Annonsera på Avpixlat

Den stundande kongressen kan bli sista spiken i kistan för Miljöpartiet

KRÖNIKA Nästa helg håller Miljöpartiet kongress. De hetaste debatterna under dessa dagar väntas kretsa kring ett antal motioner om “flykting”amnesti. Dessa har lagts av den falang inom partiet med f.d. riksdagsledamoten Lotta Hedström och politiska sekreteraren Julia Fedioutchek i spetsen – varav många också är knutna till det asylhaveristiska aktivistnätverket “Vi står inte ut” – som kräver att återvändaravtalet med Afghanistan för asylfuskande s.k. “ensamkommande flyktingbarn” rivs upp. De kräver också att alla migranter som fått avslag på sin asylansökan men gått under jorden i stället för att lämna landet ska belönas för sitt lagtrots och ges amnesti.

Kraven har dock inte stöd hos partistyrelsen som yrkar avslag på samtliga dessa motioner, och utsikterna att få igenom sådana krav i riksdagen bedöms som helt obefintliga. Däremot kan motionerna, om de röstas igenom, bli den slutgiltiga spiken i kistan för Miljöpartiet som redan nu balanserar på riksdagens fyraprocentsspärr.

MP:s migrationspolitiska talesperson Maria Ferm inser att det vore ren kamikaze-politik att yrka bifall till motioner av det här slaget, trots att hon sannolikt – i beaktande av hennes samlade politiska CV – innerst inne stödjer förslagen.  I en kommentar till media förklarar Ferm varför partistyrelsen inte kan ställa sig bakom de ifrågavarande motionerna.

Ferm hänvisar bl.a. till att det svenska asylmottagningssystemet, trots massanställningar och tillskott av tiotals skattemiljarder, är hårt överbelastat och att amnestier av det här slaget skulle försätta myndigheten i ett kollapstillstånd liknande det hösten 2015. Handläggningstiderna är redan årslånga och då slarvas det ändå rejält med att kontrollera identiteter och asylskäl.

I de fall det inte är helt uppenbart att asylberättelserna är hopdiktade och de uppgivna identiteterna och åldrarna falska, är den svenska asylprövningen idag närmast att betrakta som en administrativ transportsträcka mot ett beviljat uppehållstillstånd – visserligen numera oftast till att börja med tillfälligt men ändå. Beviljandegraden har ökat dramatiskt det senaste året, vilket alltså inte beror på att en betydligt större andel än tidigare har asylskäl, utan att asylhandläggning till stor del förvandlats till en ren formalitet. En del MP-aktivister har dessutom infiltrerat myndigheten och beviljar uppehållstillstånd för glatta livet, utan hänsyn till om den asylsökande uppfyller villkoren eller inte.

Ferm nämner i sitt uttalande också att det saknas politiska möjligheter att få gehör för en “allt åt alla”-politik i riksdagen eller ens hos Socialdemokraterna som MP sitter i regering med. Att driva en sådan politik menar Ferm skulle ge människor – i klartext asylfuskande överåriga “flyktingbarn” och illegala invandrare – falska förhoppningar om att få stanna i Sverige.

Däremot är Ferm positiv till den nya hårt kritiserade lag som ger asylfuskande “ensamkommande flyktingbarn” rätt att skjuta upp verkställandet av ett avvisningsbeslut till efter att de gått ut gymnasiet och därefter få detta omprövat till ett arbetskraftsinvandrarrelaterat uppehållstillstånd om utbildningen fullföljs med godkända betyg och inom sex månader leder till en anställning.

Ferm deklarerar att hennes parti i stället på sikt ska vinna över den svenska folkopinionen för “en generös flyktingpolitik”. Det ska bland annat ske med ett integrationspolitiskt förslag om 48 punkter som partistyrelsen ämnar lägga fram på den stundande kongressen.

– Vi behöver visa att vi klarar att ge människor som kommer hit goda förutsättningar att etablera sig och vara med och bygga samhället. Diskussionen om systemkollaps hösten 2015 gjorde människor oroliga, säger Maria Ferm till media.

Ferms uttalande innehöll inga förtydliganden om varför detta 48-punktsförslag skulle kunna ställas i utsikt att lyckas med vad samtliga integrationspolitiska satsningar från såväl blå som rödgröna regeringar under flera decennier misslyckats med. Inga kritiska frågor kring detta ställdes i vanlig ordning av intervjuande media där MP-sympatierna är dominerande.

Den tidigare MP-riksdagsledamoten Lotta Hedström som idag är kommunpolitiker för partiet i Tomelilla är ett av de ombud på kongressen som är drivande för att få igenom de aktuella motionerna mot partistyrelsens vilja. Till media säger hon att partiet måste “göra en kursändring, en återgång från den irrväg vi nu är inne på, till det Miljöparti som vi var tänkta att vara”.

Med “återgång” syftar Hedström inte på det gamla Miljöparti som hade miljöpolitik som sitt profilområde, och med “irrfärd” inte heller partiets färd bort från den politiken till att bli ett parti för asylhaverister och islamister. Tvärtom är det den delvisa tillnyktring inom partiet som skett det senaste året med åtstramning av invandringspolitiken och utrensning av islamister som Hedström är kritisk till.

Till Hedströms försvar kan anföras att hon i varje fall i viss utsträckning lever som hon lär. Även om det är de svenska skattebetalarna som står för kostnaderna, har hon hemma hos sig boende en “ensamkommande flyktingpojke” från Afghanistan som enligt egen utsago är 15 år. Hedström hävdar att hon kan känna “pojkens skräck under huden” inför att eventuellt behöva åka tillbaka hem till Afghanistan.

De så kallade “ensamkommande flyktingbarnen” framställdes tidigare inte bara felaktigt som verkliga barn, i motsats till de unga män i 18-25-årsåldern de oftast är. De porträtterades också som att de saknade vuxna anhöriga i världen.

Idag vet man att fenomenet i de flesta fall handlar om familjer som, genom att betala en människosmugglarliga, skickar en av sina äldsta söner till Sverige i hopp om att han här ska få uppehållstillstånd och sedan kunna ta hit resten av familjen som anhöriginvandrare, alternativt skaffa sig sådana inkomster i Sverige att han kan skicka pengar tillbaka hem till familjen.

Hedström förklarar inte och får heller inga kritiska frågor kring varför bara de familjer som har råd att skicka sina söner till Sverige ska favoriseras. Med den politik Hedström förespråkar och i beaktande av vad strömmen av de “ensamkommande flyktingbarnen” faktiskt är, borde rimligen alla afghaner under 18 år bjudas in till Sverige.

Flickor har det dessutom betydligt svårare än pojkar i det misogynt muslimska Afghanistan, men Hedström har ingen kommentar till varför vi i Sverige fortsätter att bara öppna dörren för afghanska unga män och nästan inga flickor överhuvudtaget. För en journalist som intervjuar en politiker från ett parti som MP, som säger sig ha feminismen som ledstjärna, borde detta vara relevanta frågor att ställa och få besvarade. Men endast Sverige svenska journalister har, och därför lyser det kritiska och granskande perspektivet här med sin frånvaro.

Hedströms egen motion handlar om att hennes parti ska kräva att återvändandeavtalet mellan Sverige och Afghanistan för asylfuskande överåriga “flyktingbarn” upphävs, ett avtal som hon kallar för “en pinsamhet”. Men Hedström ställer sig även bakom motionen om allmän amnesti för illegala invandrare, författad av Julia Fedioutchek, som är politisk sekreterare för Miljöpartiet i Tyresö i södra Storstockholm.

Hedström menar att avtalet är “ett sätt för Sverige att bolla bort ansvaret”. Hon hävdar också att våldet har eskalerat i Afghanistan och att det därför “inte är lämpligt alls att skicka unga människor dit”. Men återigen inga klargöranden om varför bara de unga män som familjerna betalat för att skicka till Sverige ska slippa denna otrygga tillvaro – varför inte alla pojkar och flickor som lever under dessa villkor som Hedström själv hävdar råder i hela Afghanistan?

Beträffande motionen om allmän amnesti åt alla illegala invandrare hänvisar Hedström till att “vi håller på att skapa ett parallellsamhälle”. Hon menar att frågan handlar om ifall “vi ska jaga och fängsla de här människorna” som ofta hållit sig undan den svenska rättvisan i många år, eller ifall “vi ge dem en möjlighet att komma in på arbetsmarknaden”.

Inte heller här bemödar sig intervjuande journalister med att ställa de uppenbara frågorna: Varför ska den som bryter mot svensk lag belönas framför dem som följde Migrationsverkets och migrationsdomstolarnas beslut och lämnade Sverige? Hur ska vi få in dessa i dagsläget enligt uppskattningar flera tiotusentals illegala invandrare på den svenska arbetsmarknaden när det tar nio år innan ens hälften av de lagliga invandrarna fått sitt första jobb?

Tror Hedström att utbildningsnivån och därmed anställbarheten hos gruppen illegala invandrare är väsentligt högre än hos de illegala, och vad grundar hon i så fall den hypotesen på? Eller har Hedström lösningen på hur Sverige på kort tid ska kunna skapa hundratusentals så kallade “enkla jobb” i en värld där de enkla jobben i snabb takt försvinner och ersätts med maskiner, en utveckling där Sverige dessutom ligger i framkant?

Huruvida dessa djupt oseriösa och ansvarslösa motioner kommer att gå igenom eller inte på kongressen är en öppen fråga. Om partistyrelsen känner att ett nederlag hotar kan ett kompromissförslag komma att tas fram i en hast.

Max Troendlé, idag kommunpolitiker för MP i Kalmar, väntas under kongressen bli invald i partistyrelsen. Detta trots att han inte delar styrelsens linje, utan står bakom de kontroversiella motionerna. Han säger sig hoppas på att få igenom ett ändringsyrkande för motionerna som innebär att amnesti inte omfattar alla, utan bara “ensamkommande” som vistats i Sverige i mer än ett år.

Om motionerna röstas igenom och partiledningen tvingas anpassa sin politik efter detta, då innebär det troligen att Miljöpartiets opinionssiffror minskar ytterligare och att det då lutar alltmer åt att man får lämna riksdagen i september 2018. Om motionerna går igenom och partiledningen inte följer kongressens vilja, kan det i stället bli fula falangstrider inom Miljöpartiet som får partiet att för många väljare framstå som än mer oseriöst och oattraktivt att rösta på än idag.

Om motionerna avslås kanske detta respekteras av den falang som Hedström & Co tillhör. Men det är inte alls säkert. Hedström säger till media att hon är “stridsbenägen”.

Hennes och andra likatyckande miljöpartisters engagemang i det asylhaveristiska aktivistnätverket “Vi står inte ut” antyder att man inte är beredda att sitta still i båten för att inte äventyra Miljöpartiets chanser att vara kvar i riksdagen. Rättssamhällets och demokratins spelregler  står sällan högt i kurs i den här sortens nätverk. Ofta ryggar de inte ens för att använda våld.

Farhågorna – eller förhoppningarna, sett ur ett Sverigevänligt perspektiv – om att Miljöpartiets riksdagshistoria tar slut nästa år är sammantaget starka. Det parlamentariska läget efter valet kommer sannolikt att vara oerhört komplicerat, utan några tydliga blockkonstellationer med riksdagsmajoritet som kan bilda regering. Ett extremistparti mindre i riksdagen gör situationen i varje fall något enklare att hantera. Såvida vi inte hamnar ur askan i elden förstås och får in Feministiskt Initiativ i stället.

Mats Dagerlind

Fler krönikor av Mats Dagerlind hittar du HÄR.

Print Friendly, PDF & Email
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

Vaclav Klaus - Folkvandring

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson