottet:

– Vad gäller “trygga zoner” så finns inga sådana i högskolelagen och våra högskolor har inte infört dessa vad jag vet. Däremot kan det ju skapas sådana zoner informellt, vilket självklart är helt fel. SD betonar vikten av att all undervisning skall ske på vetenskaplig grund eller beprövad erfarenhet. I den mån en universitetslärare framför egna åsikter (vilket i många ämnen är fullt relevant, t.ex. i filosofi) så äger samtliga studenter rätten att ifrågasätta lärarens utsagor. det är i själva verket vitsen med hela undervisningen i sådana sammanhang. En del av genusutbildningen/forskningen kan med rätta ifrågasättas.

– Vad gäller studiemedlen så skall en översyn göras av hela systemet. SD betonar vikten av ett kvalitetsdrivande system. Dagens system är alltför kvantitetsdrivande. det måste påpekas att 70% av högskolepoäng från en samhällsvetarlinje är något helt annat än 70% av en ingenjörsutbildning på KTH, så det är svårt med generella riktlinjer. Det är sannolikt högst rimligt med en gräns på 70% av högskolepoängen för utbildningen på KTH.

– Slutligen skall inget parti “ta tillbaka” våra högskolor. Högskolorna skall stå fria från all partipolitik och den lärare som för fram partipolitik bör varnas och i extrema fall avskedas. I den mån någon lärare för fram åsikter skall dessa åsikter vara föremål för studenterna att fritt bemöta. Diskussioner och åsikter hör ibland hemma i undervisningen, i alla fall i vissa ämnen. Men systematisk påverkan i en politisk riktning hör självfallet inte hemma på våra högskolor. Ägnar en lärare sig åt detta bör denne varnas.

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Jan Sjunnesson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson