Annonsera på Avpixlat

Tidskriften Axess senaste nummer om vilsna moderater, värdegrundskrav, pragmatism och kristna marxister

KULTUR Den borgerliga tidskriften Axess bjuder på gratisläsning av flera intressanta artiklar i den senaste numret kallat “Med Marx som Messias”. Chefredaktören PJ Anders Linder drar först en lans i ledaren “Förödande flathet” för att det allmänna ska utöva någon slags rimlig auktoritet i vardagen.

Vare sig det handlar om återvändande jihadister, den futtiga försvarsbudgeten, feg polis, skol- och bibliotekspersonal, så konstaterar han vad varje läsare av denna sk hatsajt sett de senaste åren:

“Flatheten kännetecknar inte bara rättssystemet. Den går igen i skolans oförmåga att ingripa mot mobbare och misshandlare – och i handfallenheten inför gäng som härjar och förstör på bibliotek runt om i landet. Där grundläggs senare, större problem. Man vill inte vara auktoritär. Man vill tro alla om gott. Men om det allmännas företrädare inte hävdar sin vardagsauktoritet blir otryggheten vardag. Det är illa nog. Men det kan också leda till växande krav på att en stor, central auktoritet ska träda in och göra vad de många små auktoriteterna inte förmår.”

Omslaget med en maoistisk präst framför ett altare med Karl Marx syftar på prästen och debattören, och numera moderata tjänstemannen i Stockholms Stadshus, Annika Borgs uppgörelse med den kristna vänstern i hennes “Socialism som evangelium”.  Hennes text är personlig och börjar 1985 i Uppsala då hon påbörjar teologistudier. Jag själv kan intyga hennes intryck då jag själv bodde på ett kristet studenthem i Uppsala just då. Sydafrikanska ANC och sandinisterna i Nicaragua var mer aktuella än Martin Luther och Nathan Söderblom. Prästerna och teologerna Antje Jackelén, CH Grenholm, Lars Carlzon, KG Hammar m fl granskas, särskilt deras kopplingar till DDR. Annika Borg bloggar för övrigt flitigt på Kristen Opinion där mer kritik levereras mot den Svenska kyrkan.

Huruvida den sk högerpopulismen ska förstås var ett ämne som diskuterades vid ett morgonseminarium med Assar Lindbeck och Alice Teodorescu härförleden, se film och mitt referat. Även i den intressanta webbtidskriften Kvartal analyserar vänsterskribenten Malcom Kyeyune på ett förtjänstfullt sätt den “tomhet” som uppstått när den traditionella vänstern och högern i Europa uppfattas som eniga (DÖ, Sjuklövern) inför en ny och oväntad motståndare (SD), som då beskylls för populism, högerextremism och mycket annat som ni läsare säkert vet.

I Axess är det utvecklingsekonomen Paul Collier, mest känd för den migrationspolitiska studien Exodus 2013, som får breda ut sig om “Den nya pragmatism” inför kapitalismens kris, som kan vara det praktiska svar som de etablerade partierna kan ge till de föraktade “högerpopulisterna”. De sägs visserligen peka på frågor men har inga svar menar Collier (även Alice Teodorescus inställning). Han hänvisar till det framgångsrika skotska nationalistpartiet SNP där alla som bor i Skottland kallas skottar, förre premiärministern Trudeaus vassa inställning till regionen Quebecs separatism och pragmatiska lösningar i Singapore – alla dessa var mindre tyngda av ideologi och kunde därför agera friare än traditionell vänster och höger. De som idag röstar på SD, Le Pen, Wilders, UKIP och Trump, de är inte så coola, “les sans cool” (sans är franska för “utan”, dvs. de “ocoola”). Dessa “sans cool” är arga på globalister och liberaler till vänster och höger, med viss rätta anser Collier.

Den svenske debattören och chefen för Demoskop, Peter Santesson, besvarar Colliers lösningsförlag med hur vi har det i Sverige i kommentaren “Annorlunda men lika”. Han skriver:

“Nog träffar Colliers resonemang konturerna även av de svenska samhällsproblemen, men betoningen och detaljerna skiftar. Samma pessimistiska stämningar finns även i Sverige. Här är det inte arbetsmarknaden och ekonomin som oroar breda grupper – synen på jobben har inte på länge varit så obekymrad som nu. Istället är det hållfastheten i offentliga system som bekymrar. Man må ha en bra anställning, men hur länge måste man sitta på akuten om det händer något? Vad händer med våra skolor? Kommer polisen om jag ringer? Har vi ens något försvar längre? Har våra politiska ledare överhuvudtaget grepp om läget? När frågor av det där slaget förblir obesvarade ger det en känsla av att det offentliga bygget svajar. Välfärdsoron blir en oro för hela samhällets bärkraft.”

Fredrik Erixon, vd vid European Center for Political Economy i Bryssel, får också kommentera Colliers artikel i ett försvar för ideologier, “Stå för något”. Han menar att den pragmatiska  medicinen snarare kan döda patienten:

“Collier erbjuder pragmatism – eller den ‘hårda mitten’ – som politiskt motgift till revolterna. Jag tror detta ger patienten, som Döbeln vid Jutas, en morgondag som är sjufalt värre. Revolten är, åtminstone till en del, reaktionen på en politik som sökt minska pluralismen i en tid av ökande variation i vad människor tänker och tycker. Ilskan mot eliten är inte en efterfrågan på mer ängsligt tassande i mitten. Det är heller inte en efterfrågan på extremer – eller politiker som reducerar komplicerade frågor till lättuggade proteiner. Revoltörerna söker snarare kärva politiker med tydliga mål och mod att erkänna misstag. Tänk, kan revolten bäst bekämpas av politiker som faktiskt står för något?”

Ett annat intressant tema  i Axessnumret berör Moderaternas ideologiska förvirring, “Moderater i motvind”. Statsvetaren och krönikören Katarina Barrling är skeptisk till de som skyller allt elände på Fredrik Reinfeldt. I hennes “Ingen ordnng eller reda” upprepar hon vad hon skrev i SvD innan jul, nämligen att detta hyperrationella parti betett sig irrationellt undfallande inför sina ledare som inget annat svenskt parti.

“Det finns en drivkraft hos Moderaterna som präglar allt de gör och som förefaller överleva ideologiska skiftningar, och det är strävan efter ordning. Allt det som utmärker den moderata kulturen kan härledas till denna strävan: hierarkin, kravet på konsekvens, på korrekta procedurer och vikten av ansvarsutkrävande. Nya Moderaterna må ha företrätt en sakpolitisk förändring, men ingalunda en kulturell. Ordningen fortsatte liksom tidigare att vara den vägledande principen. Vikten av korrekta procedurer, respekt för ledningens beslut och konsekvens betonas minst lika mycket av Nya Moderaterna som av de gamla. Ordningstänkandet kan dock ta sig andra uttryck. Från att tidigare ha eftersträvat ideologisk konsekvens, övergick Nya Moderaterna till konsekvent pragmatism. Det mesta var förhandlingsbart. Det handlade om att ‘lyssna in’ människors behov.”

Statsvetarprofessorn Tommy Möller var med i Uppsala universitets aula 30 maj 1980 då Gösta Bohman nyss lämnat Fälldins regering för att C och FP lierat sig med S i skattepolitiken (ett samarbete som kan upprepas vid 2018 års regeringsförhandlingar). Möller tecknar i sitt bidrag “En identitetskris” bilden av ett splittrat parti som lider av “ideologisk rotlöshet”. Den moderata partistrategen Per Schlingmans acceptans av den smygtotalitära statsindividualismen var förödande. Moderaterna som alltid stått upp för den lilla världen mot väldiga staten skulle plötsligt omfamna den.

Statsvetaren och debattören Stig-Björn Ljunggren, som doktorerade 1992 på just den moderata acceptansen av välfärdsstaten, skriver i “Efter förändringen” att tringuleringarnas tid nog är förbi. Dags att bestämma sig nu när SD snor väljare:

“Moderaterna nu står inför sitt ‘1968’. Precis som Socialdemokraterna då tvingades erkänna färg, måste Moderaterna ta ställning till hur de ska förhålla sig inför populismens framgångar.”

Axess chefredaktör PJ Anders Linder har också kommenterat detta “1968” för M och räds SD.

Till sist bjuder författaren Torbjörn Elensky på en saftig kritik av begreppet värdegrund, “Lyd våra värderingar”. Kraven på en gemensam värdegrund för myndigheter och tjänstemän är ett åsiktstvång menar han som undergräver demokratin. När värderingar görs till påbud försvagas försvaret av den enskildes frihet. Detta kan vilken fritänkare och klok svensk som helst skriva under på, men idag är det bara SD och några få skribenter som till exempel Marika Formgren (1, 2, 3, 4) som öppet kritiserat detta svenska smygtotalitära tankeförtryck. Det finns inget farligare för demokratin än osäkerhet om vilka regler som gäller hävdar Elensky vidare:

“Modern censur, i diktaturer som exempelvis Kina, bygger inte på att vissa saker är glasklart förbjudna eller tillåtna. En sådan censur vore det ganska lätt att förhålla sig till och även kringgå genom olika typer av indirekt uttryck, som kan förstås bara av invigda. Den skulle, om än den var otrevlig, vara i någon mening rättssäker. Den samtida censuren går på intentionen, och den är mera intresserad av att skapa incitament för självcensur än att lagföra enstaka verk eller skribenter – och i dessa de sociala mediernas tider är vi alla skribenter, åtminstone inför censurmyndigheterna. Genom att skapa osäkerhet om exakt var gränserna går får man nämligen folk att vara på sin vakt, ge akt på sig själva och varandra, och att vara extra försiktiga med sina ordval och med att uttrycka sina åsikter öppet.”

Detta instämmer vi Sverigevänner och Avpixlatläsare gärna i, men vill se mer kritik och debatt om värdegrundstjafset. Axess är väl bra men nu måste mer publika forum och tunga debattörer ta sig an alla de viktiga frågor som tas upp i detta nummer. De är alla relevanta men har i stort sett bara förts fram av alternativmedier och runt SD. Att Axess nu vittnar om det predikament landet befinner sig är ett hälsotecken.

Jan Sjunnesson

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson