Annonsera på Avpixlat

Fårskallarnas hatmarsch

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA Det är nu drygt en vecka sedan Donald Trump tog över Ovala rummet som officiell arbetsplats. Där granskas den amerikanske presidentens göranden och låtanden återigen av Winston S. Churchills kritiska ögon. Bysten av Storbritanniens största statsman genom tiderna fick George W. Bush som gåva av Tony Blair efter 9/11. Obama skickade tillbaka den till den brittiska ambassaden i Washington 2009 för att ge plats åt en byst av sin förebild: Martin Luther King. Den står för övrigt kvar trots att vänstermedia rapporterade att den hade avlägsnats under Trumps första ämbetsdag – en falsk nyhet!

Medan Trump sitter vid ”resolute desk” och resolut skriver under den ena exekutiva ordern efter den andra så att pennorna glöder marscheras det på gator och torg. Men det är inte USA:s nye despots fascistiska stormtrupper som är ute och tågar runt i District 1 i Panem, D.C. på jakt efter lämpliga kandidater till nästa års ”Hunger games”. Det en förvirrad förlorarallians bestående av betahanar, alfahönor, islamapologeter, antifascister och andra aktivister som verkar ha hur mycket fritid som helst och saknar alla anständighetsspärrar.

I denna stolleparad har kvinnorna hattar på huvudet som liknar könsamputerade kvinnliga reproduktionsorgan (så kallade pussy hats – räkna med att de kommer att vara en storsäljare på Pride-festivalen i sommar), håller upp blodiga tamponger och pappskyltar med ”Pussy grabs back” och annat feministiskt strunt på. De använder sig av ett språkbruk som skulle få en sjöbuse i en hamnbordell att rodna av skam. Andra aktivister kastar urin och bajskorvar på konservativa som besökte alternativtillställningen ”Deploraball”. Vad de här grupperna vill uppnå är grumligt, men de är i alla fall mot Trumps murbyggarpolitik och bygger därför egna mänskliga murar för att hindra Trump-anhängare från att komma fram. Våldsamma är de också och attackerar sina antagonister med spott, knytnävar och olika föremål.

Den så kallade Kvinnomarschen handlade om allt annat än kvinnliga rättigheter. På vilkens mandat dessa, till största delen vita kvinnor agerar är höljt i dunkel. Det är i alla fall inte majoriteten av de vita kvinnornas eftersom 53 % av dem röstade för Trump. Under kvinnliga rättigheter buntar de ihop allt från ”pro choice”, sjukvårdsreformer, miljöskydd, HBTQ-rättigheter, rasrättvisa, religionsfrihet och arbetsrättigheter. Som lök på laxen organiserades jippot av en dubiös hijab-prydd muslimsk kvinna vid namn Linda Sarsour, VD för ”Arab American Association of New York”. Hon kallar sig för palestinsk amerikan och är bland annat känd för att näthata sina medsystrar.

Att ingen av demonstranterna ser det absurda i att vara ”pro choice” samtidigt som en av organisatörerna bekänner sig till en religion där abort är förbjuden säger väl allt om deras kognitiva kapacitet. När Sarsour vid sitt tal välkomnade dem med ”As-salamu alaykum” kände jublet inga gränser. De som inte redan hade dragit en fitthatt över öronen virade solidariskt en amerikansk flagga som provisorisk slöja runt huvudet.

Över till Europa:

Även i den gamla världen arrangerades marscher för kvinnors ”rättigheter”, bland annat i Berlin. Här togs absurditeten till nya, oanade nivåer. De tyska feministerna kunde ha demonstrerat för kvinnorättigheter utanför Irans eller Saudiarabiens ambassader eller mot de våldtäkter som har blivit resultatet av Merkels massinvandringspolicy. Men i stället valde de att som får på väg till slaktbacken andäktigt jollra med till klangerna av en muslims ”Allahu akbar”-rop.

Det är svårt att föreställa sig, men hela den här cirkusen har sitt ursprung i ”Grab ’em by the pussy”-citatet som Donald Trump slängde ur sig i en buss på väg till en tv-studio för snart 12 år sedan. Det var inte vackert, men vad han sade var inte att han själv brukade gripa kändiskåta kvinnor i skrevet. Han sade bara att det finns kvinnor som tillåter celebra män att göra det.

Kändiseliten – som trots löften om motsatsen av någon anledning inte har flyttat från det diktatoriska helvete som den nyvalde presidenten har infört – eldade på massorna. Under kvinnomarschen i D.C. höll Madonna ett tal där hon förklarade att hon hade funderat på att spränga Vita huset i luften. Den elastiska tungan verkade ha återhämtat sig rekordsnabbt efter hennes senaste turné där hon var ute och tillfredsställde halva USA:s manliga befolkning efter att ha utlovat ett blowjob till alla män som röstade på Hillary Clinton. Eller var det kanske också bara ”fake news” – ett löfte som det känns skönt att slänga ur sig när känslorna löper amok men som man på typiskt vänstermanér inte har för avsikt att hålla? I vilket fall bekräftades min personliga uppfattning om den här övervärderade pophaggan – hon suger i alla avseenden.

Hennes bombhot låg farligt nära uppvigling, men ”The material girl” förklarade då att hon bara hade talat i ”metaforiska ordalag”, och – vips! – så var det utagerat. Som kändis med ”rätt” politiska åsikter kommer man alltid undan vänsterpressens kritik. Tror ni det hade gått lika smärtfritt att komma av kroken för en kändis som sympatiserar med Trump? Låt mig se …, tja, där tog det nästan stopp. De kändisar som offentligt tagit ställning för Trump kan man räkna på ena handen utan att använda alla fingrarna. Dennis Rodman har alibihudfärg så han går bort. Så låt oss som tankeexperiment dra till med Jon Voigt eller Clint Eastwood. Föreställ er att någon av dem hade hotat med att spränga Vita huset i luften en vecka efter att Obama hade flyttat dit och sedan bara hade ryckt på axlarna och förklarat att det var ett metaforiskt uttryck eller att det hade ”tagits ur sin kontext”. De hade hudflängts och skendränkts på förstasidorna i veckor, antagligen blivit åtalade och med all säkerhet fått kalla handen i Hollywood för resten av livet.

Den ena hatinspirerade snilleblixten efter den andra slår ner i feministkändisarnas huvud med samma kraft som mogna kokosnötter i Costa Rica. De är förvisso många om budet, men den som har lyckats bäst med att ta hatet till nya höjder och förhoppningsvis har ruinerat sin karriär är kanske Katie Rich från ”Saturday Night Live”. För henne räckte det inte med att attackera presidenten. På Twitter (ett forum som människor med dålig impulskontroll borde sky som pesten) gick hon till angrepp mot hans yngste son och påstod att han skulle bli ”världens första hemskoleskytt”. Hennes infama beskyllning mot ett tioårigt barn slår någon sorts rekord både i dumhet och i smaklöshet.

Hon är inte den första som insinuerar att något inte står rätt till med Barron Trump, men påståendet att han skulle vara psykiskt labil och därför är en potential våldsverkare är ett så grovt övertramp att hon borde frysas ut ur kändisgemenskapen för resten av livet. Hon borde få sitta och skriva sina dåliga skämt för S.N.L. på ett bortsmältande isflak i sällskap med en utsvulten isbjörn någonstans norr om polarcirkeln.

Om ni tycker det låter hårt vill jag påpeka att den sista meningen förstås bara var metaforisk. Och om någon drar upp just den till min nackdel i kommentarerna så är den tagen ur sin kontext!

Bortsett från det har Barron inte någon hemundervisning utan går på en privatskola (det är bara att googla). Rich är nu avstängd som vitsskrivare på obestämd tid, har raderat sin tweet och bett om ursäkt.

Det är inte bara barn de ger sig på utan också kvinnor. Nästa person i Vita huset som fick uppleva vänsterliberalernas kvinnohat och kompletta ignorans var Melania Trump. Hon är invandrare från Slovenien och borde som First Lady kunna betraktas som en förebild av kändiseliten. Men i stället fick hon också en släng av hatsleven. Programledaren Chelsea Handler svarade på frågan om hon hade för avsikt att bjuda in Melania till sitt program: ”Melania? Hon kan ju knappt tala engelska”. Nu pratar ju Melania faktiskt engelska, låt vara med en viss brytning, och några språk till: Slovenska förstås, men även tyska och franska ryktas det om. Det är väl mer än vad man kan säga om Handler.

Medan fårskallarnas hatmarsch fortsätter drar Trump fram som en stormvind i Vita huset, infriar vallöfte på vallöfte och levererar i en takt som får en att tappa andan. Han har bland annat förberett för att bygga muren mot Mexiko, annullerat handelsavtalet TPP, gjort klartecken för Keystone-pipelinen och infört ett stopp för invandring från Iran, Irak, Jemen, Libyen, Syrien, Sudan och Somalia. Trump visar att han är en man som menar vad han säger och säger vad han menar. Tilda de Paul (vem det nu är) påstår att hans slagord ”America first” är nazistiskt, men vad ska han säga då? ”America second”?

Det enda problemet med en tillstramad invandring från muslimska länder till USA är väl att ännu fler lycksökande migranter kommer att försöka ta sig till Sverige. Jag ser redan Annie Lööf jubla inombords. Inte på grund av rekordsiffrorna som hon har fått på grund av att avhoppade miljöpartister sökt sig till hennes parti där agendan är snarlik den i MP men där det finns något färre stolpskott. Nej, hennes ögon tindrar som tomtebloss för att vi då kan nå målet om 30 miljoner invånare snabbare. Det är visserligen så fullt överallt att äldre människor måste inhysas i containrar. Men Reinfeldt kan kanske göra en ny Nils Holgersson-tur och reka efter öppna landskap där de kan slå sig ner.

För att få stopp på vansinnet i Sverige skulle vi behöva en egen Donald Trump – om det så bara vore en torktumlad variant av honom.

Joakim ”Bronco” Mårtensson

Fler krönikor av Joakim Mårtensson hittar du HÄR.

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Jan Sjunnesson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson