Familjen Gulian/Hovsepian har för Migrationsverket berättat en historia enligt vilken pappa Aram delat ut flygblad och deltagit i demonstrationer i Armenien. Av denna anledning skall han ha blivit tillfångatagen av KAGEBE den 10 mars 2008 och kvarhållen fram till den 1 november 2008.
Mamma Christina skall ha blivit sparkad av tillfångatagarna. Dessutom ska okända män vid två tillfälllen kommit till deras bostad för att leta efter något.
Aram hävdade vid ankomsten till Sverige den 20 november 2008 att han endast innehar medborgarskap i Armenien. Aram har senare ändrat sig och menar numera på att han enbart har medborgarskap i Azerbajdzjan. Migrationsverket anser inte att familjen ”styrkt sina identiteter på ett godtagbart sätt” men väljer ändå att behandla deras asylsökningar som om de verkligen skulle komma från Armenien.
Aram hävdar att han ägnat sig åt politiskt arbete inom en grupp med tjugo personer inför presidentvalet från september 2007. På frågan om för vilken grupp Aram skall ha arbetat svarar han att gruppen inte tillhörde någon särskild organisation och inte hade något namn. Om Aram tvingas återvända till Armenien menar han på att han skulle tvingas sitta i fängelse i flera år för rymning från KAGEBE och för sin politiska verksamhet.
Familjen menar även på att de ska få PUT av hälsoskäl.
Migrationsverkets bedömning
Migrationsverket anser inte att familjens asylberättelse skall ge familjen uppehållstillstånd.
Vad gäller hälsoskälen för att få PUT berättar familjen att pappa Aram behöver vård för granatsplitterskador och att mamma Christina sover dåligt, har huvudvärk och ryggsmärtor. Sonen Ruben är deprimerad och sonen Vilen är orolig och vaknar på nätterna. Migrationsverket ansåg inte att hälsoskälen var tillräckliga, samt anmärkte på att inga läkarintyg lämnats in och beslutade om utvisning den 24 juni 2009.
Inför förhandlingarna i migrationsdomstolen har familjen i sin talan gällande synnerligen ömmande omständigheter anfört i huvudsak följande:
Sonen Ruben är ett av de apatiska flyktingbamen som har med sig fruktansvärda trauman nar han kom till Sverige. Alltsedan Migrationsverkets beslut har hans hälsa försämrats avsevärt oeh han har haft kontakt med bada MAsT oeh BUP.
Han kan inte gå till skolan eftersom han är sängliggande oeh inte kontaktbar. Han måste, enligt MAsT, fa kvalificerad vård och behandling for sina möjligheter att rehabiliteras. Långt ifran alla flyktingbam i Sverige blir sjuka pa detta vis, men det som är gemensamt for dessa apatiska barn är svår post-traumatisk stress på grund av tidigare upplevelser av våld, våldtäkter, mord, kidnappningar oeh andra grova övergrepp mot såväl barnen som deras föräldrar. Ruben har själv varit utsatt for misshandel, mobbing och försök till våldtäkt, Han behöver medicinsk vård, trygghet och framtidstro.
Migrationsdomstolens bedömning
Migrationsdomstolen avfärdar familjens asylberättelse. Dock har sonen Rubens hälsotillstånd försämrats inför avgörandet i migrationsdomstolen. I domen står att läsa:
Migrationsdomstolen bedömer, med beaktande av den i målet tillgängliga medicinska dokumentationen, att det är visat att Ruben lider av ett allvarligt nedsatt hälsotillstånd.
Av intyg avseende Ruben, utfärdat av överläkare Bodil Schiller, daterat den 2 februari 2010 framgår att Ruben uppvisar symtom som vid apatiskt uppgivenhetssyndrom av den mest allvarligaste graden, att han är helt beroende av föräldrarnas omsorg och omvårdnad med stöd av vårdkedjan inkludernade Avancerad Sjukvård i Hemmet (ASIH) en gång per vecka samt Barn och Ungdomspsykiatrisk behandling (BUP) inom Mobila Asylteamet (MAsT) två gånger per vecka samt fortsatta kliniska kontroller hos överläkare Bodil Schiller.
Av intyget framgår beträffande prognos och vårdbehov att Ruben är i behov av långvariga insatser som utförs av den vårdkedja som nu initierats för att säkra att inte allvarliga komplikationer uppstår. Vidare framgår det att det är avgörande för Rubens fortsatta framtida kroppsliga hälsa och psykosociala utveckling att han och hans familj inom en snar framtid får möjlighet till behandling i en miljö som ger trygghet och hopp om framtiden och att prognosen för barn och ungdomar med liknande problematik som haft möjlighet att slutvårdas inom vårdkedjan har varit god.
Att Ruben blivit alltmer sjuk och numera är djupt apatisk och har gått in i den mest allvarliga graden av apati redogjorde Bodil Schiller även för vid den muntliga förhandlingen. Det har vidare framkommit att han inte kan svälja, att han erhåller näring genom sond och att utan detta är hans tillstånd livshotande samt att för ett tillfrisknande krävs adekvat vårt och en situation med en trygg miljö och framtidstro. Vidare kan ett tillfrisknande ta sex månader eller längre tid.
Även om Ruben vid ett återvändande skulle kunna få viss vård måste det beaktas att han tidigare inte varit i kontakt med den psykiatriska vården i hemlandet och att det i utredningen framkommit att upplevelserna i Armenien har bidragit till hans psykiska ohälsa. På grund av det ovan anförda och med särskilt beaktande av Rubens allvarligt nedsatta hälsotillstånd och med hänsyn tagen till att Ruben är ett barn, anser migrationsdomstolen att hans framtida psykosociala utveckling och hälsa på ett avgörande sätt skulle äventyras om han tvingas återvända till hemlandet.
På grund av det ovan anförda och med särskilt beaktande av Rubens allvarligt nedsatta hälsotillstånd och med hänsyn tagen till att Ruben är ett barn anser migrationsdomstolen att hans framtida psykosociala utveckling och hälsa på ett avgörande satt skulle äventyras om han tvingas återvända till hemlandet. Med hänsyn härtill finner migrationsdomstolen vid en sammantagen bedömning att det föreligger synnerligen ömmande omständigheter som avses i 5 kap. 6 § UtlL för att familjen ska få stanna i Sverige.
Hela familjen bestående av fyra personer beviljades permanent uppehållstillstånd av migrationsdomstolen i Stockholm 4 mars 2010.
Rådman har varit Elisabeth Åberg samt nämndemännen Charlotte Slettengren, Ulrika Stockhaus och Asif Syed.
Läs domen
Um 12387-10 apatiskt barn armenien
