Annonsera på Avpixlat

Var helgonet Lucia en afrikansk pojke och profeten Muhammed en homosexuell kvinna?

insandare_150

INSÄNDARE Åhléns har haft en reklamkampanj i vilken en pojke med afrikanskt utseende figurerar som Lucia. Denna kampanj har upprört många och resulterat i mer eller mindre välformulerad och tämligen skarp kritik mot Åhléns på sociala medier. Till slut upplevde pojkens föräldrar den massmediala uppmärksamheten som så massiv och besvärande att de bad Åhléns att ta bort reklamen, vilket Åhléns gjorde.

Många frågar sig vad problemet med en afrikansk pojke som Lucia är. Flera liknande initiativ har tagits under de senaste åren. Flera skolor har valt att ha pojkar som Lucia och ofta pojkar med uppenbart icke-svenskt utseende. I ett fall handlade det om en tonåring från Iran med, får man väl säga, ett ganska typiskt Mellanösternutseende, eller åtminstone distinkt icke-svenskt utseende. I ett annat fall valde man en tonåring med tydligt afrikanskt utseende som Lucia. Som jag minns just det fallet hade i stort sett alla övriga i klassen ett tämligen svenskt utseende.

Alla dessa utländska pojkar som Lucia har väckt kritik. Varför? Är svenskarna rasister som hatar utlänningar, eller som hatar åtminstone mörkhyade utlänningar? Nej, jag är personligen övertygad om att någon rasism inte ligger bakom avogheten mot de nämnda Luciorna. Däremot tror jag att vad det är vi ser, är en allt större aversion mot vad man uppfattar som pekpinnar och skenhelighet i frågor som invandring och mångkultur.

Luciatraditionen har förändrats över tid. Den bygger från början på berättelsen om en ung kvinna som blev martyr på Sicilien, men har sedan tillfogats element ur nordisk mytologi och kultur. Traditionen har kommit att bli något unikt nordiskt, kanske rent av unikt svenskt. Många traditioner i många kulturer utvecklas på det sättet – influenser utifrån blandas med den egna, inhemska kulturen och traditionerna och något nytt och unikt utvecklas.

Det sägs att under 1800-talet gick unga pojkar runt bland gårdarna och ”lussade”. Detta med att Lucia ska vara en ung, blond, kvinna rotade sig först under 1900-talet, säger en del. Det kan faktiskt göra detsamma exakt hur det förhåller sig med dessa företeelser. Alla som lever nu har vuxit upp med att Lucia är en kvinna eller flicka. Det är Luciatraditionen för alla nu levande svenskar. Det är i den utformningen vi svenskar vuxit upp med denna unikt svenska tradition. Möjligtvis kan man sträcka sig till att kalla den skandinavisk eller nordisk. Men luciafirandet i svensk tappning, innefattande en svensk flicka eller kvinna i huvudrollen som Lucia, förekommer ingen annanstans i världen.

Detta att byta ut Lucia mot en man, till råga på allt en man med ett väldigt tydligt icke-svenskt utseende, uppfattas därför av många som att man gör våld på en av våra folkkära traditioner, en tradition som vi som sagt alla vuxit upp med, mer eller mindre. Som argument för denna förändring brukar anföras att det antingen är en ren slump att det råkade bli den Lucia det blev, eller att man vill vara modern och förnya traditionen genom att göra den mer inkluderande gentemot invandrare eller mot svenskar med ett inte så typiskt svenskt utseende.

Från en del av initiativtagarna med utländskt ursprung har viljan att provocera svenskarna framgått tämligen tydligt, åtminstone mellan raderna, eller med illa dold skadeglädje i tonfall och minspel hos de inblandade, när de fått uttala sig om saken i media. Andra utvalda Lucior har framstått som mer ovetande om vilken provokation de egentligen deltar i.

Sverige genomgår sedan några decennier tillbaka sin största demografiska förändring någonsin, såvitt vi känner till. Sverige har aldrig någonsin haft så stor andel av sin befolkning född utomlands, eller födda här men med båda föräldrarna födda utomlands, inte ens under valloninvandringen på 1600-talet eller invandringen av tyskar på medeltiden. Vare sig valloner eller tyskar uppnådde någonsin mer en högst någon procent av befolkningen när de var som flest.

Denna invandring är kontroversiell. Invandringen nu består till övervägande del av människor från Afrika och Mellanöstern, från kulturer och med religioner som skiljer sig åt från den svenska mycket mer än vad vallonernas och tyskarnas gjorde. Språken skiljer sig mer. Samhällets och familjers organisation skiljer sig mer mellan folken från Mellanöstern och svenskarna, än vad valloner och tyskar gjorde på sin tid. Synen på statens roll och individens rättigheter och skyldigheter skiljer sig mer åt än gentemot andra europeiska folk. Kvinnors och minoriteters rättigheter är helt annorlunda här än i Afrika och Mellanöstern. Sättet att stifta lagar och välja sina ledare skiljer sig markant åt. Den tradition enligt vilken svenskt statsskick utvecklats har aldrig slagit rot i Afrika och Mellanöstern, även om man i modern tid har gjort halvhjärtade försök att emulera den.

Människor från dessa länder är sämre rustade att hävda sig på en svensk eller europeisk arbetsmarknad. Deras utbildning är ofta för dålig för att kunna vara konkurrenskraftig här. Resultatet blir ofta långvarig arbetslöshet och bidragsberoende, vilket dränerar vår gemensamma kassa för annan välfärd. Utöver detta är invandrare från Afrika och Mellanöstern enormt överrepresenterade som gärningsmän vid grov brottslighet såsom misshandel, sexualbrott, narkotikabrott, dråp och mord. Som en konsekvens av allt detta har svenskarna genom åren blivit alltmer avoga mot invandring från dessa länder, och i generella termer, mer skeptiska mot människor från dessa länder i största allmänhet.

Samtidigt som denna utveckling har skett har budskapet från politiker och massmedia varit nästan rakt det motsatta: att invandringen är vår frälsning på nästan alla sätt, att den är en ekonomisk vinst för oss (eller åtminstone kan komma att bli om vi bara lyckas med integrationen) och att den berikar oss kulturellt.

Denna diskrepans mellan den av gemena man observerade verkligheten å ena sidan och det nästan unisona budskapet från politiker, massmedia och utbildningsinstitutioner å andra sidan, har blivit alltmer tydlig för allt fler under de senaste åren. Som en konsekvens har svenskarna blivit alltmer negativt inställda till invandring från Afrika och Mellanöstern och till kulturer och religion från de länderna.

Paradoxalt nog ökar propagandan för mångkultur och för en generös invandring i takt med att svenskarna blir alltmer negativa till dessa fenomen. Det är som om man vill uppfostra svenskarna att tänka rätt. Den politiska korrektheten, det vill säga självcensuren och det från ovan icke uttalade önskade politiska beteendet, blir alltmer aggressivt och samtidigt alltmer självmotsägande. Den tar sig alltmer bisarra uttryck, till exempel i form av att vilja förminska eller förändra typiskt svenska traditioner, som om de egentligen inte vore våra eller som om de inte vore värda att bevara över huvud taget.

Inte ens det vanligtvis hyfsat följsamma svenska folket vill ha sådana pekpinnar eller se sådana ingrepp i sina traditioner, om de inte sker på egna individuella initiativ. Lika lite som man vill att staten lägger sig i hur man utövar sitt sexliv, vill man inte att staten lägger sig i hur man firar jul eller Lucia.

Mot bakgrund av detta är det oerhört provocerande att byta ut en figur som traditionellt sett gestaltats av en ung svensk kvinna mot först och främst en man, dessutom en man med tydligt utländskt påbrå. Ingen av våra invandrargrupper skulle acceptera att svenskarna försökte sig på motsvarande förändringar av deras traditioner. Skulle det till exempel gå för sig att i en moské försöka hävda att Muhammed i själva verket var bög, eller kvinna, eller både och? Den som gav sig in på något sådant finge vara glad om han kom undan med livet i behåll.

Svenskarna upplever fullt berättigat att man trampar på deras traditioner. Och det är ansvarslöst att medvetet från de vuxnas sida låta unga, icke myndiga pojkar, klä skott för den reaktion som sådana provokationer fullt berättigat och helt väntat utlöser. Att låtsas vara förvånad över dessa reaktioner är inget annat än hyckleri och skenhelighet.

Kekaru Reker

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Jan Sjunnesson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson