Annonsera på Avpixlat

Raketforskarna på Möllan

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA Nyårsafton blev i Sverige en offentlig manifestation i hur polis och rättsväsende har tappat kontrollen över områden i våra städer. På Möllevångstorget i Malmö utvecklades firandet till ett slags inbördeskrig. Situationen påminde om en krigszon i Syrien eller i något annat arabland. Raketer sköts härs och tvärs, rakt emot personer och bilar. Skräckslagna människor fick ta skydd bakom parkerade fordon eller springa från platsen för glatta livet. Med påslagna sirener och snurrande saftblandare på taket kryssade polisbilarna planlöst omkring på torget som radiobilarna på Liseberg.

De kaotiska scenerna från Möllevångstorget i Sveriges multikulturella kronjuvel Malmö kunde allmänheten ta del av i en video som cirkulerar runt på nätet. I filmsnutten framgår det med all önskvärd tydlighet vilka det är som löper amok, nämligen kagiga invandrargäng som ropar ”jihad jihad!” när de tuttar på substituten för scudmissilerna. Men på grund av den i Sverige förhärskande ”alla är lika-maximen” är det ytterst vådligt att peka ut dem som specifik grupp. I år nådde emellertid nyårsfirandet en sådan kvalitet att till och med etablerad massmedia emellanåt faktiskt såg sig föranlåten att kalla en snöskyffel för en snöskyffel.

Orsaken till den uppkomna situationen kan kanske bäst förklaras med ett lätt modifierat citat från USA:s nyvalde president:

”When the Middle East sends its people, they’re not sending their best!”

Svensk massmedia skyddar gärna utländska gärningsmän genom att inte sätta rätt etikett på dem. Det är en avlänkningsmanöver för att slå blå dunster i ögonen på folk och sopa problemen med det mångkulturella samhället under mattan. Vid sexuella trakasserier på sommarens musikfestivaler vattnade PK-iterna ur gärningsmannaprofilen genom att svepande skylla övergreppsepidemin på män i allmänhet. När det gäller missriktade fyrverkeripjäser nöjer man sig med att konstatera att det rör sig om ”ungdomar” eller ”ungdomsgäng” trots att en av de gripna från Möllan är en 55-årig man. Man skulle naturligtvis kunna abstrahera ännu mer och tala om homo sapiens med skev kvinnosyn och taskiga pyrotekniska färdigheter.

Lösningen på de sexuella trakasserierna på Bråvalla och andra orter bestod i att ta på sig ett antitafsarmband som var sanktionerat av ingen mindre än rikspolischefen. Vi väntar nu på uppföljaren, anpassad till tillståndet på Möllan. Kanske något i stil med ”Skjut inte på mig, jag gillar dig”. Och då, ”galaxer i mina braxer”, kommer Kapten Zoom och förser offren med ett kraftfält som gör dem immuna mot raketer.

Scenerna i videon är förstås bara toppen på gödselstacken. Beskjutningen av räddningskrafter och polisväsende eller på exempelvis tunnelbanestationer har på många orter i vårt avlånga land pågått i flera veckor. Och det bara fortsätter, till exempel i Södertälje där snöröjare råkade ut för ett bakhåll eller i Göteborg där Västtrafik fick stänga av busstrafiken på grund av fyrverkeriattacker. I brist på lokal samlas dessutom de stackars diskriminerade och frusna invandrarungdomarna för att värma händerna vid brinnande fordon på utanförskapsområdenas parkeringsplatser. När räddningstjänst och polis (de är numera ett radarpar) kör in för att släcka bränderna möts de av kraftig spärreld från de utomeuropeiska försvarslinjerna. Hela situationen har blivit ohållbar. Något måste göras.

Det insåg till och med fyrverkeribranschen som enligt mottot ”bättre förekomma än förekommas” på eget bevåg gick ut och föreslog ett förbud mot ”raketer med pinne”. De förstod nog vad klockan klämtade och att ett förbud skulle komma i vilket fall. Kanske hoppades de genom sin egen framstöt att undvika ett totalförbud och i alla fall rädda kvar en del av pjäserna tills nästa nyår. Det kallas för att ta ansvar och är i Sverige upphöjt till ett sekulärt sakrament. Ansvarstagande är vår tids motsvarighet till bikt och nattvard. Simsalabim så är alla synder förlåtna.

När i vårt fredsskadade land något oönskat dyker upp som inte kan lösas med korvgrillning och dialog är alltid ryggmärgsreflexen att förbjuda företeelsen, inte att ta dem i hampan som missbrukar den frihet under ansvar som är en del av ett fritt och demokratiskt samhälle. I stället tillämpas ”grå bestraffning”, ett begrepp som alla som har gjort lumpen känner till. Det är en kollektivbestraffning som innebär att hela plutonen måste göra armhävningar för att en beväring inte har putsat kängorna eller inte har knutit halsduken på rätt sätt. Inom det militära är grå bestraffning numera förbjudet. Men i det civila har vi inte kommit lika långt. Här ska de skötsamma bestraffas för att andra inte kan sköta sig.

Med ett kollektivt förbud tas uppmärksamheten bort från företeelsen eller saken i fråga. När något är förbjudet kan det hakas av från den politiska dagordningen. Man har ju gjort något. Om förbudet efterlevs eller inte är sekundärt. Skulle förbudet inte ha önskad effekt kan man alltid hänvisa till att lokalpolitikerna inte prioriterar problemet tillräckligt högt eller att polisen inte har resurser nog att implementera det. Förbud är symptom- och inte orsaksbehandling. Det är den fege mannens väg att gå.

För raketbeskjutningar har inte med raketbeskjutningar och göra. De är bara redskapen för att föra fram ett mycket mer subtilt budskap, i alla fall för dem som vill förstå. Yttringarna på Möllevångstorget var en uppvisning i revirhävdande dominans. Så var det även i Köln vid nyår 2015. Taharush-lekarnas syfte där bestod inte bara i att tillfredsställa de uppdämda sexuella lustar som ensamkommande barn bär på utan var en maktdemonstration och ett budskap till de tyska männen: ”Ni kan inte ens försvara era kvinnor.” Något som är otänkbart i arabvärlden där kvinnor är hälften så mycket värda som män, betraktas som en ägodel och paketeras in som Spökplumpen för att inte bli antastade av nödkåta landsmän. För att vara på den säkra sidan får de bara lämna hem och härd i sällskap med sin make eller en manlig släkting som alltid går ett par steg före beredd att försvara familjeäran om det skulle behövas.

I Köln fattade man galoppen och ökade vid nyårsfirandet 2016 antalet poliser från 150 till 1 500, vilket fick önskvärd effekt. Trots det sköt hela godhetsmaffian i Tyskland in sig på att polisen gjorde sitt jobb och riktade in sig på personer med samma gärningsmannaprofil som förövarna från förra året. 650 nordafrikaner ska ha avvisats från platsen. På Twitter kallade polisen i NRW dem för ”nafris” (förkortning för ”Nordafrikanische Intensivtäter”) – ett uttryck som bara på ett par dagar har spridit sig som en löpeld och nu kritiseras av godhetsmänniskorna för att vara ett annat sätt att säga ”nigger” på. Men polisens agerande i Köln 2016 var helt rätt. När statens våldsmonopol utmanas av kriminella element måste den visa sina hårda hand.

Även vad gäller fyrverkerierna i Sverige handlar det om en maktdemonstration. Det här är vårt område och här gäller våra lagar och regler. Till skillnad från Palestina, som regeringen Löfven erkände som självständig stat direkt efter den tillträdde, har de kontroll över sitt territorium. Så ett alternativ vore kanske att ge utanförskapsområdena någon sorts autonomi och låta dem klara sig själva. Men om man vill att de ska förbli en del av Sverige måste staten med hjälp av dess förlängda arm direkt ingripa och upprätthålla lagen – inte anpassa den efter de rådande omständigheterna. Det polisen höll på med i Malmö var emellertid allt annat än avskräckande. Den korrekta reaktionen skulle ha varit att sätta in vattenkanoner och ”spola bort slöddret” från gator och torg, som Frankrikes före detta president Sarkozy har varit inne på.

Om inte vattenkanonerna har önskvärd effekt måste gummikulorna och tårgasen fram. Och hjälper inte det måste den ultimata responsen bli att skjuta skarpt. Det kan låta hårt, men vi måste förstå att detta är förstadiet till ett krig och att vi inte har att göra med flyktingar som har flytt från kriget – ”de är kriget”, som Putin lär ha uttryckt det.

De nysvenska raketforskarna kommer från klansamhällen där hierarkin upprätthålls av släktens överhuvud och lag och ordning av militärpolis och militär. Vill man uppnå något i Mellanösterns dysfunktionella länder får man inte utstråla svaghet utan måste sätta sig i respekt genom ett högljutt och aggressivt beteende. Det föder en macho-mentalitet som inte försvinner bara för att de flyttar hit. Det är därför de skäller och skriker som hyenor som försöker överrösta ett brandalarm när något går dem emot eller de inte får absolut gehör för sina blygsamma krav på det svenska samhället.

Nu får det vara slut på daltandet. Våra folkvalda måste stå upp för våra värden och visa att de inte är gjorda av papper – oavsett hur mycket skit de får för det av de islamapologetiska och invandrarvurmande PK-harpyorna i svensk megafonmedia. Lag och ordning är inte förhandlingsbart varken vad gäller sexuella övergrepp eller nyårsraketer. Det är dags att hörsamma budskapet i Kurt Tucholskys aforism:

”Inget är svårare och kräver mer karaktär än att stå i öppen motsats till sin tid och att högt säga: Nej!”

Det är det som är ansvarstagande – på riktigt.

Joakim ”Bronco” Mårtensson

Fler krönikor av Joakim Mårtensson hittar du HÄR.

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

Vaclav Klaus - Folkvandring

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson