Annonsera på Avpixlat

Elefantspaning i Västerås

Den afrikanska elefanten (Loxodonta africana) kan ha en mankhöjd på 4 meter och väga upp till 9 ton. Den är förstås svår att missa på nära håll. Foto: A.Savin.

Den afrikanska elefanten (Loxodonta africana) kan ha en mankhöjd på 4 meter och väga upp till 9 ton. Den är förstås svår att missa på nära håll. Foto: A.Savin.

POLITISKT KORREKT MAINSTREAM-MEDIA Uttrycket “elefanten i rummet” syftar i allmänhet på något som är uppenbart för alla i ett visst sammanhang, men som ingen vågar tala klarspråk om, eftersom det uppfattas som alltför känsligt eller politiskt inkorrekt. I svensk samhällsdebatt är förstås effekterna av massinvandringen och islamiseringen ständigt återkommande “elefanter i rummet”. Elefanten i rummet kan knappast framträda tydligare än i den krönika en journalist på Vestmanlands Läns Tidning (VLT) skrev efter att hon häromdagen överfallits av några unga män i det invandrartäta problemområdet Bäckby i Västerås.

Västerås förekommer allt oftare i rapporteringen om anlagda bilbränder, våldsamma upplopp och attacker mot polis och väktare. Det mesta av denna brottslighet sker – precis som i andra större och medelstora svenska städer – i invandrardominerade “utanförskapsområden”. I Västerås heter de mest ökända, problemtyngda områdena Råby och Bäckby.

I måndags, vid 16-tiden på eftermiddagen, befann sig Ingegerd Backlund, journalist på VLT, enligt egen utsago på Bäckby torg. Hon var där i arbetet. Hennes uppdrag var enkelt och borde inte ha tagit många minuter. Hon skulle bara ta en exteriörbild av områdets bibliotek. Men Ingegerd Backlund hade inte räknat med att områden som Bäckby inte längre är en del av det svenska majoritetssamhället.

Stadsdelar som Bäckby, Seved (Malmö), Rinkeby-Tensta (norra Stockholmsområdet), Biskopsgården (Göteborg) eller Araby (Växjö) – för att bara nämna några – har i hög grad förvandlats till ett slags parallellsamhällen, där det offentliga rummet kontrolleras av gängkriminella unga män, i allmänhet med utomvästlig, asylrelaterad invandrarbakgrund. I bakgrunden, utövande makt och inflytande på ett mera diskret sätt, finns imamer och klanledare. Det svenska majoritetssamhällets regler och normer har föga betydelse, utom när det är fråga om att ansöka om bidrag i en eller annan form.

Dessa förhållanden var dock, av allt att döma, Ingegerd Bäcklund lyckligt omedveten om. Det blev därför en chockartad upplevelse för henne att plötsligt konfronteras med det nya, spännande Sverige. Så här beskriver hon händelsen:

Jag skjuter upp stativet lite högre och ska avsluta med ett sista knäpp när jag hör hur någon vrålandes springer emot mig. Jag är omringad på två sekunder. En hand trycks hårt på framsidan av min mobil. Någon försöker slita den åt sig. Den sitter hårt fast på stativet som jag greppat och håller tätt intill mig. Några rusar runt mig och försöker få mig att släppa stativet. En av dem ställer sig nära mitt ansikte och skriker:

–Du får inte fota oss – du får inte vara här – varför fotograferar du oss- stick härifrån!

De vrålar i munnen på varandra och upprepar att jag inte har något där att göra och en av dem förhör mig om jag kommer från VLT och när jag svarar jakande skriker de ännu en gång att jag inte får fota dem och beordrar mig för hundrade gången att sticka därifrån. Kvickt.

Efter denna dramatiska skildring berättar Ingegerd Backlund, som tydligen är uppvuxen i Västerås, om de positiva minnen hon har av Bäckby från sin uppväxt och ungdom. Hon ger bland annat följande beskrivning av 1970-talets trygga, stabila, i hög grad etniskt och kulturellt homogena folkhems-Sverige:

För 40 år sedan: På tisdagskvällarna cyklade jag och syrran till mötet med frimärksklubben i en av hörsalarna på Bäckby bibliotek. På fritidsgården fick de stökigaste killarna bra förebilder i fritidsledarna, de var coola men bestämda. Där spelade vi vändåtta eller pingis. Jag drog med mig kompisen till skolans aula de kvällar det visades gamla svartvita skräckfilmer. Några år senare fick jag, på torget, livets första kyss.

Så kommer naturligtvis konstaterandet att Bäckby förändrats. VLT-krönikören erkänner att det visserligen förekom “stök” på Bäckby även för några decennier sedan, men hon menar att det är långt värre idag:

Visst har det alltid funnits stök på Bäckby. Fast aldrig i samma omfattning som de senaste åren. Ska vi tillåta att ett tiotal män, med anhängare nedåt och kanske styresmän uppåt, utser Bäckby till ett envälde? Som begränsar livet för så många av Bäckbys cirka 10.000 invånare att de inte vågar gå ut när det är mörkt?

Vet deras föräldrar något om hur deras söner beter sig? Jag kanske till och med känner någon av dem, vi är troligen i samma ålder.

Ingegerd Backlund konstaterar att det gamla Bäckby; det Bäckby i vilket hon kunde känna sig hemma, inte finns längre. Hon avslutar sedan sin text med en kort beskrivning av den katastrof som drabbade rymdfarkosten Apollo 1970. Det var då den numera klassiska meningen “Houston, we have a problem” yttrades. Ingegerd Backlunds budskap tycks vara att vi befinner oss i ett slags katastrofsituation vad beträffar utvecklingen i områden som Bäckby, och att vi – precis som NASA:s personal den 13 april 1970 – måste agera snabbt och kraftfullt.

Bäckby torg i Västerås. Bäckby är ett i raden av svenska miljonprogramsområden som till följd av massinvandringen kommit att präglas av gängbrottslighet, anlagda bränder och upplopp. Foto: Einarspetz.

Bäckby torg i Västerås. Bäckby är ett i raden av svenska miljonprogramsområden som till följd av massinvandringen kommit att präglas av gängbrottslighet, anlagda bränder och upplopp. Foto: Einarspetz.

Det både häpnadsväckande och smått komiska med Ingegerd Backlunds text är att hon lyckas föra hela ovanstående, för en dagstidningskrönika förhållandevis långa resonemang, utan att med ett enda ord nämna huvudorsaken till de problem hon tar upp. Elefanten i rummet har sällan varit så tydlig som när VLT:s krönikör ger uttryck för sin upprördhet över situationen i Bäckby.

Ingegerd Backlund berör överhuvudtaget inte den huvudsakliga skillnaden mellan dagens Bäckby och det Bäckby som fanns på 1970-talet. Hennes text präglas av en fullständig beröringsskräck inför det främsta skälet till kriminalitet och socialt utanförskap i områden som Bäckby. I VLT-krönikörens värld tycks gängbråken, bilbränderna och alla de andra problemen uppstå av sig själva, ur ett slags vakuum. Hon försöker ge sken av att hon är fullständigt främmande inför de alldeles uppenbara sambanden mellan situationen i områden som Bäckby och okontrollerad massinvandring av svårintegrerade folkgrupper från världens mest dysfunktionella samhällen, i kombination med islamisering och ålderdomlig klankultur.

Samtidigt avslutar Ingegerd Backlund sin text med ett slags uppmaning till handling. Hon verkar vilja säga att problemen i landets gettofierade miljonprogramsområden är akuta, och att vi som samhälle snabbt måste göra något åt situationen. Men hur fångar man en elefant om man inte ens kan erkänna att den finns i rummet?

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Jan Sjunnesson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson