Annonsera på Avpixlat

Hur ska det sluta?

KRÖNIKA Medan det vimlar av alternativa skribenter som tidigare har haft kraftig vänsterslagssida har jag aldrig någonsin hyst några som helst socialistiska sympatier och har följaktligen heller aldrig röstat på VPK, Såssarna eller Ogräspartiet. Det innebär inte att jag inte periodvis har låtit mig påverkas av massmedias unisona sirensång för det mångkulturella samhället. När jag var ung spelade det emellertid ingen roll om man var för eller emot det. Man kom hursomhelst aldrig i kontakt med det. Min hemstad var förskonad från invandringens avigsidor, och på min högstadieskola fanns det av ca 500 elever hela 2 stycken med utländska rötter: En österriska och en jugoslaviska. Båda hade kommit till världen med rött omslagspapper och gul rosett, talade perfekt skånska och uppfattades som lika inhemska som ”spiddekauga” och ”rögad aul”.

När jag nu är hemma på besök i min hemstad igen är det som om att dimpa ner i ett muslimskt land med nordiska inslag. Mångkulturens vålnad hänger som en ondskefull skugga över tinnar och torn. Stora delar av den före detta köpstaden är i stort sett svenskneutraliserade. Minilivsbutikerna har fått ge vika för arabiska tobaksaffärer med färgglad glitterbelysning i fönsterna som i en dubiös damsalong. Vid kassan kan man inte längre skänka en slant till Rädda barnen. Där står nu en bössa med arabiska skrifttecken på. En lapp på svenska upplyser om att donationerna oavkortat går till den lokala moskén. Sist jag var i kyrkan tillägnades kollekten palestinska flyktingbarn.

I de arabägda snabbköpen skyltas det i charken med halalslaktat kött. Fläskkarré är bannlyst förstås, i gengäld finns det ett icke föraktligt utbud av kamelkött, lammkotletter, kycklingfiléer och korvliknande tingestar med tvivelaktigt innehåll. Och när jag häromdagen skulle köpa basmatiris i ett större köpcentrum i en invandrartät stadsdel (det vill säga under 5 % svenskar) blev jag först förvånad över att där inte som vanligt satt horder med somalier, araber och afghaner som utan samvetsbetänkligheter timvis övar sig i de muslimska paradgrenarna: slå dank, dricka sockersliskigt te, träna munverket och röka vattenpipa. Förklaringen var enkel: Det är Ramadan – muslimernas stora frosserihögtid då de med Allahs och profetens välsignelse med korta avbrott för bön under en månad trynar hela dagarna bara för att kalasa och vräka i sig mat på nätterna.

Inne i stadens centrum verkar varannan person komma från ett MENA-land. I gathörnen står gängliga tonåringar med fjunmustasch eller helskägg med den bakochframvända kepsen arrogant på svaj och en cigg inklämd mellan segervissa läppar. På rådhusets trappsteg sitter det lätt överviktiga hucklejäntor som med ett underfundigt leende pillar på sina iPhones som om de vore fullgoda substitut för stympade njutningsorgan. Ett par meter före sina fruar och en hel dröse avkomma vandrar silverryggade patriarker med svällande bröst och händerna på ryggen beredda att försvara familjeäran om det skulle behövas.

Utvecklingen har gått smygande, ja, den har nästan varit omärklig, i synnerhet för mig som utlandssvensk som bara är ”himma” ett par gånger om året. Från att ha varit ett förortsproblem har ghettona nu brett ut sig långt in i innerstaden. Enligt företrädarna för Sjupartiet bör jag inte känna mig nedstämd utan berikad över att Beirutiseringen av min tidigare så fina och homogena hemstad fortskrider i tyskt Autobahn-tempo utan bromsbackar. Men jag känner mig snarare som en ”corpus alienum” i en sargad lekamen.

När jag ser den bakvända metamorfos från fjäril till puppa som min stad har gått igenom blir jag både förvirrad och förbannad men mest av allt ledsen. Vad är det som är så positivt med den här utvecklingen? Att vi på sikt blir till ytterligare ett land med muslimsk majoritet? Det finns ju redan 48 stycken men bara ett land på vår jord där svenskar (än så länge) utgör majoritetsbefolkningen. Och vad är det vi ska lära av en kultursfär som inte har uppfunnit någonting förutom ”Hubbly bubbly” och flygande mattor, där kvinnor är värda hälften, homosexualitet är förbjuden och judar och kristna ständigt diskrimineras?

Jag undrar vad som krävs för att den här staden åter ska kännas som min. Hur ska det muslimska inflytandet kunna begränsas? Det känns som att det är kört och hade jag inte redan flyttat utomlands hade jag nog funderat på att göra det nu. Jag vet att jag långt ifrån är ensam om de tankarna. Flera vänner till mig vill bara bort. Några läsare av mina krönikor har kontaktat mig för att få tips om var man skulle kunna flytta hän för att slippa undan det alltmer påträngande Nya Landet, som det, enligt dess hjärntvättade förespråkare, inte finns någon väg tillbaka ifrån. Populära tillflyktsorter är Spanien och Portugal, som fortfarande har relativt låga muslimtal. Schweiz är ett annat västeuropeiskt alternativ för dem som har pengar. Annars är förstås Ungern, Tjeckien, Polen, Baltikum eller Slovakien tänkbara utvandringsländer trots språkbarriären.

När jag flyttade utomlands var det ”strictly business” och hade ingenting med mångkulturen att göra. Den är emellertid den största anledningen till att jag troligtvis aldrig kommer att flytta tillbaka. Numera bor jag i sydvästra Tyskland och här är det fortfarande tysk kultur som dominerar även om vi också har fått mer än vår beskärda del av Merkels ljuvliga multikulti-frukter. De yttrar sig i form av ungdomsgäng från Subsahara som driver omkring på stan (något jag har tagit upp i en tidigare krönika) med rödsprängda ögon, en bucklig Oettinger-burk i näven och trakasserar ensamma kvinnor. Speciellt drabbade är de som har samma hudfärg som de själva. Tydligen ser de någon sorts rasbaserat släktskap med dem.

När de får syn på en svart tjej ute på stan ropar de: ”Hey, sister, come to me”, ”Hey, sister, ficki ficki, you want my phone number?” Sådana avanser brukar min exflickvän från Brasilien högljutt, aggressivt och med sträckt långfinger bemöta med: ”Hey, you fucking monkeys, go home to Africa where you belong!” Jag brukar påpeka för henne att det inte är lämpligt språkbruk, men eftersom hon – som hon själv säger – är ”negra” tycker hon inte att hon ger uttryck för rasistiska värderingar. Hon anser att de ”jävla aporna” gör att alla svarta får dåligt anseende hos allmänheten och att de hellre borde åka tillbaka till Senegal, eller var de nu kommer ifrån, med första bästa flyg.

Det är emellertid knappast troligt att de kommer att byta ut en bekymmerslös bidragstillvaro i Tyskland mot ett osäkert liv i ett snart överbefolkat Afrika, där man varje dag måste kämpa för brödfödan. Däremot finns det mängder av unga män som gärna åker tillbaka till de områden de påstår sig ha flytt från för att strida för IS. Gemensamt för dem är att de alla är muslimer trots europeiska politikers ständiga försäkringar om att IS förvisso är ett extremistiskt nätverk men inte har någonting som helst med islam att göra. Men om nu IS enbart är en extremistisk organisation utan kopplingar till islam varför är det då bara muslimer som låter sig rekryteras? Eller är det någon som har hört talas om några kristna eller judiska extremister som åker dit?

Inte heller finns där några jezider, kurder, shiiter eller representanter för andra trosinriktningar. Sunni-islam är den enda sanna formen av islam, och det är just den som IS representerar. Att det sedan är jobbigt att ta in för de halalhippa islamapologeterna i Europa – och att de därför måste hitta på att det handlar om en perverterad version av islam eller ständigt dela upp islam i en moderat och en extrem gren – är förstås ingenting som IS eller andra muslimer imponeras av eller tar hänsyn till.

SÄPO har nu reviderat sin bild av antalet våldsbejakande radikala islamister i Sverige från ”några hundra” till ”några tusen”. Många av dem är så kallade IS-återvändare. I en tidigare krönika har jag skrivit att det skulle räcka med en koordinerad attack av tusen beväpnade islamister för att ta över Sverige, något som en del läsare bara skakade på huvudet åt i kommentarsfältet. Men mot bakgrund av avskaffandet av försvaret och personalkaoset inom Polisen är jag mer övertygad än någonsin att det räcker med den siffran för att åtminstone tillfälligt ta över vårt land.

De som tror att det mångkulturella samhället av någon anledning kommer att fungera någon gång (okänt när) tror antagligen också att Dr. Frankenstein har talang till att bli en renommerad skönhetskirurg. Utanförskapsområdena har redan gett oss en inblick i hur framtiden kommer att se ut. Om den rådande utvecklingen får fortsätta kommer hela Sverige att utvecklas till ett enda Rosengård eller Rinkeby. Om ingenting görs för att stoppa utvecklingen tror jag att de kommande åren kommer att utspelas på följande vis:

De svenskar som kan kommer att fly till andra länder, bland annat till dem som jag har räknat upp tidigare i texten. Kvar blir de som inte har de ekonomiska resurserna att utvandra och de som av olika orsaker inte vill. Det islamska inflytandet kommer att öka och Sverige går mot fullständigt kaos, nationell upplösning och någon form av inbördeskrig (kom ihåg att vi inom alternativmedia har varnat för den här utvecklingen i åratal men alltid avfärdats som rasister).

Väpnade konflikter utkämpas i regel mellan två block (som var för sig kan innehålla flera olika fraktioner) och folk kommer att tvingas välja ett av dem. Vänstern, islamister och asylkåta feminister kommer att ingå i den ena alliansen, medan de svenskar som fortfarande kan slåss och tror på våld som lösning kommer att utgöra den andra. De som ser sig som ”sekulära”, ”kulturella” eller ”moderata” muslimer kommer att utsättas för ett enormt tryck av sina trosbröder och bli tvingade att radikaliseras och ta deras parti. I brist på andra alternativ kommer de svenskar som förvisso ser sig som patrioter men förordar demokrati som metod att tvingas in på de högerextremas sida. Och äntligen har vänstern lyckats skapa den nazistiska rörelse som de har fabulerat om i decennier.

Hur en sådan konflikt kommer att sluta är omöjligt att sia om, men som alltid kommer den som har starkast övertygelse att vinna även om det kan ta tid. Spanjorerna lyckades bli av med islam – efter drygt 700 års krig.

Alternativet till det dystopiska scenariot ovan är att Sverige får en regering efter nästa val som avvecklar det mångkulturella experimentet och sätter Sverige främst. Den måste kraftfullt stoppa den skenande islamiseringen genom att förbjuda denna medeltidsideologi eller kraftigt beskära dess inflytande samt stänga gränserna för fortsatt invandring. Det brinner inte bara i förorterna, det brinner också i knutarna, och ödesvalet 2018 är verkligen sista chansen att rädda vårt land på demokratisk väg. Den måste vi ta.

Joakim ”Bronco” Mårtensson

Fler krönikor av Joakim Mårtensson hittar du HÄR.

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

Vaclav Klaus - Folkvandring

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson