Annonsera på Avpixlat

Öppnare debatter

KRÖNIKA Sedan ett år tillbaka har den offentliga debatten i pressen och opinionsbildningen försiktigt rört sig mot ett mer öppet och tolerant åsiktsklimat. Sakta och ängsligt visserligen, men ändock.

På sina håll reser några få frimodiga etablerade opinionsbildare sig upp i åsiktskorridoren och ifrågasätter den rådande vänsteragendan. Till och med vänsterskribenter som Ann-Charlott Altstadt ifrågasätter den närmast religiösa mångfaldspropagandan och att inflyttningen av lågutbildade flyktingar är en ekonomisk vinst.

DN Kulturs Mattias Hagberg försökte innan jul att spika upp debattörerna på åsiktskorridorens väggar (DN 4/12, 6/12, 8/12 , 2016), men fick litet gehör:

Anna Dahlberg (Exp 7/12), Hanne Kjöller (Exp 7/12), (GP 7/12), Sakine Madon (VLT, 7/12), Fredrik Johansson (SvD 7/12), Isobel Hadley-Kamptz (DN 12/12 ), Alex Voronov (DN 14/12), Lars Trägårdh (GP 23/12). Dagens Nyheters kulturhusse Björn Wiman (DN 10/12) och kulturmara Kristina Lindquist (DN 16/12) ställde naturligtvis upp och råskällde som vanligt, men DN:s egen kulturredaktion hade uppenbarligen hunnit i fatt vad de själva publicerat som enstaka debattöppningar för fem år sedan och förra året, Bengt Ohlsson 2012 och Karl Ove Knausgård 2016. Se mina sammanfattningar i Avpixlat I och II.

Trumps slarviga men sanna anmärkningar senare om Sverige fick New York Times att berätta om vårt stängda opinionsklimat (via SvD):

The Swedes have a word, ‘asikstkorridor,’ which translates as ‘opinion corridor’.

Sedan den internationella nyhetsbevakningen efter Trumps #lastnightinsweden uppmärksammat oss, ibland med hjälp av välskrivande svenska opinionsbildare som  Ivar Arpi och Paulina Neuding i The Spectator, kan man nog säga att den tysta majoriteten har börjat höras mer än den gjorde 2014.

Göteborgs-Posten politiska chefredaktör Alice Teodorescu undrade nyligen vad som hade hänt om politiker och opinionsbildare hade lyssnat på de varningar som endast SD vågade peka på:

SD växte för att inget annat parti vågade förespråka en mer restriktiv flyktingpolitik, trots att såväl socialdemokrater som moderater historiskt varit anhängare av en sådan. Samtidigt vågade inget annat parti förespråka en mer restriktiv migrationspolitik just eftersom SD växte. Men vad hade hänt om de hade vågat? Om Alliansen inte hade ingått uppgörelsen med MP för att stänga SD ute från makten efter valet år 2010? Om dåvarande statsrådet Tobias Billström (M) hade stått på sig i volymdiskussionen, trots Fredrik Reinfeldts offentliga tillrättavisningar? Om ID-kontrollerna hade fortsatt och utvisningarna av den växande gruppen illegala invandrare hade fullföljts? Om partierna hade lyssnat på sina egna, som Mauricio Rojas (dåvarande Folkpartiet), Nalin Pekgul (S) och Amineh Kakabaveh (V), som tidigt varnade för oroväckande tendenser inte minst i stostädernas förorter? Vad hade hänt om politikerna hade lyssnat till terrorexperter som Magnus Ranstorp?

Det kan man verkligen undra. Den borgerliga sidan har börjat vakna något, som Axess, Timbros nya debattsatsning Smedjan (kritisk recension av teaterpjäsen Jihadisten, granskning av bidrag till islamistföreningar och kultur- och forskarvänster, båda artikelserier i  ytterligare fyra intressanta fördjupade texter), Rebecca Weidmo Uvells enmanskrig mot offentlig korruption i “antidiskrimineringsbyråerna” i den sk rättighetsindustrin och många fler som Aron Flam och David Eberhard som nyligen bjöd på 100 minuter kul och vaken politisk underhållning.

Dessa två vassa debattörer, en begåvad satiriker och en diskussionslysten psykiatriker, pratar i Aron Flams podd Dekonstruktiv Kritik, om den usla svenska genusforskningen och mediernas ensidigt mansfientliga propaganda. Det började med att Eberhard efterlyste en svensk sändning av det norska programmet Hjernevask, “hjärntvätt”, som norska statstelevisionen sänt 2014 och som finns på YouTube.

Han skrev också ett vasst inlägg i Göteborgs-Posten – var annars? – där han undrade som så många andra över vårt märkligt stängda och extrema åsiktsklimat:

Hur kommer det sig att samhället beter sig så märkligt nuförtiden? Varför får så extremistiskt tankegods sådan enorm spridning? Jag har en idé om det. För någon vecka sedan skrev jag en debattartikel på SvT Opinion om det helt ovedersägliga och oerhört övertygande vetenskapligt visade faktum att män och kvinnor är olika från början och att det är helt självklart att detta är biologiskt styrt. Det vill säga att den så kallade könsmaktsordningen är sekundär och alltså inte alls den huvudsakliga orsaken till skillnaderna mellan könen. Detta trots att det finns en stor mängd synnerligen ojämställda samhällen där många av skillnaderna mellan könen inte alls har med biologi att göra.

Detta torde för varje logiskt tänkande människa vara rena självklarheterna. Och frågar man i stort sett vem som helst på stan så vet en överväldigande majoritet att så är fallet utan att behöva läsa sig till det i studier. De har helt enkelt ögon att se med. Det räcker att man som förälder har två barn för att se hur olika de är varandra redan från spädbarnstiden. Har de sedan olika kön är skillnaderna ytterst påtagliga. Ändå blir det alltid ett fruktansvärt rabalder när någon påtalar dessa triviala sanningar. Och det hela brukar sluta med att några få ytterst högljudda och tämligen oresonliga individer tar över hela diskussionen. Detta hände mig också för något år sedan då jag var med och diskuterade feminism i SVT Debatt.

När det kommer till många av de känsligaste frågorna i samhällsdebatten tycks det som om vi som befinner oss i åsiktsspektrats egentliga mittfåra blivit sönderskrikna av en extremistisk lynchmobb. Därför abdikerar många av oss alltför ofta från debatten, varför den kantrar och blir närmast surrealistisk. Och här tror jag man finner förklaringen till varför många andra samhällsdebatter blivit allt mer absurda under de senaste tio åren. Detta för att den stora normala majoriteten håller tyst och låter skrikhalsar med galna åsikter stå oemotsagda. Likadant ser det ju uppenbarligen också ut i migrationsdebatten.

I podden tar Aron Flam vid och läxar upp den svenska genusforskningens matriark, Yvonne Hirdman, som kallas “charlatan som sprider bittert sexistiskt svammel och socialistisk fascism”. Om ni inte har tid att lyssna på hela samtalet med Flam och Eberhard, så gå in vid 20 minuter där Hirdman kläs i tjära och fjädrar.

Några till pigga debattinlägg som bör lyftas fram:

Lars Anders Johansson i Jönköpings-Posten som kritiserar Miljöpartiets kulturrelativism (två dagar efter Avpixlat)

Thomas Gür (“ständigt denna Gür”) i Göteborgs-Posten som äntligen tar upp de nya slags brott som begås huvudsakligen av invandrare. Han listar hedersförtryck, hedersvåld och hedersmord, organiserat och planlagt våld mot räddningspersonal, klanbaserad eller släktbandsbaserad kriminalitet och rättsskipning, gruppbaserat sexuellt våld på offentlig plats mot flickor och kvinnor, och gruppvåldtäkter av pojkar eller unga män.

Själv vill jag lägga till vägpirater, kringresande asfaltläggare och åldringsrån i hemmet (ofta av romer) och utomhus. Kanske också är bedrägerier och skimming av kontokort mer vanligt bland vissa unga kriminella med invandrarbakgrund, men Thomas Gürs lista räcker gott för att de politiskt korrekta  och surmulna faktaresistenta skribenterna, “gaphalsarna” som Eberhard kallar dem, ska vakna och börja skälla. Vad de ska göra med Gürs referenser till svenska danser och ringlekar med romantiska och otvunget erotiska element i svenska folksånger ska bli intressant att följa.

Den viktigaste frågan är givetvis invandringen. Har debatten om invandringen verkligen vänt? Eller har den bara försiktigt börjat eller inte alls?

Kom till Stockholm den 25 april kl 18, Klara Konferens, Vattugränd 6 vid Centralen. Då ska Gunnar Sandelin, Nima Dervish, Andreas Henriksson och Jan Tullberg besvara frågeställningen. Fri Folkbildning arrangerar.

Vare sig debatten i systemmedier vänt eller inte så har alternativmedier, plattformar som YouTube och Flashback och enskilda bloggare för alltid ändrat villkoren för de som tidigare kunde skriva utan att bli emotsagda. Sanningen vinner alltid. Förr eller senare. Alla kommer till kassan.

Jan Sjunnesson

Fler krönikor av Jan Sjunnesson hittar du HÄR.

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson