Pinocchiopressens Stalingrad och rebellmedias genombrott

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA Det verkar inte finnas någon gräns för infantiliseringen av den svenska debatten. Enkla och självklara demokratiska principer som yttrandefrihet måste förklaras om och om igen för vuxna människor som borde vara experter på gebitet. Det blev väldigt tydligt i samband med Bokmässan i Göteborg som föregicks av en utdragen David och Goliat-kamp mellan de agendasättande åsiktsmonopolisterna inom Pinocchiopressen och uppstickarna inom svensk rebellmedia. När uppståndelsen väl hade lagt sig visade det sig att ZZ-Top-skäggen i monter C01:39 hade avgått med segern.

Etablerad media anser att Nya Tider är en svensk motsvarighet till ”Der Stürmer” eller ”Völkischer Beobachter” vilka var nazisternas propagandaorgan under 1930- och 1940-talet. Tyvärr är det inget dåligt skämt från deras sida; de menar det på fullaste allvar. Sveriges journalister och politiker har tagit över det tyska narrativet ”Wehret den Anfängen”. Det gäller att mota Olle i grind, och i den moraliska stormakten går därför allt ut på att förhindra Adolf Hitlers återkomst. Av någon anledning ska han den här gången kanske komma till världen i Södertälje eller Säffle. Eller så är han kanske redan tillbaka, men förkunnar den här gången inte sin dunkla agenda med rullande österrikiska ”R” utan på skorrande nordostskånska.

Läs mer »

FacebookTwitter

Negerängen

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA Neckarwiese (Neckarängen) är en vidsträckt park belägen vid floden Neckar. Det var tidigare en idyll där man på sommaren kunde grilla, kasta frisbee, spela fotboll eller en het sommardag bara sitta och smutta på en pilsner och inspektera svanskotan på en och annan förbijoggande blondin. Men så stördes idyllen. Plötsligt dök det upp oinbjudna gäster från Afrika. Först kom det några stycken, och många ansåg att de utgjorde ett pittoreskt och berikande inslag i helhetsbilden. Efter ett tag ökade emellertid antalet med alarmerande hastighet. De nyanlända visade inte upp någon större tacksamhet över sin nya fristad utan skränade och skräpade ner. Till slut blev de till ett sådant problem att stadsrådet inte fann på någon annan råd än att decimera dem medelst avskjutning.

Nilgåsen är en vattenfågel som breder ut sig alltmer i Europa, och ingen kunde väl ana att den skulle vare ett bevingat förebud om en ännu större invasion från samma kontinent. Nilgåsarna har nämligen kompletterats med migranter från Nordafrika och speciellt från Subsahariska Afrika eller Svartafrika, som man säger här. Det har lett till att Neckarängen nu fullständigt är i afrikansk hand. I luften, i vattnet och inte minst på torra land: afrikaner, afrikaner, afrikaner. Dominansen är så total att ursprungsbefolkningen har döpt om grönområdet till ”Negerwiese” (Negerängen).

Läs mer »

FacebookTwitter

En rundflygning med den fascistiska tidsmaskinen

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA KD:s partiordförande Ebba Busch Thor gjorde nyligen en fascinerade upptäckt: SD var helt plötsligt inte längre ett rasistiskt parti. Heureka! Äntligen något av utfrysarpartierna som efter flera årav infantil mobbning ville dela hink och spade med verkligheten. Trodde man. Glädjen varade emellertid inte länge. Efter att ha fått kraftiga mothugg från flera distriktsordföranden fick hon göra en dvärgpudel och tillägga att ”sett till sin historia är de rasistiska men inte enligt dagens partiprogram”.

Det är alltså fortfarande inte tillåtet för SD:s tilltänkta koalitionspartner Nya Moderaterna och Kristdemokraterna att släppa in Sveriges kanske största parti i foajévärmen trots att många av deras företrädare innerst inne inser att det vore det bästa för landet. Men man kan ju inte samarbeta med ett parti som förvisso inte längre är rasistiskt men är sprunget ur 1980-talets numera impotenta vitmaktrörelse. Då stödjer man hellre den vitala rödmaktrörelsen, även om det har till följd att landet går under.

Läs mer »

FacebookTwitter

När mångkulturens murar rämnar

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA En blind grottsalamander kan se att det mångkulturella experimentet fullständigt har havererat. Trots det kan man naturligtvis fortsätta att leva i mörker vilket verklighetseskapisterna inom kulturetablissemanget och politiken nästan unisont har valt att göra. Deras försvar av en naiv illusion har i decennier varit så rabiat och ideologiskt förbländat att det har blivit en del av deras personlighet. Att byta sida skulle för dem vara detsamma som att ta avstånd från sig själva.

Deras skinkspretande underdånighet mot islam har gjort att de redan underkastat sig koranens dogmer och intagit en frivillig roll som rättroende moralpolis. De påminner om Gestapo-medarbetarna som under slutstriderna i Berlin fortfarande sprang omkring och knackade dörr i sin jakt på judar trots att det var uppenbart att det inte skulle bli någon ”Endsieg”.

Läs mer »

FacebookTwitter

Om sexuella läggningar och normers upplösning

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA Sommartider är Pride-tider i Sverige. Och då Stockholm är Prides svenska epicentrum är det kanske inte så märkligt att det numera finns två varianter där: ett öronbedövande jättespektakel där man kan flanera omkring som på vilket nöjestivoli som helst, dansa ohämmat med höftsvingande poliskonstaplar, ägna sig åt obscena scener och lulla hem småtankad på småtimmarna i trygg förvissning om att man inte uträttat ett dyft för sexuellt förtryckta minoriteter.

Sedan två år tillbaka finns det dessutom en unplugged-version där en inbjuden talare från Breitbart fick tacka nej till medverkan på grund av säkerhetsskäl och huvudaktören fick hålla sitt tal i skottsäker väst. Skillnaden mellan de båda är att högglanstillställningen äger rum i den toleranta innerstan och budgetvarianten ute i den sexuellt trångsynta Stockholmsförorten Järva.

Läs mer »

FacebookTwitter

Ge hatet en chans

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA Italien var allierat med Nazityskland under andra världskriget. Men de italienska soldaterna var knappast kända för någon blixtkrigsattityd utan snarare för att retirera så fort det hettade till. Hela deras stridsmoral är sammanfattad i en tysk vits som fortfarande berättas – i alla fall på mitt stamställe.

Den går så här:

”Vet du varför de italienska stridsvagnarna under andra världskriget hade fyra bakåtväxlar och en framåtväxel?”

”Nej”

”Fienden kunde ju attackera bakifrån också.”

Läs mer »

FacebookTwitter

Rapport från en tjejfest som har spårat ur

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA Egentligen borde det vara lika enkelt som det är för en normalbegåvad ettåring att stoppa rätt geometrisk utformad kloss i rätt hål på en plocklåda från Brio. Alla klossarna ligger på bordet. Och för att underlätta denna infantilt enkla övning ligger för säkerhets skull också manualen prydligt uppslagen precis framför näsan. Men det är en intellektuell uppgift som kräver sin man – eller rättare sagt kvinna. Med en åsnas tjurskallighet försöker Sveriges agendasättande manshatare att banka ner de fyrkantiga klossarna i de runda hålen trots att det är uppenbart att de inte passar.

Sverige har fått en ny nationalsport som vi med övlig PK-eufemistisk terminologi kanske kan kalla för ”överraskningssex på musikfestival”. Det beror främst på fjolårets syndaflodsmässiga inflöde av solobarn med fjunmustasch, buskiga böghandtag och svår sexuell nöd från kulturellt avlägsna nejder. Den slutsatsen är lika enkel att dra som det är att tralla med i en Zara Larsson-låt. Om man nu inte är ideologiskt vänsterhänt förstås. För då måste man hitta andra förklaringar som passar till ens egna hallucinatoriska dagdrömmar där det inte får vara en legitim förklaringsmodell trots att polisen själv har konstaterat det.

Läs mer »

FacebookTwitter

”Jag hatar muslimer, hatar, hatar!”

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA ”Fy fan för er muslimer som får människor att känna sig osäkra när de rör sig ute i samhället. Jag hatar muslimer. Hatar hatar hatar. Jag orkar inte fler som påpekar ’inte alla muslimer’ eller ’jag är minsann en duktig muslim, jag utför inga terrordåd’. Vad gör då alla ’snälla muslimer’ när människor sprängs i luften? Är ni helt enkelt bara för upptagna med att berätta hur snälla ni är? Det är inte fucking jobbigt att bli generaliserad. Det är jobbigt att känna sig osäker på en festival där man ska ha kul och njuta. MEN DET KAN FOLK INTE PGA MUSLIMER. USCH.”

Föreställ er för ett ögonblick att någon hade postat texten ovan på Twitter och kastat så kallade moderata, kulturella och sekulära muslimer i samma kokande häxkittel som de radikalislamska grupperingarna IS och al-Qaida. Reaktionerna inom svensk massmedia hade inte låtit vänta på sig. Himlen hade förmörkats av ett fördömande giftpilsregn så tätt att man hade trott att det var begynnelsen på en evig solförmörkelse. Twitter-postaren hade blivit sågad längs fotsulorna, fått en Breivik-stämpel i pannan och kanske till slut fått gå i landsflykt för att slippa undan livstids isoleringscell i det svenska åsiktsfängelset.

Läs mer »

FacebookTwitter

Kåserier om islamska hycklerier – vodka och opium i Teheran

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA Iran är ett intressant land som är tillbaka på världsarenan igen efter att de internationella sanktionerna har lättats. Irans president Hassan Rouhani befann sig i början av året på shoppingtur i Europa med en pengasäck på runt 17 miljarder euro och besökte bland annat Italien. Av missriktad hänsyn till hans islamska världsbild svepte italienarna in Roms nakna marmorskulpturer i stora heltäckande skynken. Eller så var det kanske för att Rouhani inte skulle få några otillräcklighetskomplex av deras knattepenisar. Vem vet? Fjäsket gick till och med så långt att de italienska värdarna strök vinet till den gemensamma middagen på kvällen.

I vilket fall kan vi utgå från att Iran är på uppsving och kommer att återinta sin plats som regional stormakt, om nu inte Trump vinner det amerikanska presidentvalet och sätter stopp för det. Utvecklingen av kärnkraften, som Obama har öppnat upp dörren för, är bara en komponent i det hela.

Läs mer »

FacebookTwitter

Brexit är sexigt och kommer inte att tvinga er att köpa sämre rödvin

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA Brexit sänder chockvågor genom Europa och världen. Vänsterliberala journalister och EU-politiker med Brännvins-Junckern i spetsen verkar fullständigt tagna på sängen. Annie Lööf talar om en mardröm. Alan Greenspan upplevde den ”värsta dagen i sitt liv”. Enligt all EU-vänlig expertis kommer det brittiska utträdet att medföra allt från ekonomisk kollaps till ett tredje världskrig. Men britternas votum innebär på intet vis slutet på Europa utan i bästa fall spiken i kistan på den makthungriga kontrollmaskin som kallas EU.

Storbritannien har klarat sig i flera hundra och England i typ 1 000 år utan den Europeiska Unionen. Att landet nu skulle gå under på grund av ett drygt fyrtioårigt medlemskap i ett överstatligt förbund är förstås bara nys. Och skulle det mot alla odds visa sig stämma så beror det mycket mer på EU än på Storbritannien.

Läs mer »

FacebookTwitter

Kåserier om islamska hycklerier – en hemlig hand i Amman

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA Jag är en sådan där jobbig jävel när jag bor på hotell. Redan när jag checkar in kräver jag ett tyst rum, helst på översta våningen med balkong mot havet och helst utan grannar och absolut inte för nära hissen. Självklart betonar jag också att jag kommer att begära ett nytt rum om det som har tilldelats mig inte motsvarar mina förväntningar. Det är därför enklare för alla inblandade om de ger mig en svit högst upp direkt. Om jag inte får som jag vill ringer jag till receptionen en gång i kvarten och klagar på något: ölen i minibaren är varm, det ligger ett krulligt hår på huvudkudden, det är för mycket trafik utanför eller volleybollspelarna på stranden är för högljudda. Allt enligt principen ”Getting what you want by being who you are”.

Om jag erbjuds ett fint rum på första våningen, säger jag: ”Uteslutet, det ligger ju ovanför restaurangen. Ska jag ligga där halva natten och lyssna på hur kockarna skramlar med sina grytor? Om det inte finns någon annan möjlighet får jag väl leta upp ett annat hotell.” Det brukar ta skruv, och helt plötsligt dyker det upp ett rum som är helt i linje med mina blygsamma önskemål på ett redan ”fullbokat” hotell.

Läs mer »

FacebookTwitter

Kåserier om islamska hycklerier – presenter och party i Kairo

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA Att ”öst är öst och väst är väst, och aldrig mötas de två” kom redan Rudyard Kipling fram till. För att illustrera detta ovederläggbara faktum tänkte jag bjuda på några historier från mina resor till Mellanöstern. Framför allt kommer jag att gå in på några av de otaliga hycklerier som förekommer i regionen: I den här delen kommer ett par skildringar från Egypten; i nästa krönika berättar jag om några upplevelser från Jordanien för att i sista krönikan ta upp Iran.

När jag är ute och reser gör jag det alltid enligt devisen ”när du är i Rom gör som romarna gör”. Därför brukar jag i MENA-länderna driva omkring i timtal på stan, dricka te, pruta och försöka komma i slang med lokalborna. Det leder ofta till tämligen intressanta insikter. Så har jag i Egypten mer än en gång fått höra ”ah du bor i Tyskland men kommer ursprungligen från Sverige? Två mycket bra länder!” När man sedan kommer till Israel heter det: ”två mycket dåliga länder”.

Läs mer »

FacebookTwitter

Erdoğans sprattelkärring

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA I min förra krönika ”Europas dörrvakt” tog jag upp det fantastiska avtalet mellan EU och Turkiet som skulle bilda den centrala kuggen i Merkels ”Wir schaffen das-maskineri” och utgöra den slutgiltiga lösningen på EU:s flyktingproblem. Precis som jag förutsåg tog det bara ett par veckor innan Erdoğan passade på att visa att det nu är han som sitter vid styrspakarna och att han inte bara vill inskränka yttrande- och pressfriheten i Turkiet utan också i andra länder.

Genom att ge Erdoğan kontrollen över flyktingkranen har Merkel förlorat hela sitt manöverutrymme och riskerar att när som helst slå i backen som ett överviktigt barn på ett gungbräde. Turkiet är nu Europas entrévärd och kan helt på egen hand bestämma vem som ska få tillgång till våra välfärdsparadis.

Läs mer »

FacebookTwitter

Europas dörrvakt

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA Äntligen är lösningen på vår tids största utmaning här: EU har slagit sönder den gordiska flyktingknuten genom att komma överens med Turkiet och deras pan-islamska premiärminister Ahmet Davutoğlus om hur migrantflödet till Europa ska regleras. Med flyktingavtalet gör Europa sig till Turkiets egen lilla sprattelgubbe och sätter sig helt frivilligt i knät på den lynniga despoten Erdoğan – en islamist som bland annat vill inskränka pressfriheten och kvinnans rättigheter.

Precis som vid klimatmötena rådde det vid EU-Turkiet-mötet också oenighet in i det sista, och bara i kraftödande nattmanglingar lyckades man i absolut sista sekunden komma överens om ett gemensamt avtal. Champagnen flöt sedan nästan lika flott som de utnötta floskler som det brukar skålas för i sådana sammanhang: ”Vi har räddat klimatet, vi har räddat världen, vi har räddat Europa.” Med beslutet att outsourca sin framtid och säkerhet till en semi-diktatur kommer EU att göra sig själv lika handlingsförlamat som ett ackusativobjekt och är fortsättningsvis helt utlämnat åt Erdoğans och hans premiärministers subjektiva nycker.

Läs mer »

FacebookTwitter

Den oändliga resan till framtidsön

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA Vad gäller det mångkulturella samhällsexperimentet är Sverige kanariefågeln i kolgruvan, även om de flesta andra västeuropeiska länder inte är långt efter. Nästan samtliga gamla europeiska kulturnationer har satt hela sin framtid i pant för en utopi som enligt dess förespråkare skall göra våra länder ”starkare och bättre” (ibland lite insiktsfullt föreställt med ordet ”kanske”).

Men frågan är vad de menar med ”bättre” och ”starkare”? Bättre och starkare än:

  1. de homogena nationalstater som var regel i de flesta av Europas länder tills 1960-talet?
  2. Eller bättre och starkare än den övergångsperiod från en kulturell och etniskt homogen nationalstat till ett mångkulturellt lyckorike som vi lever i nu?

Läs mer »

FacebookTwitter

Den sjunde generationen – som barken på en tall

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA ”Vid varje övervägande måste vi ta hänsyn till hur det påverkar den sjunde generationen … även om det kräver att vi har en hud lika hård som barken på en tall.”

Texten ovan är hämtad från den så kallade ”Seven generation sustainability” som baseras på irokesernas ”The Great Binding Law”. För att säkerställa att besluten var till gagn för de efterkommande 7 generationerna ålades hövdingarna från de olika irokesstammarna att tänka minst 140 år framåt i tiden. Säkerligen var en del av besluten impopulära eller svåra att förmedla till nästa generation.

Läs mer »

FacebookTwitter

Be afraid, be very afraid

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA Det frekventa bibelcitatet ”Var inte rädd” lär ha varit Karl den XII:s sista ord till den franske översten Philippe Maigret precis innan han fick ett kanonsplitter (eller om det nu var en knapp) genom vänster tinning och säckade ihop i en av de löpgravar som de svenska karolinerna höll på att gräva ut mot den norska fästningen Fredriksten under Stora nordiska kriget.

På den tiden var Sverige en nordeuropeisk stormakt som försvarade och expanderade sina gränser med blod och järn; i dag är vi en moralisk stormakt utan gränser och utan försvar, vilket mot bakgrund av IS terrorframfart borde skrämma skiten ur oss. Trots det uppmanar Sveriges intellektuellt obeväpnade makthavare och snaskjournalisterna inom Pinocchio-pressen oss ständigt till att inte vara rädda när attentat med muslimska förtecken avlöser varandra ute i Europa och världen.

Läs mer »

FacebookTwitter

Pass på irrfärder

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA I min förra krönika ”Till Jokkmokk med laglig införselkvot” utlovade jag en historia om mitt pass, och den tänkte jag berätta i den här texten. Men sanningen är den att jag egentligen skulle kunna bjuda på en uppsjö av historier där detta exklusiva dokument figurerar i huvudrollen.

Tidigare var jag till och med en stolt innehavare av två pass. Eftersom jag å yrkets vägnar flera gånger om året reste rutten Iran, Dubai, Jordanien, Egypten och sedan till Israel hade jag ett pass för Iran och ett för Israel och resten av världen. Med israeliska stämplar i passet är chansen att komma in i Iran nämligen lika stor som den är för en Sverigedemokrat att bli insläppt på Nobelfesten.

Läs mer »

FacebookTwitter

Till Jokkmokk med laglig införselkvot

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA Strax söder om Køge får jag in de första svenska radiokanalerna och har känslan av att i princip vara hemma. Jag har kört över 9 timmar i sträck och, förutom färjan från Puttgarden till Rødby, bara stannat en gång för tankning och ett kvickt toalettbesök. En halvtimme senare har jag Öresundsbron bakom mig som jag betalar för med Mastercard på den svenska sidan.

Precis när jag ryckt ut kortet ur automaten, svurit över den oförskämda broavgiften, lagt i ettan och låtit bilen ta sats för att köra de sista 10 milen kastar sig en mörkklädd gestalt i fullkomligt dödsförakt framför bilen. Jag får tvärnita så att det skriker om däcken. Personen visar sig vara en kvinnlig tulltjänsteman. Jag vevar ner rutan.

Läs mer »

FacebookTwitter

Främling i ett främmande land

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA ”Men vad är problemet?”, frågar jag lätt förargad. ”Jag har 5 000 svenska i plånboken”, kan vi inte lösa det här på något vis? ”Jo jo”, säger min kontrahent och skakar på huvudet. Jag förstår att han har något emot det lagliga betalningsmedlet kontanter och drar därför konfunderad upp mitt tyska EC-kort, mitt Mastercard, mitt Visa-kort och i bara farten ett rabattkort från Aldi och slänger dem i brättet som om jag hade fyrtal på hand i ett pokerparti.

”Kan det här funka?”, frågar jag igen och möter återigen min kontrahents oförstående blick, huvudskakning och jo jo. Det tar ett tag innan jag förstår att ”jo jo” inte alls innebär att vi kan lösa mitt dilemma utan att busschauffören med det menar att jag behöver ett så kallat JoJo-kort. Det är enda sättet man kan betala med när man åker buss med Skånetrafiken numera (om man nu inte har en svensk mobil och kan köpa biljett via SMS).

Läs mer »

FacebookTwitter

Nej, den går vi inte på en gång till!

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA Norgehistorier var förr ett sätt att skratta över ett grannfolk som visserligen var oss väldigt lika men kanske inte ansågs som lika framgångsrika och smarta. Det finns en uppsjö av Norgevitsar, och en av de populäraste för att demonstrera norrmännens underlägsna intellektuella förmåga handlade om hur man sänker en norsk ubåt.

Svaret lyder: ”Man simmar ner och knackar på dörren.” De korkade norrmännen öppnar då förstås, in rusar vattnet och ubåten är sänkt. Check. Bonusversionen på vitsen består av en följdfråga: ”Hur sänker man en norsk u-båt en andra gång?” Svar: Man simmar ner och knackar på igen, norrmännen öppnar och säger ”den går vi inte på en gång till”. Precis som vi berättade roliga historier om norrmännen berättade de roliga historier om oss. Det hade ingenting med ”rasism” att göra. Det var helt enkelt bara lite godmodigt gnabb mellan två broderfolk som förstod varandra väl och inte skrattade åt utan med varandra. Till och med Ullenhag ansåg Norgehistorierna vara så pass harmlösa att han vid ett tillfälle själv vågade sig på just ubåtsskämtet.

Läs mer »

FacebookTwitter

Högtrycksinvandring, flyktin(g)farkt, undergång

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA Fråga: Vad händer i dag när man som politiker insett att man tagit ett felaktigt beslut genom att ge uppehållstillstånd till hundratusentals lycksökande migranter? Svar: Man ser till att upprepa misstaget i kvadrat och vältra över konsekvenserna på någon som inte har med det att göra. Det kallas på nyspråk för ansvarstagande, och i dagens medieförgiftade samhälle sätter man som förtroendevald hellre hela sin befolknings framtid på spel än att erkänna att man begått ett fel av episka proportioner.

Merkel och Löfven försöker dölja sitt fatala signalpolitiska felbeslut genom att inte vilja lägga fast en övre gräns för de lyxmigranter som i en aldrig sinande ström nu flödar in i Europa. Trots att allt pekar på det motsatta går Merkel ut och säger på Obama-manér: ”Wir schaffen das!” (sv: vi klarar det!) utan att specificera vilka som är ”vi” eller vad som menas med ”klarar”. Eftersom det inte finns något ”vi” och ”dom” måste ju ”vi” rimligtvis också omfatta migranterna? Visar de måhända just nu hur ”vi klarar det” genom att på det höstruskiga Balkan gladlynt elda upp sina tält samtidigt som de gör segergester och tar foton av varandra?

Läs mer »

FacebookTwitter

Alvernas flykt från Europas glimmertvillingar

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA Seniorrockarna Keith Richards och Mick Jagger från Rolling Stones är kända som ”The Glimmer Twins”. Hos migranter från Mellanöstern är den titeln emellertid reserverad för Europas glimrande välfärdsparadis: Sverige och Tyskland. Den signalpolitik som båda länderna sänder ut mot tredje världen gör att vi nu står inför ett regelrätt befolkningsutbyte. För ursprungsbefolkningen blir det allt svårare att känna igen sig, och många leker med tanken att som alverna i Sagan om ringen överge sina hemländer till förmån för en plats någonstans på vår jord där mångkulturen inte kommit lika långt.

Europas glimmertvillingar gör precis som Richards och Jagger ett mycket härjat och slitet intryck men rockar oförtrutet på som om de var mitt uppe i karriären. Trallande på ”(I Can’t Get No) Satisfaction” jagar de ansvarslöst vidare från godhetsrus till godhetsrus utan att ha något övergripande koncept eller någon hållbar vision för hur våra länder skall se ut om 10 eller 20 år. I stället försöker de maximera idén om att det mångkulturella samhället är bättre och starkare – ett påstående som inte är historiskt evidensbaserat och de därför aldrig kan presentera några som helst belägg för.

Läs mer »

FacebookTwitter

Asyljamboreen i Rinkaby

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA Under min semestervecka i Portugal passade jag på att ta en paus från tv, tidningar och internet för att slippa höra och läsa om den inte längre så nya Nyheten, nämligen den om flyktingkrisen och om västvärldens påstådda moraliska skuld. De sköna dagarna på stranden vid Aljezur i 30 graders värme kompletterades med yppig mat och goda viner på kvällstid. Men trots den avslappnade atmosfären gick man hela tiden omkring med en gnagande känsla av att någonting var väldigt annorlunda.

Det tog några dagar innan jag kunde sätta fingret på det, men så slog det mig: Var är slöjorna? Aljezur är sitt arabiska namn till trots fullständigt hijabfritt. Det har det varit sedan den portugisiska reconquistan avslutades 1250.

Läs mer »

FacebookTwitter

Humanitär extremism är en nationell självmordsbomb

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA Europa fungerade under 1900-talets som ett experimentfält för olika politiska ideologier som avlöste och hyperkorrigerade varandra med ofta förödande resultat. Lärdomen från förra seklets stora katastrofer blev emellertid inte ”aldrig mer politisk extremism” utan ”aldrig mer krig oavsett vad som står på spel”. Det parat med den dundrande ekonomiska succé de etniskt och kulturellt homogena länderna i Europa skapat efter andra världskriget gör att vi nu sitter med den moraliska skulden som svarte Petter på hand. Vi bär ansvaret för de länder som inte har lyckats dra sig upp ur fattigdomen på egen hand eller lyckats spränga religiösa dogmers fjättrande bojor.

När nu alltfler ekonomiska migranter söker sig till Europa för att ta del av den västerländska civilisationens dignande frukter i form av ekonomisk välfärd borde våra folkvalda frenetiskt kämpa för att bevara de system som varit en framgångsgarant för vårt välstånd. Men i stället svamlar regeringschefer som Merkel och Löfven ständigt om vårt moraliska ansvar.

Läs mer »

FacebookTwitter
Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

Vaclav Klaus - Folkvandring

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson