Annonsera på Avpixlat

Karikatyrtrixet

Jan Tullberg

DEBATT Ett märkligt sätt att debattera är att angripa åsikter som ingen har. På engelska finns uttrycket straw man för tekniken. Men en svensk översättning till ”halmgubbe” uppfattas lätt som ett konkret objekt utan åsikter, inte som något spöklikt väsen med konkreta åsikter. Karikatyr är en mer träffande benämning.

Vinsten med att omvandla motståndaren till en karikatyr är att man då kan ge denne nya åsikter som man själv mäktar bemöta. Eftersom motståndaren inte har dessa åsikter hamnar han i ett problem, hur skall han försvara sig mot en nidbild? Det blir något av den situation som uppstår kring frågor som: ”Har Du slutat slå din fru?”

Ett aktuellt exempel är den omfattande debatten i sociala media som uppstått kring polismannen Peter Springare. Utifrån sina erfarenheter i Örebro beskriver han en problematisk situation som domineras av en omfattande brottslighet bland invandrare. Springare verkar veta vad han talar om och ger ett trovärdigt intryck. Många läsare stöder hans bild, men många andra ogillar att brottslighet och invandring kopplas ihop. Hans kritiker undviker kärnfrågan utan riktar sina invändningar mot en karikatyr. En artikel i Expressen (8/2) illustrerar väl hur en kritik mot en karikatyr kan utformas.

Stefan Löfven citeras: ”Jag vet inte hur det ser ut i Örebro, men om jag drar i ett bredare perspektiv har jag väldigt svårt att se att hundra procent av polisens utredningsresurser går till brott som begås av invandrare. Jag har mycket svårt att ta in den bilden. Jag vill påstå att det är fel.” De som följer med i samhällsdebatten, vilket naturligtvis inkluderar Löfven, vet att varken Springare eller hans sympatisörer har uppfattningen att kriminaliteten till hundra procent utförs av invandrare. Vad statistik och vittnesmål från verkligheten visar är att invandrarna är kraftigt överrepresenterade. Det vill etablissemanget inte erkänna, men de kan inte dementera rakt av utan att framstå som direkta lögnare. Därför utmålas kritikerna som överdrivna även om de inte är det. Men de kan retuscheras så att de blir lättare att angripa. Den vakne läsaren förstår att Löfven är direkt ohederlig, men om ingen påtalar detta så uppfattar den trötte läsaren bara att det Löfven säger ju är sant; det finns också svenska brottslingar.

Kriminologen Leif GW Persson rycker också ut i Expressen. ”Peter Springare misslyckas med att skildra helheten. De allra flesta – oavsett ursprung – är skötsamma och hederliga enligt professorn”. ”Hundra procent”-argumentet kommer nu i en ny version; antalet hederliga invandrare ligger närmare hundra procent än antalet kriminella invandrare. Men ingen har påstått att det inte är så. Det blir oklart varför polismannen skall upprepa denna truism. GW talar ju själv regelbundet i TV om kriminaliteten och påtar sig inte den onödiga uppgiften att ”skildra helheten” genom att upprepa att bara ett fåtal personer i Sverige blir mördade eller är inblandade i mord. Att undvika tjat om självklarheter är inte desinformation.

GW har fler synpunkter: ”Han [Springare] skall hålla käften om vad som ligger på hans skrivbord. Det får han bara prata om när det finns en dom som har vunnit laga kraft”. Ett besynnerligt påstående av Persson, då han själv varje vecka inte håller käft utan pratar om brott som inte vunnit laga kraft utan brott som utreds och ligger på polisens skrivbord. Vad som antyds är att specifika personer pekas ut som brottslingar istället för att behandlas som brottsmisstänkta i väntan på dom. Men den ende som systematiskt pekar ut specifika personer som brottslingar är karikatyren av Springare.

Inte bara Löfven och GW kör karikatyrtrixet utan också Expressen. Ja, i första hand Expressen, som undviker sakfrågan och sedan letar rätt på personer som indirekt argumenterar emot polismannen genom att kritisera karikatyrer av honom. Dessa invändningar presenteras i tidningen som kloka åsikter, utan att journalisten påtalar hur irrelevanta och missriktade de är.

Tekniken är inte idiotsäker, utan en karikatyr kan få tecknaren att framstå som både ohederlig, manipulativ och okunnig. Att ge sig på en etablerad åsikt fungerar bara om den framstår som ett kreativt grepp och ger en intressant ny vinkel. Men om man ger sig på en kontroversiell åsikt sänks kvalitetskraven. Många läsare/lyssnare vill också hitta invändningar och söker avgörande argument som visar hur tokig den obekväma åsikten är. Detta blir lättare om åsikten görs om till något annorlunda, men ändå liknande, som är lättare att angripa. Detta fungera då den slarvige läsaren/lyssnaren kan uppfatta invändningen som stark.

En variant på denna teknik är politikernas frekventa avsiktliga missförstånd. Man påstår två saker, att det andra partiet har en viss åsikt och den åsikten är tokig. Även om argumenten mot tokigheten inte är så starka kan lyssnaren ta till sig beskrivningen av det andra partiets åsikt och finna egna motargument mot denna karikatyr. Det är lätt gjort att acceptera karikatyren som utgångspunkt och fokusera på om kritiken av karikatyren låter övertygande. Är den inte helt taffligt utformad så framstår kritiken som den rimliga åsikten och den karikerade uppfattningen som den orimliga. Det är denna orättvisa jämförelse som är själva lockelsen med karikatyren. Vilken åsikt som helst kan framstå som klok om den sätts i kontrast till något än tokigare.

Ett steg mot ett hederligare klimat vore att sluta med karikatyrer och avsiktliga missförstånd. Men i dagens medieklimat ses tekniken som både smart och nödvändig. Det finns en massa farliga iakttagelser som det gäller att motarbeta, speciellt de som överensstämmer med ”SD:s verklighetsbild”. Om vissa sanningar ”gynnar SD” så blir de oönskade sanningar som bör ifrågasättas också med lögner och manipulation. Ändamålet helgar medlen.

Jan Tullberg

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Jan Sjunnesson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson