Annonsera på Avpixlat

Kalla mig aldrig något så nedsättande som “journalist”

KRÖNIKA Jag har ett antal gånger tidigare skrivit om hur lögnaktigt och ohederligt journalister och media agerar, inte minst i min senaste krönika. Då och då kallas jag “journalist” i kommentarsfälten. I denna text förklarar jag varför jag aldrig vill bli kallad eller kallar mig själv för “journalist” trots att jag har all rätt att bli omnämnd med just den titeln.

En journalists uppgifter inkluderar insamling och publicering av material i medier, vilket innebär rapportera nyheter, skriva artiklar och förmedla information. För detta krävs inga särskilda kunskaper, kompetenser eller utbildningar Man kan vara journalist utan att ha en formell journalistutbildning eller ens en högskoleexamen.

Vem som helst kan faktiskt benämna sig som journalist eftersom journalist inte är en skyddad yrkestitel. Kort och gott, journalist är extremt lätt att bli och kräver ingen bevislig kompetens eller utbildning i någonting så länge man publicerar information, oavsett hur korrekt eller falsk den är, i någon form av media. Detta får vi dessutom dagligen bekräftat i praktiken i svensk media.

Till skillnad från journalistiken är ett antal yrkesområden i Sverige och andra länder sk. ”skyddade yrkesområden” som kräver yrkeslegitimation och myndigheters godkännande för att få arbeta inom eftersom dessa reglerade yrken förhåller sig inom vissa regelverk som myndigheter och institutioner etablerat. Dessa yrken kräver dessutom bevisad kompetens. Det betyder att inte vem som helst kan kalla sig själv eller någon annan för en viss yrkestitel inom dessa reglerade yrken såvida individen inte besitter legitimationen och myndigheternas godkännande.

Utöver att utövandet av journalistik inte kräver några specialkunskaper förefaller det sig som att journalistutbildningen är en tämligen elementär tillställning. Granskar man utbildningsplanen och kursinnehållet lär man sig snabbt att journalistutbildningen egentligen är ett slafsigt hopplock av enkla flumkurser där ingen fördjupning i några ämneskunskaper erbjuds eller förväntas. Lingvistik verkar inte heller vara av vikt inom journalistutbildningen trots att journalistik till stor del handlar om språkanvändning.

Summa summarum, journalistutbildningen är inte en seriös högre utbildning. Detta leder till att få och låga krav på kompetens ställs på journalister under utbildningstiden och som följd även inom yrkeskarriären. Kraven på professionalism och etik är helt frånvarande inom journalistiken.

Journalister har nämligen, som vi dagligen blir påminda om, frikort att bete sig precis hur som helst, såväl genom lögner som ovårdat språkbruk. Att många journalister ljuger och beter sig allmänt oprofessionellt regelbundet vet vi. Att många journalister använder ord och begrepp helt felaktigt regelbundet vet vi också. Detta har jag skrivit om och hänvisat till exempel på ett antal gånger. Inom många andra yrkesområden, skyddade som oskyddade, kan man inte bete sig på samma sätt som journalister utan att omedelbart få sparken.

Tänk er en läkare som agerade likadant som journalister, alltså medvetet eller av inkompetens regelbundet feldiagnostiserar sina patienter med skoskav när de egentligen har lunginflammation och samtidigt anklagade patienterna för att vara nazister och rasister. Tänk er en lärare som tutar i elever att Paris ligger i Brasilien och att Gustav Vasa var en inkaindian från Japan och att eleverna är fascister om dom inte tror på det. Tänk er en pilot som lovar att flyga till Amsterdam men istället landar i Rom och gapar att resenärerna är arga, unga och outbildade som inte tror på att Rom egentligen är Amsterdam. Alla dessa skulle naturligtvis omedelbart få sparken av flera anledningar. Sannolikt även tvångsomhändertas av ett mentalsjukhus.

Journalister får dock hålla på precis så, helt utan konsekvenser dessutom, dag ut och dag in, år ut och år in. För den yrkeskåren gäller inte några regler kring kompetens, professionalism och etik. Tvärtom. Inkompetent, amatörmässigt och oetiskt beteende uppmuntras och prisas inom journalistyrket och media idag. Agerar man ärligt, proffsigt och med heder blir man utfryst inom samma yrkesgrupp. Sådant bestraffas och bestraffas hårt. Att det leder till att allmänhetens förtroende och respekten för journalister är extremt lågt verkar inte journalistkåren bry sig om.

För min yrkesgrupp lärare i USA är det precis tvärtom och något jag och mina kollegor arbetar hårt för att upprätthålla. Förtroendet och respekten bland amerikaner för lärare är hög eftersom lärare anses, till skillnad från journalister, besitta kompetens, professionalism och etik.

Journalister i västvärlden inger, som sagt, extremt lite respekt och förtroende hos allmänheten. I Sverige hamnar journalister längst ned på listan beträffande trovärdighet hos folket. Lärare i Sverige har betydligt högre förtroende hos folket. Samtidigt som lärare ligger i toppen gällande folkets förtroendet ligger journalister i botten.

Samma fenomen gäller även i andra länder. I Storbritannien ligger lärarkåren i toppen avseende folkets förtroende och respekt samtidigt som journalistkåren ligger i botten. I Kanada gäller precis samma sak.

USA utgör inget undantag. Samtidigt som allmänheten har stor respekt för den amerikanska lärarkåren är respekten för journalister i USA extremt lågt och sjunker dessutom stadigt, inte minst på grund av journalisters ohederliga agerande under valkampanjen. Journalistyrket ligger i det absoluta bottenträsket i USA beträffande prestige. Läraryrket i USA anses fortfarande vara ett prestigeyrke i toppen på listan och som inger stor respekt hos allmänheten. Beträffande etik och moral ser det precis likadant ut – allmänheten rankar lärare i toppen och journalister i botten.

Jag arbetar som lärare i USA, vilket är ett skyddat yrkesområde eftersom det krävs lärarlegitimation med höga krav på kompetens i olika områden, såväl akademiska ämnen som pedagogik samt etik. Utöver högskoleexamen måste en lärare i USA få godkänt på flera standardprov i både ämneskunskaper och pedagogik för att erhålla legitimationen.

Lärare i USA måste även genomgå kontinuerlig vidareutbildning för att bibehålla sin lärarlegitimation eftersom den per automatik upphör att gälla efter fem år, vilket betyder att man måste förnya denna genom att med diverse bevis, intyg och ytterligare fler högskolekurser övertyga delstaten att man fortfarande är kompetent att arbeta som lärare.

Vidare måste man erhålla rekommendationer från skolan man undervisar på om att man uppfyller kompetensen, etiken och professionalismen för att kvalificera sig för en förnyad lärarlegitimation. Agerar jag inkompetent, oprofessionellt eller oetiskt riskerar jag att få sparken.

Inget av det som gäller för lärare i USA gäller för journalister i Sverige, alltså krav och förväntningar inom olika områden där jobbet står på spel om inte dessa uppfylls. Av den anledningen är journalistiken rena vilda västern i jämförelse med mitt yrkesområde.

Journalistkåren och media i både Sverige och USA befinner sig i en djup kris som är helt självförvållad men som samma kår inte ens begriper att den befinner sig i trots att det bekräftas genom extremt lågt förtroende och tillit hos allmänheten. Förnekelsen och bristen på självinsikt inom journalistiken är lika total som inkompetensen.

Av just den anledningen vill jag aldrig förknippas med titeln “journalist”, trots att jag har all rätt att bli det om jag så behagar. Att kopplas ihop med journalister är för mig väldigt kränkande eftersom det sänder kraftiga och solklara signaler att jag är inkompetent, oprofessionell och oetisk. Så vad ni än gör, kalla mig aldrig något så nedsättande som “journalist”.

Vi hörs i kommentarsfälten!

Björn Norström

Fler krönikor av Björn Norström hittar du HÄR.

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Jan Sjunnesson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson