Annonsera på Avpixlat

Tankar om Delmon Haffo-affären

insandare_150

INSÄNDARE Det har tydligen hänt något omstörtande. Alla pratar om det. Tidningarna berättar att en politiker har kallat en annan politiker ett riktigt otrevligt ord. Ekot ägnar flera minuter åt olika turer i ärendet: Några politiker får sparken och tvingas lämna alla sina uppdrag, andra blir omplacerade, och åter andra blir föremål för ”arbetsrättslig erinran” eller något i den stilen.

Partiledaren och partisekreteraren säger att detta är oerhört allvarligt, och många andra fördömer debattklimatet. Själv blir jag förvånad över att en politiker i Sverige har så dålig koll på de sociala normerna. Han måste varit full eller rasande, tänker jag, för att offentligt tilltala en kvinna så. Men när jag läser noggrannare blir jag ännu mer förvånad: Inget av det som jag uppfattat har hänt i alla dessa medier stämmer med verkligheten. I verkligheten har han inte tilltalat Strandhäll: Hon var inte ens där. Det är inte ens ett exempel på debattklimat: Det var ingen debatt som pågick. Det exakta händelseförloppet framgår inte, men uppenbarligen hände detta i ett litet sällskap av arbetskamrater och var inte avsett att sändas. Däremot har en eller flera personer i sällskapet svikit de underförstådda premisserna och sociala överenskommelserna genom att se till att uttalandet spreds på webben.

”– Den rimliga förklaringen är att han inte förstår att han kommer att synas offentligt”, säger Tomas Ramberg på Sveriges Radio. Första felet är alltså att någon – märk väl, inte han som säger det – agerat för att både Strandhäll och hela nationen ska höra det som inte var avsett för någon av dem. Missförstå mig inte. Jag använder aldrig ordet i fråga, och accepterar inte det i min omgivning. Jag anser det inte bara som vulgärt, utan också som specifikt ägnat att kränka kvinnor, vilket jag inte uppskattar alls. Men jag tillerkänner andra människor rätten att säga vad de vill i sina hem, bland sina vänner, och i sammanhang där det inte stör mig. På samma sätt utgår jag från att Annika Strandhäll tillerkänner alla medborgare samma rätt. Eller var ska annars gränsen gå?

Om man säger oresonliga, kränkande, nedsättande saker om grupper eller enskilda personer i fikarummet? I någon annans hem? I ens eget hem? Eller bara när ingen hör? Nu närmar vi oss 1984, Sovjet eller Stasi. Nog måste väl jag få uttrycka min ilska med invektiv? Även om jag kanske skulle valt ”jävla misandriker” (det betyder manshatare) för Strandhälls ”skämt” om att män inte borde få rösta i allmänna politiska val. Men det motsvarar kanske ”h**a” på förortssvenska. Så vad borde gjorts annorlunda?

För det första skulle man kanske inte rekryterat en person med en kvinnosyn som har rötter i Mellanöstern till ett politiskt uppdrag. Men om man ändå gör det tycker jag man också ska stå för det, och inte fegt och illojalt överge sin kollega. Man kan från partiledningen påpeka det uppenbara att kommentaren inte var avsedd för offentligheten, och att han som sa det faktiskt är oskyldig till den skada det orsakat – skyldig är i stället de som spritt den. På precis samma sätt som om Löfven skulle säga något ”privat” till sin hustru på en middag bland vänner, och någon skulle filma det och ge det till pressen. Den som filmade eller spred den vidare är den största skurken, en svekfull, anti-social angivare, vars initiativ har skadat alla inblandade. Den näst största skurken är medierna. De borde givetvis vägrat publicera filmklippet med hänvisning till att det inte vore förenligt med journalistisk etik. Jo, om han sagt vad han sa ansikte mot ansikte med Strandhäll, eller på Twitter, så hade det varit nyhetsmässigt relevant. Men det hände ju inte. Inte i verkligheten. Det som hänt är bara en mediahändelse.

Media publicerar något, som upprör folk som läser medierna, vilka får en helt felaktig bild av denna händelse – precis som jag fick. Sedan ger deras reaktioner upphov till nya mediahändelser. Medierna är nöjda, för de har attraherat intresse. Men de inblandade personerna där ute i verkligheten borde inte vara nöjda. Vissa förlorade sina jobb, och Moderaterna förlorade en kommunikationschef och en hel del social goodwill. Och väljarna borde vara tvärförbannade, eftersom hela det här spektaklet smalnat av åsiktskorridoren ännu en tum, gjort politikerna räddare och därmed till sämre politiker, och med plågsam tydlighet demonstrerat att eliten struntar i verklighetens problem. All denna uppmärksamhet kunde i stället ha ägnats kriminaliteten, bidragsberoendet, bostadsbristen, hedersmorden eller gruppvåldtäkterna, och framförallt vilka lösningar som finns. I stället blir det en pseudodebatt om en pseudohändelse. Det är DEN prioriteringen som skapar media- och politikerförakt, inte en enstaka kommunpolitikers plebejiska vokabulär.

Budskapet från eliten till väljarna är solklart: Vi skiter i er, vi silar mygg och sväljer kameler, och därför kommer ni aldrig att få det samhälle ni vill ha, så länge vi sitter vid makten.

Annika Larsson

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Jan Sjunnesson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson