Annonsera på Avpixlat

De Finas vrede

Jan Tullberg

DEBATT För ett år sedan publicerade Dagens Nyheter en artikel som väl illustrerar den svenska debattens brister. Artikeln innehöll en stor och viktig fråga som varken skribenten eller läsarna fäste sig vid, samt en rad obetydligheter som vållade starka reaktioner. Om man ombeds att sila mygg och svälja kameler så är det myggen som är de mest problematiska. Den här artikeln med sina brister säger en del om situationen i Sverige. Jag hugger därför tag i denna usla artikel innan den försvinner in i en förlåtande glömska.

Artikeln heter ”Vreden på Östermalm” av Björn af Kleen och publicerades i DN:s söndagsbilaga 20 mars 2016. Björn af Kleen efterlyser en vrede mot det han kallar hat. Ordet används flitigt som negativ markör på det som läsaren uppmanas att tycka illa om; det skrivs om hatsajt, hatbloggare och det hatiska partiet Sverigedemokraterna. Dessa onda företeelser bör man tycka illa om, ja känna vrede emot. Hata är ju ett plebejiskt beteende. Men till hans besvikelse visar överklassen på Östermalm inte en sådan lojal vrede utan framför kritik av den politik som förs i landet. Hans intervjuoffer är svaga i sin aversion mot SD och vädrar istället en försiktig vrede mot etablissemangets invandringspolitik. Denna felriktade vrede gör skribenten upprörd, ja han känner en vrede mot Östermalm.

Hela artikeln bygger på förväntningar på ett politiskt klassamhälle. Överklassen på Östermalm bör rätta in sig i de moderata leden och vara nöjda i sina paradvåningar. Af Kleen glider omkring och kikar avundsjukt in i gemaken; de boende borde vara så nöjda som af Klen skulle ha varit i deras position. Men de grumsar över invandringen och visar viss benägenhet att rösta på SD, visserligen lägre än landets genomsnitt, men ändå. Upprörande, vad håller på att hända? Att några bonnläppar som saknar förebilder stöder SD är beklagligt men må vara hänt. Men de här människorna, de är ju förebilderna och de avskyr inte som de borde göra. Klassamhället vacklar och af Kleens framtidstro sviktar. Den mygga som riktigt fastnade i halsen på skribenten var att f d kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth helt frankt berättade att hon ibland går in och läser på sajten Avpixlat för att få information som saknas i Svenskan och DN. Att läsa ett utpekat pariamedium, så oerhört skamlöst och provocerande att berätta det för en DN-journalist.

Förstår inte överklassen att en uppkomling som SD bör mobbas? Journalistkåren och politikerna fick rycka ut. Aftonbladet frågade Kinberg Batra och fick två drömsvar: ”Vi ska ha fria medier som jag förutsätter alltid rapporterar sanningen” var det första, och Aftonbladet följde upp med frågan: ”Vad skulle du säga om du hade en sådan kulturminister i en regering du ledde?” Kinberg Batra svarar: ”Det skulle jag inte ha”. Liljeroth blir i det närmaste retroaktivt avskedad för trolöshet mot media. Men brukar inte moderater klaga på vänstervridningen i media?

Paret Adelsohn tas i örat och gör som många andra i Sverige, de böjer rygg för makten och pudlar. Pressen triumferar över att de har auktoritet att instruera medborgarna vilka media som är tillåtna och vilka som inte är det. Etablissemanget är överens om att den yttrandefrihet som gäller i Sverige inkluderar en rad förbud som är så integrerade i yttrandefriheten att de inte bör uppfattas som förbud utan som hjälpsamma obligatoriska riktlinjer.

Nyligen upprepade finansminister Magdalena Andersson att vi bör ha gemensamma åsikter om vad som är sant. Det centrala är att påståenden som skadar en positiv Sverigebild är osanna. Om Sverige skall uppfattas som en moralisk stormakt måste vi alla solidariskt instämma i budskapet. Om läsarna uppfattar ett påstående i systemmedia som en s k fake news, så är det i själva verket ett tecken på att de själva lider av faktaresistens. Om Avpixlat eller Fria Tider påstår något så bör alla som har lärt sig den rådande definitionen av svensk ”källkritik” känna till att vissa källor skall kritiseras konsekvent vare sig de har rätt eller fel. Den som själv söker bedöma vad som är rätt riskerar ju att göra samma fel som Adelsohn Liljeroth.

I ”Vreden på Östermalm” uppdagades inte bara brister i vreden mot hatet och hatarna. Det skrevs också om en sakfråga. Tidigare finansministern Anders Borg var mer bekymrad över en annan fråga än att folk gick in på sajter som är otillåtna för alla med klass och/eller hyfs. Han räknar med omkring 500 000 invandrare till Sverige fram till och med 2018. Och sedan ytterligare tre, fyra decennier av stora folkvandringar. Först när skillnaden i BNP per capita mellan Nordafrika och Europa sjunker under 50 procent tror Borg att invandringen klingar av. Det öppnar för en viss fallhöjd i svensk standard.

Konflikten mellan reglerad arbetsmarknad och stora invandrargrupper i potentiell arbetslöshet kallar Anders Borg för ”två kontinentalplattor i kollision”. Han fortsätter: ”Jag tycker utan tvekan att det är det svåraste politiska problem som Sverige har stått inför. Vi tycker om att vi har förhållandevis små ekonomiska skillnader. Stelheten på arbetsmarknaden är det som gett oss sammanhållningen. Men öppnar man inte arbetsmarknaden riskerar vi att få ett mycket stort socialt utanförskap. Nu står dessa block i svensk ekonomi mot varandra. 
Och några av den nya ekonomins förlorare har aldrig varit förlorare förr.”

Läsaren av söndagsbilagan riskerade rimligtvis att haja till och få frukostägget i vrångstrupen. Nu talar vi inte om rysansvärda brott mot rådande etikett, utan om att sätta två kontinentalplattor på kollisionskurs. Men skribenten hastar vidare, han har fler våningar att besöka och fler dåliga förebilder att anmärka på. Det är ju det som är artikelns höga syfte. Intresset för Borg rörde kanske inte ens det han pratade om, utan det centrala var att hans våning låg på Östermalm.

Om en halv miljon nya innevånare och kollisioner mellan kontinentalplattor kan man läsa om på alternativmedia. Debatten i finmedia prioriterade annorlunda, en pensionerad kulturministers läsvanor. Journalistkåren såg inget märkligt med den prioriteringen och DN gladde sig åt detta skop i vilket de kunde berätta om de osynliga regler som styr yttrandefriheten så att folk läser goda felaktigheter och inte vilseledande riktigheter. Och dessutom sätta dit en före detta kulturminister för att inte kunna detta! Journalisterna kunde ge luft åt både vrede och glädje över att detta missförhållande förelåg, att det upptäckts och att syndaren straffades.

Att en tidigare finansminister erkänner medansvar till en politik som når jämvikt vid en standard 50 % över Nordafrika hör till den sorts riktigheter som man inte skall låta sig vilseledas av. Att Reinfeldts statssekreterare Mickael Sandström ”kom ut” i höstas med en liknande ånger som Borg fick minimal uppmärksamhet. Sådana åsikter kan skada den positiva Sverigebilden. Det svenska etablissemangets intresse av att beskriva Sverige som en moralisk stormakt påstås också vara svenska folkets. Mot godhetens mer eller mindre sanningsenliga apostlar står skurkarna. Det spelar ingen roll om de har rätt eller fel då de agerar mot de godas uppbyggliga berättelse. Mot dem uppmanas till vredgad vrede.

Jan Tullberg

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Jan Sjunnesson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson