Annonsera på Avpixlat

Olika hatmåttstockar

KRÖNIKA Tisdagen den 16/5 2017 gick en mobb till attack mot Jimmie Åkessons hem i Sölvesborg. Allt pekar på att det handlade om den pålitliga stenkastarvänstern som vi känner till från liknande sammanhang. Den här gången avstod de emellertid ifrån stenkastning och avfyrade i stället raketer och kastade ägg på familjen Åkessons hus och bil. Sedan klampade de in i samma trädgård som en Aftonbladetjournalist uträttade sina naturliga behov i vid ett överfallsliknande reportage 2013. Därefter försökte de även att ta sig in i huset där Åkessons hustru och treåriga son befann sig. Vad det hade tänkt hitta på där fick vi aldrig reda på eftersom polisen lyckades gripa dem innan de hann stiga innanför dörrtröskeln.

Övergreppet fördömdes förvisso i de flesta traditionella medier, men på TV4 satt det en liten hatkolibri vid namn Christoffer Eriksson (som på Twitter kallar sig för copywriter och webbredaktör) som av okänd anledning ansåg att han behövde samla lite ”brownie points” hos sina kollegor inom kulturetablissemanget. Jag misstänker/hoppas starkt att han i likhet med många andra sociala mediekrigare på vänsterkanten fuktade näbben i en icke oansenlig mängd alkoholhaltiga drycker innan han brände av sina cybersalvor. Det skulle inte ursäkta hans utfall men åtminstone vara en delförklaring till den fontänorgasm av hat som formligen forsar ur honom. Nedan återger jag några av hans mest spektakulära inlägg (i förkortad form, vilket traditionella medier med sin säregna vokabulär säkert skulle kalla för fulklippning, ”tagit ur sitt sammanhang” eller något liknande):

”Den mycket underskattade klausulen: ”Talk shit, get shot” som ni finner under överrubriken ”Skyll dig själv, clown.”

”Jimmie är nazist. Han, Kent, Linus, Andreas m.fl. de är nazister. Och nazister hör inte hemma i möblerade rum med oss andra.”

”[SD] är en bugg i systemet som ska rättas till. Deras poltiska [sic] arv består av hat, hot terror och våld. Den här gropen har han grävt åt sig själv.”

Om det nu var någon som grävde en grop åt sig själv så var det faktiskt Eriksson genom att direkt uppmana till våld. Han verkar dessutom inte bara vara ovän med rättstavningsprogrammet utan också lida av det mälardalska New York-komplex som yttrar sig i att man gärna svänger sig med engelska begrepp trots att det finns fullständigt likvärdiga uttryck på svenska. Med sitt inlägg lyckades han i alla fall samla rätt många ”bruna poäng” åt sig själv, och det blir tydligt att om det är någon som står nära en nazistisk människosyn i den här historien så är det i alla fall inte ”Jimmie, Kent, Linus och Andreas” utan snarare Eriksson. Han missar även den inte helt oviktiga detaljen att de som försökte ta sig in i möblerade rum i det här fallet faktiskt var de kommunistiska husinkräktarna och inga ”nazister”.

Christoffer Eriksson är egentligen fotbollsreporter på TV4, så varför han valde att höfta i väg en politisk partsinlaga vet vi inte med säkerhet, men vi vet sedan tidigare att vänstern har delat in hatet i två olika kategorier: Det finns det fina hatet – det som vänstern står för – och sedan har vi då det fula hatet, det som vi på alternativa medier står för. Det enda som inte stämmer i den ekvationen är att det inte går att ha olika måttstockar för hat. Hat är hat, och det mesta av det utgår från vänstern. Erikssons tweet passade därför perfekt in i den mögeljournalistiska hattradition som har kultiverats under den rödskimrande ostkupa som innesluter Sveriges medieredaktioner.

Det är därför kanske inte så konstigt att de politiserande journalisterna på de stora svenska tidningsdrakarna visar upp en unken människosyn. En i grunden föraktfull inställning till sina meningsmotståndare är ett måste för att man varje vecka ska kunna ta hatet till nya höjder i ledare och krönikor. Cecilia Hagens artikel ”Hur ska man bli av med de mänskliga brunråttorna?” i Expressen är ett utmärkt exempel på det och passar utmärkt till en tidning med en chefredaktör som har blivit dömd för vapenbrott och åtalad för hemfridsbrott. Bara med dylika texter får man exklusivt tillträde till gräddfilen in i hatkulturens möblerade finrum.

Att jämföra människor med lägre stående djur är en metod som just nazisterna tog till. I filmen ”Der ewige Jude” (Den evige juden) beskrivs judarna som råttor och parasiter, precis som Hagen gör med Sverigedemokrater i sin brunråtteartikel. Och hon är inte ensam: När det blev känt att Patrick Reslow skulle byta parti från Sjuklövern till Enklövern beskrev Ingvar Persson (ledarskribent på Aftonbladet) avhoppet med följande Goebbels-terminologi: ”Råttor lämnar det moderata skeppet”. Även mindre lokaltidningar som Länstidningen Östersund verkar göra anspråk på att vara vår tids ”Der Stürmer“ eller „Völkischer Beobachter“, som när de i november 2012 visade upp en teckning av Åkesson som kackerlacka på väg att gasas ihjäl av en Anticimex-medarbetare. Vänsterns radikalvokabulär och bildpropaganda går ut på att avhumanisera folk med fel politisk åsikt. På så sätt kan ”nazisterna” uteslutas från maximen om ”allas lika värde” och förklaras vara fredlösa villebråd som man utan samvetsbetänkligheter kan kasta sten på eller göra oannonserade hembesök hos.

Privat verkar emellertid politiskt korrekta journalister och politiker stå för en helt annan värdegrund än den som de företräder på jobbet. I de pursvenska isolaten är det tydligen inte mycket bevänt med mångfald, feminism, allas lika värde, HBTQ eller stöd för etniska minoriteter. Låt oss zooma in på ett par exempel.

Alla kommer väl ihåg Robert Lauls bärsärkagång i Stockholm där han visade upp en oöverträffad spännvidd i olater och politiskt inkorrekt beteende. Hela händelseförloppet filmades dessutom och har bevarats till eftervärlden här. Först demonstrerar Aftonbladets fotbollsexpert Stockholms taskigaste bordsskick genom att utförligt peta sig i näsan innan han med händerna skyfflar i sig sallad direkt från en buffé. Lite senare blir han avvisad från en pub som han försöker stånga sig in på. Hemma i soffan fortsätter bravaderna: Här smädar han den tidigare landslagsmålvakten i ishockey Pekka Lindmark som ”homosexuell”, kallar upprepade gånger Sveriges nationalhelgon Zlatan Ibrahimovic för ”Zingaro” (italienska för zigenare) samt skryter om att han idkat könsligt umgänge med sin kollega Jennifer Wegerup. Under de drygt åtta minuter filmsnutten varar rasar PK-fasaden ihop snabbare än Zeppelinaren Hindenburg efter att ha fattat eld och störtat i Lakehurst utanför New York 1937. Robert Laul förklarade sin härdsmälta med att han var full.

Samma ursäkt tog två prominenta företrädare för Sveriges historiskt sett mest rasistiska parti till efter att ha varit ute och rullat hatt. Riksordföranden för SSU Anna Sjödin lyckades under en våt kväll på Crazy Horse 2006 hamna i ett våldsamt krogslagsmål. Efter att ha blivit nekad att beställa mer i baren slog den före detta rugbyspelarskan ordningsvakten Babak Jemai två gånger i bakhuvudet och en gång över snoken. Hon kallade honom dessutom för ”jävla svartskalle”, påstod att han hade ”världens minsta pittkuk” och snodde med sig hans vaktbricka. Poliserna som grep henne ska hon ha betecknat som ”snutjävlar” och ”jävla pittkukar”. Den 7 april 2006 åtalades ”den galna hästen” och dömdes senare för våld mot tjänsteman, våldsamt motstånd, förolämpning samt egenmäktigt förfarande (det var det där med brickan).

Sedan har vi riksdagsledamoten och kalsonghjälten Per Svedberg som efter en julfest 2009 råkade ut för ett svårslaget rekord i hjärnsläpp. Efter att ha gått och lagt sig på sitt hotellrum bestämde han sig för att han ville umgås lite. Snart befann sig den samkvämstrånande socialdemokraten byxlös i hotellkorridoren där han bankade på hos en kvinnlig kollega och skrek: ”Knulla, knulla för fan!”

Jag skulle kunna dra upp fler exempel på liknande företeelser, men jag tror att de flesta läsarna redan har fattat galoppen. Värdegrundsväktarna har uppenbara problem med just värdegrunden.

Men trots alla klavertramp från vänsterns sida är det alltid SD och alternativmedia, det vill säga ”högerextrema krafter”, som beskylls för ”hate speech” och ”hate crime”. Så här tycker till exempel Aftonbladets Anders Lindborg om att hålla ”god ton” i debatten:

”Problemet med de hatsajter och nätarméer som byggs upp av högerextrema krafter är inte bara att de brister i god ton utan att de systematiskt trakasserar, hotar och tystar motståndare. Och att de medvetet sprider lögner …”

Det känns som ett nytt svepande magplask från hans sida, i synnerhet som han i övlig slaskpresstradition inte ger några konkreta exempel på vare sig trakasserier, hot eller nedtystande av motståndare. På vilket sätt försöker vi ”högerextrema” att tysta våra motståndare? Är det något som alternativmedia värnar om är det ju just att debatten ska vara fri. Vi har inget intresse av att förbjuda, hota eller tysta någon. Vi ser inte heller tvunget ner på våra meningsmotståndares åsikter utan vill bara ha rätt till våra egna och anser att diskussion på lika villkor är en av demokratins främsta hörnpelare.

Men mänskligheten verkar kunna delas upp i två olika grupper: Det finns människor som bara vill bli lämnade ifred med sina åsikter, och så finns det de som inte vill lämna dem i fred. Jag skulle hellre hälla i mig en liter ricinolja än att med våld pådyvla mina meningsmotståndare min politiska uppfattning. Inte heller har jag något intresse av att förbjuda deras åsikter, men jag vill gärna ha möjligheten att bemöta dem.

En förutsättning för en allsidig debatt är att idéutbytet sker på vår tids motsvarighet till Forum Romanum. Det kan vara på Twitter, på Facebook eller på andra mötesplatser. Där kan vi stöta och blöta våra olika åsikter och låta den som har bäst argument vinna. Det är dessvärre inte möjligt så länge vänsterskruvade skribenter gör allt för att stoppa ett meningsutbyte på ögonhöjd och hellre tar till nedsättande och missvisande epitet i syfte att kväva den fria och sunda debatten.

Joakim ”Bronco” Mårtensson

Fler krönikor av Joakim Mårtensson hittar du HÄR.

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

Vaclav Klaus - Folkvandring

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson