Annonsera på Avpixlat

Obamas och demokraternas hybris serverar Trump utökad makt på silverfat

Björn Norström

KRÖNIKA Svensk media har varit sämre än usel i sin rapportering om det amerikanska presidentvalet, dels beroende på inkompetens och oförståelse och dels beroende på känslor och agendajournalistik. Enligt många vänsterliberaler i både USA och Sverige är rädslan nu att Donald Trump har makt att göra massiva förändringar. Detta stämmer helt. Det samma vänsterliberaler inte begriper är att det faktiskt är Barack Obama och det demokratiska partiet som på silverfat serverar Trump den utökade makten att göra dessa massiva förändringar snabbt och enkelt. Den som inte begriper hur den amerikanska demokratin fungerar, alltså svenska journalister, begriper samtidigt heller inte varför det blivit så.

I denna text förklarar jag, med hänvisning till den amerikanska konstitutionen och landets demokratiska spelregler, varför Barack Obama och det demokratiska partiet med öppna armar och stängda hjärnor under de senaste åtta åren tilldelat Donald Trump massiv och utökad makt att enkelt och omedelbart göra massiva förändringar utan att någon kan göra något åt det, inte ens kongressen eller högsta domstolen. Precis som förra krönikan om Electoral College är det även här faktaanalys, inte ett mångkulturellt genusperspektiv, som krävs för att förklara fenomenet.

Den amerikanska staten och dess demokratin är uppdelad i tre separata grenar: Kongressen (senaten och representanthuset) är den lagstiftande grenen. Presidenten är den verkställande grenen av lagarna. Högsta domstolen, som är den juridiska grenen, har som uppgift att tolka konstitutionen och avgöra om stiftade lagar är förenliga med denna.

Liksom Electoral College, som svensk media aldrig lyckades begripa sig på under valkampanjen, skapades även systemet om de tre grenarna av USA:s grundare. Liksom Electoral College är de tre grenarna även dokumenterat i konstitutionen. Dessa grenar utgör vad som kallas “checks and balances”, typ ”kontroller och balans”. Grundtanken var att skapa maktbalans mellan tre olika institutioner i syfte att undvika maktkoncentration, alltså liknande tanken som ligger bakom Electoral College som förebygger maktkoncentration i ett utjämningssystem.

Som en parentes kan det dock argumenteras att HD har mer makt i praktiken än de andra två grenarna, framförallt över tid, eftersom HD regelbundet tar det slutgiltiga beslutet om lagar som stiftats av kongressen och initiativ av presidenten är förenliga med konstitutionen. Dessutom tenderar beslut av HD att gälla över lång tid, eventuellt permanent, samt sätta praxis för alla andra domstolar. Beslut av HD är även extremt svåra att ändra på eftersom det krävs nya beslut av HD för detta, vilket HD inte är speciellt pigga på att göra trots att det ibland sker, eller en förändring av konstitutionen genom ett tillägg, vilket är ännu mer osannolikt.

Det ska understrykas att HD faktiskt är ideologiskt och att domslut regelbundet grundas i individuella domares ideologiska syn på omvärlden och tolkning av konstitutionen (ett dokument som dessutom inte sällan är tvetydigt). Normalt är HD konservativt, alltså majoriteten av domarna identifierar sig med republikanerna. De senaste åren, innan domaren Antonin Scalia avled i februari i år, var fem domare konservativa och fyra liberala (demokratiska sympatier). Efter Scalias dödsfall är det ideologiskt oavgjort i HD eftersom Scalia var en konservativ domare. Fyra domare är nu liberala och fyra är konservativa. Därför är tillsättningen av ny HD-domare efter Scalia extremt viktig eftersom den avgör HD:s ideologiska sammansättning, vilket direkt påverkar framtida domslut och juridiska praxis.

Trumps valseger, samtidigt som republikanerna fortfarande är i majoritet i kongressen, är alltså en garant för att HD förblir konservativt under många år framåt. Strategin som republikanerna utövade efter Scalias dödsfall, då partiet vägrade ta emot Obamas nominerade och liberala Merrick Garland till kongressförhör för att godkänna eller underkänna honom som ny HD-domare, visade sig alltså vara briljant. Målet var att mjölka tillsättningen till efter presidentvalet i förhoppning att en republikan skulle vinna valet. Demokraterna var bergsäkra på att strategin skulle misslyckas eftersom Hillary Clinton garanterat skulle vinna och bara nominera liberala domare. Tji fick demokraterna alltså även kring HD-spelet.

När Trump väl tillträder den 20 januari 2017 kommer troligen en ny HD-domare nomineras, förhöras och godkännas i rask takt för att HD återigen ska ha sina nio domare. Domslut som nu ligger och väntar i hög kommer att kunna behandlas av en återigen konservativ majoritet.

En domare i HD sitter på livstid och kan inte bli sparkad. Endast dödsfall eller frivillig pension gör att en HD-domares stol blir tom och måste återfyllas. Flera HD-domare är nu kring 80 år gamla, varav två av är liberala. Dessa kan nu sannolikt komma att tillsättas med ytterligare konservativa domare av Donald Trump. Trump har nu med den republikanska majoriteten i kongressen möjlighet att se till att HD förblir konservativt under de nästa par decennierna. Det i sig betyder minst lika mycket, om inte mer, som att Trump blir president.

Tillbaka till originalämnet. Framgångsrika och respekterade presidenter i USA samarbetar nära med kongressen i syfte att förankra initiativ och lagar där, alltså hos folket. Lagar som stiftas av kongressen och presidenten slutligen skriver under anses vara optimalt till skillnad från lagar som bara presidenten stiftar utan kongressen bakom sig. När presidenten tar lagstiftningsmakten från kongressen och ger den till sig själv kallas det ”Executive Order”, alltså “verkställande order”, en slags maktkoncentration inom de demokratiska spelreglerna dokumenterat i Konstitutionen som “Executive Power“. Vetorätt och benådningsrätt är exempel på andra Executive Powers presidenten har inom konstitutionen.

Syftet med Executive Powers är att tilldela presidenten omedelbar och utökad makt och möjlighet att vidta åtgärder och stifta lagar genom Executive Orders i till exempel kristider såsom krig, börskrascher, terroristattacker och ekonomikollapser då kongressen skulle ta alldeles för lång tid att göra detsamma. Även historiska beslut kopplade till mänskliga rättigheter som avsegregering och slaveriförbud gjordes via Executive Orders. Vissa presidenter har ofta utnyttjat denna utökade makt medan andra varit mer sparsamma. Barack Obama har systematiskt utnyttjat denna utökade makt i syfte att verkställa sin politiska och ideologiska agenda som inte var kopplad till någon form av nationell kris eller mänskliga rättigheter.

Vissa hävdar att Obama till och med missbrukat sin maktposition kring Executive Orders, något HD har tillrättavisat Obama om. Obama som ofta talade om att förena USA splittrade istället landet genom att konstant missbruka presidentämbetets Executive Powers genom Executive Orders. En respekterad juridikprofessor med sympatier för det demokratiska partiet har påpekat att Obama utgör ett hot mot konstitutionen genom att missbruka Executive Orders och medvetet kringgå kongressen, ett totalitärt beteende i syfte att koncentrera och centralisera makten till sig själv – något som landets grundare och konstitutionen vänder sig i graven över.

Det finns dock en baksida av myntet om Executive Orders. Lagar som skapas med Executive Orders saknar tyngd, är mer temporära, och kan därmed raderas med en framtida Executive Order, vilket ibland görs av olika presidenter, även av Obama, såvida inte HD blandat sig i, vilket kan göra det hela mer eller mindre komplicerat beroende på domslutet.

Man kan förenkla tyngden bakom lagstiftning i USA med att presidentens Executive Order skrivs med blyertspenna. Kongressens lagar skrivs med kulspetspenna och HD:s beslut om lagar är ristade i sten. Men det finns alltid ett men…

Det är här som Barack Obama och det demokratiska partiet genom ren dumskallighet i kombination med maktlystenhet och hybris begick ett massivt misstag genom åren som slutar i att Donald Trump nu tilldelats enorm och utökad makt, samma enorma och utökade makt som vänsterliberaler nu gnäller om att Trump tilldelats. Obama och demokraterna satsade nämligen alla kort på blyertspennan som främsta vapen, alltså Executive Orders, istället för att skriva lagar med kulspetspennan tillsammans med kongressen, vilket visade sig vara ett ödesdigert misstag med tanke på presidentvalresultatet.

Barack Obama stiftade ett antal stora och omfattande lagar genom just Executive Orders, lagar som aldrig förankrades i kongressen och därmed inte hos folket. Fyra exempel är immigrationslagarna, Iran-avtalet, sjukvårdslagarna (Obamacare), och samkönade äktenskap. Dessa fyra Executive Orders presenterar fyra helt olika scenarier av intresse i sammanhanget.

För immigrationslagarna blev det snabbt tvärstopp. Dessa hamnade i domstol där domare omedelbart konstaterade att lagarna bröt mot konstitutionen och därmed var olagliga. Ärendet hamnade slutligen i HD där ärendet behandlades av åtta domare (Antonin Scalia var vid det tillfället avliden) och slutade oavgjort, 4-4. De fyra konservativa domarna ansåg immigrationslagarna olagliga och de fyra liberala domarna ansåg samma immigrationslagar lagliga. I ett sådant oavgjort fall betyder det att beslutet från tidigare domstol står fast, alltså att Obamas immigrationslagar som stiftades genom Executive Order inte är förenliga med konstitutionen utan är olagliga. Argumentet av originaldomstolen som ogiltigförklarade immigrationslagarna var att Obama överskred sina befogenheter genom att strunta i kongressen, alltså den lagstiftande institutionen. Under Donald Trump är detta immigrationsinitiativ dessutom slutgiltigt dött och begravet.

Det omstridda Iran-avtalet hamnade aldrig i HD. Det ger nu Trump möjligheten att enkelt radera ut avtalet utan komplikationer genom att endast skriva en ny Executive Order.

Även Obamacare hamnade i HD, dock innan Scalia avled. För Obamacare gick det dock bättre. HD dömde i ett 5-4 beslut att Obamacare är förenligt med konstitutionen, alltså lagligt. Eftersom Obamacare-lagen inte stiftades i kongressen utan genom Executive Order med hjälp av blyertspennan har den mindre tyngd, oavsett beslutet HD tog i ärendet. Trump sitter nämligen på trumfkortet – ett slags suddgummi. Eftersom HD godkänt lagen blir det dock lite mer komplicerat i jämförelse med Iran-avtalet. Trump kan inte likt Iran-avtalet bara förvisa Obamacare till soptunnan genom en ny Executive Order. Dock kan Trump, på grund av att kongressen inte stiftade lagen, plocka isär Obamacare del för del genom flera nya Executive Orders som en efter en verkställs ungefär som man byter ut en bildel i taget tills man byggt om hela bilen.

Även Obamas lag om samkönade äktenskap hamnade i HD där utfallet blev 5-4 och klubbades igenom, något Bill Clinton under sin tid som president arbetade emot genom att stifta en lag som förbjöd samkönade äktenskap men som HD nyligen ogiltigförklarade. Om en president vill försöka stoppa samkönade äktenskap blir det rejält komplicerat. Först måste HD tillsättas med en majoritet domare som är motståndare. Sedan måste ärendet upp i HD igen. Om dessa två steg sker kan HD förkasta det tidigare domslutet.

Sker även det hamnar frågan om samkönade äktenskap per automatik i händerna på delstaterna igen där 37 delstater redan sagt ja. I dessa 37 delstater påverkar därmed inte ett spekulativt framtida HD-domslut. Samma process som för samkönade äktenskap gäller för övrigt även för abortfrågan, om det ämnet någonsin blir aktuellt för en president igen.

Skillnaden mellan Obamacare och lagen om samkönade äktenskap, trots att båda är Executive Orders och godkändes av HD, är att Obamacare innehåller ett stort antal mindre och separata delar som alla går att byta ut medan lagen om samkönade äktenskap endast består av en enda stor del.

Vänsterliberaler som nu gapar om att avskaffa Electoral College, vilket kräver förändring av konstitutionen, kommer snart även börja gapa om att avskaffa presidentens Executive Powers och Executive Orders. Tro mina ord. Precis som Electoral College kräver även förändring kring Executive Orders en förändring av konstitutionen genom ett tillägg, en process som är inskrivet i samma konstitution. Det är dock extremt svårt och i princip noll sannolikhet att det inträffar av liknande anledning att Electoral College inte kommer att avskaffas genom förändring av konstitutionen.

Presidentmakten att kunna riva upp gäller alla Executive Orders Obama och tidigare presidenter skrivit såvida inte HD godkänt dessa, vilket dock är extremt ovanligt. När Donald Trump talade om “repeal and replace” under valkampanjen betyder det rent konkret att han genom presidentmakten kommer skriva en eller flera Executive Orders som helt eller delvis raderar ut tidigare Executive Orders skrivna av Obama, samtidigt som Trump planerar – förhoppningsvis genom förankring i kongressen och inte genom presidentmakten, – stifta nya och bättre lagar inom samma område som istället träder i kraft och tar över.

Förankrar presidenten inte lagar i kongressen kan de ryka snabbt, är läxan till Obama. Obama och demokraterna har därmed sig själva helt att skylla för att Trump har mer och utökad makt än de önskar eftersom ett antal impopulära lagar, stora som små, som stiftades de senaste åtta åren aldrig förankrades i kongressen av presidenten utan istället genom Executive Orders. Detta betyder att det demokratiska partiet även ohämmat och okritiskt ställde sig bakom en framtid där en ny president enkelt kan radera ut allt detta, alltså dagens verklighet under Donald Trump.

Obama och demokraterna räknade hela tiden iskallt med att en demokrat skulle vinna presidentvalet 2016 och behålla alla lagar som Obama stiftade genom Executive Orders i ytterligare åtta år, inte att en republikan och framförallt inte Donald Trump skulle vinna och att han därmed då skulle tilldelas makten att snabbt och enkelt kunna skrota alla dessa.

Hela Barack Obamas arv, baserat på att arvet byggde på Executive Orders och blyertspennan, sitter nu alltså helt i Donald Trumps händer där Trump dessutom inte bara kan radera ut Obamas hela arv med ett suddgummi utan även kan skapa sitt eget arv genom lagstiftning tillsammans med en republikansk kongress och därmed med en mer permanent kulspetspenna. Lägg därtill en nu garanterad konservativ HD i leken så kommer sannolikt Trumps arv att bli betydligt mer framträdande och långvarigt än Obamas dito.

Varje gång svenska journalister gnäller över Trumps massiva och utökade makt samt stora och snabba förändringar han kommer göra måste vi påminna dem om att det som möjliggör detta faktiskt beror på Barack Obama och det demokratiska patiet som på silverfat serverar Trump just den makten.

Vi hörs i kommentarsfälten!

Björn Norström

Fler krönikor av Björn Norström hittar du HÄR.

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

Vaclav Klaus - Folkvandring

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson