Annonsera på Avpixlat

Hymmelriket på jorden

Rolf Malm

KRÖNIKA När jag i en avlägsen forntid var liten kallades de enligt det socialdemokratiska rasbiologiska institutet för tattare. Senare fick man lära sig att kalla dem zigenare. Nu ska de anses vara resande. Men egentligen ska de enligt den hymlande svenska nyspråksordningen nu kallas EU-migranter – låt vara att de i huvudsak är rumänska tiggare. Men har detta ordvrängeri gjort att de fått de bättre? Nej, det enda det åstadkommit är att förföljelsen av en fokstam döljs i tjusigare termer men att verkliga förbättringar uteblir.

De präktiga ordpoliserna kan slå sig för bröstet och sova gott som rättskaffens försvarare av allas lika värde. Deras hyckleri ger dem också rätten att avfärda andras åsikter som rasistiska. De slipper då lättvindigt undan kravet på verkliga motargument. Liksom falskspelare har de alltid ett extra ess i ärmen när debattförlusten hotar. Därmed har vi fått en valörlös politisk idiotdebatt där allt är svart eller vitt, gott eller ont och där viktiga sakfrågor inte konstruktivt kan diskuteras. “Du är elak och dum – du är elakare och dummare” är den debattnivå som våra högt betalda folkvalda numera når upp till.

I Sverige har detta orwellska nyspråksnonsens utvecklats till politisk rappakalja för att dölja obekväma sanningar, göra obestridliga fakta till lögner och avleda folkets växande oro för fäderneslandets kollaps. Att oförsiktigt använda ordet volym i samband med massinvandring kan t.ex. kosta en minister hans post. Det är ju fullständigt huvudlöst – men helt logiskt i ett samhälle där bannlysningsreflexen står i direkt proportion till graden av politiskt dåligt samvete och behovet av mörkläggning av känsliga frågor.

Neger är ett strängt förbjudet ord. Istället använder rättvisans barrikadhjältar uttrycket “n-ordet”. Så komiskt barnsligt att visa sig hedervärd genom att byta ut ett ord mot ett annat som betyder exakt samma sak! Men det indikerar svårigheten att ersätta fundamentala, heltäckande, språkliga uttryck. De bara finns – hur man än försöker utplåna dem. Vi har fått lära oss ersättningsord som svart, färgad, brun, afrosvensk, mörkhyad, rasifierad etc – men i våra hjärnor betyder de alla neger. Det enda rimliga för denna missriktade kamp för rättvisa borde vara att tvärtom hedra begreppet neger. Inte med den vites överlägsna – till synes välvilliga – attityd göra det till ett skamligt skällsord som måste censureras och därmed konservera den historiska missuppfattningen om den vites överlägsenhet. Det om något är rasism!

I Sverige har detta självgoda rättvisepatos blivit den nya religionen. Alltfler närmast olösliga problem kallas för utmaningar. Den politiskt korrekte kan anklaga allt och alla för rasism och därmed få applåder från de andra godhetsmonopolisterna. Fosterlandskärlek kallas högerpopulism och främlingsfientlighet. Rädsla för skräckläran islam betecknas som sjukdomen islamofobi. Terrorn har inget med islam att göra – trots att den sker i islams namn. Den ofattbart kostsamma massinvandringen kallas lönsam. Mångkulturen är vår frälsning – även om den leder till vår undergång som nation. Alla invandrare kallas flyktingar. Men t.ex. ensamkommande flyktingbarn är oftast vare sig ensamkommande, flyktingar eller barn.

Trots hisnande och allt brutalare brottslighet påstås Sverige vara tryggare än någonsin. Vi har flest våldtäkter i världen – men det är ett allvarligare brott att äta negerbollar, läsa om Pippi Långstrumps pappa negerkungen eller om Tintins dåtida äventyr i Afrika. För att inte tala om att glufsa i sig Kinapuffar och svart Noggerglass. Eller servera oskyldiga skolbarn fläskpannkaka. Eller låta dem ha skolavslutning i kyrkan och fira Lucia. Eller äta icke halalslaktad julskinka. Eller låta flickor och pojkar samtidigt utnyttja simhallar. Så upptagna av dessa banaliteter har brorduktig-eliten varit i sina skyddade elfenbenstorn att de inte noterat det katastrofala förfallet av det vi en gång kallade det svenska folkhemmet, våra traditioner och vårt välfärdssamhälle.

Det sägs att ett samhälle inte är bättre än det sätt på vilket det tar hand om sina gamla. Med miljoner fattigpensionärer som tvingas leva under existensminimum, som tvingas betala högre skatt än andra, från vilka staten stulit miljarder ur pensionskassan och en åldringsvård satt på undantag, intar Sverige ingen topplacering på den listan. Snarare en välförtjänt plats i skamvrån.

I min barndom konfirmerades 90% av alla svenska 15-åringar. Nu bara några få procent. Kanske inte så konstigt när man varnas för att bära det kristna korset som halskedja eller på annat sätt som kan provocera muslimer. När vi har en ärkebiskop med samma valspråk som muslimer. När våra helgdagar ska ersättas med röda dagar för muslimska högtider. När kyrkorum ska upplåtas för islamska församlingar. När judiska Malmöbor i det religionsfria Sverige tvingas på flykt efter muslimska trakasserier. När kyrkor och synagogor bränns i stora delar av världen samtidigt som det här byggs alltfler moskéer. När alltfler bostadsområden blir shariastyrda no-go-zoner – där alla obeslöjade kvinnor kallas horor av kränkta invandrarslynglar som roar sig med att bränna bilar och skjuta varandra. Som förr i tiden skulle fått lära sig veta hut under värnplikten. Då kallar vår statsminister dem som invänder för nazister! Han lever djupt och oföränderligt övertygad i en för 70 år sedan dessbättre förgången värld.

Han är säkert en rejäl karl. Men bristen på bildning står allt klarare för varje gång han öppnar munnen. Man saknar den respekt man behöver ha för landets ledare. Den som Tage Erlander, Olof Palme, Torbjörn Fälldin och Göran Persson trots sina tillkortakommanden ingav. Den regering han utsett saknar på samma sätt den tyngd, handlingskraft och tydlighet som krävs för att leda ett land i kris. Möjligen beroende på att de är så förvirrade av nyspråkets alla eufemismer och noaord att de inte längre själva kan skilja på önskedröm och verklighet, på sant och falskt. Då blir det mesta obegriplig gallimatias – styrt av det mediala sanningsministeriets lojala ordvrängare – för att använda en dysfemism för det vi förr kallade för journalister.

Rolf Malm

Fler krönikor av Rolf Malm hittar du HÄR.

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Jan Sjunnesson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson