Annonsera på Avpixlat

Därför har ryssvännerna fel 2: Myten om Putin

John Gustavsson

KRÖNIKA I denna andra del av min krönikeserie om Ryssland är det dags för mig att ta itu med Putin: Mannen, myten, legenden. Putin är en man som på senare år skaffat sig en beundrarskara bland nationalistiskt sinnade människor – dock inte Sverigedemokraterna som parti: SD fördömer Ryssland i sitt utrikesprogram (sida 26) och både Mattias Karlsson (som kallat Putin för en mångkulturalistisk imperialist) och Jimmie Åkesson själv har tydligt tagit avstånd från Putin. Hursomhelst så brukar ryssvänner motivera sin beundran för Putin med tre argument som jag tänker bemöta i den här krönikan: Han är tuff, han räddade Rysslands ekonomi, och viktigast av allt: han står upp mot islam.

Låt oss börja med det första påståendet: Putin är tuff. Han är minsann ingen vekling som Löfven, han står upp för sig. Putin är en sån man som man skulle kunna föreställa sig brotta ner en grizzlybjörn, eller rida på en tiger, eller nåt i den stilen. Självklart ser man upp till en sån hårding. Problemet är att Putin är tuff av en anledning: Han saknar ett demokratiskt mandat. Demokratiska ledare behöver inte vara tuffa eftersom deras makt utgår från folket och kan därför inte ifrågasättas, hur mesiga de än må vara.

Om man däremot är ledare utifrån den fascistiska principen ”might makes right”, så måste man odla en image som påminner folk om ens ”might”. Man måste, kort sagt, verka tuff och farlig så att ingen vågar mucka med en, då ens makt hänger på ens förmåga att avrätta den som gör det. Därför försöker diktatorer i allmänhet framstå som tuffa, medan demokratiska ledare försöker framstå som den sortens människor du skulle vilja ta en öl med.

Demokrati bygger inte på tuffhet. Demokrati bygger på att människor samtalar med varandra, kompromissar och låter alla få komma till tals. Därför brukar demokratier i allmänhet välja ledare med de kvalitéerna, inte tuffa karlakarlar som Putin som kastar sina meningsmotståndare i fängelse.

Utöver hans tuffa image så hävdar ryssvännerna att Putin räddade Rysslands ekonomi. Och Ja, Rysslands ekonomi har växt under Putins styre – men det är snarare trots Putin än på grund av honom. Rysslands ekonomi växer och krymper med oljan (och naturgasen). Ett högt oljepris innebär ekonomisk tillväxt, ett lågt oljepris innebär ekonomisk kris. Putins Ryssland är kort sagt en ekonomisk bananrepublik där bananerna är svarta och säljs i fat.

Det ekonomer brukar rekommendera länder som Ryssland är att använda de goda tiderna då priset på råvaran är högt till att investera i att diversifiera ekonomin, så att man kan komma ur beroendet. Detta har inte Ryssland gjort, och nu när oljepriset sjunkit så har problemen som fanns före Putin – med löner och pensioner som inte betalas ut etc – återvänt. Ryssland har kort sagt satsat hela sin ekonomi på en icke förnybar resurs, som dessutom kostar mer att producera i Ryssland än i Mellanöstern (den största konkurrenten). Ryssvännerna får här gärna förklara hur detta är något annat än ren ekonomisk inkompetens.

Vidare hävdas det att Putin krossat korruptionen i Ryssland. Detta är skrattretande: Rysslands system är uppbyggt så att det är omöjligt att bli rik – eller ens driva ett vanligt företag – utan att bryta mot lagen. Statsmakten ser mellan fingrarna så länge du inte kritiserar regeringen, men gör du det så sätter dom dit dig för brott som du visserligen har begått, men som du aldrig skulle åkt dit för om inte för din politiska aktivism.

På så sätt kan Russia Today skriva tusentals tekniskt sett korrekta artiklar om korrupta affärsmän som tuffingen Putin satt dit, utan att nämna att tuffingen ifråga tillät korruptionen så länge affärsmännen stod på hans sida. Och till skillnad från vad rysk propaganda hävdar, så har Putin aldrig egentligen stått upp mot oligarkin. Ja, Putin gjorde processen kort med vissa oligarker när han tog makten (de som motsatt sig honom), men deras tillgångar tog han antingen själv eller gav bort till de oligarker som var honom trogna. Att Ryssland än idag domineras av oligarker är ingen hemlighet, skillnaden är bara att dagens oligarker inte har samma politiska makt som de hade förr – men den makten har inte återgått till folket utan bara överförts till Putin själv.

Slutligen, hur är det då med Putin och islam? Många nationalister, även de som erkänner att Ryssland är en korrupt diktatur, menar att vi måste stå ut med landets brister då Ryssland ändå är en viktig allierad mot islamismen. Detta är inte helt fel; även George W Bush hade inget emot att acceptera rysk hjälp när det gällde att bekämpa terrornätverk. Samtidigt måste man förstå att Rysslands kamp mot islamismen är ganska lik Sovjets krig mot Nazityskland. Visserligen hatade Sovjet nazismen, men inte av samma skäl som västvärlden. Sovjet hatade nazismen för att nazismen hotade Sovjet. Man hade egentligen inget emot att nazismen var totalitär, att nazisterna utförde folkmord, att de var antisemiter etc – alla dom sakerna hade man ju gemensamt med Sovjet. Hade Tyskland inte hotat Sovjet hade man aldrig lagt sig i, och eftersom Sovjet egentligen inte hade något emot imperialism och totalitarism, så såg man inget fel i att behålla och förtrycka de territorier (som Polen och Östtyskland) som man ”befriade” från nazismen. Och om Ryssland mot alla odds skulle besegra islamismen, så skulle den på samma sätt bara ersättas med rysk fascism.

Detta beror på att Putins motstånd mot islam har samma grund som Sovjets motstånd mot nazismen: Islamisterna är ett potentiellt hot mot hans makt, och genom att bekämpa dem så kan han utöka sitt inflytande, inte minst i Europa där hans hårda retorik mot islam gett honom en beundrarskara bland nationalister som nu i bland annat Frankrike kämpar för att lyfta sanktionerna mot Ryssland. Att plötsligt bli kritisk mot islam var det smartaste drag Putin någonsin gjort och har tillåtit honom att infiltrera de nationalistiska rörelser som är på frammarsch i Europa. Och ja, det är rätt nyligen som han blivit kritisk mot islam – vi snackar ju trots allt om killen som personligen invigt en jättestor moské och tillåtit 7 500 andra att byggas, och som dessutom hävdar att islam inte kan kopplas till terrorism. Om Ryssland vill döda islamister så är de självklart mer än välkomna att göra det, men något närmare samarbete kan vi inte ha med Ryssland just på grund av den säkerhetsrisk de utgör och de motiv landet ändå i grunden har.

Avslutningsvis: I mångt och mycket påminner ryssvännerna väldigt mycket om en fjortistjej som faller för skolans värsting, han som vågar käfta emot lärarna och röka på skolgården och har en ashäftig moped. Hon förbländas av killens image och smickras när han visar intresse för henne. Han ger henne en falsk känsla av trygghet, för i hennes huvud så är tuff och uppkäftig lika med stark och god. Hon förstår inte att killar som beter sig som värstingen gör, inte gör så för att de egentligen har något att erbjuda, utan tvärtom är otroligt osäkra barnungar på insidan som mest av allt bara vill ligga. Men om du som vuxen försöker förklara detta för fjortisen så bemöts du sannolikt av ”A-men han e ju ba så tuff liksom”.

Kort sagt: Putin är killen dina föräldrar varnade dig för. En man som odlat en image av tuffhet för att få dig att bortse från hans idiotiska tilltag och det faktum att han under ytan inte har något att erbjuda. Detsamma kan för övrigt sägas om Trump, men det är en annan krönika. Och om du förälskar dig i Putin, så kommer du sluta precis som fjortistjejen: Pumpad och dumpad.

Tack för att ni läste, vi hörs i kommentarsfältet (jag svarar dock endast på saklig kritik).

John Gustavsson

Fler krönikor av John Gustavsson hittar du HÄR.

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Jan Sjunnesson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson