Annonsera på Avpixlat

Humanitär nödlösning på den svenska sjukvårdskrisen (Del 1/2)

KRÖNIKA Det är numera överflödigt att nämna att den svenska sjukvården går på knäna som ett resultat av massinvandringen. Sjukvårdskrisen är ett faktum. Det är lika överflödigt att nämna att alla de påstådda högutbildade unga männen från dysfunktionella krigsområden som Syrien, Afghanistan, Somalia osv som enligt löften av politiker och journalister skulle rädda den svenska vården visade sig vara ett enda massivt bedrägeri.

Svenska politiker har bevisligen ingen lösning på den självvållade sjukvårdskrisen som politiker och journalister extremt oansvarigt försatt Sverige i genom att öppna landets gränser för tredje världen och blåljuga om att sådan politik räddar svenska sjukvården. I denna krönika i två delar föreslår jag en kreativ nödlösning för hur Sverige delvis kan lösa sjukvårdskrisen och samtidigt agera humanitärt och hjälpa människor i nöd.

Det börjar bli allt mer fastställt att den stora majoriteten migranter till Europa och Sverige inte är flyktingar utan helt enkelt ekonomiska lycksökare. Det är därmed inte längre möjligt att försvara den oansvariga migrationspolitiken genom floskeln “människor flyr för sina liv” och samtidigt ljuga om att dessa människor även räddar svensk sjukvård. Regelrätta flyktingar som bokstavligen flyr för sina liv sitter nämligen fast i tältläger kring ursprungsländerna och har inte råd att betala smugglare för att ta sig till Europa och långtbortilandet Sverige. Sveriges nuvarande “hjälp” består till stor del endast av att hjälpa migranter till förbättrad livskvalitet, inte att rädda liv, till betydande kostnad för svenska liv och skattebetalare där försämrad svensk sjukvård är en uppenbar konsekvens.

En omedelbar lösning på Sveriges massiva sjukvårdskris är naturligtvis att dra ned på invandringen av unga outbildade män från dysfunktionella länder samt deras anhöriga vars enda kunskaper består av att recitera koranverser på sina hemspråk. Den typen av invandring belastar bara sjukvårdssystemet. Sverige kan omöjligen upprätthålla den typen av invandring och samtidigt förvänta sig ett bättre eller ens ett väl fungerande sjukvårdssystem. För att rädda vården måste migrationspolitiken helt ändra kurs, inte fortsätta på samma destruktiva linje.

Den bästa lösningen att rädda vården, förutsatt en drastiskt minskad invandring av migranter med massiva vårdbehov, torde vara utbyggnaden av lärosäten som utbildar vårdpersonal som sedan fyller vårdbehoven. Sådan lösning tar dock lång tid att åstadkomma och är troligen omöjlig så länge massmigrationen av vuxna män och dess släktingar bara fortsätter. Den lösningen ligger åratal i framtiden och kommer med största sannolikhet dessutom inte fyllas av alla dessa invandrade outbildade unga män och deras anhöriga från dysfunktionella krigszoner.

Vårdkrisen på lång sikt, till exempel när alla dessa outbildade och arbetslösa migranter blir gamla och behöver åldringsvård, är troligen allvarligare än den omedelbara. Lägg därtill variabeln att en framtida lågkonjunktur slår till där skatteintäkter som finansierar vården sinar rejält. Fler vårdberoende människor och färre vårdgivare per capita samt minskade skatteintäkter är ett recept för vårdsystemkollaps.

Den logiska lösningen för vårdkrisen beträffande utbildning av vårdpersonal av infödda kan därmed uteslutas på grund av totalt oansvarig migrationspolitik. Sverige fyller på med fler vårdbehövande migranter i snabbare takt än landet hinner utbilda vårdpersonal. Därför krävs alternativa lösningar utanför ramen för dagens enögda debatt, till exempel en helt ny kurs för Sveriges migrationspolitik som den kortvariga nödlösningen på vårdkrisen.

Svensk vårdpersonal migrerar inte sällan till Norge som erbjuder bättre och attraktivare förutsättningar för vårdpersonal än Sverige. Av samma anledning migrerar ett betydande antal kanadensisk vårdpersonal till USA, inte minst till Florida där lukrativ inkomst och varmt klimat lockar utbildad vårdpersonal. Kanada utbildar och betalar för vårdpersonal som sedan arbetar i USA, som blir den slutliga vinnaren. Kanada tvingas då rekrytera vårdpersonal från andra länder där i synnerhet vårdpersonal från Filippinerna är attraktiv för Kanada av flera anledningar. Detsamma gäller Sverige och Norge. Sverige utbildar och betalar. Norge skördar frukten. Outbildade män från Afghanistan, Syrien och Somalia ska enligt löften (alltså lögner) rädda Sverige ur den vårdknipan.

Det bästa vore naturligtvis om länder som Sverige och Kanada kunde behålla sin egen inhemska och utbildade vårdpersonal för att slippa vara deltagare i den globala vårdpersonalsmigrationen. Att vara i princip “självförsörjande” av vårdpersonal och inte behöva förlita sig på migration för att klara av att vårda sitt lands befolkning borde ligga i landets bästa intresse och vara högst önskvärt, speciellt i ett land med skyhögt skattetryck som Sverige där medborgarna ska kunna förvänta sig att skatter går till just ett sådant kritiskt ändamål.

Av olika anledningar verkar “vårdpersonalsjälvförsörjning” för närvarande inte vara möjligt eller ens av intresse bland politikerna i vare sig Sverige eller Kanada. Oavsett anledning till att vårdpersonal lämnar Kanada och Sverige för grönare betesmarker måste tomrummen vårdpersonalemigranterna efterlämnar fyllas med ny och utbildad vårdpersonal, mest önskvärt av samma kompetens och nödvändiga språkkunskaper. Invandrade afghaner, syrier och somalier fyller inte något av de två basala kriterierna för svensk sjukvård.

Av den anledningen kan rekrytering av färdigutbildad vårdpersonal från Filippinerna vara en nödlösning för Sveriges brist på vårdpersonal liksom Filippinerna redan är för Kanada. Då kan iallafall en av de två kriterierna omedelbart uppfyllas med hyfsat önskvärt resultat – vårdgivarkompetens. Det blir dock en extremt bisarr situation då Sverige tvingas importera vårdpersonal för att vårda importerade vårdtagare där svenska skattebetalarna står för notan.

Den största migrantgruppen till Kanada är numera just filipiner på grund av Kanadas stora behov av vårdpersonal, vilket landet anser bäst fylls genom invandring av färdigutbildad vårdpersonal från Filippinerna. Det är ingen tillfällighet att Kanada föredrar Filippinerna över Afghanistan, Syrien och Somalia för att rekrytera vårdpersonal. Det finns en rationell och genomtänkt anledning bakom det beslutet.

Filippinerna, till skillnad från till exempel Afghanistan, Syrien och Somalia, strukturerar flera vårdutbildningar efter standarden och kvaliteten som finns i USA och Kanada eftersom det ger Filippinerna globalt konkurrenskraftig personal inom flera vårdyrken. Som ett resultat rekryterar USA men framförallt Kanada just denna yrkesgrupp från Filippinerna eftersom den snabbt och enkelt uppnår nödvändig kompetens i Nordamerika genom att endast behöva genomgå ett par specialkurser samt få godkänt på de prov som krävs för att praktisera vårdyrken, till exempel sjuksköterska och undersköterska. Att filippinier, framförallt utbildade, även redan kan bra engelska är naturligtvis en stor fördel för USA och Kanada.

Det tar normalt endast kring ett år för vissa typer av utbildad vårdpersonal från Filippinerna i USA och Kanada att genomgå nödvändiga kurser och prov för att bli licensierad i dessa länder.

Under det året kan de dessutom arbeta under tillsyn, typ som praktikanter, och kan därmed fortfarande bidra till vården till minimala kostnader för skattebetalarna samtidigt som de dessutom själva betalar skatt och bidrar genom arbete inom vården. Detsamma kan absolut inte sägas om migranter i Sverige från Afghanistan och MENA.

Flera svenska politiker och journalister har genom åren belyst Kanada som migrationsförebild. Då borde det vara rimligt att Sverige lär sig att när det gäller kombinationen migration från tredje världen och sjukvårdspersonal är det kvinnor från Filippinerna och inte män från Afghanistan eller MENA som är det överlägset bästa alternativet.

Filippinernas utbildning inom flera vårdyrken är, som sagt var, till stor del medvetet strukturerad efter USA:s och Kanadas, vilket gör dessa betydligt bättre än motsvarande utbildningar i Afghanistan, Syrien och Somalia som Sverige satsar på för att rädda den svenska vården. Vårdutbildningar i USA och Kanada är av förklarliga skäl mer kompatibla med de svenska vårdutbildningarna, vilket gör att detsamma gäller för de filippinska.

Det är således lättare, snabbare och billigare för Sverige att få vårdpersonal från Filippinerna att uppnå svenska krav på vårdpersonal än utbildad vårdpersonal från Afghanistan, Syrien eller Somalia. Utbildad vårdpersonal från Filippinerna är oändligt mycket lättare, snabbare och billigare att anpassa till svenska sjukvårdskrav och arbetsförhållanden i sjukhus än en analfabet från Afghanistan, Syrien eller Somalia.

Även språket är till fördel för filippinier över de invandrargrupper Sveriges storsatsar på. Engelska är ett officiellt språk i Filippinerna, vilket betyder att utbildade filippinska vårdgivare från dag ett kan kommunicera på flytande engelska med svenska vårdtagare och samtidigt gladeligen och framgångsrikt genomgå SFI i syfte att integreras och sköta jobbet bättre genom att lära sig kommunicera på det svenska språket.

Många svenskar pratar även hyfsad engelska, så med filippinsk vårdpersonal blir engelska en naturlig kommunikationsbro mellan invandrad vårdpersonal och vårdtagare tills filippinierna lär sig nödvändig svenska.

Sverige skulle till och med kunna upprätta speciella SFI-klasser för denna grupp utbildade migranter eftersom de generellt är mycket motiverade att lära sig språket i de länder de migrerar till där skräddarsydda SFI-kurser naturligtvis utöver inlärning av det svenska språket även inkluderar facktermer relaterade till svensk sjukvård och specifika svenska vårdyrken i fråga.

Dagens invandrare till Sverige från Syrien, Afghanista, Somalia osv. pratar extremt dålig engelska, visar ointresse för att lära sig svenska och ens genomgå svensk skola bevisat genom massavhopp från SFI och svenska skolan. Utan vare sig utbildning eller kunskaper i det svenska språket kan en migrant omöjligen arbeta inom den svenska vården utan endast blir en permanent belastning för vårdsystemet, framförallt om personen dessutom är permanent arbetslös och därmed inte ens bidrar med skatteintäkter, något som tyvärr är fallet för alltför många invandrare.

Svenskar som regel kan inte kan ett ord arabiska, somaliska eller pashto, vilket gör att språkglappet mellan dagens invandrargrupper och svenskar är massivt där inte ens engelska kan användas för att bygga kommunikationsbroar. Även ur ett språkperspektiv är filippinsk vårdpersonal alltså en betydligt bättre lösning för det svenska vårdsystemet än den migrationen Sverige storsatsar på.

I del 2 av krönikan förklarar jag diverse andra fördelar med att satsa på filippinsk migration istället för den nuvarande, inom kontexten att Sverige desperat behöver vårdpersonal genom just migration samt hur sådan även är humanitär.

Vi hörs i kommentarsfälten!

Björn Norström

Fler krönikor av Björn Norström hittar du HÄR.

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson