Annonsera på Avpixlat

I Warszawa himmel, i Hamburg helvete

KRÖNIKA Kontrasten mellan Donald Trumps statsbesök i Polens huvudstad Warszawa och i den tyska hansestaden Hamburg skulle knappast kunna vara större. Medan han i Polen mottogs som en frälsare ser de ”autonoma” från ”Svarta blocket” i honom djävulen själv och önskade honom därför välkommen till G20-mötet med den passande frasen ”Welcome to Hell!” Och det blev sannerligen ett infernaliskt uppträdande från de ca 3 500 svartklädda och maskerade G20-motståndarnas sida. De byggde barrikader, kastade Molotow-cocktails och gatsten och stack bilar i brand. Oskyldiga människor har skadats inklusive många av de 15 000 poliser och andra säkerhetskrafter som hade det föga avundsvärda uppdraget att med hjälp av vattenkanoner och tårgas försöka upprätthålla lag och ordning under det kostsamma evenemanget.

Före toppmötet uttryckte sig Hamburgs förste borgmästare Olaf Scholz (SPD, så klart) ungefär så här:

Den 9 juli är det många Hamburgbor som kommer att vakna på morgonen och förundras över att G20-toppmötet är förbi utan att de märkt att det har ägt rum.

Facit blev att det nog inte finns någon i Hamburg, speciellt inte i stadsdelar som St. Pauli och Altona som inte kommer att märka att toppmötet är över. Redan under förberedelsernas gång stod det under en olycksalig stjärna. 230 poliser som hade kommenderats dit från Berlin fick åka hem igen efter att ha festat till det med ett gäng strippor. Det rapporteras om lapdance, sex under bar himmel, pissande på staket och sönderslagna möbler. Poliserna vägrade att pudla och förstod inte uppståndelsen alls. De hade ju städat efter sig.

Valet av just Hamburg som värd för G20-mötet är så dumt att klockorna på ”Michel” borde stanna. Här finns Tysklands kanske livskraftigaste autonoma rörelse. Svenska vänsterdemonstranter är förvisso inte några fromma Dalai Iama-lärjungar som utför sina protester i skräddarsits på en yoga-matta medan de rabblar världsförbättrande mantran. Men även om de är högljudda och våldsbenägna så är de såta körgossar i jämförelse med sina våldsdyrkande åsiktsfränder i Tyskland.

De tyska Antifa-demonstranterna går medvetet in för att döda sina motståndare. Att toppmötet i Hamburg skulle präglas av öronbedövande sirenylande, hovrande helikoptrar, krossade skyltfönster och plundrade affärer var därför inte bara en kalkylerbar säkerhetsrisk utan en lågoddsare i nivå med att Tyskland skulle slå San Marino med 7:0 i kvalmatchen till VM i Ryssland 2018. Den enda som det kom som en total överraskning för var tydligen stadens borgmästare.

Men frågan är vad de autonoma demonstrerar mot. De är förvisso mot kapitalism och globalisering men ändå för en global värld utan gränser. De vill se nationalstaternas avskaffande, en fri invandring och införandet av global socialism med hjälp av Parisavtalet. Om budskapen känns igen så är det för att även de politiker som är på toppmötet driver samma agenda. Aktivisterna protesterar alltså mot det som de egentligen är för. Officiellt sett alltså. I själva verket är de inte ute efter en bättre, jämlikare eller rättvisare värld. De skiter fullständigt i tibetanska jak-farmares levnadsvillkor. De vill ha fullskaligt krig mot polisen.

Antifas högborg i Hamburg är lokaliserad i ”Rote Flora” på gatan ”Schulterblatt” i det beryktade kvarteret ”Schanzenviertel. Detta epicentrum för protest bildar ofta kuliss till kravaller och förstöring. Senaste gången jag var i Hamburg för att hälsa på en vän kunde vi inte ens gå in i ”Schanzenviertel” eftersom det hade varit ”Demo” dagen innan och man fortfarande höll på att sopa ihop krossade skyltfönster och bogsera bort demolerade fordon. När vi kom dit nästa dag såg det fortfarande ut som i Mogadishu efter slutscenen i ”Black Hawk Down”.

Vi vet sedan tidigare att toppmöten med internationella toppolitiker alltid har en tendens att ”balla ur”. Det såg vi inte minst under G8-toppmötet i Genua 2001 då en ung, ”oskyldig” protesterande man dödades av italiensk polis. Frågan är alltså varför man förlägger ett toppmöte till en stad där vissa stadsdelar är rena krutdurkarna. Vore det inte bättre, billigare och säkrare för alla att till exempel organisera nästa G20–möte på ett hangarfartyg ute på Atlanten eller i Stilla Havet och helt enkelt flyga dit alla politiker inklusive medarbetare? Eller varför kan i högteknologins tidevarv inte världsförbättrarna bara köra videokonferens? Då skulle de verkligen visa att de menar allvar med en av agendapunkterna på mötet – begränsningen av den globala uppvärmningen till maximalt 2 grader. Fast det är ju förstås du och jag som ska vänja oss vid köttlösa måndagar och använda oss av kollektivtrafiken där man löper risk för att bli utsatt för terrorattentat medan de tryggt flyger runt i sina privatjets och smörjer kråset på femstjärniga hotell.

Det största objektet för demonstranternas hat i Hamburg är USA:s president sedan ett halvår tillbaka Donald Trump, ni vet han som är vänsterpressens ständiga måltavla och först kritiserades för att han inte reste tillräckligt mycket för att sedan kritiseras för att han reste för mycket. Vänsterliberal media, med falsknyhetskanalen CNN i täten, har med en dåres envishet försökt hitta belägg för att han har samarbetat med ryssarna och på så vis orättfärdigt ska ha tillskansat sig segern i det amerikanska presidentvalet. När det nu 9 månader senare fortfarande inte finns några som helst bevis för det har de skjutit in sig på andra ämnesområden.

Bland annat har CNN gjort ett stort nummer av att Trump har börjat lägga ut runt midjan. Enligt deras grävande nyhetsrapportering kan det enligt en källa i Vita Huset bero på att han på klassiskt despotmanér unnar sig två skopor glass till efterrätt medan hans medarbetare vid bordet får nöja sig med en. När lögnpressen inte lägger sig i hans matvanor har de uppmärksammat att en tonåring lagt ut en ”meme” där Trump brottar ner en ”wrestler” med en CNN-skylt framför ansiktet. Enligt CNN kan det ses som en uppmaning till våld mot journalister: ”Trump kommer inte att ge sig förrän en av oss har blivit mördad”, förklarade en reporter från kanalen i förskräckta ordalag.

När det uppdagades vem det var som hade lagt ut ”memen” tillkännagav CNN att de inte tänkte publicera hans namn eftersom han var ”djupt ångerfull, hade bett om ursäkt och raderat samtliga inslag på internet”. Skulle han emellertid bryta sitt löfte förbehåller sig CNN på sant Stasi-manér att gå ut med både bild och namn – ett agerande som Thomas Mattsson skulle vara stolt över.

Det måste ha varit skönt för Trump att få lite respit från de ständiga bataljerna med amerikansk press och resa till länder där han ses som en frälsare. I Polens huvudstad saknades bara palmkvistarna, annars hade man kunnat tro att det var Jesus själv som red in i Jerusalem på Palmsöndagen. Jublet visste inga gränser och Trump höll ett tal där han i huvudsak behandlade den västliga kultursfärens ödesfrågor: den förödande massinvandringen, islamsk terrorism samt våra värden och normer och vår kulturs överlevnad. Han lovordade polackernas oförtrutna motstånd mot Nazityskland, deras okuvlighet under kommunisttiden och underströk NATO:s artikel 5 (kollektivt försvar). Hans uppträdande stod i bjärt kontrast till Löfvens Polenresa som syftade till att pracka på Polen de migranter som de inte vill ha och är ett resultat av Merkels hjärnsläpp 2015 att förvandla Europa till Eurabia. Om inte Polen böjer sig för EU:s direktiv blir det mindre bidragspengar.

Trump däremot utfäste fortsatt stöd till Polen, och hans tal hade samma symbolvärde som Ronald Reagans uppmaning till Gorbatjov framför Berlin-muren 1987 (”Mr Gorbaschev, tear down this wall”). Hans bejublade tal gjorde samma avtryck hos den helvita polska publiken som Willy Brandts berömda knäfall i Warszawa 1970. Fast vänsterpressen i USA lät sig förstås inte imponeras. De påstod att presidenten bara hade ”läst av” det som stod på telepromptrarna, precis som om underbarnet Obama inte behövde några talskrivare utan bara spontant sade vad som föll honom in.

På fredagen damp så Airforce One ned i Hamburg och Trumps bepansrade bil (The Beast) kunde rulla in till ”Mutti” Merkels välkomstceremoni. När de 19 inbjudna statsöverhuvudena defilerade förbi henne på röda mattan kunde man avläsa vilka som anser sig ha ett gott förhållande till henne och vilka som anser sig ha ett mindre gott förhållande till henne. Den ålglatte Macron kysste henne på kinden. Samma behandling fick hon av den kanadensiske kulturnihilisten Justin Trudeau, som under Ramadans slutskede väckte uppståndelse efter att ha burit halalsockar i regnbågsfärgerna. Med gasleverantören Vladimir Putin, Bosporen-Hitler Erdoğan och Brexit-drottningen May utbytte Merkel avmätta handslag följda av ”Die Merkel-Raute” (den i Tyskland kultförklarade diamantformade handgest som påstås symbolisera enighet men som hon har förklarat med att den bara är ett sätt att stabilisera ryggen). Totalt sett var det en ganska blodfattig välkomstceremoni, och det var nästan så att man hellre hade önskat sig den uppslupne, örfilande Konjak-Junckern som värd.

Merkel och Trump möttes under fredagen. I den tyska delegationen ingick även den notoriska Trump-hataren, utrikesminister Sigmar ”Stinkefinger” Gabriel. Vad som diskuterades under sammankomsten är inte helt klart, men kanske ”Ehe für alle“, Tysklands nyklubbade lag om samkönade äktenskap. Det vore i alla fall ett passande tema eftersom Gabriel fullständigt grundlöst påstått att Trump vill slänga bögar i fängelse.

Summa summarum blev humbug-mötet i Hamburg som vanligt en dyr gäsptillställning som inte kommer att resultera i något av verkligt värde: något handelsavtal här, lite Syrien-överenskommelser där. Självklart betonades också att vi står enade mot terrorismen. Den enda riktiga action som utspelades var på gatan. Notan för två dagars ädelsnicksnack uppgår till runt 130 miljoner euro (siså där 1,2 miljarder svenska kronor) som jag och andra tyska skattebetalare får äran att stå för. (Det är för övrigt en summa som uppskattades före mötets början och som det nu på grund av den vänsterextrema gatufesten måste sättas ett fett pulserande frågetecken efter.)

Men veckan som gick bjöd i alla fall på två intressanta händelser som egentligen inte hade något med G20-mötet att göra. Det var första gången de två giganterna Trump och Putin träffades officiellt. Det tog de tillvara på och skubbade från klimatförhandlingarna på fredagen för att under ett möte på 2,5 timmar ta tillfället i akt att samtalas vid på tu man hand. Den andra ”highlighten” var Trumps uppträdande som bejublad rockstjärna i Polen. Här framstod skillnaden mellan det gamla Europa i all önskvärd tydlighet. Det nationalistiska Polen ingår i den europeiska maktsfär som USA räknar med som allierad samarbetspartner i framtiden. Det gamla Europa är avskrivet. Och det är inte bara tillställningen G20 som är dömd till undergång utan också det överbyråkratiserade EU. Det gäller i synnerhet för de länder i gemenskapen som har valt en annan väg än Polen. De har tagit en godhetsöverdos och befinner sedan länge i en mångkulturell Törnrosasömn. Bara en nationalistisk adrenalininjektion rakt in i hjärtat Pulp Fiction style kan få dem att vakna till liv igen.

Joakim ”Bronco” Mårtensson

Fler krönikor av Joakim Mårtensson hittar du HÄR.

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

Vaclav Klaus - Folkvandring

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson