Annonsera på Avpixlat

Så kan president Trump stoppas

Björn Norström

KRÖNIKA Svensk media är urusel beträffande förståelse och rapportering kring amerikansk politik, vilket vi upplevde om och om igen under presidentvalet. Eftersom svensk media saknar kompetens i såväl amerikansk demokrati som politisk analys är denna krönika en hjälp på traven.

Vi vet nu att smutskastningen som media i både USA och Sverige specialiserat sig på inte lyckades stoppa Donald Trumps valkampanjframgångar. Med början den 20 januari kommer Donald Trump vara USA:s nye president, vare sig svensk media vill eller inte. I denna krönika förklarar jag det som svensk media inte begriper – hur Donald Trump faktiskt kan stoppas, eller iallafall kraftigt motarbetas, inom den amerikanska demokratins spelregler. För att förstå detta måste man begripa det amerikanska politiska systemet och dess maktbalans, vilket jag förklarat i en nylig text.

Allmänna val

Redan i november 2018 sker allmänna val, sk. mellanårsval, till en av de tre grenarna av det demokratiska systemet, nämligen kongressen. Alla 435 säten i representanthuset och 33 av 100 säten i senaten ska då upp för val. Om Trump bevisar sig göra ett uselt jobb fram tills november 2018 kan alltså det amerikanska folket enkelt rösta fram Demokratiska majoriteter i både senaten och representanthuset och därmed skapa en rejäl bromskloss för Donald Trumps presidentskap, liknande bromsklossen folket röstade fram under Obamas tid som president då både senaten och representanthuset slutligen hamnade i Republikansk majoritet. 36 delstater ska även år 2018 rösta fram nya guvernörer, så om Demokraterna även vinner många av de viktiga guvernörsvalen kommer Trumps arbete som president försvåras dramatiskt.

Historiskt sett är det dessutom vanligt att det parti som presidenten representerar förlorar säten i kongressen under mellanårsvalen under sitt presidentskap och blir en sk. ”lame duck” där kongressens majoritetsparti vägrar samarbeta med presidenten. Redan om två år kan alltså Trump bli en sk. ”lame duck”-president på samma sätt som Obama varit de senaste par åren av samma anledning.

Om folket 2018 röstar fram Demokratiska majoriteter i kongressens båda kamrar leder det till att Trump därför måste förlita sig på Executive Orders, något Barack Obama gjort de senaste par åren vilket är allt annat än ett konstruktivt och demokratiskt sätt att få saker gjorda, något jag beskrivit i en tidigare krönika.

Rättssystemet

Det är viktigt att förstå att den amerikanska konstitutionen väger mycket tyngre i USA än dess svenska motsvarighet i Sverige. Det är även viktigt att förstå att det amerikanska rättssystemet och framförallt HD har betydligt mer makt och respekt i USA samt möjlighet stoppa presidentens framfart än dess dito i Sverige.

Utöver att det amerikanska folket i mellanårsvalet 2018 kan sätta stopp för Donald Trumps framfart kan även rättssystemet med Högsta domstolen i spetsen göra detsamma redan samma dag som Trump svärs in som ny president , framförallt i samband med eventuella Executive Orders Trump omedelbart skriver, något HD regelbundet gjorde med Barack Obamas initiativ.

Vi vet att Trump kommer att skrota ett antal initiativ som Barack Obama genomförde genom just Executive Orders, till exempel sjukvårdslagarna (Obamacare) och eventuellt Iran-avtalet. Vi vet även att Executive Orders regelbundet hamnar inför HD, till exempel sjukvårdslagarna, immigrationslagarna och lagarna om samkönade äktenskap.

Det Demokratiska partiet kan, precis som Republikanerna under Obama, omedelbart utmana Trumps Executive Orders genom att ta dessa inför domstol, vilket regelbundet just slutar med att Högsta domstolen blir inblandad.

Demokraterna kan dessutom strategiskt leverera stämningar mot Trumps Executive Orders till domstolar i Demokratiska delstater liksom Republikanerna tog Obamas initiativ till domstolar i Republikanska delstater. Att det Republikanska partiet i kongressen tog Obamas immigrationslagar inför domstol i konservativa, Republikanska Texas var ingen slump utan ren strategi eftersom utfallet i princip redan var givet, nämligen att Obamas lagar underkänns av konservativa Republikanska domare.

Det Demokratiska partiet kan på samma sätt ta Trumps stiftade lagar genom Executive Orders till domstolar i till exempel vänsterliberala Kalifornien där sannolikheten ökar för att rättssystemet ogiltigförklarar dessa eftersom domare där troligen sympatiserar med det Demokratiska partiet och tolkar den amerikanska konstitutionen vänsterliberalt.

Man kan alltså spela ett rejält rävspel kring vilka delstater man tar presidentens Executive Orders till i syfte att stämma denne för att maximera chansen att få precis det juridiska utfall man söker. Många domslut stannar dessutom i domstolar inom delstaten, vilket gör att de därmed kan stoppas. Dock går vissa stämningar mot presidentens Executive Orders vidare till Högsta domstolen efter massa överklaganden. Även i HD blir det inte en dans på rosor för Trump om Demokraterna spelar sina kort rätt.

Den nuvarande uppsättningen i HD är ideologiskt lika, fyra domare är konservativa republikaner och fyra är vänsterliberala demokrater. Nästa tillsättning av nya domaren under Trump för att fylla den nuvarande och fortfarande tomma stolen efter avlidne ultrakonservativa domaren Antonin Scalia kommer endast skapa en fem mot fyra-fördel för den Republikanska sidan, eftersom den Republikanska majoriteten i senaten kommer godkänna Trumps nominering av en konservativ domare. Dock kommer den Republikanska majoriteten i HD komma med en rejäl fotnot beträffande en av de Republikanska domarna.

Den Republikanska och på pappret konservativa domaren Anthony Kennedy är nämligen en ”svängdomare”. Högsta domstolens beslut kring samkönade äktenskap bevisar det. På pappret hade den konservativa sidan en majoritet på fem mot fyra, vilket många antog skulle leda till att samkönade äktenskap skulle ogiltigförklaras av HD. Dock inträffade inte det. Den vänsterliberala sidan vann domslutet som godkände samkönade äktenskap i hela USA med en majoritet på fem mot fyra. Anthony Kennedy röstade nämligen med den vänsterliberala grenen i HD, alltså för samkönade äktenskap. Vissa chockades av detta. Andra inte.

I konservativa kretsar anses Kennedy vara vänsterliberal. I vänsterliberala kretsar anses Kennedy vara liberalkonservativ. Trots konservativ Republikan har Kennedy en historia att rösta med den vänsterliberala grenen i HD i flera frågor och är en domare som inte röstar baserat på en ideologi som de flersta andra HD-domare gör. Kennedy varierar istället sin röst baserat på sakfrågan i rättsfallet. Trump kan alltså inte ta Kennedys på pappret konservativa Republikanska röst i HD för givet utan kan enkelt förlora hans vågskålsröst och därmed hela rättsfallet om Trumps initiativ är alltför ideologiskt konservativt. Demokraterna kan öka den sannolikheten genom att etablera en god relation med Kennedy.

Media

Ytterligare ett sätt att stoppa Donald Trump är att traditionell media slutar smutskasta och göra massa personangrepp mot honom och istället börjar rapportera sakligt och objektivt i politiska frågor. Fokus på sakfrågor! En sådan drastisk förändring i medias strategi tvingar därmed Trump att börja försvara sin politik, vilket han inte behövt göra än så länge eftersom han haft en lätt match mot media genom att vara offer för medias strategi som oavkortat fokuserats på smutskastning och personangrepp där Trump skickligt vänt deras ohederliga taktik till sin fördel och fokuset bort från politik.

Uttröttningstaktik

Donald Trump verkar ha ont om tålamod. När han väl hamnar i Vita huset kommer han inte kunna agera lika snabbt, enkelt och kraftfullt som inom affärsvärlden som han är van vid. Genom att konstant stöta på politiska och byråkratiska bromsklossar kan Trump eventuellt nötas ut och slutligen bestämma sig för att inte försöka bli president igen inför valet år 2020. Genom att spjärna emot precis alla Trumps initiativ genom tjafs, käbbel och sk. Filibusters (oändligt långa tal i Kongressen i syfte att stoppa omröstning) kan det Demokratiska partiet i kongressen trötta ut Trump och få honom att ge upp och inte vilja ställa upp i nästa presidentval. Målet kan alltså vara att motarbeta Trump tills han ger upp när tålamodet med ”träsket” i Washington tar slut.

Bernie Sanders är expert på just uttröttningstaktiken och applicerade den under 8 ½ timmar i kongressen under tiden då George W. Bush var president i syfte att stoppa ett av Bush initiativ. Två andra maraton-filibusters i kongressen har hållit på i 15 respektive 24 timmar då en enda ledamot hållit tal. Sådant har Trump sannolikt inte tålamod för.

Min fiendes fiende är min vän

Demokraterna kan även applicera strategin ”min fiendes fiende är min vän”, vilket betyder att partiet gör gemensam sak mot Donald Trump med neokonservativa Republikaner såsom Lindsey Graham och John McCain. En sådan på ytan underlig konstellation ter sig helt rationell beträffande frågor kring till exempel Ryssland eftersom både Demokrater och neokonservavtiva Republikaner anser att Trump är alltför vänligt inställd till Putin. Demokrater och neokonservativa Republikaner ser hellre en utökad konflikt med Ryssland och kan därmed bli sängkompisar mot Trump i strävan mot det målet. Genom sådant samarbete kan Demokraterna motarbeta Trump tillsammans med några Republikaner i flera utrikesfrågor.

Graham och McCain har redan påpekat att hela senaten (såväl Republikaner som Demokrater) och Donald Trump inte delar inställning kring Ryssland, där även de påstådda hackingarna kring presidentvalet ingår. Genom att ställa Ryssland i kongressens fokus och mjuka upp neokonservavtiva krigshökar inom det Republikanska partiet kan det finnas mycket politiskt krut tillgängligt för det Demokratiska partiet att ladda kanonerna med i kampen att stoppa Donald Trump.

Demokraterna kan omedelbart sätta rejäla käppar i Trump-hjulet beträffande Trumps nominerade regeringsministrar. I senaten är Republikanerna i majoritet med 52 mot 48 senatorer. En majoritet krävs för att godkänna Trumps nomineringar till regeringen. Trump har nominerat Rex Tillerson till utrikesminister men anses av det Demokratiska partiet vara för vänligt inställd till Ryssland. Tre Republikanska senatorer, Lindsey Graham, John McCain och Marco Rubio, har kritiserat Trumps nominering av Tillerson. Om Demokraterna lyckas övertyga dessa tre Rysslandsfientliga krigshöksrepublikaner att Tillerson utgör ett hot mot USA kan Demokraterna stoppa tillsättningen med minst 51 mot 49 röster i senaten.

Pragmatik mot ideologi

Trump är varken en ideologisk Republikan eller ideologisk Demokrat. Han är en resultatinriktad pragmatiker. Som sådan kan han snabbt hamna i blåsväder hos både Demokraterna och Republikanerna. Detta kan snabbt skapa konflikt mellan båda partierna å ena sidan och Trump och hans regering å andra sidan. Det kan dessutom förvärras eftersom Trump påpekat att han vill ”dränera” Washington på precis det som även Republikanerna, utöver Demokraterna, representerar – nämligen elitism och etablissemang.

Avslutningsvis

Demokraterna med Barack Obama i spetsen har regelbundet klagat på att Republikanerna motarbetat honom i kongressen. Mitt tips till Demokraterna är att inte själva göra det de anklagar Republikanerna för. Mitt råd till Demokraterna är att sätta det amerikanska folket före politiskt och ideologiskt käbbel. Demokraterna har nu ett gyllene tillfälle att höja upp sig moraliskt och samarbeta med Trump för landets bästa och sedan låta väljarna i mellanvalsåret 2018 samt presidentvalet 2020 avgöra Trumps öde.

Att Demokraterna nu skapar ett ”krigsrum” mot Donald Trump där partiets retorik inkluderar ”krig” och ”konflikt” bådar dock inte gott beträffande partiets moraliska kompass eller samarbetsvilja med varken Trump i Vita huset eller Republikanerna i kongressen, en strategi Demokraterna kommer förlora på i långa loppet om de förverkligar.

Syftet med denna krönika är att hjälpa svensk media med analyser och konkreta exempel på hur Donald Trump kan stoppas inom de amerikanska demokratiska spelreglerna eftersom svensk media inte är kompetent nog att göra det själva.

Vi hörs i kommentarsfälten!

Björn Norström

Fler krönikor av Björn Norström hittar du HÄR.

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Jan Sjunnesson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson