Annonsera på Avpixlat

Se vad som hände igår eftermiddag i Sverige – vem hade trott det?

KRÖNIKA Igår strax före klockan 15:00 slog terrorn till i min stad. Det skedde bara några kvarter ifrån min bostad. Eftersom detta var ett scenario jag förutsett och, inför mestadels döva politiska öron, ägnat åratal att varna för och kräva skarpa åtgärder för att förhindra, blev jag inte förvånad. Ändå var det något av en overklighetskänsla som igår genomfor mig och som inte lämnat mig än.

För hur ska man annars beskriva känslan inför att gågatan ett stenkast bort plötsligt förvandlades till inferno och något som mest liknade en krigsskådeplats. Där vid husväggen en blodig sörja med slamsor av vad som minuterna innan varit en man på väg någonstans, kanske för att handla, kanske hem från jobbet. En bit längre bort hans avslitna blodiga ben. Skrik och gråt från skadade och chockade, även barn. En kort stund senare uppblandade med sirener från en hord av utryckningsfordon.

Jag tänker: Är detta vad vi stockholmare nu måste vänja oss vid? Att leva i ständig skräck över att kanske inte komma hem levande när vi går ut genom dörren? Jag tänker på Henrik Schyffert och politiker som mässat ett mantra om att vi inte ska vara rädda. Jag tänker att bara en idiot är inte rädd för terrorister. Självklart ska vi vara rädda. Till och med nämnde orädde Schyffert erkänner nu att han är livrädd. Vi borde inte behöva vara det, men terrorn är verklig, inget abstrakt hjärnspöke. Och nu har den kommit hit, till en gata nära dig.

Något senare tänker jag på de falskt skorrande orden från statsminister Stefan Löfven när han i sin offentliga kommentar till det inträffade på en presskonferens sade ungefär att ”jag och regeringen arbetar oförtröttligt med att säkerställa det svenska folkets trygghet”. Jag tänker att: Nej du Stefan, det gör du inte. Tvärtom har ditt partis regeringar i decennier målmedvetet och metodiskt skapat det nya Sverige där vi nu måste leva med terrorn som en del av vardagen och terrorrädslan alla dagar då den inte konkret slår till. Inte för att dina politiska motståndare på andra sidan blockgränsen har varit ett dugg bättre än du Stefan på att ha det svenska folkets trygghet i fokus, det bör sägas.

Jag tänker på om även detta är något vi tålmodiga svenskar kommer att vänja oss vid, så som vi vant oss vid att gator och torg blivit skådeplats för de kriminella gängens väpnade uppgörelser, som vi vant oss vid att hitresta tiggare sitter i vart vartannat gathörn, som vi vant oss vid att bilar brinner och polis, ambulans och brandkår fått en ny funktion som måltavla för de antisociala gängens stenkastningshobby.

Sedan tänker jag att jag har ett ansvar för att göra vad som står i min makt för att en sådan tillvänjning inte ska ske. Jag tänker att jag måste höja min röst ännu mer för att kräva nolltolerans gentemot all våldsbejakande politisk och religiös extremism, såväl den vi redan har i landet som den som passerar in över vårt lands gränser från andra delar av världen.

Och med nolltolerans menar jag inte bara kvantitativa åtgärder såsom resursförstärkningar för sådant som att bevaka våra gränser, inre spaningsarbete, underrättelseverksamhet, polisiär närvaro där terrorn kan tänkas slå till och liknande. Jag syftar även på en kvalitativ förändring där samhället börjar stämma i bäcken, långt innan någon börjat planera eller iscensätta ett våldsdåd.

Låt oss vara ärliga och erkänna att vi, även om vi ännu inte har alla fakta på bordet, utifrån detta terrordåds identiska modus operandi med andra dåd som i närtid utförts i exempelvis Frankrike och Tyskland, med intill visshet gränsande sannolikhet kan utgå ifrån att det rör sig om ett dåd med en muslimsk motivbild. I rapporterna om en av de män som gripits har det talats om att han sedan tidigare är känd för sitt stöd för jihadterror. Bland annat sägs han ha hyllat IS i sociala medier. En sådan historik är mer regel än undantag för gärningspersoner vid muslimsk terrorism.

Nolltolerans här innebär att man vidtar skarpa repressiva åtgärder redan vid första tillfället någon uttrycker minsta stöd för våldsbejakande islam i ord eller aktivitet. Detsamma gäller moskéer och muslimska organisationer som överhuvudtaget ens avlägset fraterniserar med radikala internationella auktoriteter eller på annat sätt uppvisar indikationer på något annat än ett kompromisslöst avståndstagande till våld som religionspolitisk metod. Nolltolerans i bjärt kontrast exempelvis till dagens förturer till jobb, lägenhet och KBT-terapi för återvändande jihadkrigare och allmänna synsätt på muslimska terrorister som offer och utsatta som det ska daltas med.

Med få undantag har de i Sverige som bekänner sig till våldsbejakande islam invandrarbakgrund. Det betyder att utvisningsverktyget kan användas på bred front och med låg tröskel. Nolltolerans betyder att en enda hyllning till IS på Facebook bör kunna utgöra tillräcklig grund för att återkalla ett uppehållstillstånd eller förvärvat medborgarskap, för att upplösa en muslimsk organisation, för att riva en moské.

Nolltolerans innebär också att inte en enda migrant släpps in i Sverige som saknar identitetshandlingar. Sverige måste bygga upp ett starkt skalskydd som håller den internationella terrorismen ute. Det är den på sikt enda effektiva metoden om vi vill kunna upprätthålla det öppna samhället på nationell nivå. Utan skalskydd tvingas vi införa det totala övervakningssamhället och en rad andra åtgärder som kringskär den frihet medborgarna bör kunna åtnjuta i en demokrati. För att realisera detta krävs förstås också att vi gör som britterna och lämnar EU.

Nolltolerans ska naturligtvis enligt principen om likhet inför lagen även gälla våldsbejakande uttolkningar av andra ideologier. Det finns i Sverige exempelvis ett icke oansenligt antal personer som bekänner sig till revolutionära vänsterdiskurser. Många av dessa personer befinner sig inte, så som man kunde förvänta sig, i samhällets marginal, förpassade dit genom att alla goda demokratiska krafter tagit avstånd från dem. I stället hittar man dem påfallande ofta i framskjutna positioner i samhället och inte sällan har de t.o.m. tilldelats prestigefyllda utmärkelser och priser.

Nolltolerans innebär att dessa personer ska ut ur stugvärmen och deras organisationer stoppas. Att utåtriktat bekänna sig till revolutionär kommunism, enskilt eller organiserat, bör förbjudas och vara förenat med kännbara rättsliga påföljder. Eftersom det stora flertalet personer som bekänner sig till den här sortens våldsbejakande diskurser är etniska svenskar, kan utvisningsverktyget inte användas i samma utsträckning. I stället får man desto hårdare vidta andra sanktioner.

Även på den yttre högerkanten förekommer våldsbejakande extremism. Det rör sig dock om en i Sverige relativt liten grupp och, i motsats till sin motsvarighet på vänstersidan, sedan länge hårt marginaliserad sådan i civilsamhället. Det finns därför inte samma behov av utrensning av högerextremister från samhällets strukturer. Däremot bör förstås samma nolltolerans i enlighet med nyss nämnd princip gälla för denna grupps aktiviteter som för andra våldsbejakande grupper.

Jag kan heller inte låta bli att tänka på Donald Trumps numera bevingade ord: ”Last night in Sweden…” och på alla de kulissbyggare i vårt land inom media och politik som den senaste tiden lagt så mycket tid och energi på att dementera Trumps påståenden, demonisera gränsöverskridande visselblåsare som Katerina Janouch, ihärdigt förneka de invandringsrelaterade problemen och försöka upprätthålla bilden av Sverige som den humanitära stormakten där det multikulturalistiska samhällsexperimentet varit en exempellös framgång.

”Sverigebilden” har i halvannan månad varit begreppet framför andra i den offentliga debatten, och jag tänker på hur denna bild nu blivit den av lemlästade människolik och utspridda kroppsdelar på en gågata i Stockholm. Det är en bild som det blir svårt att dölja med kulisser, så svårt förhoppningsvis att etablissemanget inser att det är futilt att ens försöka och framgent i stället kanaliserar sin energi på att göra något åt verkligheten bakom kulissen. Det är kanske naivt att tro, men jag grundar den tron på att detta är något vi faktiskt är skyldiga de som dog och allvarligt skadades på Drottninggatan igår eftermiddag – i Sverige.

Mats Dagerlind

Fler krönikor av Mats Dagerlind hittar du HÄR.

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Jan Sjunnesson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson