Annonsera på Avpixlat

Jens Ganman “intervjuar” frustrerad PK-mediejournalist

fortsatt nedåt för gammelmedia“INTERVJU” Jens Ganman har gjort sig ett namn genom att publicera en lång rad kåserier med politisk underton på temat “En dag i NN:s liv”. På senare tid har Ganman övergått till att med samma typ av stilistiskt grepp skriva påhittade intervjuer, där Ganman lever sig in i någon annans identitet och yrkesroll och intervjuar detta alter ego. För en tid sedan publicerade Ganman en sådan låtsasintervju med en fingerad redaktionsmedlem på Avpixlat. I den senaste låtsasintervjun är det i stället en fingerad journalist på någon etablissemangstidning som ventilerar sin frustration över medias likriktning och åsiktsintolerans.

“Intervjun” har rönt viss uppmärksamhet i sociala medier. Trots att den inte är äkta är texten intressant då den utgör en kvintessens av den kritik som under lång tid riktats mot etablissemangsmedia för dess branta vänsterliberala slagsida och roll som censor, folkuppfostrare och maktens verktyg snarare än granskare, fenomen som skapat en marknad för alternativmedia, exempelvis den sajt du just nu besöker.

Den journalist som inte har vänsterliberala åsikter om invandring, mångkulturalism, islam, feminism, familjepolitik, klimatfrågan och ett antal andra ämnen har i många år tvingats välja mellan att vara tysta eller förlora jobbet och sedan inte kunna få ett nytt. Sedan regeringen drog i nödbromsen efter 2015 års asylkaos och systemkollaps har man kunnat skönja en viss breddning av vad som får skrivas i invandringsrelaterade frågor men generellt är åsiktskorridoren fortfarande smal och har lågt i tak.

I Ganmans “intervju” berättar en frustrerad journalist om sitt moraliska dilemma kring att hålla tyst för att ha jobbet kvar fast detta inte är särskilt rakryggat och i ett vidare perspektiv ett hot mot demokratin. Kravet på att få vara anonym i samtalet med Ganman är ovillkorligt, rädslan för att bli avslöjad och uthängd påtaglig.

Ganmans alter ego löser sitt moraliska dilemma genom att bryta tystnaden men då anonymt. Så kan man både äta kakan och ha den kvar. “Nån måste nån berätta om hur det går till på redaktionerna” säger alter egot. “Vi måste få igång en debatt kring den svenska journalistiken. Den här branschen håller på att förgöra sig själv fullständigt, och på ett personligt plan kommer jag inte kunna se mig själv i ögonen i framtiden om jag inte på nåt sätt bidrar till att försöka vända skutan rätt. Om det nu går.

Därefter får vi ta del av Ganmans journalist-alter egos funderingar kring det svenska medieklimatet, syn på framväxande alternativmedia, på de journalister i etablissemangsmedia som ändå i någon utsträckning vågar röra sig strax utanför åsiktskorridoren, akademiska deltagare i invandringsdebatten som ekonomen Tino Sanandaji osv.

Falska nyheter är något som är på tapeten just nu. Det senaste greppet från etablissemangsmedia är att misstänkliggöra alternativmedier – däribland Avpixlat – för att vara styrda av Rysslands president Vladimir Putin med syfte att destabilisera Västeuropa och USA politiskt. “Journalisten” i Ganmans “intervju” menar dock att etablissemangsmedia är den verkliga skurken när det gäller att sprida falska nyheter.

Exempel ges på¨hur Aftonbladet i samråd med den kända vänsterjournalisten Axlexandra Pascalidou betalade några ynglingar för att låtsas vara nynazister som uppträdde hotfullt utanför Pascalidous bostad. En annan tidning som vid sidan av sin allmänt sliriga “agendasättande journalistik” gödslat friskt med falska nyheter är Dagens Nyheter. Några exempel är artikeln om hur Sandivkens kommun påstods ha gått en halv miljard plus på asylinvandringen och en krönika om påstådda rasistiska brandmän i Boden.

Ganmans alter ego pekar också på hur källskyddet ger media fritt spelrum att sprida i princip vilka falska nyheter man vill genom att hänvisa till en källa som man sedan inte behöver redovisa. Aftonbladets uthängning av tidigare moderatpolitikern och ministern Sven Otto Littorin som sexköpare. Det enda “beviset” för påståendena var Aftonbladets egna påståenden om att en anonym “Anna” påstått att hon haft Littorin som sexkund. För medier som vill sprida falska nyheter som gynnar sin och det politiska etablissemangets vänsterliberala agenda finns i källskyddet obegränsade möjligheter, menar Ganmans “journalist”.

Ett annat av PK-media populariserat begrepp är “faktaresistens”. Det är nyspråk för när medborgarna inte längre går på medias lögner och informerar sig om verkligheten hos alternativa medier. De ljugande etablissemangsmedierna försöker med etiketten “faktaresistens” invertera fenomenet och låta påskina att medborgarna skulle avvisa deras fakta till förmån för alternativmedias lögner (numera som tidigare nämnts, sufflerade från Putin). “Faktaresistent” är man om man inte har samma åsikt som de vänsterliberala journalisterna, berättar Ganmans alter ego.

Den “anonyme journalisten” tar också upp begreppen “värdegrund” och “allas lika värde” som används flitigt som alibi för att i media censurera, vinkla och ljuga. “Ändamålet helgar medlen” förklarar Ganmans alter ego – det är viktigare att motverka att svenskarna blir främlingsfientliga rasister än att hålla sig till sanningen och det låter ju finare om man säger att man bibringar medborgarna en god värdegrund och principen om allas lika värde än om man säger att man ljuger och omyndigförklarar läsare och tittare.

Relaterat är hur det gamla honnörsordet “konsekvensneutralitet” i nyhetsförmedlingen av samma skäl kommit att bli omodernt. Det anses nu tvärtom vara en journalistisk dygd att censurera, vinkla, ljuga och uppfostra på nyhetsplats för det “goda” syftet att hindra svenska folket att skaffa sig “fel” åsikter. Detta kallas alltså med ett förskönande uttryck för “agendasättande journalistik”.

Ganmans “journalist” tycker att det borde vara vattentäta skott mellan en tidnings åsikts- respektive nyhetsskribenter. “De borde inte ens få sitta i samma lokaler” säger han och berättar om hur ledarredaktion och nyhetsredaktion numera samkör sina texter för att de ska stödja varandra i den agenda man anser ha som uppgift att förmedla.

Här kan dock en liten invändning och differentiering vara på sin plats. Konsekvensneutral nyhetsrapportering är ett historiskt tämligen nytt fenomen. I princip alla tidningar har sitt ursprung i opinionsbildning och det var först en bra bit in på 1900-talet som medier började betrakta sig själva som mer allmänna nyhetsförmedlare. Parallellt har det hela tiden funnits medier som varit tydligt opinionsbildande och där man inte skiljt på nyheter och åsikter.

De som kritiserar alternativmedier som Avpixlat väljer mot bättre vetande att bortse från denna medieverklighet. Man har inte riktat samma krav mot alla de vänstermedier – Norrskensflamman, Proletären, Dagens Arena, ETC, Expo osv – som gör ett strikt nyhetsurval utifrån sin ideologiska ståndpunkt och kryddar nyheterna med egna åsikter. När Sverigevänligt opinionsbildande medier som Avpixlat gör ett motsvarande nyhetsurval och kontextualiserar nyhetstexter haglar däremot anklagelserna.

Man måste alltså skilja på medier som utger sig för att vara allmän nyhetsmedia och medier som deklarerat sig som opinionsbildande. Oavsett vilken typ av media man hänför sig till är dock utelämnande av viktiga fakta av allmänintresse i nyhetsrapporteringen inte pressetiskt försvarbar, och naturligtvis inte heller att fara med direkt osanning.

“Journalisten” berättar för Ganman att motivationen till att åsidosätta allt vad yrkesheder och respekt för läsarna heter i rapporteringen kring invandring är att journalister i gement betraktar Sverigedemokraterna som den ondaste rörelsen av andra. “De är värre än nazister, värre än ISIS” anser många journalister.

Ganmans alter ego riktar också kritik mot den låga utbdildnings- och bildningsnivå som numera präglar journalistkåren. Klickjakt gör att mediehusen gärna premierar anställning av unga personer med provokativt språk och fräckt tilltal framför duktiga journalister som kan skriva men kan uppfattas som tråkigare och mindre klickdragande.

En annan sak som Ganmans “journalist” är kritisk till är hur verklighetsfrämmande kändisar som Henrik Schyffert ges stort utrymme att ventilera sina ogenomtänkta åsikter om invandring:

Han har inte en susning om villkoren för vanliga människor; en utsliten städerska i norrlands inland… som får arbeta tio gånger så hårt för att tjäna en tusendel av vad han drar in på en enda pladdrig pod-sändning… eller en fabriksarbetare i Trollhättan… så visst, man kanske inte kan förvänta sig mer av nån som sitter på toppen av pyramiden och är omgiven av likasinnade… glassiga höginkomsttagare som hänger på gubbdagiset på Riche och weekendsemestrar i New York… och som aldrig kommer i kontakt med samhällets skuggsidor.

Kändisar som säger fel saker hamnar däremot i total medieskugga. “Journalisten” nämner Hans Rosling som nu tigs ihjäl efter att han i ett stort sammanhang för en tid sedan sade att Jimmie Åkesson haft rätt hela tiden om att hjälp i närområdena är bättre än massinvandring om målet är att hjälpa så många flyktingar som möjligt.

Ganmans alter ego är även kritisk till hur journalistkåren omfamnar nyrasismen, där “rasifierade” ägnar sig åt långtgående hudfärgsrangordning med vita som onda människor. Den här agendan och retoriken borde ifrågasättas betydligt mer, anser “journalisten”. Begreppet “islamofobi” borde journalisterna också sluta använda, anser “journalisten”. Det är inte seriöst att använda sjukdomsstämpel på islamkritiker.

“Journalisten” är emellertid inte heller särskilt imponerad av alternativmedia som han menar alltför ensidigt matar på med samma sorts texter dag ut och dag in så att det uppstår en utmattningseffekt.

Ovanstående är ett axplock av nedslag i den fingerade långintervju med en PK-mediejournalist som Jens Ganman författat. Läs hela texten HÄR. Läs även Ganmans svar till textens kritiker HÄR.

Mats Dagerlind

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Jan Sjunnesson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson