Annonsera på Avpixlat

TU begår upphovsrättsligt intrång mot Avpixlat i propagandistisk reklamkampanj

tu-kampanj

PROPAGANDAKAMPANJ Tidningsutgivarna, TU, paraplyorganisation för det vänsterliberala mediaetablissemangets aktörer, lanserade på måndagen en omfattande kampanj i syfte att försvara att man ägnar sig åt elitistiskt förmynderi genom att mörklägga och rapportera ofullständigt och vinklat. Detta i motsats till att med respekt för läsarens intellekt och i omsorg om upplysta medborgare som en grundbult i ett demokratiskt samhälle, rapportera fullödigt och konsekvensneutralt. I den reklamkampanj som utgör en del av propagandasatsningen gör TU upphovsrättsligt intrång i Avpixlats varumärke.

Etablissemangsmedia blir alltmer desperata över att ha förlorat monopolet på att filtrera vilken information medborgarna ska få tillgång till. Nya medier (t ex Avpixlat som du just nu läser) som behandlar läsarna som vuxna och myndiga och betror dem med att själva kunna avgöra vilken information de anser vara relevant, får alltfler läsare medan vänsterliberal etablissemangsmedia befinner sig i kris, både vad gäller antal läsare och förtroende hos allmänheten. Undersökningar visar att minst var femte svensk är starkt kritisk till hur media fullgör sitt uppdrag.

På sitt sedvanligt nyspråkliga vis försöker etablissemangsmedia nu blanda bort korten och vända uppochned och bakochfram på begreppen. I debattartiklar och reklamannonser försöker man framställa sin omyndigförklaring av läsarna och sitt konsekventa utelämnande av centrala uppgifter i nyhetsrapporteringen som något gott och pressetiskt föredömligt. “Vi pixlar av hänsyn” och “det handlar om att ta ansvar” skriver man.

Pixling av bilder är rent allmänt ett märkligt fenomen. Det naturliga om man inte vill röja en person är förstås att inte publicera någon bild överhuvudtaget på personen. Än mer uppseendeväckande är den variant på pixling som kallas vitpixling, där man förutom att pixla även ändrar hudfärgen på en misstänkt brottsling med utomvästlig invandrarbakgrund så att läsarna ska förledas tro att det handlar om en svensk. Det är medvetet vilseledande som är svårt att motivera som föranlett av hänsyn mot den misstänkte personen.

Den gamle revolutionäre kommunisten Ola Sigvardsson, idag Pressombudsman med idéer om att yttrandefrihet är något som makthavarna har rätt att ta ifrån medborgarna om dessa “missbrukar” den, hävdar i en debattartikel i Aftonbladet som utgör en del av TU:s kampanj att det är rena konspirationsteorier att medierna skulle ha någon agenda. Det förefaller vara dålig internkommunikation inom kampanjen, när somliga öppet vidgår att man har en agenda och att man är stolt över den, medan andra hävdar att ingen agenda finns.

Sigvardsson skriver att de enda som hävdar att en mörkläggnings- och vinklingsagenda inom media existerar är vi inom alternativmedia. Det stämmer inte. Det finns ett flertal exempel på att journalister som är verksamma inom etablissemangsmedia också har kritiserat denna agenda. I ett debattprogram i Axess TV berättar exempelvis journalisterna Susanna Popova och Tomas Gür om hur man varit närvarat vid en stor journalistkonferens där frågan togs upp huruvida man skulle lyfta av locket och börja rapportera öppet om invandringens negativa samhällskonsekvenser i fråga om brottslighet eller om locket fortsatt skulle ligga på. Det var närmast konsensus om att låta locket vara kvar.

Sådana frågor väcks naturligtvis inte bland etablissemangsmedias journalister om det inte finns något lock att lyfta av eller låta ligga kvar. Den här sortens konferenser och överenskommelser brukar med ett samlingsnamn kallas för “lilla Salstjöbadsavtalet”. Ett stort antal medier har också vidgått att man har policyer för hur man ska rapportera om invandring, invandrartäta områden, vilka ord man ska använda och vilka ord man inte får använda. Relaterat har många medier också särskilda riktlinjer för hur man ska bevaka Sverigedemokraterna.


Cirka 1:50 in i klippet berättar Susanna Popova om en intressant erfarenhet av den svenska medieagendan.

En annan välrenommerad journalist som berättat om mediernas svek i form av en mörkläggningsagenda kring invandringspolitikens konsekvenser är Janne Josefsson. Han har bland annat sagt följande:

Flykting och invandrarfrågan är det största journalistiska sveket som min generation journalister genomfört i det här landet. Vi har inte på ett seriöst och trovärdigt sätt beskrivit vilka oerhörda problem som finns i ett mångkulturellt samhälle. Jag tillhör dem som försvarar det mångkulturella samhället. Men vi som försvarat det har ju förskönat det…”

Det är otroliga saker som har hänt i arbetarförorterna, där en trappuppgång på några år kunde förvandlas, medan vi stämplade rasist i pannan på de som protesterade och sedan själva förskansar oss i områden långt bort från flyktingar och invandrare…”

Jag jobbade på Sveriges Radio från mitten av 70-talet […] Jag var med om att man svartlistade folk. De som ville föra ett resonemang om flyktingmottagning var rasister. […] Det var skrämmande…”

Journalistskolan kallades för Kommunistskolan på den tiden. 68-andan var levande och studenterna hade inte sällan politiska bevekelsegrunder för sitt yrkesval. Det fanns något otäckt i det.

Paret Ulf och Lena Adelsohn Liljeroth – han före detta partiledare, hon före detta kulturminister – har vittnat om hur etablissemangsmedias mörkläggning gör att man måste läsa alternativmedia för att hålla sig informerad.

Journalisten och författaren Paul Frigyes är ytterligare en person utanför den alternativa mediekretsen som kritiserat etablissemangsmedia för att mörka, framför allt vad gäller invandrare och brottslighet, och som erkänt att man måste komplettera läsning av etablissemangsmedia med att gå in på Avpixlat att läsa vad vi skriver för att kunna känna sig trygg med att ha fått veta hela sanningen.

Ola Sigvardssons tes om att etablissmangsmedias agenda skulle vara en konspirationsteori som bara finns i en liten bubbla av foliehattsförsedda konspirationsteoretiker blir paradoxalt nog bara ytterligare ett exempel på falsk verklighetsbeskriving och en bekräftelse av existensen av den agenda man förnekar.

SD-fientliga propagandaorganisationen Expo har anordnat kurser för etablissemangsmedias journalister i hur man ska skriva om Sverigedemokraterna. På dessa kurser var inga journalister från alternativmedia välkomna. Även den extremt SD-fientlige frinlansjournalisten Behrang Kianzad har anordnat den sortens kurser för åtskilliga svenska medieredaktioner.

Beträffande pixling har man att välja mellan agenda och märklig statistisk anomali som förklaring till varför media så gott som alltid pixlar och utelämnar namn eller signalementsuppgifter som skvallrar om att en misstänkt eller eftersökt gärningsperson har invandrarbakgrund men betydligt mer sällan ägnar sig åt sådan selektering när gärningspersonen är svensk. Tvärtom kan etablissemangsmedia ofta anse det angeläget att explicit påtala att gärningspersonen är svensk. I vissa fall, som vid gruppvåldtäkten på en Finlandsfärja för en tid sedan, skriver etablissemangsmedia att gärningspersonerna är svenskar, trots att de inte är det enligt någon definition, vare sig etniskt eller genom förvärvat svenskt medborgarskap.

Pixling och utelämnande av namn utgör bara en del av problematiken, varför det inte är relevant att, som TU gör i delar av sin kampanj, reducera diskussionen till en fråga om hänsyn till en misstänkt men ännu inte dömd person eller dennes familj. Sådan hänsyn motiverar inte att man utlämnar allmänna uppgifter om personens härkomst.

När det gäller den sortens uppgifter skriver TU i sin lansering av kampanjen att skälet till att man utelämnar dem är “att det är brottet som är nyheten och inte vilken religion, sexualitet eller politisk åsikt som den misstänkte har”. Den första invändningen man kan ha mot det resonemanget är att det borde vara upp till läsaren att avgöra, att själv sålla ut vilka uppgifter han eller hon anser ha nyhetsvärde och vara relevanta i sammanhanget i stället för att journalisten som förmyndare bestämmer vad som är bra respektive skadligt för läsaren att få veta.

Den andra invändningen är att religion och politisk åsikt i många fall kan ha med motivet att göra. Inga kristna reser till Syrien och Irak för att ägna sig åt folkmord tillsammans med IS. Det är det bara muslimer som gör. Hedersrelaterade brott hänger också ofta intimt samman med den Sverige-främmande muslimska religionen.

Viss invandrarbakgrund är starkt överrepresenterad för gärningspersoner till överfalls- och gruppvåldtäkter, sannolikt till stor del beroende på den religiösa och kulturella misogyna kvinnosyn som är djupt rotat inom dessa grupper. Samma invandrargrupper dominerar också helt är det gäller dödsskjutningar och en rad andra uppmärksammade grova brott. I Sverige där invandringspolitiken numera är det politikområde som de flesta väljare håller för att vara det viktigaste för hur de ska rösta, är det förstås ur demokratisk synvinkel angeläget att de får tillgång till fullständig information om den förda politikens konsekvenser så att de kan göra informerade val.

På motsvarande sätt kan många brott vara politiskt motiverade. Att rapportera om brottet men utelämna sådant som kan bringa klarhet kring motivet och varför brottet begicks är stympad journalistik, långt under den ambitionsnivå som är allmänt vedertagen vid all annan rapportering, där inramning, analys och samtidsförståelse är honnörsord. Återigen träffar man här på en slagsida som antingen kan tillskrivas en agenda eller en märklig statistisk anomali.

Etablissemangsmedia har ofta ett påtagligt intresse av att berätta om gärningspersoner haft politiska motiv om dessa härrör från den högra ytterkanten. Då deklareras tydligt att förövaren haft nazistsympatier, rasistiska åsikter osv och omfattande analyser bifogas där man också är frikostig med att bredda skuldbeläggningen till alla som är kritiska till svensk massinvandringspolitik. I samband med de brott som “lasermannen” Jon Ausonius, Anders Behring Breivik och Peter Mangs dömts för, har spaltkilometer och t o m böcker skrivits om vilka “miljöer” dessa personer ska ha hämtat sina motiv – skriverier som haft en medveten agenda att smutskasta hela den massinvandringskritiska debatten.

I ett annat avsiktligt vilseledande stickspårsresonemang antyder TU:s VD Jeanette Gustafsdotter att medborgarna skulle vara inkonsekventa i sin kritik. Förr ville man att pressen skulle berätta mindre, nu vill man att media ska berätta mer. Här laborerar Gustafsdotter med äpplen och päron. Den tidigare kritiken mot media handlade om skvaller- och boulevardjournalistik, hur medier hängde ut kändisar och andra personer för att sälja lösnummer. Här har svensk media varit bättre på självsanering jämfört med media i många andra länder.

Men att medborgarna vill ha fullständig information om vilka det är som begår brott i Sverige, om inte på personnivå så i varje fall hur kriminaliteten relaterar till invandringspolitiken, det är förstås något väsensskilt annat än att gotta sig åt vilken artist som varit otrogen eller supit sig full och vält bord på krogen. Gustafsdotter är inte så dum eller oerfaren att hon inte är medveten om denna kvalitativa distinktion. Att blanda ihop dessa ting utgör i själva verket – precis som hela TU:s kanpanj – en del av medias agenda. Kampanjen är alltså i sig ett bevis för att denna agenda existerar.

Avpixlat har sedan starten hösten 2011 haft runt 200.000 unika besökare i veckan (Google Analytics). Periodvis har vi haft det dubbla. Sådana besökssiffror under så lång tid – drygt fem år – kan man självfallet inte upprätthålla genom att odla en konspirationsteori om att etablissemangsmedia har en agenda trots att ingen sådan finns. Mediekonsumenterna söker sig till alternativmedia därför att det vet att att de här får ett annat och mer respektfullt bemötande och slipper den censur, det förmynderi och det smisk på fingrarna som man utsätts för som läsare av etablissemangsmedia. Att Pressombudsmannen och TU:s ordförande idiotförklarar var femte svensk som misstror etablissemangsmedia är i sig ett kvitto på det nedlåtande folkförakt som är legio inom journalistkåren, där läsarkommentarer kallas för “pissränna” osv.

TU gör i sin annonskampanj också intrång i Avpixlats upphovsrätt. Avpixlat är ett skyddat varumärke. Ordet och dess böjningsformer fanns inte i det svenska språket förrän vi lanserade det 2011. Därefter har en del medieaktörer börjat använda det, i huvudsak mot oss, i varianter som “Vi avpixlar Avpixlat”. Det är i sin ordning att man använder vårt namn och böjer det i redaktionella sammanhang där man går i polemik mot oss.

Här handlar det emellertid om att man exploaterar vårt skyddade varumärke i reklam på köpt annonsplats. Det är ett kommersiellt sammanhang. Det råder knappast någon tvekan om att annonsen är riktad mot oss och fräckt använder vårt varumärke för att göra det. Rubriken saknar annars logik – vad skulle etablissemangsmedia avpixla? Sig själva? Det är ju de som pixlar, ingen annan. Det vidgår man ju t o m i de andra annonsrubrikerna.

Att använda vårt varumärke på det sättet menar vi är olagligt. Vi har kontaktat Jeanette Gustafsdotter och TU:s chefsjurist och krävt att reklamen omedelbart dras tillbaka. I annat fall kommer vi att vidta rättsliga åtgärder.

Värt att notera i sammanhanget är att TU här inte vinnlagt sig om någon etnisk mångfald i urvalet av pixlade personer. Med tanke på hur den demografiska profilen för de personer etablissemangsmedia normalt väljer att pixla, kan man ju tycka att i varje fall någon av modellerna borde haft ett mindre blont, blåögt och ljushyat utseende. Denna avsaknad av den annars så viktiga mångfalden är förstås ingen slump, utan ett medvetet val. Invandrare skall enligt gällande vänsterliberal medieagenda och doktrin endast framhävas i positiva sammanhang, alternativt som offer för rasism och diskriminering.

TU:s kampanj innehåller flera faser där denna är det första. I nästa fas ska man adressera problemet med “falska nyheter” utifrån sin egen nyspråkliga definition. En falsk nyhet enligt etablissemangsmedia är när alternativmedia skriver en obekväm sanning om massinvandringens negativa samhällskonsekvenser. När Dagens Nyheter ljuger om rasistiska brandmän i Boden eller om att Sandivken gått en halv miljard plus på att ta emot asylsökare, är det däremot inte en falsk nyhet.

I den tredje fasen ska man belysa systemet med ansvarig utgivare. Hur man tänkt sig att dra växlar på den diskussionen är oklart. Kanske ämnar man hävda att alternativmedier – som man vulgärretoriskt brukar kalla för “hatsajter” – skulle sakna ansvarig utgivare. Det kan reda nu vara på sin plats att påtala att Avpixlat i likhet med flertalet andra alternativmedier av betydelse har ansvarig utgivare och alltså arbetar under samma såväl skyldigheter som rättighet under Tryckfrihetsförordningen som etablissemangsmedia.

Mats Dagerlind

Print Friendly, PDF & Email
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

Vaclav Klaus - Folkvandring

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson