Brexit är sexigt och kommer inte att tvinga er att köpa sämre rödvin

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA Brexit sänder chockvågor genom Europa och världen. Vänsterliberala journalister och EU-politiker med Brännvins-Junckern i spetsen verkar fullständigt tagna på sängen. Annie Lööf talar om en mardröm. Alan Greenspan upplevde den ”värsta dagen i sitt liv”. Enligt all EU-vänlig expertis kommer det brittiska utträdet att medföra allt från ekonomisk kollaps till ett tredje världskrig. Men britternas votum innebär på intet vis slutet på Europa utan i bästa fall spiken i kistan på den makthungriga kontrollmaskin som kallas EU.

Storbritannien har klarat sig i flera hundra och England i typ 1 000 år utan den Europeiska Unionen. Att landet nu skulle gå under på grund av ett drygt fyrtioårigt medlemskap i ett överstatligt förbund är förstås bara nys. Och skulle det mot alla odds visa sig stämma så beror det mycket mer på EU än på Storbritannien.

Läs mer »

FacebookTwitter

Kåserier om islamska hycklerier – en hemlig hand i Amman

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA Jag är en sådan där jobbig jävel när jag bor på hotell. Redan när jag checkar in kräver jag ett tyst rum, helst på översta våningen med balkong mot havet och helst utan grannar och absolut inte för nära hissen. Självklart betonar jag också att jag kommer att begära ett nytt rum om det som har tilldelats mig inte motsvarar mina förväntningar. Det är därför enklare för alla inblandade om de ger mig en svit högst upp direkt. Om jag inte får som jag vill ringer jag till receptionen en gång i kvarten och klagar på något: ölen i minibaren är varm, det ligger ett krulligt hår på huvudkudden, det är för mycket trafik utanför eller volleybollspelarna på stranden är för högljudda. Allt enligt principen ”Getting what you want by being who you are”.

Om jag erbjuds ett fint rum på första våningen, säger jag: ”Uteslutet, det ligger ju ovanför restaurangen. Ska jag ligga där halva natten och lyssna på hur kockarna skramlar med sina grytor? Om det inte finns någon annan möjlighet får jag väl leta upp ett annat hotell.” Det brukar ta skruv, och helt plötsligt dyker det upp ett rum som är helt i linje med mina blygsamma önskemål på ett redan ”fullbokat” hotell.

Läs mer »

FacebookTwitter

Kåserier om islamska hycklerier – presenter och party i Kairo

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA Att ”öst är öst och väst är väst, och aldrig mötas de två” kom redan Rudyard Kipling fram till. För att illustrera detta ovederläggbara faktum tänkte jag bjuda på några historier från mina resor till Mellanöstern. Framför allt kommer jag att gå in på några av de otaliga hycklerier som förekommer i regionen: I den här delen kommer ett par skildringar från Egypten; i nästa krönika berättar jag om några upplevelser från Jordanien för att i sista krönikan ta upp Iran.

När jag är ute och reser gör jag det alltid enligt devisen ”när du är i Rom gör som romarna gör”. Därför brukar jag i MENA-länderna driva omkring i timtal på stan, dricka te, pruta och försöka komma i slang med lokalborna. Det leder ofta till tämligen intressanta insikter. Så har jag i Egypten mer än en gång fått höra ”ah du bor i Tyskland men kommer ursprungligen från Sverige? Två mycket bra länder!” När man sedan kommer till Israel heter det: ”två mycket dåliga länder”.

Läs mer »

FacebookTwitter

Erdoğans sprattelkärring

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA I min förra krönika ”Europas dörrvakt” tog jag upp det fantastiska avtalet mellan EU och Turkiet som skulle bilda den centrala kuggen i Merkels ”Wir schaffen das-maskineri” och utgöra den slutgiltiga lösningen på EU:s flyktingproblem. Precis som jag förutsåg tog det bara ett par veckor innan Erdoğan passade på att visa att det nu är han som sitter vid styrspakarna och att han inte bara vill inskränka yttrande- och pressfriheten i Turkiet utan också i andra länder.

Genom att ge Erdoğan kontrollen över flyktingkranen har Merkel förlorat hela sitt manöverutrymme och riskerar att när som helst slå i backen som ett överviktigt barn på ett gungbräde. Turkiet är nu Europas entrévärd och kan helt på egen hand bestämma vem som ska få tillgång till våra välfärdsparadis.

Läs mer »

FacebookTwitter

Europas dörrvakt

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA Äntligen är lösningen på vår tids största utmaning här: EU har slagit sönder den gordiska flyktingknuten genom att komma överens med Turkiet och deras pan-islamska premiärminister Ahmet Davutoğlus om hur migrantflödet till Europa ska regleras. Med flyktingavtalet gör Europa sig till Turkiets egen lilla sprattelgubbe och sätter sig helt frivilligt i knät på den lynniga despoten Erdoğan – en islamist som bland annat vill inskränka pressfriheten och kvinnans rättigheter.

Precis som vid klimatmötena rådde det vid EU-Turkiet-mötet också oenighet in i det sista, och bara i kraftödande nattmanglingar lyckades man i absolut sista sekunden komma överens om ett gemensamt avtal. Champagnen flöt sedan nästan lika flott som de utnötta floskler som det brukar skålas för i sådana sammanhang: ”Vi har räddat klimatet, vi har räddat världen, vi har räddat Europa.” Med beslutet att outsourca sin framtid och säkerhet till en semi-diktatur kommer EU att göra sig själv lika handlingsförlamat som ett ackusativobjekt och är fortsättningsvis helt utlämnat åt Erdoğans och hans premiärministers subjektiva nycker.

Läs mer »

FacebookTwitter

Den oändliga resan till framtidsön

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA Vad gäller det mångkulturella samhällsexperimentet är Sverige kanariefågeln i kolgruvan, även om de flesta andra västeuropeiska länder inte är långt efter. Nästan samtliga gamla europeiska kulturnationer har satt hela sin framtid i pant för en utopi som enligt dess förespråkare skall göra våra länder ”starkare och bättre” (ibland lite insiktsfullt föreställt med ordet ”kanske”).

Men frågan är vad de menar med ”bättre” och ”starkare”? Bättre och starkare än:

  1. de homogena nationalstater som var regel i de flesta av Europas länder tills 1960-talet?
  2. Eller bättre och starkare än den övergångsperiod från en kulturell och etniskt homogen nationalstat till ett mångkulturellt lyckorike som vi lever i nu?

Läs mer »

FacebookTwitter

Den sjunde generationen – som barken på en tall

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA ”Vid varje övervägande måste vi ta hänsyn till hur det påverkar den sjunde generationen … även om det kräver att vi har en hud lika hård som barken på en tall.”

Texten ovan är hämtad från den så kallade ”Seven generation sustainability” som baseras på irokesernas ”The Great Binding Law”. För att säkerställa att besluten var till gagn för de efterkommande 7 generationerna ålades hövdingarna från de olika irokesstammarna att tänka minst 140 år framåt i tiden. Säkerligen var en del av besluten impopulära eller svåra att förmedla till nästa generation.

Läs mer »

FacebookTwitter

Be afraid, be very afraid

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA Det frekventa bibelcitatet ”Var inte rädd” lär ha varit Karl den XII:s sista ord till den franske översten Philippe Maigret precis innan han fick ett kanonsplitter (eller om det nu var en knapp) genom vänster tinning och säckade ihop i en av de löpgravar som de svenska karolinerna höll på att gräva ut mot den norska fästningen Fredriksten under Stora nordiska kriget.

På den tiden var Sverige en nordeuropeisk stormakt som försvarade och expanderade sina gränser med blod och järn; i dag är vi en moralisk stormakt utan gränser och utan försvar, vilket mot bakgrund av IS terrorframfart borde skrämma skiten ur oss. Trots det uppmanar Sveriges intellektuellt obeväpnade makthavare och snaskjournalisterna inom Pinocchio-pressen oss ständigt till att inte vara rädda när attentat med muslimska förtecken avlöser varandra ute i Europa och världen.

Läs mer »

FacebookTwitter

Pass på irrfärder

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA I min förra krönika ”Till Jokkmokk med laglig införselkvot” utlovade jag en historia om mitt pass, och den tänkte jag berätta i den här texten. Men sanningen är den att jag egentligen skulle kunna bjuda på en uppsjö av historier där detta exklusiva dokument figurerar i huvudrollen.

Tidigare var jag till och med en stolt innehavare av två pass. Eftersom jag å yrkets vägnar flera gånger om året reste rutten Iran, Dubai, Jordanien, Egypten och sedan till Israel hade jag ett pass för Iran och ett för Israel och resten av världen. Med israeliska stämplar i passet är chansen att komma in i Iran nämligen lika stor som den är för en Sverigedemokrat att bli insläppt på Nobelfesten.

Läs mer »

FacebookTwitter

Till Jokkmokk med laglig införselkvot

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA Strax söder om Køge får jag in de första svenska radiokanalerna och har känslan av att i princip vara hemma. Jag har kört över 9 timmar i sträck och, förutom färjan från Puttgarden till Rødby, bara stannat en gång för tankning och ett kvickt toalettbesök. En halvtimme senare har jag Öresundsbron bakom mig som jag betalar för med Mastercard på den svenska sidan.

Precis när jag ryckt ut kortet ur automaten, svurit över den oförskämda broavgiften, lagt i ettan och låtit bilen ta sats för att köra de sista 10 milen kastar sig en mörkklädd gestalt i fullkomligt dödsförakt framför bilen. Jag får tvärnita så att det skriker om däcken. Personen visar sig vara en kvinnlig tulltjänsteman. Jag vevar ner rutan.

Läs mer »

FacebookTwitter

Främling i ett främmande land

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA ”Men vad är problemet?”, frågar jag lätt förargad. ”Jag har 5 000 svenska i plånboken”, kan vi inte lösa det här på något vis? ”Jo jo”, säger min kontrahent och skakar på huvudet. Jag förstår att han har något emot det lagliga betalningsmedlet kontanter och drar därför konfunderad upp mitt tyska EC-kort, mitt Mastercard, mitt Visa-kort och i bara farten ett rabattkort från Aldi och slänger dem i brättet som om jag hade fyrtal på hand i ett pokerparti.

”Kan det här funka?”, frågar jag igen och möter återigen min kontrahents oförstående blick, huvudskakning och jo jo. Det tar ett tag innan jag förstår att ”jo jo” inte alls innebär att vi kan lösa mitt dilemma utan att busschauffören med det menar att jag behöver ett så kallat JoJo-kort. Det är enda sättet man kan betala med när man åker buss med Skånetrafiken numera (om man nu inte har en svensk mobil och kan köpa biljett via SMS).

Läs mer »

FacebookTwitter

Nej, den går vi inte på en gång till!

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA Norgehistorier var förr ett sätt att skratta över ett grannfolk som visserligen var oss väldigt lika men kanske inte ansågs som lika framgångsrika och smarta. Det finns en uppsjö av Norgevitsar, och en av de populäraste för att demonstrera norrmännens underlägsna intellektuella förmåga handlade om hur man sänker en norsk ubåt.

Svaret lyder: ”Man simmar ner och knackar på dörren.” De korkade norrmännen öppnar då förstås, in rusar vattnet och ubåten är sänkt. Check. Bonusversionen på vitsen består av en följdfråga: ”Hur sänker man en norsk u-båt en andra gång?” Svar: Man simmar ner och knackar på igen, norrmännen öppnar och säger ”den går vi inte på en gång till”. Precis som vi berättade roliga historier om norrmännen berättade de roliga historier om oss. Det hade ingenting med ”rasism” att göra. Det var helt enkelt bara lite godmodigt gnabb mellan två broderfolk som förstod varandra väl och inte skrattade åt utan med varandra. Till och med Ullenhag ansåg Norgehistorierna vara så pass harmlösa att han vid ett tillfälle själv vågade sig på just ubåtsskämtet.

Läs mer »

FacebookTwitter

Högtrycksinvandring, flyktin(g)farkt, undergång

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA Fråga: Vad händer i dag när man som politiker insett att man tagit ett felaktigt beslut genom att ge uppehållstillstånd till hundratusentals lycksökande migranter? Svar: Man ser till att upprepa misstaget i kvadrat och vältra över konsekvenserna på någon som inte har med det att göra. Det kallas på nyspråk för ansvarstagande, och i dagens medieförgiftade samhälle sätter man som förtroendevald hellre hela sin befolknings framtid på spel än att erkänna att man begått ett fel av episka proportioner.

Merkel och Löfven försöker dölja sitt fatala signalpolitiska felbeslut genom att inte vilja lägga fast en övre gräns för de lyxmigranter som i en aldrig sinande ström nu flödar in i Europa. Trots att allt pekar på det motsatta går Merkel ut och säger på Obama-manér: ”Wir schaffen das!” (sv: vi klarar det!) utan att specificera vilka som är ”vi” eller vad som menas med ”klarar”. Eftersom det inte finns något ”vi” och ”dom” måste ju ”vi” rimligtvis också omfatta migranterna? Visar de måhända just nu hur ”vi klarar det” genom att på det höstruskiga Balkan gladlynt elda upp sina tält samtidigt som de gör segergester och tar foton av varandra?

Läs mer »

FacebookTwitter

Alvernas flykt från Europas glimmertvillingar

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA Seniorrockarna Keith Richards och Mick Jagger från Rolling Stones är kända som ”The Glimmer Twins”. Hos migranter från Mellanöstern är den titeln emellertid reserverad för Europas glimrande välfärdsparadis: Sverige och Tyskland. Den signalpolitik som båda länderna sänder ut mot tredje världen gör att vi nu står inför ett regelrätt befolkningsutbyte. För ursprungsbefolkningen blir det allt svårare att känna igen sig, och många leker med tanken att som alverna i Sagan om ringen överge sina hemländer till förmån för en plats någonstans på vår jord där mångkulturen inte kommit lika långt.

Europas glimmertvillingar gör precis som Richards och Jagger ett mycket härjat och slitet intryck men rockar oförtrutet på som om de var mitt uppe i karriären. Trallande på ”(I Can’t Get No) Satisfaction” jagar de ansvarslöst vidare från godhetsrus till godhetsrus utan att ha något övergripande koncept eller någon hållbar vision för hur våra länder skall se ut om 10 eller 20 år. I stället försöker de maximera idén om att det mångkulturella samhället är bättre och starkare – ett påstående som inte är historiskt evidensbaserat och de därför aldrig kan presentera några som helst belägg för.

Läs mer »

FacebookTwitter

Asyljamboreen i Rinkaby

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA Under min semestervecka i Portugal passade jag på att ta en paus från tv, tidningar och internet för att slippa höra och läsa om den inte längre så nya Nyheten, nämligen den om flyktingkrisen och om västvärldens påstådda moraliska skuld. De sköna dagarna på stranden vid Aljezur i 30 graders värme kompletterades med yppig mat och goda viner på kvällstid. Men trots den avslappnade atmosfären gick man hela tiden omkring med en gnagande känsla av att någonting var väldigt annorlunda.

Det tog några dagar innan jag kunde sätta fingret på det, men så slog det mig: Var är slöjorna? Aljezur är sitt arabiska namn till trots fullständigt hijabfritt. Det har det varit sedan den portugisiska reconquistan avslutades 1250.

Läs mer »

FacebookTwitter

Humanitär extremism är en nationell självmordsbomb

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA Europa fungerade under 1900-talets som ett experimentfält för olika politiska ideologier som avlöste och hyperkorrigerade varandra med ofta förödande resultat. Lärdomen från förra seklets stora katastrofer blev emellertid inte ”aldrig mer politisk extremism” utan ”aldrig mer krig oavsett vad som står på spel”. Det parat med den dundrande ekonomiska succé de etniskt och kulturellt homogena länderna i Europa skapat efter andra världskriget gör att vi nu sitter med den moraliska skulden som svarte Petter på hand. Vi bär ansvaret för de länder som inte har lyckats dra sig upp ur fattigdomen på egen hand eller lyckats spränga religiösa dogmers fjättrande bojor.

När nu alltfler ekonomiska migranter söker sig till Europa för att ta del av den västerländska civilisationens dignande frukter i form av ekonomisk välfärd borde våra folkvalda frenetiskt kämpa för att bevara de system som varit en framgångsgarant för vårt välstånd. Men i stället svamlar regeringschefer som Merkel och Löfven ständigt om vårt moraliska ansvar.

Läs mer »

FacebookTwitter

Hyckelby och Gyckelbo

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA Jag försöker förtvivlat förstå: säger han något intelligent, banbrytande eller revolutionärt? Min slutsats blir: nej, inte alls. Den agendadrivna floskelslungan är inkopplad och fungerar tillförlitligt. I stället undrar jag hur man i hela Sörmland kan känna någon som helst aktning för denna skrymtare?

Men vad vet jag? Kanske de andäktiga storstadsåhörarna upptäckt något briljant i hans vakuumförpackade ordsvada som går ett lågpannat as som mig förbi? Kanske de upplever samma respekt och vördnad för Stefan Löfvens uttrycksförmåga som jag känner när jag läser Sven Delblancs Hedebysvit?

Läs mer »

FacebookTwitter

Brytningstid

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA Starka krafter är i rörelse i dagens Sverige, och ett paradigmskifte står för dörren. I ena ringhörnan flämtar företrädarna för etablissemanget med hängande tunga, de vet att de snart är nere för räkning och att det bara är en tidsfråga innan de inte orkar komma upp före tio. Det hjälper inte vilka ojusta knep de än tar till: armbågarna, skallningar och punggrepp. I andra ringhörnan står den nya folkrörelse som tidigare var en lättviktare men nu tagit steget upp i tungviktsringen. Den vet att den kommer att vinna på teknisk knock-out även om den boxar juste.

Vi upplever en brytningstid som när Tor lämnade över hammaren som stafettpinne till en snickare från Nazareth, som när det svenska Östersjöväldet gick under i början av 1700-talet, Finland förlorades 1809 eller Norge upplöste unionen 1905. Det är en brytningstid som i början av förra seklet när Socialdemokraterna tog makten och ståndssamhället avskaffades.

Läs mer »

FacebookTwitter

Ett jobb som alla andra

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA Om man låter blicken svepa över det svenska politiska landskapet och utelämnar Sverigedemokraterna blir man varse ett enda spretigt halmstrå för att komma tillrätta med den havererade integrationen. Det stavas J O B B och uttalas ”jobb, jobb, jobb”, såddes av de Nya Moderaterna och har sedan valet 2014 vidarekultiverats av Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Enligt företrädare för både Högervänstern (tidigare känd som ”borgarna”) och Vänstervänstern (resten) kommer integrationen fungera som ett självspelande piano bara alla nyanlända får en legitim sysselsättning.

Det var därför föga förvånande att den före detta justitieministern Thomas Bodström den 18 augusti gjorde ett utspel som innehöll ett kreativt förslag för att komma tillrätta med det alltmer utpräglade tiggeri som spritt sig som en farsot över landet. Bodström föreslog, så där rationellt svenskt, att vi helt enkelt etiketterar om romernas verksamhet från tiggeri till jobb genom att licensiera branschen.

Läs mer »

FacebookTwitter

GPS-svenskar och hur Norge invaderade Normandie på egen hand

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA Vi skriver år 2018 och fotbolls-VM i Ryssland närmar sig. Som tredje-seedade har Sverige med nöd och näppe och mot alla odds lyckats kvala sig in och förbereder sig nu genom att spela ett antal vänskapsmatcher mot noga utvalda motståndare. I kväll skall de ta sig an Bosnien-Hercegovina, och läktarna på Friends Arena är fullpackade. Solen gassar och stämningen är på topp. Man kan redan skymta silhuetterna av spelarna i spelargången där de sedan en längre tid nervöst står och trampar från den ena foten till den andra. Men varför dröjer det så?

Det verkar ha tillstött någon form av komplikationer. De som sitter närmast gången kan se att domarna befinner sig i ett intensivt, för att inte säga hetsigt samtal med Sveriges lagkapten: mannen, myten, menisken – Zlatan Ibrahimovic! Fotbollsspelaren med det strutsäggsstora egot är extra irriterad eftersom han kvällen innan ignorerat landslagsledningens ”rekommendation” om att vara hemma klockan 23.00 och i stället slurpat paraplydrinkar med den ryggdunkande svenska kultureliten på inneställena vid Stureplan tills långt in på småtimmarna. Det blev inte mycket sömn i går natt.

Läs mer »

FacebookTwitter

Dessa satans hycklare!

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA Efter att ha tagit del av de tre opinionsundersökningarna – Yougov (25,2 %), Sentio (23,4 %) och Inizio (20,8 %) – kan man bara konstatera att den Sverigevänliga rörelsen på rekordkort tid tagit ett kvantumsprång framåt. SD har runt en fjärdedel av väljarkårens förtroende om det skulle vara riksdagsval i dag. Den exakta siffran är i nuläget faktiskt oviktig, för väljarstödet kommer bara att öka och öka fram till riksdagsvalet 2018.

Det makalösa är att den stadiga ökningen har skett under ständig motvind och en konstant smutskastningskampanj från en lögnaktig journalistkår i symbios med alla andra partier och hela kulturetablissemanget. Ingen journalist inom etablerad massmedia har offentligt vågat ta parti för Sverigedemokraterna. Och, snälla nån, kom nu inte med Gudmundson, Arpi, Hakelius, Josefsson, Nilsson, Birro eller någon av de få andra inom journalistvärvet som drar rätt slutsatser och håller hög kvalitet.

Läs mer »

FacebookTwitter

Undfallenhetens olidliga lätthet är receptet till SD:s framgång

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA I kölvattnet av SM i handgranatskastning i Malmö, tunnelbanetumultet, plåsteraffären samt mordet på blanka eftermiddagen med blanka vapen i ett av världens populärasta möbelvaruhus kombinerat med den fullständiga likgiltighet och undfallenhet som präglar Sveriges regering vid sådana ”incidenter” skedde det som alla visste skulle ske nu förr i stället för senare: SD seglade upp och blev äntligen Sveriges största parti.

När jag betraktar YouGovs senaste väljarbarometer för augusti 2015 är jag helt tagen av siffrorna och får dra lite lätt efter andan. Men det är inte de 25,2 % som SD landar på som får mig att kippa efter luft: Det är de andra DÖ-nickarna som uppenbarligen fortfarande lider av mul- och sjuklöversjukan och inte verkar fatta någonting som får mig att klia mig i nacken och känna ett beklämmande tryck över bröstet.

Läs mer »

FacebookTwitter

Ett statligt pekfinger i svenskens underliv

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA Den feministiska vänstern har en faiblesse för att vilja gå in och peta och påta i människors privatliv och beskära individuell frihet till förmån för kollektivets bästa. Vad de gillar skall vara en allmän rättighet, det som de inte gillar skall förbjudas.

Problemet med den förbudsivrande vänsterns kamp mot den individuella friheten är att de aldrig någonsin blir färdiga. Det dyker ständigt upp nya idéer för att ytterligare begränsa företeelser som precis begränsats. Förbuden tenderar att sätta en snöboll i rörelse som först omärkligt rullar ner för en brant för att senare uppnå lavinartade proportioner, dra med sig en massa snömos och till slut täcka över sunt förnuft, rim och reson med ett tjockt lager av omedgörligt besserwisseri.

Läs mer »

FacebookTwitter

Med hjärtat som vapen (Del 2/2)

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA Lösningarna på dagens problem är av olika anledningar inte enkla. För det första så är det kanske inte nödvändigtvis en krönikör på Avpixlat som skall komma med dem eftersom han/hon inte nödvändigtvis har alla lösningar på de problem som man identifierat i det svenska samhället eller på den internationella arenan. Ett annat legitimt argument är att det kanske egentligen i första hand är politikernas jobb att hitta lösningar på de problem de själva har skapat. Ytterligare en orsak är att lösningarna på dagens problem är oerhört komplexa och invävda i en internationell kontext och kräver kontroversiella beslut som egentligen ingen människa vid sunda vätskor kan tycka låter förnuftiga.
 

Blod och järn

Alla historiska exempel lär oss nämligen att historiens stora frågor inte löses med en massa snack utan med ”blod och järn”, som Otto von Bismarck gav uttryck för redan 1871. I Sverige försöker man dock lösa vår tids stora frågor med jourtelefoner och jobbgaranti i Örebro.

Läs mer »

FacebookTwitter

Med hjärtat som vapen (Del 1/2)

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA Ok, jag tar det med en gång så har vi det avklarat: Att tala positivt om religion i världens kanske mest rationella och sekulära land är som att svära i kyrkan. Jag förväntar mig därför oerhört mycket skoningslös kritik av den här krönikan, speciellt för delen som går in på förhållandet mellan Kristendomen och Darwinismen och dess brister. Men, vad fan, i mitt badkar är det jag som är kapten och man kan inte alltid vara ”everybody’s darling”. Så, kom igen bara – låt Bronco-bashingen börja!
 

Hjärta vs. hjärna

Människan är inte en bara en samling celler som styrs av hjärnan, utan vi har också ett hjärta och en själ vilket gör att vi vill vara en del av något som är större än oss själva.

Läs mer »

FacebookTwitter
Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Jan Sjunnesson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson