Annonsera på Avpixlat

Mörk himmel över Europa

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA I filmen ”Himmel över Berlin” från 1987 strövar änglarna Damiel and Cassiel omkring i Västberlin. De får inte ge sig tillkänna och inte lösa människors vardagsproblem. De påminner om de bedövade politiker som irrar omkring i det krackelerande mångkulturella samhälle som de själva har skapat och vars bisarra följdverkningar de vägrar att befatta sig med. Likt änglarna i ”Himmel över Berlin” är de oförmögna att lösa våra problem.

Den 19/12 2016 föll återigen oskyldiga människor offer för den islamska terror som Angela Merkel har tagit hit på helt eget bevåg. Bara ett finskt spjutkast från jätteinköpspalatset KDW körde en polskregistrerad lastbil in i folkmängden på julmarknaden vid Breitscheidplatz. Offersiffran landade på 14 döda och minst 50 skadade. På bara ett år har Tyskland upplevt lika många terrorattentat som sammanlagt under de 15 åren dessförinnan. Vad det beror på är knappast någon ”head-scratcher”.

Merkel – som var upptagen med att diskutera bekämpningen av ”fake news” och ryska hackningar – avvaktade ett dygn innan hon kommenterade händelsen. Trots att attentatet bar samma handskrift som det i Nice, där 80 människor dog och flera hundra skadades, hoppades hon antagligen in i det sista på att det inte skulle kunna kopplas till någon av hennes VIP-inbjudna telningar från Mellanöstern och Afrika. Ni vet, de unga välnärda män i vapenför ålder som hon villigt tog selfies ihop med när de vällde in över Tysklands gränser 2015. Kanske det ändå rörde sig om en polack som ville hämnas för bombningarna av Warszawa eller Danzig under andra världskriget.

Men fakta bryr sig inte om känslor. Hennes eventuella förhoppningar grusades när italiensk polis rapporterade att de hade skjutit ihjäl tunisiern Anis Amri utanför Milano efter att han obesvärat tagit sig till Italien via Nederländerna, Belgien och Frankrike. Medan attentatsmannen genomförde sin odyssé genom det gränslösa Europa var tysk polis upptagen med att förhöra en person som inte hade någonting alls med dådet att göra. Kort därefter tog IS på sig attentatet.

Efter ytterligare ett lömskt anslag med islamska förtecken på europeisk mark borde den mest fossilerade trilobit kunna räkna ut att det är islam som är problemet bakom den uppblommande terrorismen. (Vi kan förresten gärna kalla det för ”islamism” om det känns bättre för någon, men det hade inte funnits någon ”islamism” utan ”islam”.) Företrädarna för denna våldsideologi måste därför bekämpas på samma sätt som RAF på 70-talet då de närapå drev den västtyska rättsstaten till ruinens brant. Skillnaden är förstås att RAF bara bestod av ungefär 60 – 80 medlemmar medan islamismen kanske har tusen, tiotusen, hundratusen eller flera miljoner aktivister eller sympatisörer i Europa. Ingen vet så noga, och ingen verkar bry sig riktigt. Hur man ska få bukt med så många anhängare vet inte jag, och det verkar inte fru Merkel eller någon annan europeisk politiker eller systemjournalist ha någon lösning på heller.

Mångkulturens påhejare inom massmedia hade svårt att dölja sin frustration över att terrordådet i Berlin inte var av högerextrem natur. De hade hoppats på en tysk Breivik. När det visade sig vara ännu ett islamistiskt motiverat terrordåd var de lika besvikna som när Donald Trump valdes till ny US-president. De plöjde därför vidare i relativismens hjulspår i sin hemmasnickrade galax där IS och Frälsningsarmén är lika goda kålsupare. Enligt den omvända logik som är typisk för kvällstabloiderna oroar sig till exempel Wolfgang Hanson på Aftonbladet inte över islams växande inflytande i samhället eller över framtida offer för radikal islams härjningar. Han är mest orolig över att terrorattentatet ska gynna ”högerextremister”.

När Merkel väl tog bladet från munnen valde även hon att ignorera den stinkande mammuten i rummet. Men vad hade hon för val? Det är uppenbarligen svårt att säga: ”Vi ska jaga demokratins fiender med blåslampa” när man själv är chefsarkitekten bakom det nya Terroreuropa. Inte heller kan man ju kritisera islam när man inte för så länge sedan påstod att ”islam är en del av Tyskland”. Det vore ju som att öppet erkänna att man är medskyldig till attacken.

I stället bjöd hon på samma floskelparad som vi har vant oss vid under de gångna åren: Kvintessensen består i att vi måste vänja oss vid terrorismen och att vi inte får vara rädda. Vi ska också i fortsättningen sätta våra liv på spel genom att vistas i det offentliga rummet, trots att det är här de kommer att slå till nästa gång också. Den ruttna draksådd som naiva PK-politiker har planterat ska vi skörda. Säkerhetskontrollerna som vi skulle kunnat ha vid våra gränser ska i stället finnas på julmarknaden, på nöjestivolit, på byafesten, i spårvagnen, i bussen eller i tunnelbanan. Övervakningssamhället ska byggas ut, metalldetektorer införas och antalet poliser och säkerhetspersonal mångdubblas. För att undvika Taharrush-scener som vid nyår i Köln 2015 utökades polisstyrkan där i år från 150 till 1 500. Det är så vår vinnarstrategi ser ut. Vi böjer oss minsann inte för terrorn.

Nu har julmarknaderna stängt för säsongen. Så frågan är: vad blir nästa terroristmål? Säkerhetskontrollerna på flygplatser är numera så rigorösa att de är väldigt svårt att slå till där. Men hur står det till exempel till med säkerheten vid färjelägren i det öppna gränsernas Europa?

När jag förra veckan åkte hem till Sverige via Puttgarden och Rødby slog det mig att färjor är det perfekta terroristmålet. Ja, det är nästan löjligt enkelt att ställa till med ett blodbad där. Biljetten löser man med kreditkort utan kontakt med någon medarbetare från färjeterminalen. Det finns förstås ingen passkontroll, och när man kör ombord kontrolleras varken biljett, bagageutrymme eller passagerare. Under överfärden (45 minuter) får man visserligen inte vistas på bildäck, men dörrarna till trappan och hissen är inte låsta. Inte heller finns det någon säkerhetspersonal på plats som förhindrar att passagerare slinker ner dit för att hämta eller lämna något i bilen.

Föreställ er mardrömsscenariot att i Puttgarden fyra skäggiga IS-bruschor i haremsbyxor kör på färjan med en skåpbil full med handeldvapen, ammunition, granater och sprängladdningar. När färjan väl satt i gång väntar de kallblodigt i 20 minuter tills den befinner sig mitt på sjön och smiter då ner på bildäck för att hämta sina Kalasjnikovs och handgranater. Sedan kan de i lugn och ro sätta i gång med slaktandet tills ammunitionen är slut. Som Grand Finale detonerar de kanske en sprängladdning i bilen tillräckligt kraftig för att slå upp ett hål i skrovet. Tills antiterrorenheter som GSG 9 eller Aktionsstyrken hinner anlända med helikopter eller båt dröjer det säkert minst lika länge som det tog för den norska polisen att ta sig till Utøya. På sin höjd skulle kanske en och annan OS-simmare klara sig från det sjunkande skeppet.

Eftersom den kreativa IS-ledningen hela tiden är ett steg före oss är det inte omöjligt att de redan har diskuterat scenariot med färjan. Kanske har de redan en aktionsplan färdig. Det är möjligt att våra politiker och säkerhetstjänster också har diskuterat samma ämne. Men jag är helt övertygad om att de inte har en aktionsplan färdig. De cyniska PK-iterna kan förstås inte proaktivt införa rigorösa säkerhetsåtgärder i färjelägren redan nu. Det vore ju att ”visa rädsla” och ”böja sig för terrorismen”. Hellre väntar de tills katastrofen är ett faktum och ytterligare oskyldiga människoliv har gått till spillo. Sedan kommer de att upprepa flosklerna från Paris, Bryssel, Nice och Berlin enligt devisen ”schamponera, skölj, repetera”. Men sedan, jävlar anamma, kommer säkerhetsåtgärder att införas: Varenda bil kommer att genomsökas och tungt beväpnad säkerhetspersonal kommer att se till att det inte är något spring i trappen. Problemet är bara att IS då redan har vänt bort blicken från färjetrafiken och i stället riktat in sig på nya, obevakade angreppsmål.

Terrorvågen som sköljer över Europa är resultatet av den slappa invandringspolitik som oansvariga politiker har bedrivit i decennier och som har accelererats under Merkel, Reinfeldt och Löfven. Massinvandringen har förändrat vår kontinent mer än någon annan historisk händelse tidigare. Det trettioåriga kriget, Napoleons härjningar eller första och andra världskrigets miljontals offer var förvisso fruktansvärda, blodiga uppgörelser som kostade miljoner européer livet. Gränser försköts, och folk fick fly från sina hem under oförställbara vedermödor och lidanden. Men trots alla umbäranden förändrades inte Europas DNA. Frankrike förblev Frankrike; Tyskland förblev Tyskland; Sverige förblev Sverige. Europa förblev en kristen kontinent med upplysningens ideal som förebild.

Trots att den breda massan nu har det bättre än någonsin ekonomiskt har våra länder aldrig mått sämre. Med dagens massinvandring urholkas allt som vi har hållit kärt. Allt som våra förfäder mödosamt har byggt upp med sina händer river de historielösa EU-politikerna ner med häcken. Tidigare generationers mödor och uppoffringar var förgäves.

Efter 1900-talets krig, fasor och ideologiska kraftmätningar borde Europas politiker senast efter Kalla kriget ha stängt ner experimentverkstaden och besinnat sig på nationella värden. Men, nej, i stället kastade de sig med dödsförakt in i nya halsbrytande galenskaper som en europeisk union och mångkultur. Sistnämnda är ett sådant där vägskäl där man begeistrad slog in en ny riktning bara för att flera år senare upptäcka att det var fel väg men att det tyvärr inte finns någon väg tillbaka längre.

I ”Himmel över Berlin” är ängeln Cassiel ledsen över att han bara kan trösta människorna vad gäller deras bekymmer och inte aktivt hjälpa dem. Vi får varken tröst eller hjälp av ”Angie” och andra makthavare. Därför fortsätter himlen över Berlin och alla andra städer i Europa att vara mörk. Håll i hatten, för terroristattackerna kommer att fortsätta under 2017, och EU:s tafatta politiker kommer inte att göra ett dyft åt den egentliga orsaken. I stället kommer de också fortsättningsvis att leka ”följa John” och att hugga efter alla tecken på ”högerextremism” lika instinktivt och rappt som en snappsköldpadda.

Joakim ”Bronco” Mårtensson

Fler krönikor av Joakim Mårtensson hittar du HÄR.

Print Friendly, PDF & Email
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

Vaclav Klaus - Folkvandring

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson