Annonsera på Avpixlat

Bokrecension: PK-samhället av Karl-Olov Arnstberg

PK-samhället av Karl-Olov Arnstberg (Debattförlaget, 2017)

BOKSLÄPP Länge har läsare av alternativmedier saknat en övergripande analys på svenska om vad som sker i Sverige och världen. Nu är den här, den 457 sidor tjocka studien av PK-samhället av professor emeritus och författaren Karl-Olov Arnstberg.

Han skriver som han pratar (1, 2, 3, 4) – lugnt, sakligt och med personliga infall och humor. Bokens värde ligger i att den griper över många områden samtidigt som läsaren inte tröttas av teoretiska resonemang genom att det hela tiden finns en verklighet. Faktum är att Arnstberg skiljer mellan de politiskt korrekta som hellre lever i teoriernas värld och oss som lever i verkligheten.

PK-samhället har sina rötter i Marx och Engels Kommunistiska manifestet från 1848 menar han vidare. Hälften av de mål som kommunismens fäder satte upp har realiserats och det av socialdemokratiska och borgerliga regeringar. Politiskt hör begreppet PK till vänster, men är allomfattande i Sverige. Den är tecken på ”socialt självskadebeteende”, en ”dödlig samhällssjukdom”. Varför?

Jo, för att de ledare som bestämmer inom militär, utbildning, rättsväsende, ekonomi, sjukvård m fl. centrala samhällssektorer med sina respektive myndigheter, fjärmar sig från verkligheten. Dessa ledare, experter och innovatörer ingår i ett annat system än vi andra. Deras system kan ha fördelar om man begränsar deras aktiviteter till forskning, schack och matematik. Där kan de utveckla nya redskap, nya tankemönster som ifrågasätter vi mer djurliknande varelser som ser till vår överlevnad i verkligheten än till att tänka fram nya begrepp och saker.

Problemet uppstår, och här hänvisar Arnstberg till medicinteoretikern Bruce Charltons bok Political correctness (2012, utdrag), när dessa snillen lägger sig i verkligheten för andra mer praktiskt inriktade människor. Att detta kunnat ske beror på att vi inte längre har en majoritet av jordnära bönder utan hela befolkningslager som lever i teoriernas drömvärld. KO Arnstberg som själv är professor i etnologi begriper båda världarnas fördelar men mixar dem inte.

PK-människor lever i en språklig värld, ett PK-samhälle där allt är möjligt genom att definiera om allt. Förutom en intellektuell härskande klass så behöver medier som sköter om den dagliga hjärntvätten och så en stor omfattande byråkrati som tar hand om alla på ett ytterst individualiserat sätt.

Att kontrollera medborgarna genom att de inte ses som grupper (familjer, släkter, regioner, del av nationer) utan som individer är vad Sverige lyckats bäst med. Vår svenska s.k. statsindividualism (Sjunne, juni 2015) ett begrepp från socialliberalerna som de Nya Moderaterna övertagit  (utdrag ur min Sverigebok) innebär att vi svenskar frigörs från alla band utom de till staten. 40 procent av oss svenskar lever i ensamhushåll och andelen ensamstående kvinnor med barn ökar. Manipulation är en enkel match för myndigheterna med sådana villkor. Divide and rule.

Några fler kännetecken på PK-samhället:

  • Nihilism, dvs inget betyder något, alla sanningar är relativa och verkligheten är socialt konstruerad.
  • Neofili, ett begrepp som betyder kärlek till det nya. Ständig förändring, rastlöshet.
  • Altruism, dvs. oegennytta som bygger på Västerlandets skuld mot resten. Moraliskt bättre än själviskhet och bildar en hierarki av offergrupper. Symboliskt viktig för visa godhet men kan vara totalt verklighetsfrämmande (vilket Hans Rosling påpekat med hänsyn till de oerhörda summor invandringen kostar och hur få det hjälper i relation till bistånd till flyktingläger i närområdet).
  • Individualism, se ovan.
  • Globalism, se nedan.
  • Inversion, dvs att göra det motsatta mot tidigare. Om män varit ledare tidigare ska kvinnor bli ledare, om heterosexualitet tidigare setts som normalt propageras för allt utom just den läggningen, minoriteter har företräde framför majoriteten. Om en grupp har härskat ska den behärskade härska.

De politiskt korrekta är inte mottagliga för kritik eller logik. Om deras goda intentioner får katastrofala konsekvenser, så är det inget de kan klandras för. De vill heller inte lämna vidare ett fungerande samhälle byggt på sunda värderingar till sina barn eftersom de inte tror att några sunda värderingar existerar, eller värden alls. Alla värderingar är relativa och samhället existerar bara i nuet. Nihilism.

Avsnitten om massinvandring och mångkultur kan vi lämna därhän eftersom problemen är uppenbara för er Avpixlatläsare. Men Arnstberg går vidare och analyserar kulturmarxism, globalism, feminism och klimatdebatten som tillsammans med en naiv syn på invandring bildar ett politiskt korrekt tänkande med fruktansvärda konsekvenser för demokrati, försvar, nationens uthållighet med mera.

Om vi tar kulturmarxismen först, så är den inte alls ett vedertaget begrepp. De som använder det är högerextrema konspirationsteoretiker, enligt Wikipedia, vilket inte bekymrar dissidenten KO Arnstberg. Den amerikanske konservative debattören William S. Lind nämns som skapare på 1990-talet av själva begreppet “kulturmarxism”, även om fenomenet funnits under många decennier i västvärldens akademiska vänster.

Denna icke-ekonomiska variant av marxismen uppstod på 1920-talet när de europeiska arbetarna valde att försvara sina länder vid första världskrigets utbrott 1914, istället för att enas mot kapitalet. I Frankfurt bildades då Institut for Sozialforschung som fick stort inflytande efter 1945, särskilt när Freuds psykoanalys och Reichs sexualpolitik lades till som teorier vid sidan av den sociologiskt inriktade marxismen.

I Italien fanns Antonio Gramsci som innan andra världskriget hann utarbeta liknande idéer om hur marxister måste vinna slaget om kulturen och den rådande hegemonin i samhället, som uppfattades som borgerlig och konservativ. Arnstberg utnämner Gramsci till 1900-talets mest framgångsrika marxist.

Studenterna vid ungdomsrevolten 1968 blev de som förverkligade kulturmarxismens mål, om än omedvetna (utom de som läste Herbert Marcuse, vilket Olof Palme gjorde). Ett mål blir gemensamt för vänstern och högern, att upprätta en internationell regering i en värld utan nationer.

Arnstberg går igenom de tankar som ligger bakom New World Order, Bilderberggruppen, Soros inflytande m fl. globalister (svenskarna Birgitta Ohlsson, Cecilia Malmström och irländaren Peter Sutherland får det hett om öronen för sin lojalitet till EU och världen snarare än till sina nationer). Resonemanget vilar på Lars Berns analys i Newsvoice augusti 2016 där tre undergrupperingar av globalister återfinns. Globalism är den ordning som utifrån de båda världskrigens fasor, där Förintelsen ses som en symbol för rasism och nationalism, vill utifrån en internationell vänster och en nyliberal höger rasera nationerna. Genom att stå i motsättning till nationer blir globalismen även demokratins motståndare eftersom demokrati bygger på avgränsade nationer.

”För att spetsa till det, så är konsekvensen att [den globala] eliten får sina slavar, som arbetar och försörjer dem, men saknar makt över sin vardag, liksom över sina livsvillkor”, skriver Arnstberg.

Feminismen kritiseras för att vara ovetenskaplig i sin extrema svenska form, den radikalfeministiska statsfeminismen. Men den bärs inte bara upp av kvinnor utan också av män, som kan tänka sig att göra allt för kvinnor. Män och kvinnor har skilda biologiska förutsättningar vilket ger kvinnor relationell och sexuell makt, och män fysisk makt och försörjningsansvar. I Sverige tas det för givet att vara feminist om man ska få inflytande och är någon skeptisk så anförs lika lön för lika arbete, jämställdhet mellan könen och andra triviala påståenden som 95 procent av alla i Sverige födda medborgare nog håller med om.

Men den rådande radikalfeminismen vill gå mycket längre och döljer sig bakom dessa menlösa hållningar alla kan enas om. Denna feminism vill få makt över männen, kvoteras in, arbeta i alla yrken oavsett kompetens osv.

Arnstberg kritiserar kvinnligt tänkande som han menar inte är tillräckligt för att bygga upp och försvara samhällen. Något matriarkat som överlevt finns inte i den mänskliga historien. Kärnfamiljen är samhällets viktigaste byggsten och avgörande för släktets fortlevnad. Att leva ensam och tro sig vara frigjord är ett missuppfattat ideal. Barnalstring är idag inte ett omhuldat mål i sexuella relationer, något han beklagar, liksom att svenska kvinnor föder för få barn för sent i livet. De är enligt honom alltför upptagna av sina karriärer, dvs. bli som män.

Psykologen Sigmund Freud och etnosociologen J.D. Unwin kom fram till i studier på 1930-talet att alla framgångsrika civilisationer kontrollerat sexualiteten och kvinnorna. Det bästa exemplet var det viktorianska Storbritannien. Genom att kanalisera sex till äktenskapet vanns tid och energi över till annat. Arbete bygger riken, inte sexuell utlevelse.

I dagens västländer råder motsatsen:

”I Sverige har de manliga männen förlorat kontrollen över såväl samhället som kvinnorna. De feminina männen och kvinnorna tar över. Vi ser resultatet”.

De muslimska samhällena förstår detta menar Arnstberg, även om de inte är inriktade på att arbeta själva utan erövra andra länder där folk kan arbeta för dem. Feminister välkomnar dem utifrån sin biologiska preferens för män som segrar och är riktiga män, paradoxalt nog.

Vad som inleddes på 1960-talet med fri sex och preventivmedel blir alltså enligt detta synsätt början på den västerländska civilisationens fall.

Etnologen Arnstberg ger sig även in i klimatdebatten, något som han inte alls sysslat med, men han behärskar forskningsupplägg, lite naturvetenskap och kan läsa statistik. Han ger sig i kast med ämnet för att få svar på sex grundläggande frågor:

  • Alla stora samhällsfrågor handlar om makt och pengar. Vad finns det för intressen bakom det som kritikerna kallar för klimatalarmism och klimataktivism?
  • Sker det en global uppvärmning?
  • Hur pass tillförlitlig är forskningen?
  • Om det sker en global uppvärmning, beror det på växthusgaserna?
  • Om det beror på växthusgaserna, är det fossila bränslen som är huvudorsaken?
  • Är växthusgaserna, som anges vara huvudproblemet, farliga?

Med dessa går han igenom fusket och överdrifterna bakom FN:s klimatpanel IPCC, forskarnas osäkerhet om temperatursvängningar (ska det bli varmare eller kallare om X antal år?), svensken Jacob Nordangårds texter, solens påverkan, Naturvårdsverkets lögner, hur många gånger klimatalarmisten Johan Rockström framträtt i SVT i en följd (612 ggr) bloggen Klimatsans och inte minst de globala politiska nätverk som skapats runt klimat- och miljöfrågor. En årlig temperaturökning under 0,01 grad Celcius de senaste 20 åren noteras också.

PK-samhället är en bok som berör och författaren själv är inte minst lika illa berörd av sina slutsatser, t ex om de negativa följderna av kvinnlig rösträtt. Vad alternativmedier inte förmått sammanfoga och artikulera i sin kritik av invandring, islam och politisk korrekthet finns i boken.

Den bygger givetvis på blogginlägg av Karl-Olov Arnstberg på den blogg han driver tillsammans med Gunnar Sandelin. Men den ger inte intryck av att vara ett 100-tal osorterade blogginlägg. Tvärtom så hänger avsnitten ihop via det avskyvärda begrepp som utesluter verklighetsbaserat handlande och tänkande, verklig integritet och moral, öppet tankeutbyte och en hållbar politik, den politiska korrektheten.

Tonen är pessimistisk. Via historiska exempel får läsaren veta hur det gått för de samhällen som teoretiska virrpannor styrt alltför länge utan möta motstånd. 1987 reste Arnstberg med familj till Bali i Indonesien, vilket avslutar boken i en epilog som kan läsas i sin helhet här.

Måtte han ha fel.

Boken kan beställas här.

Jan Sjunnesson

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

Vaclav Klaus - Folkvandring

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson