Annonsera på Avpixlat

Massutmaning – en bok av Tino Sanandaji, recension av Jan Tullberg

KULTUR / RECENSION Boken Massutmaning är efterlängtad, ja så efterlängtad att ett stort antal personer gick med i Kickstarter och bidrog till bokprojektet. Denna kapitalinjektion kan ha påverkat projektet, det krävdes nu mer än en bok med greatest hits. Sanandaji har utmärkt sig för att komma med snabba och kritiska kommentarer till positiva men ovederhäftiga rapporter om invandring och integration. I boken ger han sig på delvis nya ämnen på ett nytt sätt.

Jag tycker han utnyttjar bokformatet väl till att föra ett gediget resonemang om olika sammanhängande problem. Jag öppnade boken med en farhåga om ett övermått av siffror, men författaren har prioriterat väl till det nödvändiga för sina resonemang och slutsatser. Texten är rak och effektiv utan inslag av akademisk mystifiering eller av publikfriande förenklingar, en korrekturläsning hade dock bidragit.

Bokens huvudspår är att följa utanförskapets konsekvenser. Många personer försöker idogt förneka kopplingen mellan invandring och kriminalitet. Kriminologerna avfärdar ofta de starkt ökande brottsanmälningarna med att detta kan bero på en ökad anmälningsbenägenhet då de så kallade trygghetsundersökningarna inte visar på en alarmerande utveckling. Ett stort bortfall av svaranden, inte minst i brottsutsatta områden, tyder dock på att denna metodik inte fångar upp den brottsökning som faktiskt finns i samhället. Enligt trygghetsundersökningar är överrisken endast 13 % i marginaliserade områden, fast brottsfall med skjutningar och dödligt våld är över 400 % vanligare.

Författaren för ett stringent resonemang mot kriminologernas bortförklaringsmetodik. Man bör inte betrakta invandrarnas kultur som en restpost efter att alla socioekonomiska faktorer har plockats bort. Det finns en ovana att förvrida resultat genom att ”överkontrollera”. Mekaniken kan illustreras med en metafor. Om man i en jämförelse mellan pepparkakor och knäckebröd ”kontrollerar” genom att exkludera fett och socker så innehåller de lika många kalorier. Men när man bedömer effekten av att äta en pepparkaka så bör man inkludera fettet och sockret i kalorikalkylen för att inte lura sig själv. Att en invandrare från Somalia har en låg utbildning och därmed svårigheter att komma in på den svenska arbetsmarknaden ingår i det reella invandrarproblemet och ingenting som bör överkontrolleras bort genom att jämföra somalier och svenskar med samma utbildning.

Om invandring leder till ökad kriminalitet så är kriminalitet en del av invandringsproblematiken.

Kriminalitet får också många indirekta konsekvenser som faller inom det ekonomiska begreppet nytta. En högre brottsrisk leder inte bara till att fler blir brottsoffer, utan också att människor vidtar olika kostsamma eller frihetsinskränkande defensiva åtgärder för att inte bli brottsoffer. Att privata säkerhetsvakter nu är betydligt fler än antalet poliser är en tankeställare. Ett sätt att kvantifiera brottskostnaden är att mäta vad det finns för willingness to pay för att undvika svåra brott. Några studier kom fram till att människor är beredda att betala 100 – 150 miljoner för att undvika ett mord.

Det fundamentala problemet som gör att integrationen misslyckas är att invandrarna har en sämre utbildning och svaga färdigheter. Detta gör att många inte är anställningsbara på den svenska arbetsmarknaden. I en avancerad produktion kan mindre kvalificerade personer även ha en negativ produktivitet. Även om en persons lön är helt subventionerad av staten kan kostnaden bli mer än bidraget då handledning krävs och misstag kan bli ytterst dyrbara för en produktion som är inriktad på noll i felprocent och just in time. Införda system i Sverige med 80 % subvention av lönekostnaden har inte resulterat i någon rekryteringsboom.

Metodiskt avfärdar Sanandaji de två käpphästarna som används som förklaring till att invandrarna inte blir integrerade på arbetsmarknaden: rasism respektive socialism. Vänsterns tes om diskriminering på grund av fel etnisk bakgrund håller inte empiriskt, men lågutbildade personer drabbas av en hård prioritering av kompetens. Högerns förklaring om stela regler och höga inträdesmurar får heller inget bifall av Sanandaji. Detta gör honom till något av en glädjedödare. Etablissemanget hoppas intensivt att det finns en felande länk i integrationen. Kan man väl hitta det lilla felet så kan det svenska samhällsexperimentet vändas till framgång. Men författaren erbjuder ingen sådan utväg. Invandrarna saknar de kunskaper som näringslivet efterfrågar, punkt.

Sanandaji skriver inte att integrationen blir sämre och sämre, men riktar en annan snarlik anklagelse. Då invandrarna har en oförändrat låg förvärvsbenägenhet som inte förbättrats av integrationsansträngningarna så ökar det totala problemet. Ett exempel kan vara barnfattigdom. Under en period minskade barnfattigdomen för svenskar med 1,4 % och för invandrare med 1,1 %, men till synes paradoxalt ökade den totalt i Sverige med 0,2 %.  Detta beror på att invandrarandelen i Sverige ökar.

Tino Sanandaji

Ingenting tyder heller på att problemen löser sig och invandrarna blir som svenskar efter några etableringsår. Det är istället så att andra generationens invandrare visar svaga utbildningsresultat och hög kriminalitet. Författaren går spikrakt fram och mejar ner allt önsketänkande på 300 läsvärda sidor.

Politikernas önskemål har uttryckts som klarast av Erik Ullenhags statssekreterare Jasenko Selimovic: Om vi politiker kan få en intensiv diskussion om integration så kan vi slippa att diskutera invandring. Analytikern Sanandaji lämnar nu över tangentbordet till taktikern Sanandaji som skriver: ”Den effektivaste integrationsåtgärden är därför reglerad invandring. Detta är en fundamental utgångspunkt och kommer därmed inte att presenteras som ett separat lösningsförslag.” I boken påstås också: ”nu när debatten om den så kallade ’massinvandringen’ är över”.

Detta rimmar illa med gällande prognos på 700 000 nya ansökningar för 2017-2021. Sanandajis strategi tycks vara att deklarera seger och byta fokus. De flesta av de 25 punkterna som föreslås är rationell näringspolitik och som liberal är Sanandajis preferens nog att ha integration utan integrationspolitik; med en måttlig invandring så kan marknaden och civilsamhället ta hand om integrationen.

Men nu lockas författaren till en brain storming á la Ullenhag. Efter att kritiskt förkastat floppar och utkast lanseras egna integrationsreformer. Ett förslag är att få invandrare i Sverige att återvända, och tillbakaflytten skulle ”underlättas” om personerna fick behålla det mesta av sina svenska bidrag. ”Detta skulle visserligen öka redan starka incitamenten att komma, men detta är inget större problem så länge invandringen är reglerad och Sverige upprätthåller ett starkt gränsskydd”. Av kontexten att döma är detta inte ironi.

Ett annat förslag är att öka hemresebidrag till dem som fått avslag, ”ett återetableringsstöd på några hundra tusen [ger] en enorm köpkraft i hemländerna som kan användas för att starta ett nytt liv”. Denna generositet tycks problemfri: ”Ett enkelt sätt att lösa incitamentproblemet med att fler lockas för att få bidraget är att begränsa det till dem som redan kommit till Sverige.” Analytikern Sanandaji upprörs över att Sverige spenderar 35 miljarder på ”ensamkommande”, huvudsakligen från Afghanistan, vilket är i samma storleksordning som afghanernas hela statsbudget för 30 miljoner människor. Men taktikern Sanandaji verkar tycka att några hundratusen per person kan vara billigt jämfört med alternativkostnaden.

Ett tredje svårsmält förslag är att för varje krona som tas bort från invandringen skall staten lägga två kronor till flyktinghjälp. En sorts straffavgift om man för pengar från ineffektiva till effektiva insatser. Det är svårt att tänka sig hur detta förslag kan rationaliseras. Analytikern Sanandaji påtalar istället det absurda i att svensk invandringspolitik kostar dubbelt så mycket som vad FN spenderar för världens 65 miljoner flyktingar.

I någon mån måste alla oliktänkande vara taktiska om man skall ta sig förbi åsiktspoliserna och in i åsiktskorridoren. Men man bör inte grumla till sin analys för frestelsen att framstå som välvillig och optimistisk. Trots denna anmärkning för integrationsdribblandet i slutet av boken så ger denna recension en otvetydig rekommendation: Läs Massutmaning!

Jan Tullberg

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

Vaclav Klaus - Folkvandring

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson