Att försvara värdegrunden eller konsten att knäcka en elev helt lagligt

DEBATT Att skolor i stor utsträckning bedriver politisk propaganda i stället för att hålla sig till vetenskapligt grundad undervisning är ingen nyhet. Men det är bara toppen på ett isberg.

Få saker är så nedtystade i skolans värld som de tekniker man använder för att tysta elever som kritiserar invandringspolitiken eller mångkulturen. Som jag tidigare skrivit har jag arbetat som lärare i den svenska skolan sedan 2005, både som högstadielärare och som gymnasielärare och jag tänkte här berätta lite djupare om de metoder som jag sett användas. I officiellt tal berättas det om att ”stå upp för värdegrunden”. Egentligen handlar det inte om mycket annat än att få oppositionella elever att antingen hålla tyst eller sluta tro på sig själva och sina egna erfarenheter. Hela verksamheten har fått mig att spy så många gånger att jag nu väljer att berätta om det öppet.

Läs mer »

FacebookTwitter

När skall trollen på Aftonbladet sluta med att smäda Donald Trump?

DEBATT Det är naturligt att Aftonbladet ända sedan Donald Trump tillkännagav sin presidentkandidatur 2015 har varit kritiska. Förmodligen kom det som en chock för den nysovjetiska journalistikens högborg i Sverige när Donald Trump också vann presidentvalet den 8 november. Sedan installationen den 20 januari har dock kritiken övergått från just kritik till smutskastning, osanningar och smädelser.

Den svenska vi avpixlar inte–pressen hävdar att det är nyheten som är nyheten. Hmmm. Så vi skall bara torrt konstatera att det nu har det varit en ny skjutning i Malmö, trots att både gärningsman och brottsoffer i en absolut majoritet av fallen har utländsk bakgrund?

Läs mer »

FacebookTwitter

Douglas Murray: Det skamliga hyckleriet hos Sveriges ’första feministiska regering’

Foto: Jan Sjunnesson.

DEBATT För några veckor sedan utsåg jag Labourparlamentsledamoten Tulip Siddiq till veckans skenheliga politiska hycklare, främst för att vara tyst om sin trångsynta faster och samtidigt påfallande högröstad om en total främling. Jag är rädd att jag var så överhopad av kandidater till förra veckans utmärkelse att jag precis har lyckats kravla mig ut ur högen av ansökningar. Jag kan emellertid nu avslöja de senaste mottagarna av detta alltmer eftertraktade pris.

Vinner över till och med talman John Bercow i kampen om priset gör den svenska regeringens modiga systrar. Här är ett foto från tidigare denna månad föreställande Isabella Lövin (Sveriges vice statsminister, klimat- och biståndsminister samt språkrör för Sveriges gröna parti). Som en reaktion på Donald Trumps mansdominerade laguppställning, poserade Isabella och hennes systerskap (gravida och icke-gravida) nyligen för detta foto för att signalera att den självutnämnda ’första feministiska regeringen i världen’ inte kommer att ta några instruktioner från USA nytillträdde president:

Läs mer »

FacebookTwitter

Varför tar inte SD upp stafettpinnen ”miljö”?

DEBATT Jag växte upp på en bondgård i Roslagen på 40- och 50-talet. Vi hade mjölkkor som underhöll ett fantastiskt öppet landskap. På våren var det mängder med olika blommor bl a Adam och Eva, som sedan länge är borta. Det fanns mängder med bl a gråsparvar, grönfinkar och gulsparvar till att börja med, men antalet minskade för varje år. På vårarna såg man då och då en fågel hoppa på marken. Jag brukade kasta upp dem i luften. De flög då men tappade hela tiden höjd, och när de träffade marken voltade de och fortsatte hoppa. Jag stoppade någon i en bur, gav mat och vatten men den dog snart.

Erik Rosenberg (nestor inom ornitologi) slog larm om att kvicksilverbetningen av utsädet var orsaken till fågeldöden. Jag kunde också med egna ögon se hur fåglarna åt de sädeskorn som inte myllades ner vid sådden på våren, just i samband med häckningen. Även rovfåglarna som åt småfågel dog av kvicksilverförgiftning. Men jordbruksorganisationerna ansåg att ekonomin var viktigare än om lite fåglar dog. Även Giftnämnden (inrättades år 1962, samma år som Rachel Carson publicerade boken “Tyst vår”) tog lätt på det hela, de bestod bl a av representanter för kemikalieindustrin. Men i Giftnämnden fanns en veterinär som började undersöka saken. Han fann då att kvicksilvret inte bara drabbade fåglarna, giftet följde med vattendragen ut till sjöarna och lagrades i fisken, och den åts ju av människor. Så länge fåglarna dog gjorde det alltså inget, först när människorna drabbades blev det allvarligt och kvicksilverbetningen förbjöds.

Läs mer »

FacebookTwitter

Karikatyrtrixet

Jan Tullberg

DEBATT Ett märkligt sätt att debattera är att angripa åsikter som ingen har. På engelska finns uttrycket straw man för tekniken. Men en svensk översättning till ”halmgubbe” uppfattas lätt som ett konkret objekt utan åsikter, inte som något spöklikt väsen med konkreta åsikter. Karikatyr är en mer träffande benämning.

Vinsten med att omvandla motståndaren till en karikatyr är att man då kan ge denne nya åsikter som man själv mäktar bemöta. Eftersom motståndaren inte har dessa åsikter hamnar han i ett problem, hur skall han försvara sig mot en nidbild? Det blir något av den situation som uppstår kring frågor som: ”Har Du slutat slå din fru?”

Ett aktuellt exempel är den omfattande debatten i sociala media som uppstått kring polismannen Peter Springare. Utifrån sina erfarenheter i Örebro beskriver han en problematisk situation som domineras av en omfattande brottslighet bland invandrare. Springare verkar veta vad han talar om och ger ett trovärdigt intryck. Många läsare stöder hans bild, men många andra ogillar att brottslighet och invandring kopplas ihop. Hans kritiker undviker kärnfrågan utan riktar sina invändningar mot en karikatyr. En artikel i Expressen (8/2) illustrerar väl hur en kritik mot en karikatyr kan utformas.

Läs mer »

FacebookTwitter

Den icke-legitima svenska staten

DEBATT Då jag arbetar i den svenska skolan sätter jag mig själv i en stor risk genom att publicera dessa tankar, men efter att Peter Springare modigt utmanat etablissemanget, som David mot Goliat, genom sina Facebookinlägg känner jag att jag själv är beredd att ge bilden av hur jag själv, och allt fler andra lärare med mig, tänker kring skolan. Det är ingen vacker historia. Tidigare har jag publicerat debattartiklar på Nya Tider kring skolan, men nu tänker jag på allvar ta bladet från munnen.

Först bör jag förekomma diktaturens kreatur och ge en bild av mig själv. Jag har arbetat som högstadielärare i framför allt SO sedan 2005, med ett uppehåll för sjukskrivning, och har en bakgrund inom den svenska vänsterrörelsen. Nuförtiden arbetar jag som gymnasielärare med formell behörighet i engelska och historia. Jag anklagar den nuvarande regeringen för att vara icke-legitim. När vissa partier förvägras rätten att visa reklamfilmer, får sina möten saboterade, när deras medlemmar misshandlas med regeringens godkännande, och partiet ständigt angrips av statliga medier, då har den demokratiska processen försvunnit och de regeringar som bildas under sådana val är enligt min mening inte legitima. Jag är inte lojal till något parti bör tilläggas, ej Sverigedemokraterna heller, men Stefan Löfven är #inteminstatsminister.

Läs mer »

FacebookTwitter

PK – en religion?

Jan Tullberg

DEBATT Enligt den svenska självsynen så är vi ett sekulariserat folk. Nathan Shachar fångar något viktigt när han skriver: ”Sverige är varken en oskyldig ankdamm eller en naiv hönsgård, utan ett rättrogenhetens tempel.” Den rådande religionen kan lite vanvördigt kallas PK-religionen. Anhängarna protesterar mot benämningen och invänder att de inte alls är religiösa och att PK är nedlåtande. Låt oss ignorera etikettfrågorna och ta upp sanningsfrågan. Det finns en rad påstående som inte riktigt går ihop, men detta stör inte märkbart anhängarna av PK utan stärker snarast uppfattningen att det behövs en stark tro som spacklar över sprickorna i fasaden. Låt mig diskutera några trossatser.

En sats är att de två kön, som de flesta noterar, egentligen inte existerar. Numera anser vissa att det finns fler än två kön, men den här artikeln behandlar uppfattningen att det inte alls finns kön bara könsroller, genus. Den klassiska parollen är: ”man föds inte till kvinna utan man blir det” av Simone de Beauvoir. Men detta formande av genus är så starkt så det behövs ett enormt indoktrineringsarbete som paradoxalt nog pendlar mellan att lansera nya könsroller, och att det inte alls skall finnas könsroller. Tvärtom-roller är lockande då alla rollbyten uppfattas som positiva. Snart kan man inte säga om en persons beteende är bra eller dåligt, utan att först få reda på aktörens kön.

Läs mer »

FacebookTwitter

Ett samhälle som ”kört i diket”

Ulf Blomquist

DEBATT Nu när det svenska samhällsbygget håller på att rasa ihop ordentligt framstår klarare hur färden ner i diket gick till. Som jag ser det kan man lite krasst i stora drag beskriva händelseförloppet enligt följande:

Kärnan kan hänföras till den ”tredje statsmakten”, media. Längre tillbaka hade vi en skola som ställde krav på eleverna vilket gjorde att de som blev journalister hade en bra analytisk förmåga. Sedan har kraven sjunkit inom hela skolväsendet. Under 60–70-talet gick en vänstervåg genom landet, den bättre ekonomin i landet gjorde att de yngre generationerna blev mer bortskämda och bekväma. I stället för att jobba som tidigare generationer för att få det bättre, ville man ha trygghet i form av bidrag och politikerna svarade med att successivt bygga ut bidragssystemen.

Läs mer »

FacebookTwitter

Ett utdraget farväl till Decemberöverenskommelsen

Jan Tullberg

DEBATT Moderaternas utspel torsdagen den 19 januari var senkommet. Det har gått över ett år sedan Decemberöverenskommelsen (DÖ) sades upp av allianspartierna. Många har frågat sig hur oppositionen skulle agera efter uppsägningen. Centern (C) och Liberalerna (L) har haft lång betänketid så ingen kan påstå att Moderaternas utspel var ett förhastat beslut. Det var ett försenat beslut.

Att säga upp DÖ, men fortsätta att följa den var en svårmotiverad försämring jämfört med att låta DÖ leva vidare. Att behålla DÖ hade ändå givit Alliansen en chans att bilda regering 2018 om den blir större än de rödgröna fast den saknar en riksdagsmajoritet. Att säga upp DÖ och släppa igenom Löfvens budgetar är att lägga sig utan att ha ett löfte av Löfven om en motsvarande uppoffring efter 2018.

Läs mer »

FacebookTwitter

Islams utbredning fortsätter

Ulf Blomquist

DEBATT År 0 uppstod kristendomen som bredde ut sig vid sidan om judendomen. När Muhammed utvecklade islam i Mecka ca år 600 var det en fredens religion eftersom han då inte hade mycket makt. När han senare flyttade till Medina och lyckades få många anhängare, genom att berika sig själv och de sina genom att råna kamelkaravaner, omvandlade han islam till en erövringsrörelse. Nu blev islam inte bara en religion (tro) utan också en politisk rörelse genom att Muhammed införde en lag, sharialagen (”ett land skall med lag byggas” enligt Karl XV). Lagen innebar en rätt att erövra nya områden med judisk eller kristen befolkning. Innevånarna fick tre val, konvertera till islam, förbli kristen eller jude om man hade råd att betala en extra skatt eller dödas.

Erövringarna bredde ut sig under 1400 år. Nu omfattas hela arabvärlden, Persien, Turkiet, Kaukasus, Afghanistan, Pakistan, Bangladesh, Indonesien, Malaysia, Albanien, Kosovo, Somalia m fl länder. Ett land tröttnade på islam och lyckades frigöra sig, Spanien, men det tog 600 år. Islam fortsätter i dag sin utbredning söderut i Afrika. Somalia var faktiskt en sekulär stat före år 1990. Kvar finns små öar av kristna, t ex kopterna i Egypten, yazidier i Irak men både den judiska och den kristna befolkningen tvingas fly de islamska länderna och deras synagogor och kyrkor förstörs successivt. I dess ställe byggs moskéer. Nu även i Europa.

Läs mer »

FacebookTwitter

Ett förlorat år

Jan Tullberg

DEBATT Den som bara läser och lyssnar på svenska systemmedia får intryck av att det hänt mycket i svensk invandringspolitik. Eftersom invandringsentusiasmen tidigare helt dominerade så blir övergången från problemförnekelse till problemerkännande uppfattat som ett stort steg. Men för att det skall ske en förändring krävs mer: det krävs probleminsikt, förändringsvilja och inte minst förmåga att lägga om kurs från invand retorik och odugligt regelverk. Att ändra attityd är bara det första steget. Sverige är som en bananrepublik som tidigare förnekat att hela systemet är genomsyrat av korruption, men nu sadlar om och deklarerar att man lägger om och avskaffar korruptionen. Lättare sagt än gjort.

Antalet nya asylsökanden 2016 beräknas till ca 30 000. Den siffran är låg jämfört med rekordåret 2015 och innebär en återgång till den höga normalnivå vi låg på 2011. Men denna korrigering är varken Sveriges eller EU:s förtjänst. Det beror på att Turkiet för närvarande tagit på sig uppgiften att agera som gränspolis för EU. Den dagen president Erdogan blir harmsen på européerna får vi se hur väl vi klarar att själva freda våra länder mot inträngning.

Läs mer »

FacebookTwitter

Nutidsdemokrati på glid

Jan Tullberg

DEBATT Reaktionerna på det amerikanska valet ger underlag för funderingar över den förlorande sidans demokratisyn. Det är naturligtvis okey att vara besviken på ett valresultat. Det är inte så tjusigt att vara en dålig förlorare, men det är rimligtvis också okey. Det finns dock en gräns vid vilken den demokratiska övertygelsen ser bristfällig ut. Ett exempel är den tidigare socialdemokratiske partisekreterarens Marita Ulvskogs uttalande om en socialdemokratisk valförlust: ”Det kändes som en statskupp”. Yttrandet tyder på att hon inte riktigt förstår att partiets maktställning är beroende av att få väljarnas mandat.

Reaktionen att ett regimskifte känns som en statskupp gäller sällan ett privilegium till makten för det egna partiet, utan för en vidare krets, den rådande maktstrukturen. I många stater talar man om ”den djupa staten” som inte accepterar vilka valresultat som helst. Etablissemanget i många västerländska demokratier berättar också för folk vad de skall tycka. Demokrati uppfattas inte längre av alla som folkstyre, utan framförallt som de rådande värderingarna som man ogärna vill ändra på. Många personer låter som Tories, vid demokratins genombrott i England, de poängterade att det inte bara finns ett demokratiskt underhus, utan också ett överhus.

Läs mer »

FacebookTwitter

Storm i vattenglaset

Jan Tullberg

DEBATT Vad skall göras åt hatet? I Agenda söndagen den 20 november diskuterade programledaren Camilla Kvartoft detta med Hanif Bali (M) och Veronica Palm (S). Den konkreta händelsen var att en moderat kommunikatör, Delmon Haffo, höll ett provtal inför kameran som av misstag blev offentligt. Han skulle försöka vara indignerad över att ministern Annika Strandhäll skrivit om att rösträtten för män borde avskaffas. Det finns ju många feministiska idéer som man kan tycka illa om, så varför då hetsa upp sig över ett förslag som inte är allvarligt menat? Strandhäll sökte nog vara lite rolig och tuff. Nu ville också Haffo vara tuff och han sa hora. Skandal. Sedan följer den tredje skådespeleriinsatsen. Den moderata partiledningen agerar med att varna och avskeda ett antal personer. En etikettlinje hade överskridits.

Är detta viktigt? Det ansåg de båda gästerna som sa en del klokt om twitterdueller som eskalerar till allt hårdare meningsutbyte. De gjorde några halva erkännanden om att de själva använt en hård ton, men nu skulle de föregå med gott exempel och tagga ner. Då ställde programledaren en fråga till Palm om hennes påstående att det var en samling nazistorganisationer som hade bankett på Grand hotell för några veckor sedan. Var inte detta ett exempel på hat och påhopp? Palm slingrade sig lite och varken Bali eller Kvartoft pressade. Det finns uppenbarligen en skillnad mellan hat och och hat.

Läs mer »

FacebookTwitter

En parabel om progressiv infiltration

Joakim P Jonasson

DEBATT Ett flertal rörelser har till varierande grad tagits över av s.k. progressiva krafter, vilka oftast kan härledas till en marxistisk eller islamistisk grundsyn. Det gäller rörelser för kvinnor, homosexuella, miljön, kyrkan, transsexuella m.fl. som mer eller mindre omstöpts till auktoritära kamporgan mer intresserade av att subvertera samhället än någon form av objektiv rättvisa. Medborgare inom diverse minoriteter måste stå upp mot krafter som enbart låtsas representera dem, medan de i själva verket har en helt annan agenda.

Låt oss föreställa oss en alternativ verklighet. Där finns sedan länge den lilla handikappföreningen Monodextriösas Förbund, som bildades för att ge stöd och råd åt de som fötts med bara en arm. Dess möten var trevliga tillställningar där det bjöds på kaffe med dopp och diskussion om olika protesers fördelar och nackdelar. En dag välkomnar föreningen ett par nya medlemmar som först ter sig märkliga eftersom de har två armar, men antagandet är att de gått med i föreningen som anhöriga.

Läs mer »

FacebookTwitter

Regeringens politiserade lagstiftning leder Sverige mot demokratur

Joakim P Jonasson

DEBATT Land skall med lag byggas, som en av våra forna kungar sa. Dagens lagstiftare tycks dock ointresserade av att bygga landet starkare men desto mer intresserade av att pervertera lagstiftningen för politiska syften. Utvecklingen är allvarligare än många tror och det ligger i allas vårt intresse att oppositionen sätter ner foten för marxisterna och tar ifrån dem nycklarna till kungariket.

Lagen om hets mot folkgrupp stiftades 1948, när nazismen och dess demoniserande av judar var i färskt minne för många och hotet om nazismens återkomst förmodligen kändes påtagligt. Man kan också förmoda att lagen gav en falsk känsla av moralisk upprättelse för makthavarna, som fram till några år dessförinnan hade samarbetat med Nazityskland. Historien skrivs som bekant av den segrande sidan och Sverige får sägas tillhöra sidan som vann.

Läs mer »

FacebookTwitter

De ratade

Jan Tullberg

DEBATT Invandringen drabbar på sikt alla svenskar, men initialt drabbas den svenska underklassen mer än andra grupper. Detta är en radikal förändring då den tidigare var en omhuldad grupp. Några hamnar lägst mer, men det var tidigare inte så långt under medelsvensson. Det blev också förbättringar eftersom underklassen var en grupp som politiken sökte värna om och gynna. Nu är det nya grupper som skall gynnas och fattiga svenskar drabbas på flera vitala områden med stora försämringar.

Arbetsmarknaden för mindre kvalificerade jobb minskar hela tiden och det är dessutom här som konkurrensen från invandrare är som hårdast. Ur politikernas perspektiv är dock inte den arbetslöse svensken ett huvudproblem, utan den misslyckade integrationen. Invandrarna skall om möjligt få jobben. Arbetslösa svenskar kan beklagas, men deras arbetslöshet är inte något odelat negativt. De kan väcka en del beklaganden, men det anses viktigare att arbetsmarknaden inte blir etniskt segregerad. Arbetslösa svenskar ger därför integrationspolitiska pluspoäng; det är inte så att det endast är invandrare som är arbetslösa.

Läs mer »

FacebookTwitter

Hur “grodor” blir till pluspoäng

Jan Tullberg

DEBATT Media har en ganska enhetlig uppfattning vad som vinner poäng och vad som är en blunder och bör leda till poängavdrag. Men den poängsättningen stämmer inte med väljarnas. Media har närmast enhälligt dödförklarat Sverigedemokraterna, Silvi o Berlusconi, och nu senast Donald Trump.

Henry Kissinger fällde ett avväpnande omdöme: ”Even a paranoid got some real enemies”. Detta är applicerbart på både Kissinger och Trump. Vad man än tycker om Trump har ingen missat att notera att hans känsla av att ha många fiender knappast kan klassas som paranoid.

En position som angripen underdog ger vissa möjligheter i debatten och innebär faror för angripare. Etablissemangets skribenter tänker sig att alla anklagelser adderar någon ytterligare nackdel enligt devisen ”ingen rök utan eld”. Har en anklagelse ett korn av sanning så blir den sammanlagda tyngden av alla anklagelser något som knäcker ryggen på den angripne kandidaten. Men det tycks snarast vara så att varje perifer eller orättvis anklagelse gör att den angripne får poäng. Kan bittra fiender inte framföra något mer graverande än hysteriska fördömanden av varje kontroversiell kommentar så ger kritiken underlag till en friande istället för en fällande dom.

Läs mer »

FacebookTwitter

Fem aha om media och verkligheten

Stefan Torssell

DEBATT Allt fler människor säger upp sina prenumerationer på dagstidningar. Anledningarna är flera. En är att nyheter får man tag i så mycket snabbare via nätet och bland bloggar. Dessutom är dessa texter mer informativa och håller en högre stilistisk nivå än journalisternas enkla alster.

Förr, alltså 1950 – 1970-tal, var journalister beundrade av allmänheten. Många av dem hade samma status som firade skådespelare, författare och idrottsstjärnor. I dag (i bästa fall) är människor likgiltiga inför journalister. Sådana som Fredrik Virtanen, Helle Klein, Alexandra Pascalidou, Anders Lindberg med flera är direkt illa omtyckta av allmänheten. De är intellektuellt oärliga och saknar en vettig argumentation i de frågor de driver. De tycker inte om sina läsare och försöker uppfostra dem. Sådant märker läsare.

Läs mer »

FacebookTwitter

Poserande pratkvarnar i Agenda

Jan Tullberg

DEBATT Partiledardebatten i programmet Agenda den 9 oktober visar på flera sätt hur sorglig den politiska situationen är i Sverige, men det finns också komiska inslag. Den mest intressanta diskussionen var regeringsfrågan där skådespeleriet blev farsartad. Batra låtsas utmana regeringen och ger sken av att vilja ersätta Löfven och bli statsminister. Men hon är ingen ärlig utmanare. Hennes förhoppning är att kunna bilda en majoritetsregering med partierna i alliansen, men det är inte ett realistiskt alternativ.

Långa Anna är en fin flicka och ser Major Björklund som ett passande parti. Men han kan inte erbjuda ett kungadöme utan Batra har att välja mellan de två kavaljerer som har den möjligheten. Den ena är lantis-Jimmie som hon känner vämjelse inför (lantisar är ju dummare enligt Batras tidigare personliga forskning i ämnet), den andre är svetsar-Stefan, en simpel jobbare som dessutom inte erbjuder tronen, utan endast en mer blygsam placering vid regeringsbordet.

Läs mer »

FacebookTwitter

Kultureliten och hederligheten

Rolf Hillegren

DEBATT Det finns en liten grupp individer som ofta tar till orda i press radio och teve. Antingen är de anställda eller också har de av andra skäl full tillgång till dessa medier. De yttrar sig ofta ogenerat om det mesta i tillvaron oavsett om de behärskar det ämne som de yttrar sig i eller ej. Jag tillåter mig att i brist på adekvat benämning motvilligt kalla denna grupp för kultureliten. Många imponeras säkert av gruppmedlemmarnas ofta goda verbala förmåga och deras benägenhet att hänvisa till namn eller företeelser som för många är tämligen okända, vilket ofta skänker en framtoning av bildning och karaktär. För en ovan mediekonsument är det därför lätt att bli så imponerad att den kritiska förmågan sätts ur spel.

Fram till 2000 tillhörde jag själv dem som stundom lät sig imponeras. Det året inleddes den så kallade Alcalá-affären. För yngre läsare kan jag berätta att den handlade om den humanistiskt sinnade och då kände debattören Jesús Alcalá som blev misstänkt för att genom bedrägeri ha tillskansat sig biståndsmedel i miljonklassen. Mangrant ställde landets kulturskribenter upp för Alcalá genom att i mängder av artiklar ge honom stöd och bedyra hans oskuld. Deras övertygelse i skuldfrågan byggde på det enkla skälet att han var deras kollega. Sedermera dömdes Alcalá till 18 månaders fängelse. Därefter avtog stödet. Jag kan endast erinra mig tre personer med anknytning till kultureliten som uppträdde hedervärt i samband med denna historia, nämligen Wilhelm Agrell, Staffan Heimerson och Anita Jekander.

Läs mer »

FacebookTwitter

Öppna migrationskranarna

Jan Tullberg

DEBATT Nästan alla betonar att en stor förändring skett i svensk invandringsdebatt. Man kan rimligen bara instämma i påståendet att attityden till den frågan har förändrats radikalt. För ett år sedan var invandringen något som skulle berika Sverige. Idag är invandringen en utmaning för ekonomin, en utmaning för bostadsmarknaden, en utmaning för utbildningen, en utmaning för arbetsmarknaden, ja en enorm utmaning för Sverige.

Men vad gäller regler har ytterst lite ändrats. Vi knegar på, repetitivt och åsnelikt som Merkels konstiga slogan ”Wir schaffen das”; ”vi klarar det”. Men det finns inga goda skäl varför vi skall fortsätta och knega vidare med en usel migrationspolitik. Trots humörskiftet och bristen på argument för den förda ”generösa flyktingpolitiken” finns det inga tecken på en verklig omläggning. De ansvariga verkar tro att det kanske inte behövs? Migranterna förväntas ta stor hänsyn till att vi förr inbjöd med entusiasm ”refugees welcome”, men nu bjuder med armbågen. ”Vänligen överväg gärna andra länder än Sverige”.

Läs mer »

FacebookTwitter

Bakom godhetsmasken

Stefan Torssell

DEBATT Jag är nog inte ensam om att grubbla över varför den svenska samhällsdebatten blivit så underlig. Vi som undrar resonerar ungefär så här: Tidigare generationer skapade ett bra samhälle åt oss som värderade plikt och rätt och god samhällsmoral. Vi vill bygga vidare på den grunden och ha ett jämlikt samhälle utan orättvisor. De som behöver hjälp ska få hjälp. Kvinnor och män ska ha samma rättigheter. Ett mått på hur vi lyckas är hur barn och äldre har det. Yrkesskicklighet uppskattas. Den som anstränger sig får anseende.

Vi har ett vackert land med en vacker natur och landets traditioner är goda och skall föras vidare. Sedan har vi alla våra personliga egenheter. En del värdesätter titlar och jordiska tillhörigheter mer än andra. Så länge de inte är oförskämda är de accepterade. Om de gör sig förmer är det stopp med acceptansen. Ungefär så uppfattar vi den svenska gemenskapen. Som folk är vi tolerant.

Läs mer »

FacebookTwitter

Det bigotta Sverige

Jan Tullberg

DEBATT Bigotteri är ständigt en aktuell fråga. Bokmässan i Göteborg, med yttrandefrihet som tema, försöker utestänga tidningen Nya Tider på uppmaning av några utställare som inte stöder yttrandefriheten. Men är det inte just de kontroversiella åsikterna som yttrandefriheten skall försvara? Bokmässan kan inte ens förklara varför den anser att tidningens åsikter är förkastliga, utan hänvisar till att andra anser dem förkastliga. I valet mellan principiell yttrandefrihet och principlös konformistisk anpassning, väljs det senare.

En person från Expo – en privat stiftelse vars självpåtagna uppgift är att åsiktsregistrera avvikelser från den PK-certifierade värdegrunden – har hävdat att några skribenter i Nya Tider har skrivit rysansvärda saker. Detta, märk väl, inte ens publicerat i den tidning som skall svartlistas. Denna besudling av personer som Expo markerat med dödskalle i sitt åsiktsregister anses göra tidningen oberörbar för personer med allergi mot åsikter de inte delar. Man kan undra över, hur besudlad är inte Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter av alla idiotiska och destruktiva artiklar de publicerat?

Läs mer »

FacebookTwitter

Varför smädar postmarxisterna?

Stefan Torssell

DEBATT Jag var tidigare krönikör på Avpixlat och skrev en artikel här för några dagar sedan. En del önskade att jag skrev mer. Jag frågade Avpixlats redaktion.

Den svenska kultureliten är i förfall. Hur kommer det sig att även kulturjournalister blivit som vandrande Pisarsultat? Nivån är långt under vad man kan förvänta sig av de som ska räknas som framstående kulturmänniskor i en nation.

Kan allt enbart förklaras med kulturmarxismen?

Marxism-leninismen bygger på att människor hatar utifrån den klass de tillhör och att klasshatet är starkare än kärleken till nationen.

Läs mer »

FacebookTwitter

Beskatta de rika

Håkan JohanssonDEBATT Enligt vänstern löser vi alla problem här i Sverige genom att höja skatterna, framför allt för de rika. Dessa giriga typer, som lever på att suga ut “arbetarklassen”, sitter på enorma förmögenheter som, om de konfiskerades, skulle kunna betala utlandsskulden, finansiera välfärden, höja alla offentliganställdas löner och viktigast av allt, försörja alla fattiga som vill emigrera till Sverige.

De drygt tre procent av befolkningen som tjänar över 50.000 kronor i månaden betalar redan nästan 200 miljarder i skatt och även om man höjde skatten till 90 procent skulle man bara få in  ytterligare knappt 100 miljarder per år.  Om vi återinför förmögenhetsskatten som borgarna tog bort 2007, för att de rika flyttade sitt kapitalet utomlands, då får skatteverket in massor av miljarder, eller?  En ny förmögenhetsskatt skulle på sin höjd tillföra knappt tio miljarder och som sagt uppmuntrar den typen av skatt till kapitalflykt.

Läs mer »

FacebookTwitter
Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Jan Sjunnesson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson