Annonsera på Avpixlat

Konkurrens och samarbete

Jan Tullberg

DEBATT Vi samarbetar ofta tillsammans med andra i kollektiva projekt. I viss mån finns konkurrens också inom kollektivet, men framförallt konkurrerar det med andra kollektiv. Den externa konkurrensen är en stark drivkraft som motiverar det egna samarbetet.

Det första en organisation gör är att dra en linje och särskilja sig från sin omgivning, medlemmar från icke-medlemmar. Detta kan ses som en begränsning, men det är ett centralt steg i organiseringen. Tanken är att organisationen utför en uppgift bättre om dess medlemmar interagerar med varandra, än om de interagerar med ett större antal personer på öppen marknad. Organisationen visar främst sin förmåga, inte mot oorganiserade individer, utan mot andra organisationer. Om vi illustrerar med två företag på en marknad så blir deras konkurrens till fördel för tredje part. Kunden kan låta de två företagen konkurrera och vid varje val välja det med bäst pris och kvalitet.

Företagen har dock en illegal möjlighet att öka lönsamheten, de kan bilda en kartell och lägga sig på högre priser för kunden så att de båda uppnår volymer och lönsamhet. Detta illustrerar att samarbete inte alltid är en önskvärd lösning fast det gynnar de två parterna som samarbetar. Den konklusionen gäller i många situationer. Som medborgare har vi fördelar av att karteller motarbetas och att företag, organisationer och politiska partier tävlar intensivt om vår gunst.

Några som också konkurrerar är multinationella företag. Dels konkurrerar de med inhemska företag i Sverige, men framförallt på den internationella marknaden. Hur AB Sverige klarar sig i den konkurrensen avgör hur mycket utländsk valuta som intjänas och som vi kan importera produkter för. Även de som inte arbetar i exportindustrin bidrar till den nationella insatsen. Ju bättre sjukvård och utbildning vi har i landet desto bättre går det. Ju mer brister och fripassagerare som finns, desto mer späds välståndet ut så att det blir mindre för var och en.

I den svenska modellen är många personer både välfärdsproducenter och välfärdskonsumenter som genererar ett litet underskott eller ett litet överskott. Den som inte bidrar alls ger mycket stora underskott eftersom det svenska systemet erbjuder alla en hög miniminivå. Enligt tradition har arbetslösheten legat på 1 till 2 procent, men i realiteten högre då en del göms undan som sjukdom och förtidspensionering. Så görs också idag, men nu har den registrerade arbetslösheten ökat till ca 8 procent och den större gruppen ”utanförskap” är närmare 1 miljon personer.

Den omfattande invandringen minskar den svenska välfärdsstatens möjligheter att hjälpa svenskar. Den gör också den svenska gemenskapen otydligare och svagare. Ofta benämns staten som ett ”folkhem” med många förespråkar nu ett alternativ, ett ”medborgarhem”. Det senare utgör i högre grad en vald gemenskap, vilket ofta ses som en fördel, och att det öppnar för att inkludera fler uppfattas som en ytterligare fördel. Men båda dessa skillnader innebär också nackdelar.

Ett svenskt pass betyder inte lika ofta en svensk etnicitet utan kan vara någon annan. Nu är svenska pass ett av de mest stulna i Europa, med 200 000 på vift. Vad som är en svensk blir allt otydligare. Vi uppmanas att inkludera alla som vill bo här som medborgare, men de kan i realiteten bli ”motborgare” som gör sitt bästa för att utnyttja samhället. Sammanhållningen avtar. Ett svensk företag säljer i hög grad på sin svenskhet som dock minskar ju mer företaget blir multinationellt. Företagens benägenhet att anställa och växa i Sverige påverkas också.

I någon mån kan man se länder som sportlag som tävlar mot andra lag. En del liberaler ser den nationella profilen som en negativ begränsning och vill hellre ha professionella lag utan nationell bas. I en sådan modell är alla spelare fria agenter som kan värvas enligt individuella kontrakt och supportern väljer lag som från ett smörgåsbord. Enligt den nationella synen fins en fördel med solidaritet, lojalitet och socialitet. Det finns utrymme för stjärnspelare, men mycket bygger på en laginsats och lojalitet med laget. En lagspelare gör sig ofta bäst i en organisationskultur med nationell förankring.

Den nationella standarden blir en produkt av mångas arbetsinsats och vi kan påverka den utformningen genom val som medborgare, arbetstagare och konsumenter. Den nationella modellen bygger också på en solidaritet med dem som inte är högpresterande utan riskerar att bli över. Som tidigare påtalades så kan snyltande friåkare kosta mycket i socialt underhåll och kriminalitet. Ett nationellt projekt frammanar ett större ansvar både för och från personer i ”utanförskap”.

Den nationella gemenskapen kan lätt underskattas emotionellt efter all agitation för det internationella, men av landets produktion går nästan hälften till den offentliga sektorn och det mesta spenderas på svenskar i Sverige. Reellt är vi inte filantroper utan välfärden är ett försäkringssystem för landets skattebetalare. Men många låtsas som de har en annan åsikt; en ogenomtänkt altruistisk retorik högaktas ofta. Ett frekvent hyckleri gör att man inte bara lurar andra utan förlorar sin realistiska samhällssyn. Många vill hellre sjunga med änglarna än fundera över samhällsproblem.

En del liberaler bejakar en positiv syn på konkurrens vad gäller individer och företag, men anser att enskilda stater bör vara passiva aktörer. Länders uppgift blir att prestera en neutral spelplan, a level playing field, på vilken företagen tävlar. En nationell syn ser däremot länder som centrala och viktiga aktörer, eftersom en hög grad av nationell sammanhållning och tillit är en viktig konkurrensfaktor. En fördel med aktiva länder är att det skapar en institutionell konkurrens och enligt många forskare är det denna pluralism mellan olika självständiga stater som skapat den västerländska dynamiken.

Den idag hyllade regelharmoniseringen inom EU är därför på kontrakurs. Stater borde studera andra länders lösningar och låta sig inspireras av dem som är framgångsrika. Istället blir en byråkratisk kompromiss korad och obligatorisk för alla EU-länder. Om lösningen är dålig blir det än viktigare att den är obligatorisk så att inte lydiga stater får nackdelar jämfört med mer självständiga medlemmar.

Många länder är etniskt splittrade och statsmakten lägger mycket kraft på vad som kallas nation building. Man söker skapa en samhörighetskänsla mellan medborgarna, ett vi som inte finns och är svårt att skapa. Ett land med öppna gränser låter istället det nationella kapitalet erodera. Detta resulterar i en försvagad sammanhållning när nya grupper driver sina separata intressen och ger små bidrag. Invandringen leder också till en utspädning när landets naturresurser och kapital skall delas mellan fler intressenter. Det borde ses som en del av det politiska uppdraget att stärka det nationella kapitalet istället för att spä ut det.

Svenska politiker har misskött uppdraget från sina uppdragsgivare och istället fallit för en banal och sentimental retorik som de tror ger dem själva och deras parti en godhjärtad framtoning. Aningslöst har de följt och tillämpat denna retorik; de har knappast varit sanningsenliga med sina deklarationer för ”öppna hjärtan”, men de har öppnat landets gränser och skattebetalarnas plånböcker.

Mänsklig samvaro bygger på både samarbete och konkurrens. Även inom en organisation finns konkurrens, men framförallt mellan organisationer. Detta skall inte beklagas utan mycket av konkurrensen bidrar till att stimulera nya och bättre lösningar inte minst för tredje part. I dagens klimat drivs en märklig propaganda mot nationalstaten. Den kritiseras för sina självständiga åsikter i en multikulturell värld och för sitt fokus på den egna befolkningens intresse.

Demokratin är en produkt av en sådan samhällssyn som innehåller både en gemenskap och en pluralism, en konkurrens mellan olika politiska idéer. I kontrast till detta finns den vaga universella modellen som varken verkar kunna erbjuda gemenskap eller konstruktiv pluralism.

Jan Tullberg

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

Vaclav Klaus - Folkvandring

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson