Annonsera på Avpixlat

Dags för nolltolerans

KRÖNIKA Så small det igen. Den här gången på London Bridge och Borough Market (8 döda, 48 skadade i nuläget). Det var det femtonde islaminspirerade överfallet i Europa i år. Medan länder som Tjeckien, Ungern, Polen med sin konsekventa anti-islam-hållning har varit helt förskonade från terroristattacker har de blivit vardagsmat i det islamvurmande Västeuropa. Speciellt tre länder har drabbats hårt: Belgien, Frankrike och på senaste tiden Storbritannien. Bara för ett par veckor sedan utlöste en självmordsbombare en bomb i Manchester och drog med sig 22 personer i döden och lemlästade 199 efter en konsert med Ariana Grande – många av dem barn. Att terrorattackerna verkar hopa sig just nu är ingen slump: Jihadisterna tror att Allah belönar martyrskap dubbelt under islams heliga månad Ramadan.

Ekvationen med massinvandringen ser ur på följande sätt: Eftersom Europa har förvandlats till en äggstockarnas elefantkyrkogård saknar vi en sund demografisk utveckling där våra folk reproducerar sig av egen kraft. Invandrarna är barnen som vi själva inte orkar få längre och en absolut nödvändighet för att vi ska klara framtidens utmaningar, som jobben och pensionerna. Teorin bygger på att invandrare från vilken kultur som helst kan komma hit. Medan de går på bidrag ska de lära sig språket för att sedan kunna ta steget ut i arbetslivet och bli självförsörjande. Eftersom det svenska mångkulturella samhället bygger på att alla invandrare får behålla sin egen kultur behöver de inte lära sig ”Små grodorna”, citera Fröding eller fira Lucia. Det räcker med att de lyckas få ett jobb så räknas de som integrerade och lika svenska som biff med lök, lussebullar och dalahästar.

Förutom välutbildade läkare och ingenjörer från Syrien, Irak och Somalia får vi dessutom en extrabonus i form av otaliga exotiska maträtter och kulturberikande festivaler, vilket i förlängningen resulterar i ett färggladare och mer spännande samhälle. Den enda haken med det här konceptet är bara att det inte fungerar eftersom den stora massan saknar spetskompetensen för att arbeta i ett högteknologiskt samhälle. Medan det utan resultat pumpas in miljarder i integrationsåtgärder varje år får invandrarna ta över arbetsuppgifter som de är förtrogna med från sitt hemland, som att valla getter på Lidingö.

Men vi får inte bara in människor som vill ”arbeta och betala skatt” (som Annie Lööf gärna säger med ett blänkande leende). Eftersom Sverige i decennier har fört världens kanske naivaste asylpolitik vet vi inte riktigt vilka som är här. I Storbritannien utgår man från att de finns ca 23 000 jihadister. Det här är människor som är beredda att utföra terrordåd mot våra mjuka punkter, det vill säga på fotbollsmatcher, i kollektivtrafiken, på konserter och andra offentliga tillställningar. I Sverige kan vi räkna med flera hundra, kanske flera tusen jihadister (ingen vet riktigt). Och sedan har vi de som kanske inte själva är beredda att utföra ett terrordåd men som understöder jihadisterna. 52 % av svenska muslimer är för införandet av Sharialag. Det är oklart var gränsen mellan moderata muslimer och jihadister går, men om mer än hälften av den starkt växande muslimska gruppen vill ersätta sekulära straff som frihetsberövning och böter med stening och amputation av extremiteter har vi ett jätteproblem som ingen riktigt vill ta tag i eller prata om, även om vi ser en långsam omsvängning av debatten under galgen i MSM.

I stället för att livligt diskutera hur vi ska göra med dessa importerade femtekolonnare präglas den offentliga diskussionen i svensk media primärt av etnomasochism, landsförakt, manshat och feminism. I upptakten till den svenska nationaldagen den 6 juni slog debatten höga vågor. Christina Lindqvist från DN, känd bland annat för påståendet att Nya Tider vill göra lampskärmar av människohud, förklarade i SVT att hon inte skulle fira nationaldagen eftersom nationalismen är grunden till allt ont. I tv-studion fick hon försiktiga mothugg av två vingklippta män som försökte utveckla skillnaderna mellan nationalism och patriotism. Feministmegafonen Lindqvist höjde då rösten ett par snäpp och gav dem ett förintande ögonkast. Betahanarna började direkt underdånigt att flacka med blicken och vågade förstås inte gå i polemik med henne eftersom det är en dödssynd i det svenska matriarkatet.

Linnéa Claeson är en annan feministisk uppstickare, som jag tidigare aldrig har hört talas och som av någon för mig okänd anledning räknas som en av framtidens viktigaste opinionsbildare. Hon är handbollsspelerska och en riktig dofsing trots att hennes hår ser ut som om hade störtat huvudstupa i en målarpalett. Claeson är i mördande konkurrens utan tvekan Sveriges mest sextrakasserade kvinna och har skapat en karriär av det. I TV4 berättar hon att hon ständigt får ta emot mordhot och porrfilmer på sociala medier och Whatsapp. Efter intervjun skyndande hon till tangentbordet för att följa upp med ett klargörande på Facebook, där hon påstår sig ha blivit sextrakasserad 20 gånger på 3 timmar! Det måste vara rekord och bara möjligt om man rör sig i väldigt speciella miljöer eller har en alldeles egen definition för trakasserier. Till och med 3 gånger på 20 timmar låter för bra för att vara sant.

Lena Ag från Kvinna till Kvinna tog det hela ett steg längre. I en drapa på Aftonbladet debatt under namnet ”Nationalister vill åt er frihet, kvinnor” påstår hon att ”det ekar av nationalsocialismens Tyskland” i Sverige. Här gör hon en märklig koppling mellan nationalismen och förtryck av kvinnor, etniska minoriteter och bögar: ”Vi har med egna ögon sett hur nationalistiska partier och rörelser i olika länder har bidragit till ett samhällsklimat av våldsam konfrontation, etnisk diskriminering, homofobi och öppen fientlighet gentemot kvinnors mänskliga rättigheter.” Därutöver är hon echaufferad över att ”kvinnan ska föda barn”. Hela hennes resonemang är så utomjordiskt snurrigt att det är svårt att ta på allvar. Men som vanligt i vänsterkretsar skämtar hon inte.

Att kvinnor begår sexuella trakasserier mot ensamkommande ”barn” på asylboenden var det ingen av skribenterna som tog upp.

Tänk om de feministiska älvorna skulle ha engagerat sig lika mycket emot radikal islamism som mot män. Om man byter ut nationalism i Lena Ags text mot islamism så har hon faktiskt rätt på alla punkter. Muslimska araber kommer från dysfunktionella länder, ofta med ett utvecklat klantänkande, där familjen och släkten går före demokratiska strukturer, yttrandefrihet och ett oberoende rättsväsende. De har också en väldigt skev kvinnosyn, och jag kan inte komma på två kulturer som är mer olika än den svenska och den arabiska. De är som olja och vatten.

I Sverige har vi förvisso bara haft två terrorattacker. Den första under julruschen 2010 där ett klantarsle till självmordsbombare inte lyckades dra med sig någon annan till det muslimska paradiset som vimlar av gröna fåglar och attraktiva jungfrur. Det andra var som bekant en uzbekisk lastbilsjihadist på Drottninggatan som nu sitter i finkan och gnäller över att han inte får titta på tv och snusa.

Theresa Mays reaktion efter London-attacken var intressant eftersom hon nämnde islamistisk terrorism som gemensam orsak för de europeiska terrordåden (hon var emellertid noga med att betona att det rör sig om en ”perverterad version” av islam). Det är ett steg i rätt riktning även om det både är för litet och för sent. Utan islam hade det inte funnits någon islamism och utan islamism ingen terrorism. Men låt det hända några attentat till, och snart kommer politikerna att vara tvingande att peka ut islam som orsak utan att hymla om det. Om det är dagens politiker eller om de redan har hunnit ersättas av nya som Le Pen, Wilders eller Åkesson får vi se.

Eftersom islam är orsaken till dagens terror är det dags att förbjuda eller kraftigt begränsa denna perverterade religion. Nazistiska aktiviteter är förbjudna i Tyskland, och då borde det gå att förbjuda islamska motsvarigheter i Sverige också. Visst, det går inte att förhindra att muslimer utövar sina bönestunder hemma, lika lite som det går att hindra nynazister från att smyghejla hemma i köket, men i alla fall kan man stänga alla moskéer. Det islamska bönehuset är faktiskt bara heligt just på fredagar annars är det en samlings- och möteslokal som det till exempel är fritt fram att gömma vapen i.

Tycker ni det låter som trams i ett land där religionsfriheten räknas som en av demokratins viktigaste hörnpelare? Tja, men för det första är islam inte bara en religion, som alla som läser alternativ media vet vid det här laget, utan snarare en politisk ideologi. För det andra finns det redan mängder med länder som antingen har starka restriktioner för utövandet av islam eller mer eller mindre har förbjudit religionen/ideologin.

Så är burka till exempel förbjudet i flera europeiska länder: Nederländerna, Frankrike, Belgien, Bulgarien, Schweiz och Italien. (Det kommer kanske som en överraskning för somliga att heltäcksplagget dessutom inte heller är tillåtet på offentliga platser i muslimska länder som Chad och Egypten.) I Slovakien gick nyligen en lag i kraft som förbjuder byggandet av moskéer, och i Schweiz är minareter förbjudna.

I Bhutan erkänns inte islam som religion. I Myanmar förföljs islam av regeringen. I Kina får muslimska män i Xinjiang-provinsen (islams starkaste fäste i Kina) inte bära helskägg och kvinnorna får inte täcka ansiktet. Ramadan är en förbjuden religiös aktivitet, och muslimer som trotsat förbudet har blivit arresterade och åtalade för utövande av ”illegala religiösa aktiviteter”. Nyligen stoppade Kina även vissa islamska namn för nyfödda. Minst 29 namn har förbjudits, däribland ”Muhammed”, ”Jihad” och ”Islam”. I Angola erkänner regeringen inga muslimska organisationer. Moskéer i landet har blivit ålagda med restriktioner och flera stycken har stängts ner av regeringen.

Så visst går det. Om man vill. Det lär förvisso vara större risk att bli träffad av blixten än att bli skadad eller dödad i ett terrorattentat. De må så vara. Jag skulle ända alla dagar i veckan föredra att bli struken till marken av ett naturfenomen än att bli sprängd i tusen bitar på öppen gata.

Joakim ”Bronco” Mårtensson

Fler krönikor av Joakim Mårtensson hittar du HÄR.

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson