Annonsera på Avpixlat

Läsvärt i Axess och Respons senaste nummer

Axess nr 2/2017

LÄSTIPS De senaste numren av den borgerliga tidskriften Axess (2/2017) och recensionstidningen Respons (1/2017) innehåller ett antal läsvärda texter.

Flera artiklar ur Axess nya nummer (2/2017) går att läsa gratis på nätet. Statsvetaren Katarina Barrlings analys, “Allt och ingens fel”, av hur SD lyckats bli så framgångsrika genom övriga partiers misslyckande är särskilt intressant för Avpixlats läsekrets.

Barrling visar att SD:s position nu inte bara bärs upp av att övriga partiers undvikande att ta tag i migrationen utan även deras inkompetens att behålla försvaret och att skapa ett fungerande utbildningsväsende. Man kan lägga till den fallerande rättsstaten (se SvD 9/3, Swebbtv 24/2, 2017) och ständiga kriser inom sjukvård, socialtjänst, räddningstjänst, bostads- och arbetsmarknad.

Gemensamt är att ansvaret varit delat mellan fler partier (i den s.k. “sjuklövern”) och oklart i beslut, vilket underblåser uppfattningen av SD som enda oppositionspartiet. Barrling skriver:

Om vi betraktar det svenska fallet närmare, ser vi att de etablerade partiernas förtroendeproblem sträcker sig längre tillbaka än de senaste årens migrationspolitik. Mycket i de stora samhällsproblem som vi dagligen diskuterar kan spåras till ett antal missgrepp på synnerligen betydelsefulla politikområden. Där det ofta är oklart vilka beslutsfattare som bär det politiska ansvaret för beslutens konsekvenser. Ansvaret är nämligen fördelat över hela vänster-högerskalan. Det enda parti som därmed kan svära sig fritt från ansvar är nykomlingen, Sverigedemokraterna.

Jag har tidigare velat förstå SD som ett oppositionsparti bland flera andra sedan 1970-talet, där kritik av makten, såväl från höger som vänster och mitten, varit ledande (Sjunne 16/10, 2015).

Gammelsossen Widar Andersson är också inne på att de gamla vänster- och högerpartierna spelat ut sin roll i sitt bidrag, “Fältet ligger fritt”. Han tar ett internationellt grepp över USA och Europa, samtidigt som han, chefredaktör på Folkbladet (S), riktar en redig känga till de svenska medierna som inte förmått beskriva migrationsproblemen (med ett viktigt undantag, Sanna Rayman 2014):

Den klassiska journalistvinkeln – granska makten kritiskt – gjorde halt vid Migrationsverkets och migrationsministerns portar. Faktum är att Sanna Rayman som då arbetade på Svenska Dagbladets ledarsida var den första som valde att publicera de offentliga uppgifterna om Migrationsverkets otroligt höga kostnadsberäkningar. Inom övriga traditionella medier sträckte sig granskningslusten inom detta härad på sin höjd till Sverigedemokraternas inre liv. Hela det här paketet har nött på förtroendet för medierna; säger de verkligen som det är? Eller är det uppfostringsmedierna som är i farten?

Terrorexperten Magnus Ranstorp beskriver i “Desarmera med demokrati” en ny komplicerad värld med regionala konflikter, rymdkapplöpning, spridning av kärnvapenteknologi, kontraspionage, cybersäkerhet, utbredning av extremism och förorter som plågas av extremism, segregation och kriminalitet. Dessvärre oroar han sig alltför mycket för “vitmaktanstrukna högerextrema trollsvärmar” på Flashback och Twitter som förmedlar hat och hot mot “PK-journalister” och “främlingsfientliga och antimuslimska politiska utspel“.

Dessa bedrövliga företeelser existerar, men ska inte jämföras med islamkritik och invandringskritik. Ranstorp klarar nog av att upprätthålla skillnaden, men risken är att hans hållning uppfattas som ett ja till att begränsa tryck,- mötes och yttrandefriheten, ja till och med möjligheten att låna böcker (Sjunne 24/2, 2017). Hans recept med mer demokrati är väl bra, men i så fall behöver dagens makthavare lyssna mer på Katarina Barrlings uppmaning att se dagens s.k. populistiska partier som utslag för just demokrati (“Det är som om det bar emot att säga att det som sker är ett utslag för demokrati, och resonemangen följer inte sällan logiken: ‘Jag är demokrat – du är populist‘” skrev hon).

Timbros verkställande direktör Karin Svanborg-Sjövall reder i “Vilken roll ska staten spela?” ut hur dansk och fransk nationalism kan komma att påverka den svenska statsindividualismen, den som binder oss individer till staten men inte till varandra. En “auktoritär statskommunitarism” (se min antologi Kommunitarism för begreppet kommunitarism) kan bli alternativet där mindre etniska, nationella och språkliga gemenskaper ersätter staten.

Svanborg-Sjövall noterar att även Sverige på grund av den utomeuropeiska invandringen kan komma att överge den av alla partier omhuldade statsindividualismen (Sjunne 20/6, 2015):

Det finns en hel del tecken på att vi är på väg åtminstone i den riktningen. Friktionen som den utomeuropeiska invandringen skapar är så stor att den till och med lyckats upphäva den politiska tyngdlag som säger att statens välfärdsåtaganden alltid ökar: plötsligt våndas kristdemokrater över vårdnadsbidraget, plötsligt diskuterar socialliberaler begränsningar av föräldraförsäkringen, plötsligt är valfrihet bara bra så länge friskolan inte är muslimsk. Först nu, när praktisk politik ska formuleras, börjar det gå upp för människor att de här frågeställningarna inte bara berör vissa etniska grupper, utan att det går åt rätt många ägg för att göra en universell välfärdsomelett i ett mångkulturellt land.

Detta nummer av Axess innehåller även intressanta texter om Judith Shklars Rädslans liberalismCarl Schmitts auktoritära politiska filosofi och tre nyutkomna böcker om populism (av bl a Jan-Werner Müller som kommer till Stockholm 5/4).

***

Respons nr 1/2017

Recensionstidskriften Respons första nummer (1/2017) för i år har en recension av Tino Sanandajis omtalade bok Massutmaning, skriven av GP:s ledarkrönikör Håkan Boström under rubriken “Sverige har fått en etnisk underklass och blivit alltmer ojämlikt”. Den är mer positiv i sin hållning än Jan Tullbergs recension här i Avpixlat (23/2, 2017) som var kritisk till Sanandajis 25 förslag, som knappt berörs i Respons.

Mycket av boken handlar inte om ekonomi utan om sociala problem som segregation och fattigdom:

Fattigdom behöver i sig inte leda till arbetslöshet, dåliga skolresultat eller brottslighet. Sanandaji betonar i stället humankapitalets betydelse. Att komma till ett främmande land innebär ofta ett trauma. Hemlandets nätverk, kunskaper och sociala normer är plötsligt inte värda något, eller värda betydligt mindre. Speciellt andra generationens invandrare kan få problem att hitta en identitet och referenspunkter. Dessa problem förstärks dessutom i hög grad av att Sverige blivit så etniskt segregerat

Intressant att notera är att Tino Sanandajis bror Nima Sanandaji gett ut en bok om hur ambitiösa iranier, som de själva, tagit sig ut ur fattigdom och blivit framgångsrika (Sjunne 29/11, se även Sjunne 28/11, 2014).

Gunnar Wetterberg, socialdemokratisk Malmöit, ogillar Lars Åbergs bok Framtidsstaden och kallar den en hopplös dystopi. Den moderate veteranen Lars Tobissons minnen av de svenska löntagarfonderna är intressant anser statsvetaren Olof Petersson. Tiden från 1970 till 1990 innebar att socialdemokratin övergav sin roll som enda statsbärande parti. Löntagarfondernas roll var central. Recensenten Olof Petersson hade hela skeendet klart för sig när han lämnade över sin maktutredning 1990 till Ingvar Carlsson. S förlorade i och med löntagarfonderna och därmed blev Sverige ett mer borgerligt land.

Så kan det gå.

Jan Sjunnesson

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Jan Sjunnesson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson