Islams utbredning fortsätter

Ulf Blomquist

DEBATT År 0 uppstod kristendomen som bredde ut sig vid sidan om judendomen. När Muhammed utvecklade islam i Mecka ca år 600 var det en fredens religion eftersom han då inte hade mycket makt. När han senare flyttade till Medina och lyckades få många anhängare, genom att berika sig själv och de sina genom att råna kamelkaravaner, omvandlade han islam till en erövringsrörelse. Nu blev islam inte bara en religion (tro) utan också en politisk rörelse genom att Muhammed införde en lag, sharialagen (”ett land skall med lag byggas” enligt Karl XV). Lagen innebar en rätt att erövra nya områden med judisk eller kristen befolkning. Innevånarna fick tre val, konvertera till islam, förbli kristen eller jude om man hade råd att betala en extra skatt eller dödas.

Erövringarna bredde ut sig under 1400 år. Nu omfattas hela arabvärlden, Persien, Turkiet, Kaukasus, Afghanistan, Pakistan, Bangladesh, Indonesien, Malaysia, Albanien, Kosovo, Somalia m fl länder. Ett land tröttnade på islam och lyckades frigöra sig, Spanien, men det tog 600 år. Islam fortsätter i dag sin utbredning söderut i Afrika. Somalia var faktiskt en sekulär stat före år 1990. Kvar finns små öar av kristna, t ex kopterna i Egypten, yazidier i Irak men både den judiska och den kristna befolkningen tvingas fly de islamska länderna och deras synagogor och kyrkor förstörs successivt. I dess ställe byggs moskéer. Nu även i Europa.

Läs mer »

FacebookTwitter

Ett förlorat år

Jan Tullberg

DEBATT Den som bara läser och lyssnar på svenska systemmedia får intryck av att det hänt mycket i svensk invandringspolitik. Eftersom invandringsentusiasmen tidigare helt dominerade så blir övergången från problemförnekelse till problemerkännande uppfattat som ett stort steg. Men för att det skall ske en förändring krävs mer: det krävs probleminsikt, förändringsvilja och inte minst förmåga att lägga om kurs från invand retorik och odugligt regelverk. Att ändra attityd är bara det första steget. Sverige är som en bananrepublik som tidigare förnekat att hela systemet är genomsyrat av korruption, men nu sadlar om och deklarerar att man lägger om och avskaffar korruptionen. Lättare sagt än gjort.

Antalet nya asylsökanden 2016 beräknas till ca 30 000. Den siffran är låg jämfört med rekordåret 2015 och innebär en återgång till den höga normalnivå vi låg på 2011. Men denna korrigering är varken Sveriges eller EU:s förtjänst. Det beror på att Turkiet för närvarande tagit på sig uppgiften att agera som gränspolis för EU. Den dagen president Erdogan blir harmsen på européerna får vi se hur väl vi klarar att själva freda våra länder mot inträngning.

Läs mer »

FacebookTwitter

Nutidsdemokrati på glid

Jan Tullberg

DEBATT Reaktionerna på det amerikanska valet ger underlag för funderingar över den förlorande sidans demokratisyn. Det är naturligtvis okey att vara besviken på ett valresultat. Det är inte så tjusigt att vara en dålig förlorare, men det är rimligtvis också okey. Det finns dock en gräns vid vilken den demokratiska övertygelsen ser bristfällig ut. Ett exempel är den tidigare socialdemokratiske partisekreterarens Marita Ulvskogs uttalande om en socialdemokratisk valförlust: ”Det kändes som en statskupp”. Yttrandet tyder på att hon inte riktigt förstår att partiets maktställning är beroende av att få väljarnas mandat.

Reaktionen att ett regimskifte känns som en statskupp gäller sällan ett privilegium till makten för det egna partiet, utan för en vidare krets, den rådande maktstrukturen. I många stater talar man om ”den djupa staten” som inte accepterar vilka valresultat som helst. Etablissemanget i många västerländska demokratier berättar också för folk vad de skall tycka. Demokrati uppfattas inte längre av alla som folkstyre, utan framförallt som de rådande värderingarna som man ogärna vill ändra på. Många personer låter som Tories, vid demokratins genombrott i England, de poängterade att det inte bara finns ett demokratiskt underhus, utan också ett överhus.

Läs mer »

FacebookTwitter

Storm i vattenglaset

Jan Tullberg

DEBATT Vad skall göras åt hatet? I Agenda söndagen den 20 november diskuterade programledaren Camilla Kvartoft detta med Hanif Bali (M) och Veronica Palm (S). Den konkreta händelsen var att en moderat kommunikatör, Delmon Haffo, höll ett provtal inför kameran som av misstag blev offentligt. Han skulle försöka vara indignerad över att ministern Annika Strandhäll skrivit om att rösträtten för män borde avskaffas. Det finns ju många feministiska idéer som man kan tycka illa om, så varför då hetsa upp sig över ett förslag som inte är allvarligt menat? Strandhäll sökte nog vara lite rolig och tuff. Nu ville också Haffo vara tuff och han sa hora. Skandal. Sedan följer den tredje skådespeleriinsatsen. Den moderata partiledningen agerar med att varna och avskeda ett antal personer. En etikettlinje hade överskridits.

Är detta viktigt? Det ansåg de båda gästerna som sa en del klokt om twitterdueller som eskalerar till allt hårdare meningsutbyte. De gjorde några halva erkännanden om att de själva använt en hård ton, men nu skulle de föregå med gott exempel och tagga ner. Då ställde programledaren en fråga till Palm om hennes påstående att det var en samling nazistorganisationer som hade bankett på Grand hotell för några veckor sedan. Var inte detta ett exempel på hat och påhopp? Palm slingrade sig lite och varken Bali eller Kvartoft pressade. Det finns uppenbarligen en skillnad mellan hat och och hat.

Läs mer »

FacebookTwitter

En parabel om progressiv infiltration

Joakim P Jonasson

DEBATT Ett flertal rörelser har till varierande grad tagits över av s.k. progressiva krafter, vilka oftast kan härledas till en marxistisk eller islamistisk grundsyn. Det gäller rörelser för kvinnor, homosexuella, miljön, kyrkan, transsexuella m.fl. som mer eller mindre omstöpts till auktoritära kamporgan mer intresserade av att subvertera samhället än någon form av objektiv rättvisa. Medborgare inom diverse minoriteter måste stå upp mot krafter som enbart låtsas representera dem, medan de i själva verket har en helt annan agenda.

Låt oss föreställa oss en alternativ verklighet. Där finns sedan länge den lilla handikappföreningen Monodextriösas Förbund, som bildades för att ge stöd och råd åt de som fötts med bara en arm. Dess möten var trevliga tillställningar där det bjöds på kaffe med dopp och diskussion om olika protesers fördelar och nackdelar. En dag välkomnar föreningen ett par nya medlemmar som först ter sig märkliga eftersom de har två armar, men antagandet är att de gått med i föreningen som anhöriga.

Läs mer »

FacebookTwitter

Regeringens politiserade lagstiftning leder Sverige mot demokratur

Joakim P Jonasson

DEBATT Land skall med lag byggas, som en av våra forna kungar sa. Dagens lagstiftare tycks dock ointresserade av att bygga landet starkare men desto mer intresserade av att pervertera lagstiftningen för politiska syften. Utvecklingen är allvarligare än många tror och det ligger i allas vårt intresse att oppositionen sätter ner foten för marxisterna och tar ifrån dem nycklarna till kungariket.

Lagen om hets mot folkgrupp stiftades 1948, när nazismen och dess demoniserande av judar var i färskt minne för många och hotet om nazismens återkomst förmodligen kändes påtagligt. Man kan också förmoda att lagen gav en falsk känsla av moralisk upprättelse för makthavarna, som fram till några år dessförinnan hade samarbetat med Nazityskland. Historien skrivs som bekant av den segrande sidan och Sverige får sägas tillhöra sidan som vann.

Läs mer »

FacebookTwitter

De ratade

Jan Tullberg

DEBATT Invandringen drabbar på sikt alla svenskar, men initialt drabbas den svenska underklassen mer än andra grupper. Detta är en radikal förändring då den tidigare var en omhuldad grupp. Några hamnar lägst mer, men det var tidigare inte så långt under medelsvensson. Det blev också förbättringar eftersom underklassen var en grupp som politiken sökte värna om och gynna. Nu är det nya grupper som skall gynnas och fattiga svenskar drabbas på flera vitala områden med stora försämringar.

Arbetsmarknaden för mindre kvalificerade jobb minskar hela tiden och det är dessutom här som konkurrensen från invandrare är som hårdast. Ur politikernas perspektiv är dock inte den arbetslöse svensken ett huvudproblem, utan den misslyckade integrationen. Invandrarna skall om möjligt få jobben. Arbetslösa svenskar kan beklagas, men deras arbetslöshet är inte något odelat negativt. De kan väcka en del beklaganden, men det anses viktigare att arbetsmarknaden inte blir etniskt segregerad. Arbetslösa svenskar ger därför integrationspolitiska pluspoäng; det är inte så att det endast är invandrare som är arbetslösa.

Läs mer »

FacebookTwitter

Hur “grodor” blir till pluspoäng

Jan Tullberg

DEBATT Media har en ganska enhetlig uppfattning vad som vinner poäng och vad som är en blunder och bör leda till poängavdrag. Men den poängsättningen stämmer inte med väljarnas. Media har närmast enhälligt dödförklarat Sverigedemokraterna, Silvi o Berlusconi, och nu senast Donald Trump.

Henry Kissinger fällde ett avväpnande omdöme: ”Even a paranoid got some real enemies”. Detta är applicerbart på både Kissinger och Trump. Vad man än tycker om Trump har ingen missat att notera att hans känsla av att ha många fiender knappast kan klassas som paranoid.

En position som angripen underdog ger vissa möjligheter i debatten och innebär faror för angripare. Etablissemangets skribenter tänker sig att alla anklagelser adderar någon ytterligare nackdel enligt devisen ”ingen rök utan eld”. Har en anklagelse ett korn av sanning så blir den sammanlagda tyngden av alla anklagelser något som knäcker ryggen på den angripne kandidaten. Men det tycks snarast vara så att varje perifer eller orättvis anklagelse gör att den angripne får poäng. Kan bittra fiender inte framföra något mer graverande än hysteriska fördömanden av varje kontroversiell kommentar så ger kritiken underlag till en friande istället för en fällande dom.

Läs mer »

FacebookTwitter

Fem aha om media och verkligheten

Stefan Torssell

DEBATT Allt fler människor säger upp sina prenumerationer på dagstidningar. Anledningarna är flera. En är att nyheter får man tag i så mycket snabbare via nätet och bland bloggar. Dessutom är dessa texter mer informativa och håller en högre stilistisk nivå än journalisternas enkla alster.

Förr, alltså 1950 – 1970-tal, var journalister beundrade av allmänheten. Många av dem hade samma status som firade skådespelare, författare och idrottsstjärnor. I dag (i bästa fall) är människor likgiltiga inför journalister. Sådana som Fredrik Virtanen, Helle Klein, Alexandra Pascalidou, Anders Lindberg med flera är direkt illa omtyckta av allmänheten. De är intellektuellt oärliga och saknar en vettig argumentation i de frågor de driver. De tycker inte om sina läsare och försöker uppfostra dem. Sådant märker läsare.

Läs mer »

FacebookTwitter

Poserande pratkvarnar i Agenda

Jan Tullberg

DEBATT Partiledardebatten i programmet Agenda den 9 oktober visar på flera sätt hur sorglig den politiska situationen är i Sverige, men det finns också komiska inslag. Den mest intressanta diskussionen var regeringsfrågan där skådespeleriet blev farsartad. Batra låtsas utmana regeringen och ger sken av att vilja ersätta Löfven och bli statsminister. Men hon är ingen ärlig utmanare. Hennes förhoppning är att kunna bilda en majoritetsregering med partierna i alliansen, men det är inte ett realistiskt alternativ.

Långa Anna är en fin flicka och ser Major Björklund som ett passande parti. Men han kan inte erbjuda ett kungadöme utan Batra har att välja mellan de två kavaljerer som har den möjligheten. Den ena är lantis-Jimmie som hon känner vämjelse inför (lantisar är ju dummare enligt Batras tidigare personliga forskning i ämnet), den andre är svetsar-Stefan, en simpel jobbare som dessutom inte erbjuder tronen, utan endast en mer blygsam placering vid regeringsbordet.

Läs mer »

FacebookTwitter

Kultureliten och hederligheten

Rolf Hillegren

DEBATT Det finns en liten grupp individer som ofta tar till orda i press radio och teve. Antingen är de anställda eller också har de av andra skäl full tillgång till dessa medier. De yttrar sig ofta ogenerat om det mesta i tillvaron oavsett om de behärskar det ämne som de yttrar sig i eller ej. Jag tillåter mig att i brist på adekvat benämning motvilligt kalla denna grupp för kultureliten. Många imponeras säkert av gruppmedlemmarnas ofta goda verbala förmåga och deras benägenhet att hänvisa till namn eller företeelser som för många är tämligen okända, vilket ofta skänker en framtoning av bildning och karaktär. För en ovan mediekonsument är det därför lätt att bli så imponerad att den kritiska förmågan sätts ur spel.

Fram till 2000 tillhörde jag själv dem som stundom lät sig imponeras. Det året inleddes den så kallade Alcalá-affären. För yngre läsare kan jag berätta att den handlade om den humanistiskt sinnade och då kände debattören Jesús Alcalá som blev misstänkt för att genom bedrägeri ha tillskansat sig biståndsmedel i miljonklassen. Mangrant ställde landets kulturskribenter upp för Alcalá genom att i mängder av artiklar ge honom stöd och bedyra hans oskuld. Deras övertygelse i skuldfrågan byggde på det enkla skälet att han var deras kollega. Sedermera dömdes Alcalá till 18 månaders fängelse. Därefter avtog stödet. Jag kan endast erinra mig tre personer med anknytning till kultureliten som uppträdde hedervärt i samband med denna historia, nämligen Wilhelm Agrell, Staffan Heimerson och Anita Jekander.

Läs mer »

FacebookTwitter

Öppna migrationskranarna

Jan Tullberg

DEBATT Nästan alla betonar att en stor förändring skett i svensk invandringsdebatt. Man kan rimligen bara instämma i påståendet att attityden till den frågan har förändrats radikalt. För ett år sedan var invandringen något som skulle berika Sverige. Idag är invandringen en utmaning för ekonomin, en utmaning för bostadsmarknaden, en utmaning för utbildningen, en utmaning för arbetsmarknaden, ja en enorm utmaning för Sverige.

Men vad gäller regler har ytterst lite ändrats. Vi knegar på, repetitivt och åsnelikt som Merkels konstiga slogan ”Wir schaffen das”; ”vi klarar det”. Men det finns inga goda skäl varför vi skall fortsätta och knega vidare med en usel migrationspolitik. Trots humörskiftet och bristen på argument för den förda ”generösa flyktingpolitiken” finns det inga tecken på en verklig omläggning. De ansvariga verkar tro att det kanske inte behövs? Migranterna förväntas ta stor hänsyn till att vi förr inbjöd med entusiasm ”refugees welcome”, men nu bjuder med armbågen. ”Vänligen överväg gärna andra länder än Sverige”.

Läs mer »

FacebookTwitter

Bakom godhetsmasken

Stefan Torssell

DEBATT Jag är nog inte ensam om att grubbla över varför den svenska samhällsdebatten blivit så underlig. Vi som undrar resonerar ungefär så här: Tidigare generationer skapade ett bra samhälle åt oss som värderade plikt och rätt och god samhällsmoral. Vi vill bygga vidare på den grunden och ha ett jämlikt samhälle utan orättvisor. De som behöver hjälp ska få hjälp. Kvinnor och män ska ha samma rättigheter. Ett mått på hur vi lyckas är hur barn och äldre har det. Yrkesskicklighet uppskattas. Den som anstränger sig får anseende.

Vi har ett vackert land med en vacker natur och landets traditioner är goda och skall föras vidare. Sedan har vi alla våra personliga egenheter. En del värdesätter titlar och jordiska tillhörigheter mer än andra. Så länge de inte är oförskämda är de accepterade. Om de gör sig förmer är det stopp med acceptansen. Ungefär så uppfattar vi den svenska gemenskapen. Som folk är vi tolerant.

Läs mer »

FacebookTwitter

Det bigotta Sverige

Jan Tullberg

DEBATT Bigotteri är ständigt en aktuell fråga. Bokmässan i Göteborg, med yttrandefrihet som tema, försöker utestänga tidningen Nya Tider på uppmaning av några utställare som inte stöder yttrandefriheten. Men är det inte just de kontroversiella åsikterna som yttrandefriheten skall försvara? Bokmässan kan inte ens förklara varför den anser att tidningens åsikter är förkastliga, utan hänvisar till att andra anser dem förkastliga. I valet mellan principiell yttrandefrihet och principlös konformistisk anpassning, väljs det senare.

En person från Expo – en privat stiftelse vars självpåtagna uppgift är att åsiktsregistrera avvikelser från den PK-certifierade värdegrunden – har hävdat att några skribenter i Nya Tider har skrivit rysansvärda saker. Detta, märk väl, inte ens publicerat i den tidning som skall svartlistas. Denna besudling av personer som Expo markerat med dödskalle i sitt åsiktsregister anses göra tidningen oberörbar för personer med allergi mot åsikter de inte delar. Man kan undra över, hur besudlad är inte Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter av alla idiotiska och destruktiva artiklar de publicerat?

Läs mer »

FacebookTwitter

Varför smädar postmarxisterna?

Stefan Torssell

DEBATT Jag var tidigare krönikör på Avpixlat och skrev en artikel här för några dagar sedan. En del önskade att jag skrev mer. Jag frågade Avpixlats redaktion.

Den svenska kultureliten är i förfall. Hur kommer det sig att även kulturjournalister blivit som vandrande Pisarsultat? Nivån är långt under vad man kan förvänta sig av de som ska räknas som framstående kulturmänniskor i en nation.

Kan allt enbart förklaras med kulturmarxismen?

Marxism-leninismen bygger på att människor hatar utifrån den klass de tillhör och att klasshatet är starkare än kärleken till nationen.

Läs mer »

FacebookTwitter

Beskatta de rika

Håkan JohanssonDEBATT Enligt vänstern löser vi alla problem här i Sverige genom att höja skatterna, framför allt för de rika. Dessa giriga typer, som lever på att suga ut “arbetarklassen”, sitter på enorma förmögenheter som, om de konfiskerades, skulle kunna betala utlandsskulden, finansiera välfärden, höja alla offentliganställdas löner och viktigast av allt, försörja alla fattiga som vill emigrera till Sverige.

De drygt tre procent av befolkningen som tjänar över 50.000 kronor i månaden betalar redan nästan 200 miljarder i skatt och även om man höjde skatten till 90 procent skulle man bara få in  ytterligare knappt 100 miljarder per år.  Om vi återinför förmögenhetsskatten som borgarna tog bort 2007, för att de rika flyttade sitt kapitalet utomlands, då får skatteverket in massor av miljarder, eller?  En ny förmögenhetsskatt skulle på sin höjd tillföra knappt tio miljarder och som sagt uppmuntrar den typen av skatt till kapitalflykt.

Läs mer »

FacebookTwitter

Kulturelitens begränsade yttrandefrihet

Stefan Torssell

DEBATT Fram till våren 2014 var jag krönikör på Avpixlat. Främst gillade jag kommentarerna. Journalistkåren försöker ständigt kleta negativa omdömen på Avpixlat. Syftet är att skrämma iväg läsare. Ord som hat och högerextrem vräks över Avpixlat som från en dyngspridare. Visst luktar journalistkårens träck illa, men Avpixlat har istället vuxit. Inom mediabranschen är det däremot missväxt och nödår. Ser ni en ringlande kö utanför Arbetsförmedlingen på Södermalm är det antagligen journalister.

Journalisterna klagar alltid över hur mycket hat och hot de får ta emot. Jag förstår inte hur de bär sig åt. Som krönikör på Avpixlat fick jag omkring 30 000 kommentarer. Få illasinnade ord, aldrig hat. Jag har föreslagit att de ska pröva med att tycka om sin läsekrets, men de föraktar arbetarklassen, vanliga anständiga människor och sådana som inte krånglar till tillvaron.

Läs mer »

FacebookTwitter

Ödmjukhet? – Nej tack

Jan Tullberg

DEBATT Skall oppositionen mot massinvandringen nu ta ett steg tillbaka och göra invandringsförespråkarnas omprövning mindre smärtsam? Vissa inom dissidentrörelsen talar för en sådan ”ödmjuk” attityd från vår sida. Motståndaren har ändrat sin attityd från hetsigt fördömande av kritik till en viss ödmjukhet, från att mässa om invandringen som ”berikande” till att nu mest utgöra en stor ”utmaning”. Men politiken har förändrats ytterst marginellt.

Jag ställs ibland inför frågan ”Hur känns det nu, när din sida vunnit debatten?” Jo, det jag skrev i boken Låsningen har ju bekräftats av samhällsutvecklingen. Men vunnit? Nej, jag ser inga tecken på det. Många svenskar är bekväma och konflikträdda, när någon säger att faran är över hoppas de intensivt att detta är sant. Retorikskiftet gör att de eventuellt inte misstror politikerna lika mycket. Kanske har de folkvalda förstått vilket elände de har ställt till med och nu söker rätta till det? Opinionssiffrorna tyder på att många väljare som tidigare i år sympatiserade med Sverigedemokraterna ”återfallit” till sina gamla partier, men det är alltför tidigt att förlåta representanterna som inte rättat till sina fel, utan bara har blivit lite mindre odrägliga i sin retorik.

Läs mer »

FacebookTwitter

Sjuk journalistik

Foto: Ralf Roletschek

Foto: Ralf Roletschek

DEBATT Jag läser DN på nätet (det går fort) men eftersom prenumerationen inte står i mitt namn får jag emellanåt mail från dem. De vill så gärna värva mig till sin krympande skara av trogna läsare. De kommer inte att lyckas, inte så länge jag klarar att skilja sanning från lögn och nyhetsförmedling från propaganda.

Som läsarna av denna blogg nog förstått så tycker jag illa om DN. Men jag försöker ändå framföra en lågmäld och artig kritik. Kanske har de inte riktigt förstått sitt uppdrag? Jag tar därför inte till storsläggan utan nöjer mig med att konstatera att DN är Sveriges vidrigaste tidning, en desinformatör av första rangen i Sveriges offentliga debatt. Det vill inte säga lite, med tanke på den hårda konkurrens tidningen får utstå från Sveriges Radio, SVT och kvällsblaskorna.

Läs mer »

FacebookTwitter

Religionsfriheten som verktyg för islamisering

Joakim P Jonasson

DEBATT Det hörs ofta röster som på ytan månar om religionsfrihet. Röster som tycker att barn ska få klä sig i niqab, att kvinnor av religiösa skäl ska få separata badtider, att skolor ska servera halalslaktat kött till muslimska elever, att samhället ska införa helgdagar för muslimska högtider med mera. Röster som med argument om frihet och valmöjlighet driver fram samhällets gradvisa anpassning till islam. Lyckas de i sitt uppsåt kan vi glömma allt vad religionsfrihet betyder.

Religionsfriheten fastslogs 1948 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och införlivades några år senare i grundlagen. Nu, snart 70 år senare, är det tydligt att deklarationen var färgad av sin tid. Då hade andra världskriget nyligen avslutats och för den generationen kändes krig och nazism som det största hotet mot människors frihet.

Läs mer »

FacebookTwitter

Postdemokratin på frammarsch

Jan Tullberg

DEBATT Rubriken kan tyckas onödigt alarmistisk, ingen grupp av betydelse är ju explicit emot demokratin eller vill ersätta den med något nytt. Är inte alla demokrater? Man bör dock inte förledas av etiketter. Dagens antidemokrater betecknar sig inte som kritiker av demokratin – de är mot populism. Skall politiken verkligen influeras av majoriteten som ju i många frågor har fel åsikter?

Alla hör vi ibland till de missnöjda och skakar på våra huvuden åt någon dominerande uppfattning, men de flesta accepterar en rätt för majoriteten att få igenom beslut enligt sina preferenser. Det finns dock en minoritet, så övertygad om sina idéers moraliska överlägsenhet, att de skiljer ut en rad regler som står över majoritetsregeln; ja, det blir en rätt lång lista. Men dessa personer är inte emot parlamentsval för att få fram de individer som skall genomföra listan.

Läs mer »

FacebookTwitter

Myten om allas lika värde

Joakim P Jonasson

DEBATT Vi måste värna om allas lika värde. Floskeln har upprepats så ofta att den för många blivit en självklar sanning. Man behöver bara skrapa på ytan för att inse att det inte stämmer och att ingen egentligen tror på en fras som i grunden är ultrakommunistisk. Den syftar främst till att skapa moralisk överlägsenhet för vilken vänsteridé man brinner mest för vid tillfället och det är hög tid att vi rensar ut den ur samhällsdebatten.

Det kan tvistas om bakgrunden till uttrycket, men många tror det uppkommit ur en vantolkning av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Ursprungstexten som antogs säger att människor är födda jämlika i värdighet och rättigheter, medan den svenska översättningen istället blivit “människor är födda lika i värde och rättigheter”. Orden värdighet och värde har helt olika betydelse, ändå har svenska staten stått fast vid vantolkningen under skiftande regeringar. En annan möjlig källa till floskeln kan vara George Orwells klassiska roman Djurens gård, där huvudregeln är “alla djur är lika mycket värda”. Det vore lustigt i så fall, eftersom romanen handlar om hur kommunism korrumperar ett samhälle.

Läs mer »

FacebookTwitter

De Nya Moderaterna – magi eller sorti?

Jan Tullberg

DEBATT Efter det att Moderaterna nu alltmer distanserar sig från Reinfeldts ”öppna era hjärtan”-tal, så kan det vara dags att sammanfatta epoken ”Nya Moderaterna” och söka dra slutsatser ur det som skett. Finns det också lärdomar för andra partier att dra, positiva eller negativa, av den politik som förts av de Nya Moderaterna? En första punkt är valsegern 2006, berodde den på en Reinfeldteffekt?

Reinfeldteffekten

Reinfeldt triangulerade Moderaterna närmare mitten vilket underlättade för alliansen att enas. Internt omdanades Moderaterna hårdhänt; de Nya Moderaterna är ett påtagligt auktoritärt parti. Det nya namnet annonserade en ny regim och medlemmar och väljare hade att gilla den nya linjen som beslöts centralt. Inte bara Moderaterna utan också alliansen likriktas; Reinfeldt har mycket bättre kontroll över Leijonborg/Björklund än vad Bildt hade över Westerberg i den tidigare borgerliga regeringen. Denna likhet gynnar Moderaterna då de mindre nischpartierna tappar i profilering och även i inflytande.

Läs mer »

FacebookTwitter

De mesiga och de snälldumma

Jan Tullberg

DEBATT Valet av perspektiv är centralt. Det perspektiv som gäller idag är offerperspektivet; frågan är vilken svag grupp som skall vara utgångspunkten. En diskussion om barnuppfostran hamnar lätt i en dispyt mellan några vuxna debattörer om vem som skall tillerkännas förmågan att ”se på frågan ur barnets perspektiv”.

Invandringen skall ses ur invandrarens perspektiv, könsdiskriminering ur kvinnans och sexualitet ur ett hbtq-perspektiv. Detta accepteras nu av den domesticerade medelklassen även om det står i konflikt med ett annat hyllat perspektiv, nämligen kriminalarens. Enligt det senare idealet skall man lyssna på flera olika källor, inte lita på något, utan kritiskt ifrågasätta samt räkna med att människor inte drar sig för att fabulera. I rättegången provas sedan båda parters versioner, det finns en försvarsadvokat och en åklagare som granskar varandras påståenden.

Läs mer »

FacebookTwitter

Miljöpartiet – En katastrof för Sverige

Rolf Malm

KRÖNIKA Klimathotet är för många det stora hotet mot mänskligheten. Genom att kalla sig miljöparti har detta parti fått många röster från oroliga, miljömedvetna människor. Den tidvis massiva, globala nyhetsförmedlingen om förestående naturkatastrofer har fungerat som en gigantisk, gratis valkampanj för partiet. Alla andra politiska frågor känns i jämförelse med dessa domedagsprofetior om klimatet som futtiga och sekundära. God hjälp får man också från den svenska journalistkåren. På SVT är hela 52% av journalisterna miljöpartister. ”Public service” representerar inte väljarkåren/tittarna/lyssnarna.

Men frågan är väl hur ärlig denna miljöprofil egentligen är när det gäller. Före valet lovade man att Förbifart Stockholm aldrig skulle byggas. Efter valet fick man visserligen till ett tillfälligt stopp – som kostade extra 170 skattemiljoner. Men snart gav man upp, la sig platt och accepterade de nya motorvägarna.

Läs mer »

FacebookTwitter
Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Jan Sjunnesson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson