Annonsera på Avpixlat

Frihandel: Därför har alla fel

John Gustavsson

KRÖNIKA Debatten om frihandel har blossat upp igen. Bland ekonomer är saken mer eller mindre avgjord; vi har sedan 1700-talet vetat att frihandel ökar ett lands välstånd genom att länder specialiserar sig i det dom är bra på istället för att tvingas producera allting själva. Ändå finns det särskilt bland nationalister de som menar att utan frihandel så skulle fabrikerna komma tillbaka och det skulle återigen finnas jobb för praktiskt lagda människor som inte läste vidare efter gymnasiet. I den här krönikan tänker jag förklara varför båda sidor har fel.

Om vi börjar med varför frihandelsfanatikerna har fel: Vi vet idag att även om BNP ökar totalt, så drabbas vissa delar av befolkningen – exempelvis gubbarna på fabriken – oproportionerligt, och de städer där de bor drabbas också oproportionerligt. Även om resten av landet har en vinst som på pappret är större än deras förlust, så är det diskutabelt om detta håller om vi pratar från ett ”utility”-perspektiv; ett ekonomibegrepp som ungefär kan översättas till nytta eller glädje. Hur mycket gladare blev konsumenterna av att få däcken någon hundralapp billigare, jämfört med hur mycket ledsnare de som tappade sina jobb blev när däckfabriken i Gislaved la ner? Detta är svårt att mäta empiriskt såklart, men det är långt ifrån säkert att frihandel alltid är bra från det perspektivet.

I teorin ska frihandel skapa nya jobb hos båda parter. Det sker också såklart; det är bara det att de nya jobben idag sällan går till de som förlorade jobbet från början – fabriksarbetarna och de andra ”praktikerna”. Det ökar efterfrågan på ingenjörer, IT-utbildade, och många andra – men inte på de grupper som tappade sina jobb, där många är för gamla för att realistiskt kunna börja studera igen (vem anställer en nyexaminerad 55-åring?), och det är hursomhelst rätt svårt att försörja en familj med bara studielån. Om man går tillbaks till 1800-talet så ledde frihandel visserligen till arbetslöshet bland arbetare i branscher som inte klarat den utländska konkurrensen, men då fanns det många andra praktiska yrken man kunde lära sig på arbetsplatsen, utan att behöva en kandidatexamen.

Sist men inte minst så har vissa industrier ett värde som inte bara är ekonomiskt. Jordbruket är ett bra exempel – om Sverige skars av från omvärlden imorgon, så skulle maten i butikerna ta slut på ungefär 10-12 dagar. Detta skulle kunna ske om ett nytt stort krig bröt ut, eller vid en naturkatastrof. Sveriges beredskap är alltså inte god. Vore det olönsamt att ha ett större svenskt jordbruk? Ja antagligen, från en BNP-synpunkt. Men jordbrukets värde ligger inte i att säkerställa en hög BNP eller hög tillväxt, utan i att säkerställa landets självständighet. Detta förstår länder som Nya Zeeland, ett land med 4,5 miljoner invånare som producerar tillräckligt med mat åt 20 miljoner! I Sverige verkar vi tyvärr inte acceptera att katastrofer kan drabba även oss. Och ja, samma argument kan i mindre utsträckning tillämpas på vissa andra industrier såsom el.

Men om frihandelsfanatikerna har fel, varför har då den andra sidan också fel? Kan vi inte få tillbaks våra fabriksjobb genom att höja tullarna på utländska varor? Donald Trump har nyligen blivit vald med en sådan plattform och många amerikaner går därför nu och väntar hoppfullt på att jobben ska komma tillbaks från Mexiko. Det är förståeligt, men… det är inte riktigt så enkelt.

Problemet är att många av de jobb som svenskar – och amerikaner – tror har förlorats till Kina, egentligen har förlorats till automatisering. USA producerar faktiskt mer idag än man gjorde förr, men med färre människor. Fler och fler uppgifter i fabriker (samt på andra arbetsplatser) som tidigare behövde göras manuellt, görs idag av robotar och datorer. Det betyder att om ett företag ställs inför alternativ A; producera i Sverige, och alternativ B; producera i Kina och betala en hög tullavgift, så kommer rätt många välja alternativ C; producera i Sverige men utan att använda särskilt många människor i processen eftersom arbetskraft är dyrt här. Om man dessutom räknar bort de som kommer välja alternativ B, så inser man ganska snabbt att det totala antalet jobb vi får tillbaks blir en bråkdel av det antal vi en gång förlorade.

Ett annat problem är att lönerna knappast kommer bli vad de än gång var för de jobb som ändå kommer tillbaks. Det fanns en tid då man kunde ta ett jobb på en fabrik direkt efter gymnasiet (eller till och med efter folkskolan!) och på den lönen kunde man både försörja en familj och spara ihop till ett hus – på den tiden behövde man inte ta topplån. Det är den tiden många arbetslösa industriarbetare drömmer om att få tillbaks, men den kommer inte tillbaks oavsett tullar. Löner är svåra att sänka bland de som arbetar (”sticky wages”) eftersom arbetare reagerar väldigt negativt till lönesänkningar, men industriarbetare som varit arbetslösa eller bara haft ströjobb sedan fabriken la ner har inte riktigt samma förhandlingsposition som arbetare som kan hota att strejka. Vidare är det ett ekonomiskt faktum att det som produceras utomlands produceras utomlands för att det vore dyrare att producera i Sverige, och för att inte priserna ska stiga för mycket när jobben kommer tillbaka så kan man helt enkelt inte erbjuda särskilt höga löner.

Ett annat problem är att de arbetslösa industriarbetarna idag måste konkurrera med en väldigt stor invandrad befolkning. Konkurrens på arbetsmarknaden har samma effekt som på alla andra marknader – lägre pris, det vill säga lön. Visst, en del av dessa skulle säkert utvisas under Sverigedemokratiskt styre, men tillräckligt många har redan medborgarskap för att arbetsmarknaden för de svenskar som saknar högskoleutbildning kan anses permanent förändrad. Många invandrare har dessutom inte samma ”krav” som svenskar har – barnen behöver exempelvis inte ha varsitt rum, och därför går det att bo i en trea även om man har fru och fyra ungar, vilket gör att man får lägre levnadskostnader, vilket leder till lägre lönekrav än svenskar har. När man inte assimilerar invandrare skapar man inte bara ett parallellt samhälle utan även en ”parallell” arbetskraft med andra lönekrav och förväntningar än den svenska majoriteten. För att sammanfatta: Vi kan inte ta tillbaks särskilt många jobb, de vi tar tillbaks lär inte ge så bra betalt, och många av dom jobben kommer att gå till invandrare som inte borde släppts in från början. Och ja, läget är nästan likadant i USA.

I takt med att automatiseringen fortsätter sin frammarsch kommer det också att bli färre och färre jobb för praktiska människor som saknar läshuvud. Detta är ett stort problem på lång sikt då dessa människor alltid kommer att finnas, och det är ett problem Sverigedemokraterna måste lyfta fram. Jag kan inte hävda att jag har hela lösningen utarbetad, men en del av den är definitivt att jobba med att dels förbättra de praktiska gymnasielinjerna och göra det lättare för elever att få certifikat under gymnasietiden. Skolsystemet måste också bli mer flexibelt och hemundervisning (med regelbundna prov!) måste bli lättare.

Många människor tror hela livet att de är dåliga på att läsa och räkna, när problemet bara är att den studiemiljö som erbjuds av svenska skolor är bedrövlig. Vidare bör CSN:s bidrag och högsta lånebelopp vara högre för en person med arbetslivserfarenhet som måste omutbilda sig. Att (främst då efter ett EU-utträde) satsa mer på att hjälpa jordbruket skulle också kunna skapa många ”praktiska” jobb. På lång sikt kanske vi till och med måste diskutera radikala idéer som medborgarlön, men där är vi inte riktigt än.

Slutligen så bör Sverigedemokraterna arbeta för att Sverige aldrig ska ingå i ett handelsavtal (eller rösta för ett i EU så länge vi är med där) utan att ha en konkret plan för vad vi ska göra för att hjälpa de som kommer förlora på avtalet.

Tack för att ni läste, vi ses i kommentarsfältet.

John Gustavsson

Fler krönikor av John Gustavsson hittar du HÄR.

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Jan Sjunnesson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson