Annonsera på Avpixlat

Beslöjad feminism

KRÖNIKA Härförleden drack jag ett som ”Schorle” kamouflerat glas äpplevin på ett av mina stamställen. Jag serverades av en god väninna som är född i Tyskland av turkiska föräldrar. Som brukligt är gled samtalet in på olika livsteman, och till slut hamnade vi vid den eviga frågan: förhållandet mellan det täcka och det otäcka könet och hur arbetsfördelningen dem emellan borde se ut i ett något sålunda jämlikt förhållande. Jag slängde då ur mig följande mening: ”Jag tycker inte att kvinnor skulle behöva jobba.” På tyska blir det: ”Ich finde, Frauen sollten nicht arbeiten … müssen”. Men innan jag hann fyra i väg det sista hjälpverbet översköljdes jag av en invektivtsunami: Jag var en mansgris, hade en förlegad kvinnosyn och antagligen en bockfot nedkörd i höger jympadojja också.

Allt det där stämmer säkert. Men jag hade inte för avsikt att outa mig på det viset. Det jag egentligen ville säga var att en familj borde kunna leva på en lön och att kvinnan visst det får jobba, men i ett optimalt samhälle inte skulle behöva det om hon nu inte tvunget vill. Nånting sånt.

När kaviaren väl är ute ur tuben är det som bekant svårt att få in den igen. Jag beslutade mig därför för att gå ”all in” – som det tråkigt nog tydligen heter på nysvenska – och brände av en prinssalut mot feminismen. Jag tyckte förstås att mina argument var ”spot on”, men inget av dem bet på min väninna. Som vanligt när man är oense om något på mitt stamställe avslutades diskussionen med en ouzo tillsammans.

Jämlikhet innebär i min värld att kvinnor och män har samma rättigheter. Och i Tyskland och Sverige har vi det redan. Så ”the debate is over”, som koldioxidutsläppens egen Saruman gärna uttrycker det.

Det är möjligt att feminismen en gång i tiden syftade till att skapa jämlikhet, men i dag går den ut på att ersätta patriarkaliska maktstrukturer med matriarkaliska maktstrukturer. Det är en totalitär, manshatande rörelse som har väldigt lite med jämställdhet mellan könen att göra. Och i den progressiva experimentverkstaden Sverige har vi som vanligt kommit längst: Vi har feministisk snöröjning, ett feministiskt försvar, och nyligen blev det dessutom känt att vi inte bara ska ha ett damlandslag i fotboll; spelarna ska även ha feministiska budskap på tröjan. Den framtidsbild för fotbolls-VM 2018 som jag lite skämtsamt målade upp i en tidigare krönika blir allt sannolikare för var dag som går.

”Fisken börjar stinka från huvudet”, säger man i Tyskland, och därför är det bara konsekvent att allt det här är sanktionerat från högsta ort. Vad världens enda humanitära stormakts feministiska regering ska uträtta är inte riktigt definierat. Man skulle kunna tro att det handlar om att ta tillvarata förtryckta kvinnors rättigheter. Men när regeringen nyligen skickade en delegation till ett land där det trampas på kvinnors rättigheter varje dag fick vi en tydlig indikation på att det inte alls är fallet. När feministerna seglade in för landning tog kvinnorna i sällskapet på sig en symbol för kvinnans underkastelse: en hijab som de sedan stoltserade omkring med medan de underdånigt minglade runt med landets mullor.

Delegationen hänvisade till Irans lagstiftning: för kvinnor är det lag på att bära hijab i offentligheten. Ett påpekande som jag själv efter flera resor till landet är mycket medveten om och absolut skulle kunna ha haft förståelse för – om det nu hade handlat om en ”vanlig” regering. Men har man utropat världens första feministiska regering så har man satt svansföringen tämligen högt. För att sända en kraftfull signal till det kvinnoföraktande styret i Iran borde därför hela regeringsdelegationen i konsekvensens namn valt att stanna hemma. Så hade kvinnokämparna verkligen visat ett entydigt ställningstagande för att även deras medsystrar på Teherans gator och torg borde kunna gå omkring och känna vindarna ta tag i håret.

Annat ljud i skällan var det under friidrotts-VM i Ryssland 2013. Då var det ingen som hänvisade till regler och förordningar. I stället tokhyllades en höjdhopperska vid namn Emma Green Tregaro för sitt tilltag att i strid mot IAAF:s rekommendationer om att inte blanda ihop friidrott och politik måla sina naglar i regnbågsfärgerna (något som jag har tagit upp i en tidigare krönika). Svensk blodhundsmedia fick upp vittringen och pumpade ut spaltmeter efter spaltmeter om vilket förfärligt land Ryssland är där det just hade instiftats en lag mot distribution av material som hyllar homosexualiteten till minderåriga. Emma sågs som ett lysande exempel på civilkurage och som en strålande förebild för andra VM-deltagare.

Tilläggas bör också att homosexualitet inte alls är förbjuden i Ryssland. Man vill bara undvika att den framställs som en norm likvärdig med heterosexualiteten. Att man sedan som öppet homosexuell säkert inte glider fram på en räkmacka är en annan diskussion. Men det gör inte kvinnor som trotsar slöjlagen i Iran heller. Som bög i Ryssland kan man säkert åka ut för en rejäl misshandel av ett gäng vodka-tankade macho-ryssar, men man blir inte satt bakom lås och bom på grund av sin sexuella läggning. I Iran däremot kan det bli ett års fängelse och 91 piskrapp om man bryter mot mullornas slöjtvång. Att dessutom homosexualitet faktiskt är förbjuden i flera islamska länder (bland annat just i Iran där HBTQ-aktiviteter kan straffas med döden) är det förstås inte någon lämmeljournalist som har orkat ta upp i sammanhanget.

Slöjparaden i Teheran uppmärksammades både i nationella och internationella medier där de feministiska regeringsdelegaterna fick välförtjänt kritik för att de principlöst kröp inför halvmånen på det här viset. I Sverige gick Liberalernas Jan Björklund ut och fördömde syltryggskavalkaden inför Irans religiösa överhuvud Hassan Rohani. Kvinnliga företrädare för den svenska regeringen med Magdalena Andersson från ”smartaste bästa tjejgänget” i spetsen beslutade sig då för att göra ett feministiskt ”statement”. Iklädda fåniga hattar, som verkade vara hämtade från förra årets kräftpremiär, postade de en bild på Facebook där de hånade Björklund genom att – helt taget ur luften – påstå att man behövde ha på sig hatt vid statsbesök i vissa länder.

Vad fullblodsfeministerna så klart inte tänkte på var att de i samma andetag också hånade alla de iranska kvinnor som sedan den första skrivna lagen 1983 föreskrev slöja och lössittande kläder har kämpat för att slippa slöjtvånget. Det är de som är de riktiga kvinnokämparna, inte företrädarna för östrogenmaffian i den svenska hyckelregeringen. När exiliranier fördömde hattjippot tog Magdalena Andersson bort fotot och bad om ursäkt. Det hela var bara menat som ett skämt.

Som bot- och bättringshandling borde de förvisso fått posera med dumstrut i stället, men egentligen var det här med hatt i stället för slöja kanske ändå inte så dumt. När den grekiska utvecklingsministern Vasso Papandreou besökte Iran 1998 vägrade hon att ta på sig slöja och uppträdde i en hatt i stället. Om de svenska feministerna hade vågat vara kvinna för sin hatt hade det kanske varit en lämplig symbolhandling också från deras sida. Och varför då inte ta steget fullt ut och moderiktigt uppträda i könsorganshatt? Eller funkar det bara när det ska markeras mot en demokratiskt vald västerländsk president och inte mot en islamsk teokrati?

Fast det verkar förstås som om de älskar att bära slöja – även i länder där det inte är lag på det, till exempel i Sverige. Vem minns inte det utomjordiskt fjantiga hijab-uppropet för några år sedan? Flera feministiska företrädare med biografkissaren Schyman i spetsen kunde knappt hålla tillbaka euforin när de solidariskt beslöjade sig efter att en muslimsk kvinna i en Stockholmsförort påstods ha fått hijaben avriven av en svensk. När det sedan visade sig vara en falsk nyhet åkte huvuddukarna av igen illa kvickt, och det hela släpptes bara som en het potatis.

Efter besöket i Iran vet vi att svikarfeministerna inte har något emot att stryka diktatoriska regimer medhårs på bekostnad av sina medsystrars lidande. De tjänar som nyttiga idioter för det islam som växer sig starkare dag för dag, även i Europa. Under kvinnomarschen i Berlin såg vi att feminister inte hade några som helst problem med att deras protesttåg kapades av muslimska män. Med ett underfundigt leende och tindrande ögon betraktade de en imam som ropade ”allahu akbar” för full hals utan att tänka på att feminism antagligen är det första som skulle förbjudas i ett shariastyrt samhälle. Islamisterna i sin tur ser i feministerna bara en naiv pool med lättledda haremskvinnor. Men det är kanske ett framtidsscenario som rödstrumporna ser fram emot. Då får de ju bära hijab varje dag och är förhoppningsvis äntligen nöjda.

Scenerna i Berlin var kanske det bästa exemplet på att de beslöjade feministerna egentligen inte alls hatar män. De hatar bara vita män – inklusive dem som själva kallar sig för feminister. Det är på grund av de senares undfallenhet och omegahanebeteende som kvinnosakskvinnorna ser upp till testosteronstinna män från Mellanöstern. Eller som Bin Laden lär ha sagt: ”Om man ser en svag häst och en stark häst så är det naturligt att man föredrar den starka hästen.”

Jag tror att det här är ett ämnesområde som jag får ta upp med min servitris nästa gång jag befinner mig på mitt stamställe. Sitt turkiska ursprung till trots skulle hon för övrigt aldrig drömma om att sätta en kvinnoförtryckssymbol på huvudet.

Joakim ”Bronco” Mårtensson

Fler krönikor av Joakim Mårtensson hittar du HÄR.

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Jan Sjunnesson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson