Annonsera på Avpixlat

Donald Trump blottar vänsterliberalernas rasism

Björn Norström

KRÖNIKA Som vi vet representerar de sk. “antirasisterna”, ofta ideologiska vänsterfeminister, och identitetspolitiken i grunden den verkliga textboksdefinitionen av “rasism”. Allt dessa tjatar om är hudfärg och ursprung och att dessa egenskaper, oavsett individens meriter och karaktärsdrag, måste användas som huvudkriterier för urval i diverse sammanhang. Även vänsterliberaler är i grunden generellt en rasistisk grupp. Precis som republikaner blottat demokraternas rasism genom åren blottar Donald Trump vänsterliberalernas rasism i nutid.

Vänsterliberaler älskar att ta till arvssynder som argument, både i Sverige och USA. I den vänsterliberala andan måste vi därmed inleda med att belysa att Ku Klux Klan ursprungligen var en militant våldsgren inom det demokratiska partiet som motstånd mot republikanerna som ville göra svarta jämställda med vita. Kopplingen mellan KKK och det vänsterliberala demokratiska partiet återfinns än idag. En hög klan-ledare donerade nämligen pengar samt gav Hillary Clinton sitt fulla stöd under presidentvalkampanjen. Clinton tog inte ens avstånd från detta KKK-stöd. Till skillnad från Clinton förkastade Donald Trump stöd från samma KKK.

Vidare var chefsdomaren Roger Taney för amerikanska HD i det historiska rättegångsfallet kring Dred Scott demokrat. Taney tillsammans med flera andra demokrater i HD beslutade att den svarte mannen Dred Scott inte hade lika värde som vita människor och därmed inte kunde vara en fri man med samma rättigheter som vita personer.

Det krävdes en republikansk president, Abraham Lincoln, för att frigöra de svarta slavarna i USA. Efter Lincoln tog en demokratisk president över, Andrew Johnson, som dock vägrade ge svarta människor vissa rättigheter som till exempel rösträtt. Det krävdes därmed ytterligare en republikansk president, Ulysses S. Grant, för att ge svarta rösträtt i USA genom Konstitutionens 15:e tillägg. Det var under en republikansk president, Dwight D. Eisenhower som rassegregeringen i offentliga skolor upphörde.

På samma sätt som Aftonbladet har sina rötter i nazism genom att hylla Hitler-Tyskland, Vänsterpartiet i kommunism och Socialdemokraterna i rasism genom sitt rasbiologiska institut, har alltså sällskapet vänsterliberaler och det demokratiska partiet i USA sina rötter i rasism och diskriminering.

Beträffande USA i nutid kan vi konstatera att strukturell diskriminering av svarta fortsatt under åtta år med den vänsterliberala demokraten Barack Obama som president. Obamas vänsterliberala rasistiska politik mot svarta är redan ökänd om vi tar hänsyn till fakta.

Ägnar vi ett ögonblick åt vänsterliberalernas favoritsport – rasismbesatthet, och favoritgren – människohudfärgpigmentsfixering – ser vi omedelbart att Obama strukturellt diskriminerat svarta för höga poster. Under sin tid som president nominerade Obama inte en enda svart domare till landets Högsta domstol trots tre lediga sådana poster. Obamas HUD-ministrar under åtta år, posten som överser bostäder som framförallt många svarta i getton bor i, var inte heller svarta. Obamas val av ny chef för riksbanken var vit, vilket även hans val av vice president var.

Det demokratiska partiet under den nyliga primärvalkampanjen släppte inte fram någon svart kandidat utan bara tre vita.

En grupp svarta anställda stämmer nu vänsterliberala mediejätten CNN för samma typ av strukturell rasism och diskriminering.

Ett stort antal genuina antirasistiska amerikaner som jag själv och min rasifierade fru vägrade att ställa upp på mer av sådant människoovärdigt beteende i ytterligare en mandatperiod under Hillary Clinton.

Ett antal fler exempel kan ges där det demokratiska partiet och vänsterliberaler i USA, såväl inom politiken som media, har historiska och nutida kopplingar till rasism och diskriminering. Vänsterliberalers retorik kring svarta är tolerant samtidigt som deras faktiska agerande mot samma grupp är raka motsatsen.

Donald Trump, å andra sidan, visar med sitt konkreta agerande var han står i ämnet rasism och svarta. Som vi vet nominerade Trump omedelbart en svart, till den för svarta amerikaner mycket viktiga posten som HUD-minister, Dr. Ben Carson. Även under republikanen George W. Bush var HUD-ministern svart under en mandatperiod.

Genom samma argument om arvssynd och partihistoria som vänsterliberaler älskar att åberopa i samband med SD i Sverige, ligger alltså rasism djupt rotat i det vänsterliberala demokratiska partiet i USA. Denna djupt rotade rasism visar sig i nutid inte minst i samband med hur vänsterliberaler och det demokratiska partiet helt vänt ryggen till svarta amerikaner boende i just HUD-getton.

Chicago i USA, ett vänsterliberalt högsäte, är en utmärkt utgångspunkt för att påvisa hur vänsterliberaler och det demokratiska partiet agerat rasistiskt mot svarta genom åren.

Den inom kort avgående amerikanska presidenten Barack Obamas hemstad är Chicago. Staden har styrts av det vänsterliberala demokratiska partiet i flera årtionden i följd och med konstanta demokratiska borgmästare i över 80 år. Staden har även strikta vapenlagar som demokratiska politiker stiftat och verkställt samt är frikostig med bidrag och subventioner finansierade av skattebetalare. Chicago har nu dessutom utsett sig själv till en amnestistad för illegala invandrare, även kriminella sådana. Republikanerna har länge haft minimalt inflytande över stadens utveckling.

Allt detta ska enligt vänsterliberalismen förebygga såväl våld som mord, gängaktiviteter och droger. Trots att alla vänsterliberala pusselbitar är på plats plågas Chicago av massiva och växande problem med just våld, mord, droger och gäng, där svarta som mördar andra svarta är extremt överrepresenterade i statistiken. Grundorsaken till den utvecklingen är vänsterliberalernas – med det demokratiska partiet i spetsen – bakomliggande rasism.

Vänsterliberaler och det demokratiska partiet, inte minst i Chicago, har genom åren konstant blåvägrat att ta tag i problemen i svarta getton. Tvärtom. Problemen har helt sopats under mattan. De som belyst problemen såsom Rudy Giuliani och Donald Trump har i vänsterliberal anda omedelbart per automatik anklagats för rasism. Vänsterliberalernas tanke verkar vara att om man blundar för problemen så existerar de inte. Vi ser samma vänsterliberala beteendemönster i Sverige kring massinvandringen och den växande kriminaliteten i förorterna.

Trumps intentioner är alltså betydligt godare än vänsterliberalernas beträffande svarta getton, med andra ord att stoppa morden och drogerna istället för att sopa dessa problem under mattan. Genom att, redan innan ens ha formellt tillträtt som president, ha påbörjat ett samarbete med svarta kändisar med getto-erfarenheter som Jim Brown, Ray Lewis och Kanye West visar Trump handlingskraft, till skillnad från vänsterliberalers tomma ord och ryggvändande till problemen.

Trump begriper och är pragmatisk med att svarta kändisar med egna erfarenheter från svarta getton måste utses till ledarroller i det arbetet. Trots att det för vänsterliberaler kan anses vara politiskt inkorrekt och även rasism, har svarta i gettona betydligt mer respekt för andra svarta såsom just Jim Brown, Ray Lewis och Kanye West än för en rik vit affärsman som Trump eller vita politiker och kändisar generellt som kommer från vita medel- och överklassområden. Även Ben Carson inger respekt i dessa getton eftersom även han växte upp i just ett svart getto. Begreppet “empati” till skillnad från “sympati” har stor betydelse i sammanhanget.

NFL-legenden Ray Lewis har en stark personlighet, är vältalig, passionerad och intelligent. Han är dessutom politiskt inkorrekt och frispråkig, rakt på sak och bryr sig inte ett dugg om vad vänsterliberal media tycker och skriver om honom. Lewis är vänsterliberal medias mardröm, precis som Trump. Lewis har även varit inblandad i kriminalitet, vilket även det inger respekt i vissa kretsar i fråga. Sådan är verkligheten utanför den rosa bubbla som vänsterliberaler lever i.

Att Lewis arbetat inom TV inger å andra sidan stor respekt i vita styrelserum och bland bland vita investerare, två helt olika typer av platser han måste besöka och samarbeta med i rollen som en av Trumps ledarfigurer för arbetet kring svarta getton. Att sedan Ben Carson kan bli den som sitter vid HUD-rodret med en massiv budget som nu kan komma att spenderas betydligt mer genomtänkt med en Trump-sponsrad bakomliggande vision och plan, inger ännu mer optimism. Vore jag en ung svart amerikan i ett HUD-getto skulle jag just nu ha anledning att för första gången vara hoppfull för framtiden. Jag beskrev ett par konkreta exempel på resultat av nytänkande i förra krönikan, som bakgrund för sådan optimism.

För att lösa ett problem måste man först identifiera problemen och våga tala öppet om dem, oavsett gruppers hudfärg eller ursprung. Anonyma alkoholister har den utgångspunkten, bekräftat av organisationens allra första steg beträffande hur man besegrar alkoholism. Det är alltså ingen slump att problemidentifiering och ett erkännande av problemet måste ske i ett tidigt stadium för att problemet ska kunna lösas, oavsett det handlar om alkoholism eller gettovåld. Vänsterliberaler i USA och Sverige begriper inte detta. Vänsterfeminister kan inte ens stava till sådana ord, inte ens med hjälp av ett uppslagsverk.

Donald Trump har helt blottat vänsterliberalernas rasistiska världsbild genom att våga identifiera och tala öppet om problemen i svarta getton, där statistik och fakta entydigt ger honom rätt. Vänsterliberalernas svar på detta kommer därför, på grund av att hela deras rasistiska världsbild nu hotas – framförallt i media – sannolikt att bli mer anklagelser om rasism i syfte att förneka och dölja sin egen rasism och istället projicera den mot Donald Trump. Detta kommer dock inte att lyckas, av samma anledning som det inte gjorde det under valkampanjen, där medias partiskhet och smutskastande bara ledde till att stödet för Trump ökade och alltså fick motsatt effekt än den önskade.

Vänsterliberalers högsta dröm i både USA och Sverige är nu att Trump ska misslyckas att hjälpa svarta i gettona. Vänsterliberaler hoppas att status quo eller, ännu bättre för deras del, försämringar ska bli resultatet, med andra ord att svarta i ännu högre antal ska mörda svarta i getton över droger. Det ger nämligen vänsterliberaler möjligheten att i framtiden kunna hävda att Trump gjorde fel som president. En sådan förhoppning är dock den allra värsta formen av rasism men trots det inget som vänsterliberaler drar sig för.

Att identifiera och vilja lösa grundproblem, oavsett om dessa berör en viss grupp mer än andra grupper, är inte rasism utan precis tvärtom, ett sätt att bry sig och vilja hjälpa gruppen samt individen inom gruppen i fråga, något som Trump alltså nu öppet visar i stället för att som vänsterliberaler fortsätta sopa problemen under mattan.

Som jag skrev i min förra krönika, vänsterliberaler, men naturligtvis även vänsterfeminister, har mycket att lära om faktagranskning och sakfrågeanalys, utöver öppet sinne och tolerans. Dessa lärdomar gäller inte minst specifika ämnen som svarta getton i USA och förorterna i Sverige.

Avslutningsvis, denna korta film påvisar just vänsterliberalers totala oförståelse och verklighetsfrånvända världsbild beträffande allt hån riktat mot Trump och hans anhängare innan valet. Skrattar bäst som skrattar sist!

Vi hörs i kommentarsfälten!

Björn Norström

Fler krönikor av Björn Norström hittar du HÄR.

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Jan Sjunnesson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson