Annonsera på Avpixlat

Vad har Sverige att förlora på att fira svenska traditioner och svensk kultur?

Björn Norström

KRÖNIKA I Sverige råder en extrem och fullständigt bisarr hets att förkasta allt det svenska i inbillningen om att egg sådant agerande ska förbättra integrationen av migranter. Samtidigt erbjuder lokala föreningar och volontärer i min hemdelstat Vermont migranter introduktion till amerikanska seder, bruk och traditioner i syfte att hjälpa dessa integreras och dessutom assimileras i det amerikanska samhället.

I min amerikanska hemstad arrangerade nyligen en lokal volontärförening med hjälp av ett antal frivilliga en Thanksgiving-fest för migranter och flyktingar. Syftet med festen var att erbjuda dessa migranter från olika delar av världen en möjlighet att välkomnas och inkluderas i en amerikansk tradition som just Thanksgiving där högtidens traditionella mat, dryck och bakverk serverades.

Initiativet kan liknas vid att svenska föreningar och volontärer arrangerar midsommarfester eller Lucia där migranter välkomnas i syfte att uppleva dessa svenska traditioner och därmed assimileras i den svenska gemenskapen i förhoppning att de känner sig inkluderade och lär sig om svensk kultur samt vad det innebär att leva i Sverige.

I december varje år arrangerar en lokal affärsman i Vermont en stor julfest för den fattiga delen av lokalbefolkningen. Många av de som bjuds in och närvarar under julfesten är just migranter från tredje världen. Syftet med denna julfest är densamma som Thanksgiving-festen, att erbjuda migranter möjlighet att assimileras in i en amerikansk tradition och därmed bli del av den amerikanska gemenskapen, alltså att inkludera.

I samband med dessa fester rapporterar lokalmedia naturligtvis. Trots att media i USA generellt är politiskt korrekt rapporterar de om dessa typer av fester som något mycket positivt och berikande för migranter, inte minst ur ett anpassnings- och gemenskapsperspektiv, men även som en välkomnande och inkluderande gest.

De migranter som närvarar på dessa fester här i Vermont hyllar initiativen och tackar för att de erbjuds möjligheten att få ta del av amerikanska traditioner eftersom de menar att dessa typer av arrangemang hjälper dem att känna sig välkomna, anpassa sig till USA och lära känna amerikaner under amerikanska förhållanden.

I Sverige är dessa typer av arrangemang mer eller mindre förbjudna idag, de anses kränkande, exkluderande och rasistiska, vilket är ett perverst påhitt av vänsterliberala feminister som helt saknar förståelse för såväl en hälsosam nation som integration av migranter.

Trots att Vermont är en av de mer politiskt korrekta delstaterna i USA är det en självklarhet för samhället här att migranter ska erbjudas möjligheter att assimileras i amerikanska traditioner som just dessa typer av festligheter. Något tal om kränkthet, att människor inte inkluderas eller rasism är otänkbart. Festerna ifrågasätts helt enkelt inte utan ses som en viktig del i integrationsarbetet.

Att Vermont har avsevärt bättre assimilation och integration av migranter såväl generellt som inom specifika områden (sysselsättningsgrad, innanförskap, skolresultat, kriminalitet, osv) i jämförelse med Sverige är i sammanhanget helt logiskt.

Assimilation och integration kan omöjligen åstadkommas om det inte finns något att assimileras eller integreras i. Sverige begriper inte den enkla principen utan går istället rakt motsatt väg genom att radera ut precis alla seder, bruk och traditioner som gör Sverige till Sverige. Det lämnar migranter i Sverige förvirrade och därmed betydligt mer benägna att förakta Sverige och det svenska samhället eftersom de uppmanas av såväl politiker som media att skapa helt parallella samhällen med egna seder, bruk, traditioner.

Där befinner sig Sverige nu, utan vare sig en officiell kultur eller traditioner som Lucia, midsommarfester, julfiranden eller skolavslutningar i kyrkan, men istället med ett par hundra utanförskapsområden och drygt femtio no go-zoner där sharia, jihadism, homofobi, kvinnoförtryck, avsaknad av mänskliga rättigheter, hedersförtryck och andra barbariska seder, bruk, traditioner, lagar och regler etablerats som går stick i stäv med allt positivt som Sverige en gång stod för.

Det som inte begripits av alltför många i Sverige är att det inte är fel att bibehålla inhemska seder, bruk och traditioner samt kulturen. Det är heller inget fel att fira sådant och dessutom bjuda in migranter att delta. Tvärtom. Det hjälper migranter att bättre förstå det nya landet ifråga och samtidigt få känna sig välkomna, inkluderade och uppmuntrade att anpassa sig till det nya landet.

Till skillnad från det politiskt korrekta Sveriges hetsiga och naiva retorik i frågan så främjar faktiskt en stolthet över och firande av landets kultur och traditioner både assimilation och integration och uppskattas dessutom av många migranter, även i Sverige om det skulle ges en ärlig chans.

När jag pluggade på universitet i delstaten Louisiana stod det snabbt klart för mig att invånarna där kraftigt ogillade framförallt franska studenter. Studenterna från Frankrike ansågs ointegrerbara bland lokala invånare trots att kulturen i södra Louisiana där jag bodde ironiskt nog faktiskt härstammar från just Frankrike. Louisiana dög helt enkelt inte åt alltför många franska studenter, vilket dom regelbundet öppet klargjorde.

Fransoserna klagade ofta på det lokala och i gengäld ville inte lokalbefolkningen veta av fransoserna, som därmed levde i ett slags utanförskap under sin studenttid i området. Lokalbefolkningens tankesätt var enkelt, vilket de öppet uttryckte till just franska studenter: duger inte det lokala så kan ni sticka hem till Frankrike igen eftersom ni bara klagar på allt och vägrar anpassa er till oss. Föga förvånande stannade franska studenter normalt inte kvar i området i mer en ett år utan flyttade istället tillbaka till Frankrike relativt omgående. Konflikterna mellan lokalbefolkningen och franska studenter var uppenbar.

För svenska studenter var det precis tvärtom. Svenskar var populära bland lokalbefolkningen i södra Louisiana eftersom de anpassade sig och dessutom uppskattade den lokala kulturen och klagade inte. Skillnaden hade endast med attityder och mentalitet att göra.

Sverige måste nu gå en helt annan väg beträffande synen på integration och assimilering. Dagens och gårdagens kur fungerar helt enkelt inte. Tvärtom. Den är destruktiv, såväl för landet som för enskilda migranter. Vad har Sverige egentligen att förlora på att hålla fast vid svenska traditioner, seder och bruk och landets kultur? Integrationen kan omöjligen bli sämre än den är idag.

När något bevisligen inte fungerar, alltså den svenska vänsterfeministliberala integrationsvägen, måste man prova nya metoder. En sådan ny metod, som är en självklarhet i många andra länder och även i min delstat Vermont, är att bibehålla, visa stolthet för och bjuda in migranter att delta i inhemska traditioner och landets kultur arrangerade av olika föreningar, kommuner och volontärer i syfte att skapa gemenskap och slutligen assimilering eller iallafall integrering.

Vad är det värsta som kan hända om Sverige provar detta? Jo, status quo, alltså dagens katastrofala verklighet. Att prova vägen där inhemska traditioner och kulturen firas med stolthet har varken Sverige eller migranter något att förlora på utan endast allt att vinna av. I bästa och mest realistiska fallet kan det dessutom sluta med ett generellt hälsosammare Sverige och i synnerhet förbättrad integration av migranter.

Vi hörs i kommentarsfälten!

Björn Norström

Fler krönikor av Björn Norström hittar du HÄR.

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

Vaclav Klaus - Folkvandring

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson