Annonsera på Avpixlat

Snöflingor och snöslungor

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA Begreppet Generation snöflinga kommer från USA och syftar i sin ursprungliga betydelse på gymnasie- och universitetsstudenter som är lika ömtåliga som en snökristall. Det handlar om unga människor från välbärgade familjer som är så tunnhudade att man kan skymta de inre organen. De kräver att alla ska acceptera deras världsbild som består i att det varken ska finnas några gränser eller kön, än mindre några religiösa och kulturella skillnader. Gör vi inte det kan de bli kränkta, upprörda eller drabbas av psykiska åkommor. Det är alltså de här bortskämda gnällerövarna som vi ser hysteriska gråta och skrika när Milo Yiannopoulos eller Lars Vilks håller universitetsföredrag. De dyker också gärna upp som pålitligt motståndarlag vid Folkets Demonstration.

Journalister inom systemmedia har agerat snöslungor och hjälpt till med att sprida snöflingornas världsbild till den breda massan. Den passar nämligen som hand i handske till deras romantiserade revolutionstänkande. Den yngre generationen håller den knallröda facklan högt och har hos de avdankade socialisterna på tidningsredaktionerna väckt känslor som de inte har upplevt sedan de ockuperade sitt eget kårhus. De båda grupperna kompletterar varandra och ser till att debatten dränks i ett tjockt lager kommunistrött snömos.

Kanske gammelkommunisternas attraktion till de omogna snöflingorna bara är naturlig då i Sverige ungdomligt oförstånd hyllas som ett eftersträvansvärt ideal både inom media och inom politiken. I den moraliska stormakten finns det ingen plats längre för gamla griniga gubbar som Donald Trump, Winston Churchill, Tage Erlander eller Grunnar Sträng. Här föredrar vi 30-åriga tjejer utan erfarenhet av någonting – typ Ebba Thor Busch eller Annie Lööf.

Det var just utvecklingen till ett infantilt snöflingeland – där för nationen överlevnadsviktiga frågor täcks över av HBTQ, tokfeminism, islamisering och kulturrelativism – som amerikanska folket sade nej till den 8 november genom att välja en gammal grinig gubbe till president. Med Hillary Clinton hade de löst en enkelbiljett till samma helvetesdestination som Europa och fortsatt nedför ett halt sluttande plan mot kaos och nationell upplösning med islam som en allt dominantare maktfaktor i samhället.

Medan vi Trump-anhängare efter presidentvalet fortfarande har känslan av att ha delfiner på ecstasy simmande i blodomloppet har snöflingorna drabbats av PTSD (PostTrumpatiskt stressyndrom). Efter att många av dem låg på soffan under valdagen är de nu ute och protesterar mot valresultatet genom att leva rövare i flera amerikanska städer. Ivrigt påhejade av president Obama och den vänsterliberala presskåren skriker de och bölar i offentligheten som nordkoreaner efter den Store ledarens bortgång. Det som de gillar ska vara en allmän rättighet, det som de inte gillar ska förbjudas.

Snöslungorna inom MSM verkar tyvärr inte ha lärt sig någonting av det amerikanska valet. De fortsätter att trumpeta ut sina osakliga olycksbudskap, där det ständigt varnas för tilltagande högextremism och nynazism efter Trumps seger. Visserligen har enskilda större publikationer som New York Times bett om ursäkt för sin vinklade rapportering i samband med valet, men de flesta andra har inte insett att de har grävt ner sig i en grop. Än mindre har de förstått att om man vill ta sig ur gropen igen är det normalt sett en bra idé att först sluta gräva, annars vet man inte riktigt var man hamnar. Det kan bli vid jordens mittpunkt, och där är det som bekant väldigt varmt.

Systemmedia piskade under valkampanjens gång upp en masshysteri som gick ut på att Trump skulle störta hela världen i fördärvet om han blev president. Vad vi fick verkar vara en till synes tillmötesgående och storsint president-elect. Han har bland annat sträckt ut en försonlig hand till forna opponenter inom republikanerna som Paul Ryan. Och för den kategoriska Trump-kritikern och republikanernas presidentkandidat från 2012 Mitt Romney står dörren till stugvärmen på glänt igen. Romney har till och med utsikt till att ta över den viktiga posten som utrikesminister. Som om inte det vore nog har Trump antytt att han eventuellt kan reservera ett par regeringsposter åt demokrater.

Jag vet inte, men jag tycker knappast Trump framstår som en högerextrem världsförintande Godzilla utan snarare som en enande landsfader. Lägg därtill att han inte avser ta semester och nöjer sig med en beskedlig årslön på en dollar och han framstår som en riktigt sympatisk prick.

I Sverige fortsätter emellertid rapporteringen i samma insnöade hjulspår som innan. Agendajournalisternas nya grej är att Trump inte gör något större väsen av sig och att det finns en massa problem med grundandet av ett nytt kabinett. Tydligen känner de inte till att det är kutym i USA att den nyvalde presidenten håller låg profil tills han tillträder den 20 januari. Men de var ju inte heller speciellt välinformerade om hur det amerikanska valsystemet fungerar och gör fortfarande ett stort nummer av att Hillary Clinton sammantaget fick fler röster än Trump, fast att det är irrelevant i sammanhanget. Ytterligare ett tunt halmstrå som de griper efter är att elektorerna den 19 december kan rösta emot valresultatet trots att ”trolösa elektorer” har varit ytterst sällsynta i den amerikanska valhistorien.

Även omräkningen av röster i Wisconsin och eventuellt i Pennsylvania och Michigan får dem att se ett hoppets skimmer vid horisonten trots att Clinton vid omräkningen måste vinna alla tre delstaterna för att bli president. Under valnatten var det här en bedrift som i deras ögon framstod som omöjlig för Trump. Han låg ju kraftigt bakom i opinionsundersökningarna. Hur kan det nu helt plötsligt framstå som realistiskt för en person som redan har förlorat i den enda opinionsundersökning som räknas?

SVT kallade det amerikanska valet för ”Den vite mannens sista strid”. Totalt nonsens, så klart. Däremot kan det mycket väl visa sig bli SVT:s och etablerad ljugmedias sista strid. Efter sin partiska rapportering inför Brexit och det amerikanska presidentvalet kommer allt färre att tro på dem. Eller är det någon som kan föreställa sig att nyvunna läsare av faktabaserad alternativmedia kommer att sätta sin tilltro till rapporteringen i NYT, Aftonbladet eller Expressen inför det franska presidentvalet nästa år eller det svenska riksdagsvalet 2018?

Den enda chansen de har är att, precis som NYT, gå ut till sina kunder och be om ursäkt för den vänsterlutande nyhetsrapporteringen och lova bot och bättring. Annars kommer de snart inte ha några läsare kvar oavsett hur fördelningen av presstödet ser ut i framtiden. Men i sin självpåtagna roll som ofelbara överstepräster kommer de naturligtvis aldrig att erkänna några misstag. I stället kommer de att förstärka sina försök i att ljuga inför folket i tron att de kan fortsätta föra oss bakom ljuset.

Pressen är fast i en 68-paralysering som gör att de inte kan ta till sig nya perspektiv. Det blev tydligt när Fidel Castro nyligen efter 90 år som Co2-snyltare bet i gräset. (Äntligen! Som Fylking kanske skulle ha uttryckt det.) De såg i Castro, precis som i t-shirt-ikonen Che Guevera, inte den brutala förtryckare han var utan snarare en kramgod och barmhärtig Yoda (ni vet, den vise ledaren för jedi-orden i Stjärnornas krig som ser ut som en korsning mellan en chinchilla och en wasabinöt). Styret på Kuba var beviset för att det fanns en kommunism med ett mänskligt ansikte.

När det nu allt mer uppdagas att Castro i likhet med alla andra kommunistiska ledare inte levde som han lärde kommer de väl att påstå att inte heller på Kuba var det riktig kommunism. Märkligt att överallt där denna röda förtryckarideologi får en chans att etablera sig tar ingen tillfället i akt att införa den äkta läran. Hur många chanser ska den få?

Den insnöade pressen lever på lånad tid. Senast när Brexit- eller Trump-effekten sveper över Europa med valen 2017 i Frankrike, Tyskland, Nederländerna och 2018 i Sverige kommer den så långsamt att spela ut sin roll. När den röda snön väl är borta kommer det mångkulturella fuskbygget att blottas i all sin nakenhet.

Problemen som då kommer upp till ytan kommer att leda till samhällskonflikter som får trätorna under valkampen mellan Hillary Clinton och Donald Trump att framstå som innerlig syskonkärlek. Uppgörelsen med 40 års invandring från dysfunktionella, i huvudsak islamska länder kommer att göra ont.

Men vänsterliberalerna kommer med sin baklängeslogik då att skylla allt på lösningen på problemet och inte på problemet i sig. Det gjorde de redan efter murens fall när vissa östeuropeiska länder efter befrielsen gick igenom ekonomiska svårigheter. Då berodde det förstås på den nyligen införda kapitalismen och inte på ett halvt sekels kommunistisk planekonomi. Enligt deras resonemang var D-Day de allierades fel och inte Nazitysklands.

På grund av deras kroniska faktaresistens är det knappast lönt att försöka få dem på andra tankar. De kommer inte att ta till sig goda råd eller alternativa tankar oavsett hur många gånger vi försöker varna dem. Snöflingorna och snöslungorna måste helt enkelt lägga handen på det rykande strykjärnet eller den illröda köksplattan för att förstå att det bränns. Först när de känner fysisk smärta kommer de att ändra uppfattning.

Joakim ”Bronco” Mårtensson

Fler krönikor av Joakim Mårtensson hittar du HÄR.

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

Vaclav Klaus - Folkvandring

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson