Annonsera på Avpixlat

Grå bestraffning i de fascistiska fritösernas rike

KRÖNIKA Ni som har gjort lumpen kan säkert se det framför er: Efter en yppig frukost har hela plutonen ställt upp i korridoren. Med kritisk blick inspekterar en från Karlberg nyexaminerad fänrik med yrkesmilitärdrömmar varje beväring från topp till tå. Har alla rakat sig? Har någon knäppt vapenrocken fel? Har alla putsat kängorna? Plötsligt rivs den sakrala tystnaden i tusen bitar: ”Men, Karlsson, för helvete, var har ni halsduken någonstans?” ”Fänken” ryter så att det ekar i väggarna. ”3:e pluton – ner på golvet och ge mig trettio!” Företeelsen kallas för ”grå bestraffning” och är numera säkert förbjuden bland den tunna rännil frivilliga som fortfarande tycker det känns som en merit att ha tjänat kung och fosterland i några månader.

Grå bestraffning är en sorts kamratuppfostran och syftar till att de andra ”F-skallarna” frustrerat ska utbrista ”men för helvete Karlsson!” I och med att alla i plutonen får lida för en enskild individs försumlighet skapas ett grupptryck mot Slarvern. Och för att slippa bli behandlad med sibirisk iskyla av de andra tar han sig hellre en extra titt i spegeln innan han hasar i väg till morgonappellen. Inom det militära är det en enkel men fantastiskt effektiv metod. Och skulle utfrysning mot förmodan inte fungera kommer gruppen att tänka ut något riktigt elakt för att få bukt med Karlssons olater, kanske ett krokben i matsalen så att brickan flyger all världens väg eller en klubba i skrevet under innebandyn. Nåt sånt.

Att använda sig av grå bestraffning är emellertid inte bara förbehållet elaka fänrikar på Sveriges olika regementen utan praktiseras också av journalister och politiker när det uppstår en konflikt mellan verkligheten och kumbaya-filosofin om att människor från olika kulturer tänker likadant och därför är ömsesidigt utbytbara. Eftersom Ockhams rakkniv aldrig får lämna badrumsskåpet, det vill säga det får aldrig vara den mest troliga orsaken som ligger bakom en viss företeelse, måste hela svenska folket skuldbeläggas och åläggas kollektivbestraffning.

Dessutom verkar avsaknaden av religion i världens mest sekulariserade land ha skapat en andlig klåda. För att komma tillrätta med den måste människans naturliga spirituella behov kanaliseras i andra riktningar som i tron på antropologisk klimatuppvärmning eller massinvandring. Sverige ligger dessutom längst ut på en sibirisk udde, och som ytterligare religionsersättning verkar vi ha anammat en svensk variant av den sibiriska schamanismen. Tillhyggen och vapen som använts vid våldsbrott besjälas och tillskrivs magiska egenskaper. Därför är enskilda individer, i alla fall inte om de kommer från fel grupp, det vill säga migranterna, straffskyldiga. Då är det hela svenska folket (läs män) som är skyldigt. Det enda undantaget från den här regeln är vid terrorattentat. Då kan det bero på en enskild individ, men det innebär inte att han uppbär ansvaret för handlingen. Med schamanismen som ledstjärna kan orsaken till våldsbrott bero på så vitt skilda saker som vädret, alkohol, datorspel eller mental förvirring. Eller så tar man till favoritursäkten: socioekonomiska orsaker.

Med det här resonemanget kan man generalisera in i absurdum och i enlighet med filosofin för grå bestraffning ge alla samma medicin fast inte alla är sjuka. Efter övergreppen på Bråvalla i Norrköping och Putte i Parken i Karlstad antog flera ledande feministförespråkare ett upphöjt makroperspektiv och reducerade den gemensamma nämnaren mellan förövarna till den minsta tänkbara. De sexuella trakasserierna utfördes av män, och därför skulle alla män ställas under generalmisstanke och göra armhävningar trots att det var mer än tydligt att övergreppen hade allt att göra med den kvinnoföraktande kultur som massinvandringen från främst muslimska länder har fört med sig.

Att skylla denna importerade företeelse på män i allmänhet är att slänga ut en rökgranat som med tjocka dimridåer täcker över det egentliga problemet. Om man inte utför en korrekt problemanalys kan man givetvis inte lösa problemet. Och inte hjälper det heller om man fått en riktig ställd diagnos men inte tycker om den och därför ignorerar den. Om man skyller på män i allmänhet kan man ju lika gärna zooma ut ett par snäpp till och att skylla på Homo Sapiens eller på att det finns liv på planeten över huvud taget. Eller varför inte söka orsaken hos ”Big Bang”. Utan den hade det ju varken funnits könsdiskriminering eller fascism.

Svaret på de bestialiska morden på IKEA blev inte en djupgående debatt om hur man ska få ut personer som har fått avslag på sin asylansökan mer effektivt, och än mindre hur man ska undvika att få in sådana människor i landet överhuvudtaget. I stället blev det grå bestraffning med schamanistiska förtecken: IKEA valde att åberopa ”tekniskt fel” och att gömma undan knivarna, som om de hade ett egenliv och var skyldiga till gärningen. Gäller det även för brödkavlarna, stekpannorna eller insexnycklarna om de används som mordvapen nästa gång?

När en moské brann ner i Västerås var vänstern snabbt ute och vittrade ett högerextremt terrordåd. Folk gick man ur huse för att kärleksbomba det islamska bönehuset. Snart visade det sig emellertid att det inte alls rörde sig om ett attentat. Brandorsaken var en överhettad fritös! När det uppdagades måste vänstern, med Henrik Arnstad i spetsen, ha upplevt samma antiklimax som ett gäng hårdrockare som inte lyckats få tag i biljetter till Rammstein i Globen utan i stället fått nöja sig med att titta på en oinspirerad Kicki Danielsson i Surahammars folkpark. Men – vem vet? – fritösen var kanske högerextrem? Och om det nu var en fascistisk fritös som satte fyr på moskén i Eskilstuna, vad var det för knivar som skar ihjäl Caroline och hennes son på IKEA i Västerås?

Sverige är ett rationellt och pragmatiskt land där man inte gärna vill debattera samhällsproblem på ett mer djupgående plan. Om det händer något som inte är förenligt med Sveriges officiella mångfaldsdoktrin vill man ha en ”quick fix” så att chimären om den lyckade mångkulturella lustgården, där vargen sover bredvid lammet, kan upprätthållas ytterligare ett tag. Det är därför enklast att skuldbelägga alla eller hitta förklaringsmodeller som överensstämmer med den egna ideologin.

Upprinnelsen till det här tänkesättet är att Sverige en gång i tiden var ett av världens mest homogena länder (vilket Tage Erlander pekade ut i ett tal 1965). På den tiden var tilliten mellan människor utpräglad och man kunde utgå ifrån att var man och kvinna gjorde sin rätt och krävde sin plikt (nåja, ett par rötägg fanns det förstås då också men inget som man kommer i närheten av i dag). I ett sådant samhälle behöver man inte nödvändigtvis söka problemen hos enskilda individer. Om något inte fungerade utgick man ifrån att det berodde på andra orsaker. Med kollektivismen som grundplåt var det därför självklart att alla tog ett gemensamt ansvar om någon hade ett problem.

Det är av den anledning som vi bland annat har ett alkoholmonopol och systembolag. Det var nämligen alkoholen som var boven i dramat inte den enskilde fyllbulten som hällde i sig litervis med Explorer. Genom gemensamt ansvarstagande skapade staten illusionen av att den kan kontrollera tillgängligheten och ha alkoholkonsumtionen under kontroll. Det tankesättet har fortsatt att vara vägledande trots att vi har problem i dag som inte kan lösas med ett kollektivt tankesätt.

Enligt samma modell så är lösningen på rattfylleri att bygga in alkolås i bilarna – inte bara i rattfyllonas utan i alla nybyggda bilar. Andra grå bestraffningsåtgärder som har diskuterats i det sammanhanget är att sänka promillegränsen, som om det skulle ha en avskräckande effekt på de riktiga rattfyllona som kör bil med 2,0 promille och fullständigt skiter i om promillegränsen ligger på 0,5, 0,2 eller 0,0. Om inte föräldraförsäkringen fungerar enligt den feministiska doktrinen om att pappan ska ta ut hälften av ledigheten, ja, då måste staten hjälpa till och gå in och reglera. Svensken är så van vid att staten styr allt att han tror att allting är frid och fröjd trots att hela samhället omkring honom på att rasa ihop.

Du betalar ju in din skatt till en gemensam kassa, och sedan är det statens uppgift att förvalta och fördela pengarna till allmänhetens bästa. Du behöver inte bry dig längre, staten tar hand om allt och alla – från vaggan till graven. I ett land där man förlitar sig på att staten skall reglera allt finns det ingen plats för personligt ansvarstagande och personliga nätverk. I ett socialdemokratiskt samhälle löser pappa staten problem genom förbud och regleringar. Socialdemokrati är till sin natur därför utpräglat anti-social. Kanske det är därför som man just i Sverige ser företeelser som är sällsynta på andra håll. Till exempel har jag ofta sett hur folk på fyllan kan slita upp blommor ur den kommunala blomsterrabatten, inte för att ta dem med sig och skänka till sin hjärtas dam utan av ren förstörelselust. Det är ju inte mina blommor, fast det ju egentligen är det. Men det som man äger tillsammans via staten eller kommunen tillhör samtidigt ingen.

Förr fick man konfirmandsupen som ett tecken på att man nu tillhörde de mognas skara. Att vara vuxen innebar man kunde handskas med frihet och ansvar. I dag är det alkoholens fel att man som vuxen begår brott eller beter sig illa. Om vi ska komma tillrätta med dagens ”utmaningar” är det dags att avskaffa den grå bestraffningen och schamanismen till förmån för egenansvaret. Massinvandringen har satt hela principen om ett gemensamt ansvarstagande för enskilda individers tillkortakommanden ur spel. Det går inte att bekämpa 2017 års problem med metoder som kanske fungerade på 1970-talet. Det är inte brödrostarnas, lastbilarnas eller knivarnas fel när de används på ett icke ändamålsenligt sätt utan de som begagnar sig av dem.

Joakim ”Bronco” Mårtensson

Fler krönikor av Joakim Mårtensson hittar du HÄR.

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson