Annonsera på Avpixlat

Massarbetslösheten bland migranter ökar dramatiskt – nu 9 år innan hälften fått jobb

Arbetsförmedlingen, skylt

Foto: Lennart Perlenhem.

SYSTEMKOLLAPSEN En siffra som länge florerade i diskussionen om svensk migrationspolitiks massimport av arbetslösa, var att det tog 7 år innan hälften av migranterna kommit i arbete. Trots år efter år av integrationspolitiska mångmiljardsatsningar från såväl rödgröna som blå regeringar har utvecklingen inte vänt. Tvärtom visar nya siffror från SCB att arbetslöshetstiden för nyanlända ökat kraftigt. Det tar nu hela 9 år innan hälften kommit i arbete.

Ursprunglingen användes siffran 7 år dessutom (avsiktligt?) felaktigt, som om att detta var den genomsnittliga tiden för en nyanländ migrant att komma i arbete, när det i själva verket bara handlar om den hälft av migranterna som står närmast arbetsmarknaden. Hur lång tid den andra hälften av migranterna i genomsnitt bidragsförsörjs av svenska skattebetalare är oklart men många kommer överhuvudtaget inte i arbete i Sverige förrän de uppnår pensionsåldern.

Det gäller i synnerhet kvinnorna som uppvisar ännu lägre sysselsättningsgrad än männen. Många kvinnor vill heller inte arbeta. De har aldrig arbetat i hemlandet och anser inte att de ska behöva göra det här heller. Andra kvinnor vill arbeta men hålls tillbaka av männen med utgångspunkt i den misogyna kultur och religion migranterna tar med sig till Sverige.

Under en kortare period användes siffran 8 år som snittsiffra för den mest anställbara hälften av migranterna att komma i jobb, men den siffran han knappt etableras i migrationsdebattens medvetande förrän det nu är dags att skriva upp den med ytterligare ett år.

Man ska också komma ihåg att de verkliga arbetslöshetssiffrorna relaterade till asyl- och anhöriginvandringen är betydligt högre än vad SCB:s siffror gör gällande. I statistiken talas om “sysselsättning” som i många fall är väsensskilt från det vi svenskar i dagligt tal menar med att ha ett jobb.

I bästa fall kan det handla om ett verkligt jobb, men då med en statlig subvention där skattebetalarna står för 80 procent av lönen, ett system som dessutom tränger ut svenskar från arbetsmarknaden på ett etniskt närmast rasistiskt diskriminerande sätt. I sämsta fall är sysselsättning att man en timme i veckan infinner sig till någon påhittad arbetsmarknadsåtgärd där man målar stolar gröna som en annan grupp veckan innan målat röda och en tredje grupp veckan dessförinnan målat vita.

Många arbetslösa som borde hänföras till migration, kommer dessutom inte med i statistiken. Andra generationens asylinvandrare i de s.k. utanförskapsområdena som ärver sina föräldrars arbetslöshet och går ut grundskolan utan godkända betyg, räknas i SCB:s statistik som svenskar och höjer i stället på ett missvisande sätt arbetslöshetsgraden bland det som Fredrik Reinfeldt under sin tid som statsminister i ett utslag av sanningslust kallade “etniska svenskar mitt i livet”. Detta innebär också att siffran för sysselsättningsgapet mellan svenskar och migranter blir mindre än vad det reella gapet är.

Den rödgröna regeringen med arbetsmarknadsminister Ylva Johansson i spetsen, repeterar nu de glosor som regeringar oavsett färg rabblat i decennier. Tiden det tar för migranter att komma i arbete måste kortas, säger Johansson likt alla hennes företrädare på posten. I själva verket ökar alltså tiden i stället.

Regeringens målsättning är, sin brist på realism till trots, samtidigt tämligen blygsam. Man har som mål att få ned tiden till 2 år. Fortfarande ska alltså den lättast anställningsbara hälften av migranterna leva på svenska skattebetalare i ett par år och den andra halvan ännu längre.

Går vi tillbaka till den tid, fram till en bit in på 1970-talet, då Sverige bedrev en ansvarsfull invandringspolitik och en invandrare anlände till Sverige på söndagen och gick till jobbet på måndagen, så inser man vilket politiskt moras den migrationsrelaterade arbetsmarknadspolitiken idag befinner sig i. Om en socialdemokratisk arbetsmarknadsminister på 1960-talet hade sagt det Ylva Johansson nu säger, då hade det framstått som ett dåligt skämt, och om en socialdemokratisk regering på 1950- eller 1960-talen verkligen skulle ha fört en invandringspolitik som fått sådana konsekvenser, så hade Tage Erlander troligen gått till historien som den statsminister som innehaft ämbetet kortast tid i stället för längst, och det hade knappast dröjt till 1976 innan socialdemokraterna tvingats lämna över regeringsansvaret till andra krafter.

Att regeringen aviserat ett mål på två är ingen slump. Det är den tid som staten via etableringsstödet tar ansvar för en nyanländ migrants försörjning. Efter det lämpas ansvaret över på de enskilda kommunernas socialbidragsbudget, något som fått många kommuners ekonomi att kollapsa och omöjliggöra att upprätthålla och bygga ut den service till invånarna som skattepengarna egentligen är avsedda för. Genom att regeringen utlyser ett mål på att få ned tiden till två år, väjer man undan för kraven från kommunerna på att staten ska ta ett längre ekonomiskt ansvar för migranterna, krav som accentuerats efter att regering och riksdag klubbat igenom tvångslagar som gör att kommunerna inte kan säga nej till mottagande, alldeles oavsett vilka ekonomiska och andra konsekvenser det får för kommunen.

På Svenskt Näringsliv sågar man Ylva Johanssons målsättning att få ned siffran från 9 till 2 år. “Det är inte realistiskt”, fastslog Jonas Frycklund, nationalekonom och biträdande avdelningschef på Svenskt Näringsliv, på ett seminarium anordnat av den liberala tankesmedjan Fores. Frycklund har naturligtvis rätt, givet inget drastiskt görs åt invandringen. Från näringslivets sida förordar man dock “sänkta trösklar” i form av framväxten av en helt ny etnifierad låglönearbetsmarknad. Den visionen synes minst lika orealistisk. Det är invandringen och dess volymer som måste adresseras.

De åtstramningar som regeringen gjorde 2015 efter den totala systemkollapsen i mottagandet, har inneburit att tillströmningen minskat från det årets extrema nivåer, men bara till de mycket höga nivåer som rådde dessförinnan. Dessutom har Migrationsverkets handläggare, i informell protest mot regeringens åtgärder, börjat agera asylaktivister och beviljar numera dubbelt så stor andel asyl jämfört med innan åtgärderna kom på plats.

Även om gränskontrollerna blir kvar – vilket vissa krafter verkar för att de inte ska bli och EU-direktiv dessutom kan hindra – så kommer Sverige ändå att ha en asylinvandring på flera tiotusentals migranter varje år som går direkt ut i arbetslöshet och bidragsförsörjning. De närmaste åren förväntas dessutom en anstormning på flera hundra tusen anhöriginvandrare som en sekundär effekt främst av att drygt 160.000 asylmigranter tog sig in i Sverige under 2015. Vissa skärpningar har gjort beträffande försörjningsplikt för den anhörige eller dennes anknytningsperson, men många undantag finns, exempelvis för barnfamiljer, vilket i realiteten innebär att försörjningskraven sannolikt blir nästan lika tandlösa som de som den förra borgerliga regeringen införde.

Vid den här tiden nästa år kan vi således förvänta oss att den genomsnittliga siffran för den lättast anställbara halvan av gruppen asylrelaterade invandrare ökat ytterligare till 10 år. Eftersom 2018 är valår och den sortens statistik skulle vara ännu en valvinnare för Sverigedemokraterna, kan man befara att SCB förbjuds ta fram några nya siffror förrän efter valet, på samma sätt som Brå nu förbjudits att redovisa någon ny statistik över hur överrepresentationen bland asylrelaterade invandrargrupper som gärningspersoner för grova brott ökat.

Mats Dagerlind

Print Friendly, PDF & Email
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

Vaclav Klaus - Folkvandring

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson