Annonsera på Avpixlat

Varför tar inte SD upp stafettpinnen ”miljö”?

DEBATT Jag växte upp på en bondgård i Roslagen på 40- och 50-talet. Vi hade mjölkkor som underhöll ett fantastiskt öppet landskap. På våren var det mängder med olika blommor bl a Adam och Eva, som sedan länge är borta. Det fanns mängder med bl a gråsparvar, grönfinkar och gulsparvar till att börja med, men antalet minskade för varje år. På vårarna såg man då och då en fågel hoppa på marken. Jag brukade kasta upp dem i luften. De flög då men tappade hela tiden höjd, och när de träffade marken voltade de och fortsatte hoppa. Jag stoppade någon i en bur, gav mat och vatten men den dog snart.

Erik Rosenberg (nestor inom ornitologi) slog larm om att kvicksilverbetningen av utsädet var orsaken till fågeldöden. Jag kunde också med egna ögon se hur fåglarna åt de sädeskorn som inte myllades ner vid sådden på våren, just i samband med häckningen. Även rovfåglarna som åt småfågel dog av kvicksilverförgiftning. Men jordbruksorganisationerna ansåg att ekonomin var viktigare än om lite fåglar dog. Även Giftnämnden (inrättades år 1962, samma år som Rachel Carson publicerade boken “Tyst vår”) tog lätt på det hela, de bestod bl a av representanter för kemikalieindustrin. Men i Giftnämnden fanns en veterinär som började undersöka saken. Han fann då att kvicksilvret inte bara drabbade fåglarna, giftet följde med vattendragen ut till sjöarna och lagrades i fisken, och den åts ju av människor. Så länge fåglarna dog gjorde det alltså inget, först när människorna drabbades blev det allvarligt och kvicksilverbetningen förbjöds.

Under 60- och 70-talet arbetade jag med att projektera bostäder i miljonprogrammet på ett arkitektkontor. Jag följde samhällsdebatten angående miljön. Bland annat debatterades överbefolkningen eller att havsörnarna närmade sig utrotning på grund av PCB, DDT och mänsklig förföljelse. Detta diskuterades under kafferasterna. Följande yttrande fälldes av en arkitektkollega på vänsterkanten: ”Det kan inte bli för många människor för människan är en resurs”. En annan frågade mig, ”vad spelar det för roll om havsörnarna dör ut?”. När jag tyckte det var synd att ett fint naturområde exploaterades kom kommentaren ”nej men när man bygger där tillför man ju nya kvalitéer”.

I samband med exploateringen för bostäder på Lidingö undrade man vad man skulle göra med en våtmark, ”fylla igen den och göra en fotbollsplan?” När jag framförde att man väl kunde låta våtmarken vara kvar, tittade de andra på mig som om jag var en idiot. Forskaren Georg Borgström som skrev böcker om överbefolkningsproblematiken fick lämna Sverige och forska vidare i USA. Detta beskriver lite synen på miljö- och naturfrågor på den tiden.

Synen på naturen förändrades dock så småningom och Centern förklarade att de var ett grönt parti som ville värna miljön. Det ökade miljöintresset gjorde också att de hamnade i maktställning. De införde då en paragraf i skogsvårdslagen som innebar att lantbrukare kunde få bidrag om de högg ner hassellundar, björkbackar och andra hagmarker med stor biologisk mångfald och planterade gran i stället. Så var det med det miljöengagemanget. Sedan bildades Miljöpartiet som gjorde en bra sak när de införde utbytesregeln i kemikalielagstiftningen, trots protester från borgerliga partier.

Själv hoppade jag av arkitektyrket, läste kemi, biologi och miljö på universitet och börjat jobba som miljöinspektör. Under tidigt 80-tal gjorde jag en inspektion på ett företag som förorsakade att både en bäck och deras eget grundvatten löddrade. Företagaren var inte glad, han nekade till att vara skyldig till detta och sa att han egentligen ville ge mig en snyting. Senare anställde han en kemikalieingenjör för sitt miljöarbete och bjöd in mig för att visa upp företagets nya miljöarbete och förändrade produktsortiment.

I Norrköping (tror jag det var) fanns ett fotoföretag som släppte ut mängder med förbrukad fixlösning innehållande giftigt silver i kommunens avloppssystem. Länsstyrelsen försökte länge att få företaget att vidta åtgärder utan resultat. Till slut blev det ett föreläggande som tvingade företaget att vidta åtgärder. Resultatet blev en process som renade fixlösningen från silver. Nu kunde man sälja rent silver samt återanvända fixlösningen. Man kunde även motta begagnat fix från andra företag, rena det och sälja tillbaka det. Det blev en ny affärsverksamhet. Detta visade att miljöarbetet kunde vara direkt lönsamt för företaget och inte bara för miljön.

Senare när Socialdemokraterna kom i maktställning genomförde de de kanske största miljöförbättringarna i Sverige, när de införde de 15 miljömålen i miljöbalken, som senare utökades till 16 miljömål. Nu blev miljöarbetet ett lagstadgat långsiktigt arbete för alla myndigheter och samhället i stort.

Innan min pension hann jag arbeta i ca 30 år som miljöinspektör i 7 kommuner och 3 län. Under inflytande av miljöbalken och certifieringssystemet ISO 14 001 ökade miljömedvetenheten inom företagen, så rollen som miljöinspektör förändrades radikalt. Nu ringde företagen och ville ha inspektion för att stämma av sitt miljöarbete. Jag vill påstå att företagen nu blev de som drev på miljöarbetet i samhället med hjälp av egna miljöexperter och inhyrda konsulter.

Som miljöinspektör lär man känna den kommun man arbetar i. Detta gjorde att man kunde hjälpa företagen att finna bra lösningar. Vid E4-bygget genom Tierps kommun ville vägbyggaren köra ut den uppbrutna asfalten från den gamla vägen som fyllning till skogsbilvägar. Jag ville att man skulle återanvände den som ny asfaltbeläggning. De hade dock ingen förvaringsplats. Jag tipsade om en lämplig plats hos ett annat företag och problemet var löst. Jag fick reda på att ett naturreservat skulle bildas intill den nya vägen och ansåg att företaget skulle använda avbaningsmassorna (ytskiktet av jord, sten, stubbar mm) till en bullervall mellan vägen och det blivande naturreservatet. Efter lite övertalning gick vägbyggaren med på det. Detta resulterade i ett miljöpris från Vägverket då åtgärden både hade sparat pengar och förbättrat bullermiljön i naturreservatet.

Miljöbelastningen från företagen har successivt minskat i Sverige medan belastningen från de enskilda människorna ökat. En stor del av svenskarnas miljöbelastning har också flyttat utomlands, där den ökar med ökande befolkning och bättre köpkraft i Sverige.

Nu har Miljöpartiet förstört sin trovärdighet när det gäller miljöfrågor eftersom ett värnande av miljö och kraftigt ökande befolkning inte går ihop. Det är ju människorna som utgör belastningen på miljön. Utsläppen av koldioxid inom Sveriges gränser har visserligen sjunkit, men det beror på att utsläppen flyttat utomlands. Sveriges ekologiska fotavtryck ökar med ökande befolkning. Utbyggnaden av vindkraften minskar inte bara koldioxidutsläppen, den ökar också belastningen på miljön genom att naturmiljöer förstörs. En 3-årig undersökning vid Näsudden visar att de 170 vindkraftverken på Gotland dödar ca 20 kungsörnar per år, en stor andel av stammen. I Jämtland har dalripbeståndet minskat kraftigt vid vindkraftsparker och i Europa har man fått stänga av vindkraftsverken vissa tider för att inte ställa till med massakrer på fladdermöss.

I dag har, enligt opinionen, Centerpartiet seglat upp igen som det främsta miljöpartiet, men det är inte trovärdigt eftersom de vill kraftigt öka Sveriges befolkning, siffran 30 miljoner har nämnts. Det är obegripligt att så många människor inte förstår att ökande befolkning och skydd av miljön och biologisk mångfald inte går att förena. Det är lika tokigt som att tro att generösa bidragssystem och stor invandring går att förena.

Idag läggs varje år ca 700 ha god åkermark under bostäder, vägar, köpcenter mm. Trycket på skogen kommer att öka. Sveriges konsumtion av palmolja, fisk, kött, cement mm kommer att öka Sveriges ekologiska fotavtryck i världen. Varje hus som byggs ger koldioxidutsläpp som är ungefär lika stora som under husets hela resterande livslängd (cement stål, transporter mm). Sveriges ansträngda ekonomi kommer att minska anslagen till skyddet av biologisk mångfald mm. Vi ligger långt efter när det gäller att skydda de 17 % av alla naturtyper som Sverige förbundit sig enligt Nagoyakonventionen.

Moderaterna har alltid varit bakåtsträvare när det gäller miljöfrågor, och de 8 åren med Fredrik Reinfeldt har förorsakat så stora skador på samhället att det kommer att påverka miljön och miljöarbetet negativt för en lång tid framåt.

Detta betyder att det idag inte finns något trovärdigt miljöparti. Här har SD en unik chans som de hitintills inte tagit. Intrycket i dag är att det finns bristande kunskaper om miljöfrågor inom partiet. SD tycks bl a ha samlat klimatförnekare, litar man inte på majoriteten vetenskapsmän, vad ska man då lita på? Och hur är det med försiktighetsprincipen, ska man vänta tills det är för sent och katastrofscenariot är ofrånkomligt? Enligt opinionen har SD tre områden där man har bäst förtroende. Eftersom SD är det parti som kraftigast vill begränsa befolkningsökningen i Sverige är de också det parti som med störst trovärdighet skulle kunna fatta stafettpinnen ”miljö”. Vem kommer annars att göra det med trovärdighet?

Ulf Blomquist
Akademisk utbildning i kemi, biologi, miljö mm

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Radio RLM Live
Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Jan Sjunnesson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson