Annonsera på Avpixlat

Tanklösa tårar

Jan Tullberg

DEBATT Terrorn slår till, vi har nu drabbats av ”Drottninggatan 2”. Stockholmarna är skakade, förvirrade och rådvilla. Det blir mycket blommor och tårar. Det finns behov av någon sorts kollektiv manifestation. Snabbt organiseras en ”kärleksdemonstration” som skall söka styra reaktioner till det politiskt önskvärda. Några nysvenskar känner sig kallade att agera moraliska föredömen och bidrar med både klappar på huvudet och förmaningar till deltagarna. Stockholm har utsatts för en ”utmaning” så nu gäller det att se möjligheter inte problem – och möjligheten är att känna kärlek för varandra. Vi fick 2014 lyssna till uppmaningen ”Öppna era hjärtan”. Nu är det dags för uppföljaren ”Öppna era hjärtan 2”.

Stockholmspolitikerna vid manifestationen var mindre förmanande, men än mer kärleksentusiastiska. De ville tacka ett stort antal grupper: polisen, räddningstjänsten, sjukvården och förskolelärarinnorna. Och politikerna applåderade varandra. Man kunde tro att Stockholm vunnit en tävling inom EU om att bli årets kärleksstad. En alternativ förklaring väcks av att den välkände presentatören för postnummerlotteriet agerar som konferencier. Bevittnar vi en ”grannyra” på grund av en storvinst?

I denna manifestation blev terroristen, hans motiv och offren för hans dåd märkligt frånvarande. Det blev mest terapi och en strävan att vända blad och gå vidare. De många i armkrok visar dock inte på någon styrka, utan är en pinsam demonstration av svaghet och oförmåga. De flesta kände nog att det hela rörde sig om acceptans av en ny normalitet. Det gäller nu att gilla läget och gråta lagom.

Vad som saknas är mer sunda rektioner på terrorn. Var finns uttryck för vrede, myndighetskritik, åtgärdskrav och handlingskraft? Vi står inte eniga bakom våra menlösa politiker. Vi står och väntar på deras självkritik. Vore detta i Japan skulle de gråta äkta tårar av skam och be om förlåtelse för sin misskötsel av landet. Det finns skurkar i världen och myndigheternas uppgift är att skydda folket. Men politikerna, polisväsendet, och migrationsverket har varit passiva. Myndigheternas agerande kan beskrivas som polisiär laissez faire mot alla som vill in i Sverige.

Alternativet till undfallenhet är inte en polisstat som ständigt kontrollerar alla medborgare. Vi behöver inte en allmän övervakningsstat, inte heller betonghinder på gator och torg samt stöldsäkra lastbilar. Sådana terapihandlingar är alternativ bara om vi är oförmögna att analysera situationen och är livrädda för att peka ut vissa grupper som samhällsfarliga.

I konventionella massmedia skrivs och talas om ”vansinnesdådet”. Men uzbeken på Drottninggatan är ingen person som råkat ut för ett mentalt sammanbrott, detta är en avsiktlig och genomtänkt våldshandling som är motiverad av en religiös övertygelse – detta är Jihad. Efter alla år av plågsam samexistens med islam är det hög tid att känna till dess ideologi och dess metoder.

I framtiden bör regeln vara att alla som vill in i Sverige måste styrka sin identitet med pass. De som inte har det skall stoppas vid gränsen och det land som de kommer ifrån får ta hand om deras retur till hemlandet. Den som vill in i Sverige skall förutom pass dessutom komma från en stat som tar sina medborgare i retur om Sverige så önskar. Det är naturligtvis idiotiskt att släppa in asylsökande och bedöma om de skall få uppehållstillstånd eller inte, om vi saknar förmåga att skicka tillbaka dem till hemlandet vid ett nej. Då har vi de facto fri invandring från sådana länder, en uppenbar brist som bara slött har accepterats. Ett EU som värnar om Europa hade för länge sedan krävt och genomdrivit denna självklara möjlighet.

Personer som tagit sig in i Sverige, men vill skada vårt samhälle, skall i möjligaste mån förpassas ut ur landet. Vi har en inre fiende som vi bör göra något åt istället för att låtsas att hotet inte existerar. I hela Europa har fega politiker styrt säkerhetspolisen mot ineffektivitet. Den modell som polisen arbetar efter är att övervaka extremisterna så att de inte kan hitta på något. Detta fungerar inte; det finns för många extremister för att kunna ”punktmarkera” dem.

De flesta individer som medverkat i attentat har funnits på polisens listor, men de har inte varit strikt bevakade, utan kunnat agera med full kraft. Även för en person som inte är inom professionen så är det självklart att övervakning är en helt omöjlig idé. Men just metodens svaghet gör att många politiker lockas till den. Det finns inget de är så rädda för som att överreagera. Den rädslan gör att de ständigt underpresterar och gör minsta möjliga, polisiär laissez faire.

Det räcker inte med att kriminalisera terrorbrott, utan alla stödjande aktiviteter, inklusive propaganda för terror, bör kriminaliseras. I Sverige har hemvändande IS-krigare inte ens kallats till polisförhör och endast två personer som lagt ut videos på sina utförda mord kommer möjligen att straffas.

När kriminaliseringen och eventuella straff är avklarade måste personerna utvisas omgående. Reella utvisningar, inte bara en avsikt att utvisa. Beträffande både uzbeken på Drottninggatan och eritreanen som mördade två svenskar på Ikea i Västerås var utvisningsbeslut fattade, men inget hände. Eritreanen hade fått två beslut vilket borde ha räckt för att ta honom i förvar, och uzbeken hade uppmärksammats av Säpo förutom av Migrationsverket. Denna passivitet vid utvisningar bör underkännas. Nu behöver vi myndighetspersoner som gör rätt prioriteringar och jobbar hårt.

En person som omgående bör bytas ut är den hale säpochefen Anders Thornberg som nu profilerar sig genom att fokusera på ”vit makt-miljön”. En sådan taktikspelande karriärist som ängsligt vill manövrera sig bort från rasism- och islamofobistämplar platsar inte i laget och än mindre i en ledande position. Det här debaclet kräver nya kvastar. Rikspolischefen har fått fortsätta trots att han konsekvent misslyckats med sin arbetsuppgift. Hans märkliga uttalanden om att ”förstå” en terrorists hemska kval visar på en liknande typ av personlig opportunism, istället för förmåga att mobilisera sin organisation till handling.

Vad som kan locka till terrorism är om regimen är så svag att den kan förväntas retirera inför våld och hot om våld. Om en rörelse i underläge genom fåtaliga våldsdåd kan uppnå politiska mål ökar lockelsen rejält. Faran för Sverige är inte att vi överreagerar utan är så undergivna och dialogorienterade att vi inbjuder till våld och förödmjukelser. Kulturell jihad har varit framgångsrik. Inte många tecknar bilder på Muhammed eller sitter och skriver på några Satanverser. Även det fåniga ordet islamofobi tränger sig in i samtalet som ett rimligt ord. Islamisterna får fortfarande kritiseras, men det är endast under premissen att de inte är riktiga, troende muslimer utan några som påstås ha missförstått profeten.

Många närde nog förhoppningen att Sverige inte skulle drabbas av muslimska attentat om vi var fogliga och underdåniga och servade de hemvändande IS-krigarna. Många beklagar att terrorn riktar sig mot allmänheten i väst och inte mot partier som är kritiska till islam. Vi är inte starka och enade utan splittrade, svaga och undergivna. Skall det bli en bättring är det hög tid att sluta med lipandet.

Jan Tullberg

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Jan Sjunnesson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson