Annonsera på Avpixlat

Vi måste tala om nästa flyktingkris

KRÖNIKA Hösten 2015 översköljdes Sverige av en flyktingvåg (som mestadels inte utgjordes av flyktingar men ni förstår vad jag menar) utan dess like. Etablissemanget tvingades kapitulera och vissa restriktioner infördes, och i den politiska debatten blev det helt plötsligt okej att prata om ”volymfrågan”. I dagsläget verkar etablissemanget faktiskt ha bytt strategi: Istället för att rättfärdiga sitt tidigare agerande så fokuserar de allt mer på att säga att flyktingnivåerna nu är under kontroll och så kommer att förbli. Nu är nivåerna såklart fortfarande höga, men viktigare är att den största flyktingkrisen fortfarande ligger i framtiden.

Innan jag går vidare vill jag återigen göra reklam för Folkets demonstration, den 29/4 på Raoul Wallenbergs torg i Stockholm kl 13:00-15:00, där jag kommer vara med som talare och diskutera invandringens effekt på ekonomin, i Sverige och i invandrarnas hemländer.

Nu vidare till ämnet: Alla vet att oljan kommer att ta slut förr eller senare, och att – om vi inte redan då ställt om till andra drivmedel och energikällor – kommer att få effekt på vår ekonomi. Det många inte tänkt på är vilken effekt det kommer ha på de oljeproducerande länderna, inte minst de länder vars hela ekonomi bygger på exporten av detta ”svarta guld”. Jag syftar, såklart, på Mellanöstern.

Saudiarabien, Qatar, Bahrain och Förenade Arabemiraten är några länder där medborgarna idag åtnjuter en hög levnadsstandard på grund av oljan. I andra länder i Mellanöstern är levnadsstandarden inte lika hög men oljan är likväl i princip det enda som gör att den är högre än Somalias. Utan oljan är Mellanöstern (med undantag för Israel) bara en stor öken full med människor som aldrig lämnat medeltiden.

Men vad spelar det för roll, med tanke på att oljan inte lär vara slut på länge? För det första så beror det på hur man definierar ”slut”; ja, den sista droppen olja kommer inte att sugas ur Mellanösterns sand på väldigt länge, men om inte alltför länge kommer det råda sådan pass brist att deras ekonomier börjar falla sönder. Vidare så innebär utvecklingen av nya alternativa energikällor att västvärldens beroende av oljan (och därmed Mellanöstern) kommer att minska, och inom en inte alltför avlägsen framtid kommer vi till en punkt där även om MENA fortfarande har olja, så kommer de inte ha någon att sälja den till (åtminstone inte till ett pris som kan försörja länderna).

Saudiarabien och många andra OPEC-länder beräknas nå sin maxproduktion av olja runt år 2028 (peak oil), därefter kommer den påbörja ett bottenlöst fall. Det är bara elva år kvar, och redan idag visar det politiska etablissemanget (och folket) tecken på begynnande panik. Prognoser har visat att redan om fem år lär åtta länder i MENA ha slut på pengar om de inte hittar något sätt att snabbt diversifiera sina ekonomier, vilket är osannolikt med tanke på att 1) att snabbt diversifiera ekonomin är svårt, 2) det är ännu svårare i kulturellt konservativa länder och 3) vad exakt har de här länderna att erbjuda förutom olja som de kan producera någorlunda lönsamt?

Många kanske tycker rent spontant att det här låter som goda nyheter; med oljan borta behöver vi i väst inte längre låtsas som att Saudiarabien är något annat än en barbarisk diktatur. Men de här åtta länderna har en sammanlagd befolkning på 232 miljoner! Bland dem återfinns två länder vi är vana att ta emot flyktingar från (Irak och Libyen) men också sex ”nya” länder: Saudiarabien, Yemen Algeriet, Bahrain, Oman och Iran.

År 2015 tog Europa sammanlagt emot cirka 1,2 miljoner flyktingar. Om 1 % av dessa åtta länders befolkningar skulle få för sig att det finns en bättre framtid på andra sidan Medelhavet, skulle det innebära 2,3 miljoner ”flyktingar”. Ja, tekniskt sett är de såklart inte flyktingar, vilket inte heller större delen av de 1,2 miljonerna som kom 2015 är, men det spelar ingen roll just nu.

Och i verkligheten är det sannolikt betydligt mer än 1 % som kommer lämna. Många av dem har ju redan släkt och vänner – för att inte tala om trosfränder – i Europa som kommer hjälpa dem ta sig hit, och antingen skapa kaos för myndigheterna om de försöker utvisa dem eller hjälpa dem gömma sig och skapa en svart ekonomi. För att inte tala om vänstermupparna som återigen kommer stå med ”Refugees Welcome”-plakat på varenda tågstation. Och det gör ju inte saken bättre att Algeriet och Libyen har en kustgräns mot Europa. Den ekonomiska depressionen kommer sannolikt också följas av politisk instabilitet (läs; inbördeskrig) som självklart kommer leda till att ännu fler packar väskorna.

Självklart vet vi inte exakt när nästa ”utvandringsvåg” (som det mer korrekt borde kallas) kommer börja. Fem år är en uppskattning, men det kan dröja några år till (tills ländernas ekonomier hunnit bli riktigt dåliga) eller så kan det till och med börja tidigare om människor märker vad som är på väg att ske – för vem vill stanna på ett skepp som snart kommer ligga på havets botten?

Sjuklövern vill inbilla svenskarna att det värsta är över. Detta är en taktik för dem för att sakta men säkert kunna gå tillbaka till den gamla politiken, med ursäkten att 2015 var ett ”undantag” som man inte ska fästa någon större vikt vid. Det är rent ut sagt struntprat – det värsta ligger definitivt framför oss. Sverigedemokraterna var det enda partiet som vågade tala om den förra flyktingvågen innan den kom, och Sverigedemokraterna måste redan nu börja ställa de andra partierna till svars för hur de tänker hantera nästa.

Kommer vi att ge människor asyl bara för att de är fattiga? Om inte, varför gör vi det idag? Vilka system tänker regeringen sjösätta för att kunna utvisa människor från dessa länder så snabbt som möjligt? Frågorna som måste ställas är många, men vi vet redan nu att svaren kommer att bli få och luddiga.

Tack för att ni läste, vi ses i kommentarsfältet och förhoppningsvis den 29/4 på Folkets demonstration.

John Gustavsson

Fler krönikor av John Gustavsson hittar du HÄR.

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Jan Sjunnesson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson