Annonsera på Avpixlat

Den intellektuella falskheten

insandare_150

INSÄNDARE Kultur i traditionell västerländsk mening var fram till början av 80-talet en självmedvetenhet i den västerländska människans psykiska väsen, vars innehåll bestod av bland annat traditionell konst och litteratur. Men i takt med den progressiva vänsterliberalismens totala politiska maktövertagande i central- och nordeuropa under de senaste 25-30 åren så har det inneburit att kulturen i traditionell västerländsk mening sakta men säkert har avdunstat; det vill säga att denna flera hundraåriga kultur har ersatts av konstruktioner bildade av politiska strömningar som i grunden besitter en stor portion förakt mot alla och allt oliktänkande.

Den vänsterliberala teorin om kultur är för en “lekman” oerhört svårt att förstå sig på, eftersom den i de facto endast är knuten till de socioekonomiska hypoteser som grundlades på 1800-talet av skriftställaren Karl Marx, vilket var en “man” som hade ytterst liten inblick i den traditionellt västerländska (konservativa) kulturen. Och även om Marx hade förstått sig på detta så hade han troligen ändå kastat den “konservativa skönheten” i papperskorgen. Marxs egenproducerade “kulturella skapelse” har som bekant idag förts vidare och “vidareutvecklats” av en majoritet av dennes sympatisörer, bland annat bestående av en stor del av det vulgärliberala politiska och kulturella etablissemanget i Stockholm; vilket är Europas förmodligen idag mest degenerade storstad.

Den intellektuella falskheten som detta vulgärliberala politiska och kulturella etablissemang i Stockholm har upprättat, har under de senaste decennierna resulterat i ett synnerligen tragiskt självbedrägeri; med andra ord en fantasivärld som uppenbarligen inte känner några som helst gränser. Att som “politiker” eller “journalist” idag öppet anamma och/eller hylla de progressiva liberalernas syn på konst och kultur borde rimligen utmynna i en “lysande” karriär inom det journalistiska/politiska etablissemanget i vänsterliberalismens mecka Stockholm.

Jag var nog en av få i Sverige som redan i början av 60-talet öppet hävdade att den traditionellt (konservativa) västerländska kulturen och konsten inom loppet av bara 30-50 år, sakta men säkert, skulle krossas av en mycket radikal och kompromisslös vänsterliberal rörelse, vilka många av dom skulle komma vara sympatisörer till Marxs socioekonomiska hypoteser. Jag var då i 20-25-årsåldern och blev vid denna tidpunkt rejält hånad och sågad av betydligt äldre konservativa svenskar som då sa att jag “pratade i nattmössan”.

Sprängkraften i Marxs skrifter begrep de sig vid denna tidpunkt uppenbarligen inte på. Dessa konservativa och delvis gudfruktiga svenskar hade nämligen vid denna tidpunkt en föreställning om att Sverige i framtiden (alltså idag) skulle se ut på precis samma sätt som det gjorde i Sverige under 40- och 50-talen. Hade dessa dåvarande konservativa svenska män och kvinnor idag vetat att exempelvis vänsterakademiker öppet bespottar traditionella västerländska statyer och att statliga bibliotek arrangerar bokbål av klassisk svensk litteratur så skulle de nog rotera i sina gravar.

Frågan som återstår är då om det överhuvudtaget går att vara konservativ i Sverige idag? Är det politiskt gångbart att överhuvudtaget öppet deklarera att man är konservativ? Frågan bör kanske ställas i samklang med det faktum att ett antal vänsterliberala regeringar i Västeuropa, med Rosenbad i främsta ledet, gärna vill destabilisera och sprida halvsanningar och förtal gentemot sunda och konservativa stater som exempelvis Polen och Ungern, vilka är två stater som idag öppet kämpar för att återupprätta de traditionella “konservativa principerna” hos sina respektive befolkningar.

Trots de aggressiva kampanjerna och den utstuderade psykologiska krigföringen från vänsterliberalernas styresmän och undersåtar så ska man som konservativ i Sverige idag inte låta sig nedslås; för det är faktiskt så att det är vänsterliberalerna som i och med sin intellektuella falskhet och tragiska självbedrägeri alltid har haft ett tragiskt livsöde, vilket är något som tydligt återspeglas i dagens diverse svenska marxistiska och liberala grupperingar inom det politiska, journalistiska och kulturella spektrat.

Konservativ

Print Friendly, PDF & Email
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

Vaclav Klaus - Folkvandring

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson