Annonsera på Avpixlat

Posörerna

Jan Tullberg

DEBATT Det påstås att historien sker en första gång som tragedi, sedan upprepas den igen men som fars. Sanningshalten i denna tes kan diskuteras, men svensk invandringspolitik stödjer tesen. När den ”generösa” invandringspolitiken synbarligen har havererat kan man förvänta sig en distansering från lögnerna; ”Jag trodde aldrig på propagandan, utan lydde bara ledningens order”. Men vi är inte i ett sådant förändringsparadigm ännu. Först följer en repris som fars dock med oavsedd komik.

En person som helt saknar skamkänslor är Aftonbladets Jan Helin, numera TV-direktör. DN publicerar en artikel (1 juni) i vilken Helin skriver: ”Den sunda ivern till självkritik ska inte gå över i naivitet i analysen. Vi är utsatta för ett politiskt tryck och massiv retorik i frågan om muslimsk invandring.” Man lockas att hålla med tills man inser att Helin söker göra svart till vitt. Det politiska trycket och den massiva retoriken har ju varit att plädera för muslimsk invandring. Dock har den muslimska terrorn och andra negativa konsekvenser fått allmänheten att ifrågasätta klokhet och sanningshalt i propagandans ihärdiga påståenden.

Helin upprepar den överlägsna varningen för att vanligt folk hoppar till felaktiga generaliseringar om de ges sanningsenlig information. Om en våldtäktsman beskrivs som arab drar många automatiskt slutsatsen att alla araber är våldtäktsmän. Medias uppgift är därför att undanhålla uppgifter för att skydda läsarna från effekterna av deras begränsade begåvning. Det slår aldrig Helin att det finns en kategori som kan kallas ”rättvisande generaliseringar”, vilka utgör nyttig kunskap om förväntade utfall och som människor i allmänhet kan tillgodogöra sig. I etablissemangets skeva verklighetsuppfattning finns endast två alternativ, antingen leder faktor A alltid till handlingen B eller också säger förekomsten av faktor A ingenting om ökad eller minskad sannolikhet för handling B. Antingen måste alla muslimer vara jihadister eller också är muslimer inte mer terroristbenägna än fågelskådare eller norrmän. Eftersom ”alltid” inte gäller så följer det felaktiga antagandet att samband helt saknas. Veritofobins grundtes är att alla oönskade samband generellt skall förnekas som ”fördomar”.

Ihärdigt och faktaresistent har systemmedia sökt övertyga läsare och lyssnare om att det som media ser som önskvärt också är sant eller kan bli det om vi alla tror på mediebudskapet. Noteras inte problem så finns de inte. Det centrala för en propagandist är aldrig verkligheten i sig utan perceptionen av verkligheten. För Helin och andra är dock inte Sveriges välstånd och demokrati den centrala frågan utan hur landet skall omvandlas till ett multikulturellt samhälle. Helin påstår att medias rapportering varit ”i huvudsak orienterade mot olika problem som följer av invandring”. Men den orienteringen är mot problem för invandraren, inte för värdlandet. Media har skrivit mycket om problem som drabbar de stackars invandrarna: diskriminering, assimilering, rasism och främlingsfientlighet.

Men dessa eventuella sekundära problem är inga substitut för den primära frågan om konsekvenser och problem av invandringen som drabbar det svenska samhället. Det är detta anklagelsen för desinformation handlar om och det borde Helin begripa och erkänna. En journalist bör också kunna skilja mellan snyfthistorier och centrala samhällsfrågor.

Andra posörer fortsätter propagandan utan att ens låtsas höra kritiken mot den ”generösa” politiken. Man reagerar med ett bigott patos vars kärna är det egna rena hjärtat. De ömmande invandringsförespråkarna i gruppen ”Vi står inte ut, men vi slutar aldrig att kämpa ” kan knappast uppfattas som intellektuellt drivna, utan som vittnen från en religiös sekt som är besatt av hur fina de själva är som fortfarande har den goda tron. Ju orimligare tron är, desto godare hoppas de troende att allmänheten skall uppfatta dem.

Ett talande exempel som mig veterligen inte är skrivet som parodi publicerades i Sydsvenskan den 8 juni. Skribenten beskriver sig som ”journalist, konstnär och familjehemsförälder” och uppmanar: ”Flyg hem våra ungdomar från helvetet i Kabul”. På ett mystiskt sätt har ondskan tagit över politiken: ”Vem förstår varför Sveriges regering jagar våra ensamkommande, duktiga och ambitiösa ungdomar för att tvinga dem till helvetet i Kabul? … Ni tar inte bara livet av unga, hoppfulla ungdomar – ni är på väg att ta livet av en hel nation.” Man kan undra om avlivandet avser Sverige eller Afghanistan men det spelar nog mindre roll för skribenten.

Med indignation avvisas mer jordnära förklaringar som att äldre vänsterradikala feminister – så kallade batikhäxor – har en förvirrad inställning till unga afghanska män. De väcker både sexuellt begär och moderliga omvårdnadskänslor. En sådan oklar attityd kan bedömas kritiskt eller välvilligt, men att tillfredsställa sådana önskemål kan knappast vara något som bör ges prioritet i svensk politik.

Systemets huvudstyrka har nu lagt om försvarslinje. Populisterna är inte längre ett fåtal galningar. De är nu radikalt omvärderade till att vara både många och farliga. Ja, de har blivit så starka att de tagit över stora delar av den politiska makten och dominerar den mediala dagordningen. Antingen ställer de rätt frågor, men påstås ge fel svar eller så ger de viktiga svar, men på vinklade frågor. Systemets politiker och journalister har på något sätt blivit ifrågasatta och underkända. De upplever detta som orättvist och oförklarligt.

Ridandet på de höga moralistiska hästarna är en förklaring till den omfattande misstron. Moralism bör inte ses som argument för en speciell moral och inte heller som en analys av en konflikt. Moralismen är ett poserande i ett cirkelbevis. Jag stöder det goda vilket gör mig till en god människa. Det som jag, en god människa, stöder blir genom mitt stöd till godhet. För alla som inte vill spela med i denna charad är sådana anspråk vämjeliga. Redan innan moralismen övergår i dubbelmoral stimulerar den till kräkreflexer.

I Almedalen 2016 menade tidningsutgivarna att de tidigare kan ha varit något snedvridet positiva till invandringen, men att de numera var överdrivet negativa. Det kan bli lite fel åt båda hållen. Det är inte perfekt, men det finns inget systematiskt fel. Den påstådda ”sunda ivern till självkritik” tycks dock inte pocka. Den dyker endast upp som attribut i ett bigott självporträtt där ödmjukhet och självkritik hyllas som dygder. Men vi andra ser alls inga tecken på en sådan inställning, makthavarna förblir lika arroganta och självgoda. Talleyrand står för en klassisk bedömning av den franska kungaätten Bourbonerna och deras reaktion på den franska revolutionen: ”De har ingenting lärt och ingenting glömt”.

Det svenska etablissemanget tycks lika inskränkt och självförhärligande. Sverige har en långväga färd till en rimlig politik. Massinvandringen fortsätter som förut då reglerna är nästan oförändrade. Det enda som hänt är att många makthavare inte längre orkar spela upp samma entusiasm. Men de har inte tänkt om, och de har inte lagt om kurs och ändrat reglerna. Arbetet med att rätta till en usel politik skjuts på framtiden.

Jan Tullberg

Print Friendly, PDF & Email
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

Vaclav Klaus - Folkvandring

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson