Annonsera på Avpixlat

Medieeliten begriper inte att den inte begriper

Björn Norström

KRÖNIKA Precis som i Sverige har medieeliten i USA, alltså journalistetablissemanget, ingen markkontakt och förståelse för hur vanliga människor lever och varför folk tänker och röstar som de gör. I kölvattnet av det amerikanska valresultatet kan det vara passande att ytligt granska den amerikanska medieeliten och varför de inte begriper vad som pågår. Jag klargör även varför opinionsundersökningarna som regelbundet publicerades var helt missvisande, vilket media i USA och Sverige aldrig begrep.

Som vi vet var journalister i både Sverige och USA extremt partiska i årets amerikanska presidentval, på gränsen till vad som kan anses vara rent perverst, där Hillary Clinton oavsett hur många korruptionsskandaler och FBI-utredningar hon genomgår ändå gavs journalisters ohämmade stöd. Detta okritiska hyllande av Clinton hade dels att göra med inkompetens, ohederlighet och ignorans inom media, dels med just avsaknad av kontakt med verkligheten och vanligt folk på gator och torg.

Det räcker med att hänvisa till medieelitens inkomster och förmögenheter för att förstå hur glappet mellan denna grupp och folket är så extremt stort och varför denna medieelit som hörs och syns under bästa sändningstid har noll insikt i vanliga amerikaners problem och varför så många av dessa röstade på Donald Trump.

Nedan är en tabell som visar några av den amerikanska medieelitens nuvarande årslöner samt förmögenheter för ett par journalister som har gått i pension, omvandlat till svenska kronor. Utöver dessa astronomiska löner och förmögenheter bor dessa journalister i exklusiva lyxvåningar i Manhattans rikaste och mest exklusiva områden med extrema säkerhetsåtgärder som skydd för att hålla främlingar borta. Flera inom den amerikanska eliten som avskyr Donald Trump bor dessutom, paradoxalt nog, i Trump Tower eftersom dessa byggnader anses tillhöra USA:s absolut bästa.

Lester Holt, NBC, 103 miljoner kronor årslön
Katie Couric, CBS, 130 miljoner kronor årslön
David Muir, ABC, 42 miljoner kronor årslön
Anderson Cooper, CNN, 94 miljoner kronor årslön
Megyn Kelly, Fox News, 77 miljoner kronor årslön
Dan Rather, fd CBS, 600 miljoner kronor förmögenhet
Tom Brokaw, fd NBC, 500 miljoner kronor förmögenhet

Som jämförelse ligger medellönen i USA omkring 400 000 kronor per år och hälften av amerikanarna har noll kronor investerade eller sparade utan överlever från lön till lön, vecka till vecka.

Anledningen att jag vill betona detta är att påvisa att med en sådan extrem skillnad i inkomster och förmögenheter mellan medieeliten och vanligt folk, inte minst jämfört med knegare som bor i det s.k. ”rostbältet” som visade sig helt avgöra valet till Trumps fördel och som förlorat otaliga jobb på grund av globalismen, är det inte så underligt att denna medieelit under presidentvalskampanjen inte klarat av att utföra sitt mediala uppdrag på ett objektivt och anständigt sätt kring fenomenet Donald Trumps popularitet. Att sitta inlåst i en lyxvåning på Manhattan är liksom inte det bästa sättet för att förstå hur livsödet utspelar sig för en arbetslös knegare i Scranton, Pennsylvania eller en bonde i Ohio. Även de är människor med rösträtt, vilket media aldrig begrep.

Det största problemet är dock inte löner och förmögenheter utan att precis samma medieelit inte ens begriper att de inte begriper hur långt ifrån verkligheten och vanligt folk de befinner sig.

Slutligen tänkte jag förklara det som för journalister är överkurs och övergår deras förstånd, nämligen hur opinionsundersökningarna i amerikansk media, som hela tiden visade Clinton som segrare i valet, hade så fel.

Urvalet i amerikansk medias opinionsundersökningar var aldrig representativt för landets befolkning eller väljare. Media missade, medvetet eller omedvetet, helt vikten i ett representativt urval i opinionsundersökningarna.

Under 2016 identifierade sig i genomsnitt 28 procent av amerikaner som republikanska väljare och 30 procent som demokratiska väljare. Hela 40 procent identifierade sig under 2016 som oberoende väljare. I sammanhanget är det viktigt att understryka att andelen oberoende väljare som stödjer republikanerna är högre än andelen oberoende väljare som stödjer demokraterna. Allt detta förkastades av medias opinionsundersökningar.

Urvalet i opinionsundersökningarna inkluderade systematiskt mellan fem och tio procentenheter fler demokrater än republikaner och även fler demokrater än oberoende väljare. Demokrater var alltså kraftigt överrepresenterade i undersökningarna, vilket per automatik gynnade Clintons siffror. Republikaner och oberoende väljare var underrepresenterade i undersökningarna, vilket missgynnade Trump.

Vidare tog undersökningarna inte hänsyn till att USA väljer president i sitt s.k. “Electoral College”, inte genom det sammanlagda antalet röster. Därför blir de nationella undersökningarna av mindre intresse och delstatliga undersökningar av mer intresse, där undersökningar i framförallt de kritiska svängstaterna visade sig vara jämna eller till och med gynna Trump.

Media i USA begrep heller inte att hela strategin är dramatiskt annorlunda när spelet handlar om Electoral College och inte antalet sammanlagda röster nationellt. Svensk media begriper inte ens vad Electoral College är och hur det fungerar, än mindre hur valkampanjstrategin skiljer sig mellan Electoral College-kampanjen som Trump drev och den s.k. popular votes-kampanjen som Clinton drev. Allt detta speglades slutligen i valresultatet men inte i de nationella opinionsundersökningarna och förhandsanalyser som den inkompetenta systemmedian i både Sverige och USA pumpade ut.

Den enda systematiska opinionsundersökningen, mig veterligen, som tog flera av ovan variabler in i beräkningarna var USC Dornsife/Los Angeles Times. De hade kontinuerligt Trump som vinnare men idiotförklarades av “experterna” eftersom Trump omöjligen kunde besegra Clinton enligt det media redan förutbestämt. Det kanske även förklarar varför just Los Angeles Times byggnad vandaliserades av våldsvänstern omedelbart efter valet eftersom tidningen helt enkelt fick rätt.

Efter valet har plötsligt undersökningsmetoden som den gruppen använde fått uppmärksamhet av övriga landet. Metoden är enkel i grunden. Den bygger på att att ha markkontakt och förstå hur människor på gator och torg tänker och tycker och att ett politiskt val och väljarna faktiskt utgörs av människor och inte av procentenheter.

Ytterligare en kritisk faktor som som USC/Los Angeles Times tog hänsyn till men som annan media ignorerade var de väljare som var osäkra om de skulle rösta eller inte. Medias opinionsundersökningar representerade väljare som med stor säkerhet skulle rösta. Många amerikaner var osäkra om de ens skulle rösta alls, alltså de som bara kanske skulle rösta. Inom denna grupp hade Trump betydligt högre stöd än Clinton.

Vidare antog systemmedia okritiskt att svarta och latinamerikaner skulle rösta i samma antal och på samma sätt som under valen 2008 och 2012, vilket vissa utanför systemmedia varnade för inte skulle ske eftersom en svart kandidat ställde upp de åren som attraherade framförallt svarta. Dessa “vissa” fick slutligen rätt.

Medias undersökningar och analyser missade dessutom att vita, heterosexuella män fortfarande har rösträtt samt överskattade identitetspolitiken som faktor. Kort och gott, gruppen vita män antogs av media vara oväsentlig för valet samtidigt som antaganden var att identitetspolitiken skulle vara avgörande för hur människor röstar. Den analysen stämmer sannolikt för gruppen journalister men inte för vanligt folk, speciellt inte ute på landsbygden runtom i USA.

Media antog även att kvinnor per automatik skulle rösta på Clinton, vilket visade vara ett felaktigt antagande. Det visade sig att kvinnor röstade med hjärnan, inte med könsorganet som media trodde. Medias felaktiga analyser baserades i grunden på att ett massivt antal och andel svarta, latinamerikaner och kvinnor automatiskt skulle rösta Clinton och att detta skulle räcka till seger. Hela den analysen blev alltså brakfel eftersom många väljare fortfarande inte baserar sin röst på kön eller hudfärg samtidigt som många inom de grupperna valde att inte ens rösta alls eller att rösta Trump.

Medias opinionsundersökningar tog alltså inte hänsyn till flera viktiga variabler i sina opinionsundersökningar, utan överrepresenterade istället kraftigt demokratiska, alltså sannolika Clintonväljare, och underrepresenterade potentiella Trumpväljare inom både republikanerna, oberoende och osäkra. Detta gjordes troligen av media i syfte att hjärntvätta folket att tro att Clinton skulle vinna, vilket kan ge en psykologisk effekt på såväl Clintons som Trumps väljare och därmed hela valutgången.

Helmut Norpoth, professor i statsvetenskap på Stony Brook University och som med säkerhet räknat ut vem som skulle vinna de sex senaste presidentvalen, vilket nu inkluderar Donald Trumps seger, konstaterar att media helt missat kritiska faktorer i sina valkampanjanalyser samt även att medias opinionsundersökningar konstant överrepresenterade demokratiska väljare. Media framställde Clinton som fenomenet i leken när Donald Trump och hans gräsrotsrörelse var det verkliga fenomenet och faktorn att räkna med.

Media begrep alltså inte principen om urval kring opinionsundersökningar och andra variabler som påverkar väljare och valresultat. Medias hat mot Trump, förakt mot vanligt folk och önskan att Clinton skulle vinna valet stod sannolikt i vägen för att de skulle kunna presentera objektiva undersökningar och rationella analyser.

Hjärndöd svensk systemmedia tog sedan bara amerikansk media som sanningen utan att inflika någon form av kritiskt tänkande och analysförmåga i sammanhanget. Den enda som verkade ha lite pejl på läget var Marcus Oscarsson på TV4, som om jag fattat saken rätt faktiskt gav Trump en chans till seger. Oscarsson har nu dessutom påpekat att Trump faktiskt kan bli en hyfsad president.

Jag vill även rekommendera tre texter som visar att det finns de som faktiskt begriper vad som pågår. Ingen av dessa skribenter är anställda eller anlitats av svensk systemmedia, föga förvånande. Ej heller har svensk systemmedia tillfrågat svenskar bosatta och med rösträtt i USA varför de röstade Trump. Gruppen USA-svenskar som röstat Trump har samma svenska systemmedia helt ignorerat istället för att nyfiket och utan fördomar ta reda på varför högutbildade svenskar i USA med amerikanskt medborgarskap valde Trump över Clinton.

Jag personligen kontaktade ett antal svenska medier och journalister och frågade om de var intresserade att höra den andra sidan av myntet och varför högutbildade, medelklassamerika-svenskar röstade Trump. Inte en enda systemmediajournalist svarade mig ens. De vill helt enkelt inte få reda på verkligheten eftersom den inte stämmer överens med deras perversa agenda och propaganda.

Slutligen vill jag belysa hur media ljuger om att Donald Trump är en homofobisk, rasistisk, främlingsfientlig kvinnohatare. Det räcker att granska tre av Donald Trumps nuvarande och absolut viktigaste rådgivare som tagit plats i Trumps övergångsadministration och som även eventuellt kommer sitta i Trumps regering, för att enkelt krossa den medielögnen.

Kellyanne Conway är kvinna. Dr. Ben Carson är svart. Peter Thiel är öppet homosexuell och dessutom invandrare, för att inte nämna att Donald Trumps nuvarande och före detta fru båda är invandrare. Om Thiel hamnar i regeringen blir han dessutom den första öppet homosexuella att sitta i just en amerikansk regering. Att svensk media inte ens noterat allt detta är bortom pinsamt men inte förvånande, eftersom det motbevisar deras perversa nidbild av Trump. Trump prioriterar kompetens, inte kön, sexuell läggning, hudfärg, ursprung osv. Av just den anledningen finns ingen journalist i hans övergångsregering eller kommer tillsättas som minister i regeringen.

Som sagt, media begriper inte ens att de inte begriper.

Vi hörs i kommentarsfälten!

Björn Norström

Fler krönikor av Björn Norström hittar du HÄR.

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Jan Sjunnesson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson