Annonsera på Avpixlat

En ostbågsfärgad buffel är vårt sista hopp

Joakim Mårtensson

KRÖNIKA Den 2 september 2016 citerade Fox News två ”whistleblowers” med insikt i FBI:s återupptagna brottsutredning mot före detta utrikesministern Hillary Clinton. Källorna hävdade att 4 – 5 utländska underrättelsetjänster med 99 % säkerhet har lyckats hacka hennes privata server och fått tillgång till konfidentiell information. Om det stämmer räknas det som förräderi. Skulle hon vinna valet står USA inför den prekära situationen av att ha en ”president-elect” som kanske kommer att åtalas och dömas till fängelse. Alternativt kan intrånget kosta henne den valseger som alla experter tills alldeles nyligen ansåg redan vara i hamn. Det skulle göra vägen fri för The Donald som president – ett faktum som även borde glädja anhängare av den Sverigevänliga rörelsen.

Sedan den federala polischefen James B. Comey meddelade att FBI hade kommit över 650 000 e-mails på den pedofila cyberblottaren Anthony Weiners laptop har det i princip varit dött lopp mellan de båda presidentkandidaterna i den officiella opinionen. Weiner är före detta make till Clintons närmsta förtrogna Huma Abedin. Eftersom Abedin hade delat dator med sin man var risken överhängande att en del av mailen hade komprometterande karaktär även för Hillary Clinton. FBI rullade därför upp utredningen mot henne igen bara för att ett par dagar senare meddela att de inte hade hittat något belastande innehåll. Hur de lyckats gå igenom 650 000 e-mails på så kort tid förklarade de inte. Det luktar korruption och nepotism lång väg, och e-mailaffären kommer att förfölja Clinton i flera år oavsett om hon blir president eller inte.

Det amerikanska valet verkar bli vår tids stora vattendelare och kommer oavsett utgången att påverka resten av världen mycket mer än vi anar. Valrörelsen har därför visat sig bli en av de smutsigaste i mannaminne – nej, den är den smutsigaste någonsin. Den påminner om gyttjebrottning i ett mögigt grisstall.

Kontrahenterna består av en uppenbart svårt sjuk 69-årig kvinna på vingliga ben och med en hosta värre än John Coffey i ”Den gröna milen” efter att ha sugit i sig en urinvägsinfektion. Demokraternas kandidat har bland annat utmärkt sig för att hota och förfölja misshagliga kvinnor som har fallit offer för hennes makes glupande sexuella aptit, ”schabbla bort” över 30 000 e-mails och förstöra 13 smart phones efter att ha fått en kallelse till att vittna inför den amerikanska kongressen.

Hot, fusk, korruption, mygel och sexuella trakasserier verkar följa ”The Clintons” som en osalig ande vart de än drar fram. Trots det hyllas Hillary, inte bara av hela etablissemanget och en snudd på samstämmig journalistkår i USA utan också i Europa och inte minst i Sverige. Enligt en undersökning i slutet av september skulle 82 % av svenskarna ha lagt sin röst på en kandidat som anser det rakryggat att ha en offentlig och en privat politisk åsikt.

Hennes otaliga skandaler, lögner, inkompetens och dåliga omdöme i flera kritiska situationer som utrikesminister borde ha hindrat henne från att kandidera från första början. Men agendajournalisterna ser inte det som något större hinder för att utöva världens viktigaste ämbete. Alla hennes fel och brister vägs nämligen upp av en anatomisk egenskap: Hon har en vagina mellan benen, och då får man tydligen mygla och ljuga värre än en vildhäst galopperar. Som tur är finns WikiLeaks som oförtrutet gör nya släpp om hennes vårdslösa förhållningssätt under ämbetstiden i Obama-ministären.

I andra ringhörnan står en 70-årig stridslysten alfahanne som har beskrivits som allt från en ostbågsfärgad sexistisk buffel till en ny Hitler och blivit utdömd och förlöjligad av alla från Obama till påven. Han är en vinnartyp som aldrig ger upp. Trots att han även inom det republikanska partiet är omstridd lyckades han med konststycket att konkurrera ut 16 andra kandidater och knipa åt sig platsen som presidentkandidat. Hillary fuskade sig till sin nominering.

Fastighetsbaronen och mångmiljardären Donald Trump har visserligen inte svart bälte i det retoriska finlirets ädla konst. Han kan mer beskrivas som en verbal skogshuggare som går på vartenda träd som står i vägen med motorsågen på full gas, och då kan det hända att han en och annan gång råkar såga sig själv eller någon annan i benet. Men i bjärt kontrast till sin kontrahent läser han heller inte av alla sina tal från en teleprompter utan verkar mest extemporera alternativt ständigt upprepa sina viktigaste budskap: ”Vi ska bygga en mur, bomba skiten ur IS, riva upp Obamacare, omförhandla frihandelsavtalen, sänka skatterna, stoppa islamsk terrorism och stoppa Hillary i finkan.” Hans framgång beror på att han vet vilket tonläge man måste slå an för att budskapet ska komma an hos vanligt folk.

Till skillnad från Clinton – som via Clinton Foundation tar emot stora donationer från dubiösa bidragsgivare som Saudiarabien i utbyte mot diverse gentjänster (så kallad ”pay to play”) – är det en kandidat som till största del finansierar sin kampanj med egna medel och därför inte behöver ta hänsyn till några inflytelserika sponsorers önskemål. Hans stora kapital som politiker är just att han inte är någon politiker.

USA är ett land som normalt sett älskar underdogs. Som uppstickare och utmanare borde Trump därför vara lika omhuldad av presskåren som en attraktiv blondin av ett gäng ensamkommande på Bråvallafestivalen. Men efter att journalisterna och politikerna – både i USA och i Sverige – har gått till sängs med varandra och driver en gemensam agenda är det precis tvärtom. Kopplet till underdogen ska med alla medel hållas kort. Ändamålet helgar därför alla medel.

Trump har bland annat beskyllts för att inte ha betalat sina skatter på 20 år. Det visade sig ha handlat om en helt legal skattekvittning efter en ekonomisk brakförlust affärsår 1995. Sedan drogs en ”sexskandal” upp. Den visade sig till skillnad från Hillarys äkta man inte bestå av några fysiska övergrepp utan handlade om ett osmakligt grabbsamtal i en buss där Trump för 11 år sedan i sällskap med Billy Bush (kusin till George W.) skröt om att ha sex med kvinnor som på grund av hans stjärnglamour uttryckt sitt samtycke till det. I dagens PK-samhälle rankas emellertid decenniegamla uttalanden högre upp på övergreppslistan än faktiska handlingar.

Efter ”Ta dem på musen-gate” dömdes han ut av de flesta politiska och massmediala experter. Men förutom en lätt tillbakagång i opinionen verkar incidenten inte ha haft någon långfristig påverkan på hans popularitet eller hans valkampanj. Men så kandiderar han ju inte till påve heller.

Medan Hillary verkar ha problem med att få ihop två skolklasser till sina ”rallies” påminner Trumps uppträdanden om en kombination mellan ett väckelsemöte och en rockkonsert och attraherar tiotusentals jublande åskådare. Hans kampanj har växt till en massiv proteströrelse vars kärna består av medelklassmänniskor som är innerligt trötta på den politiska korruptionen i Washington DC och därför vill torrlägga träsket. Trump är därför mycket mer än bara en genomsnittlig republikansk presidentkandidat. Han är en firad rockstjärna, och när rockstjärnor säger att de gillar att ta damer mellan benen brukar deras fans inte tycka att det är något problem.

Trump må vara en ostbågsfärgad buffel, men han är knappast någon krigshetsare. Det är mer än vad man kan säga om Clinton. Men om hennes talrika våldsförhärligande uttalanden är det så tyst i pressen att man kan höra syrsorna sjunga. Uttalanden som ”We came, we saw, he died” angående Gaddafi, hennes förslag att bygga ett missilförsvar runt Kina eller att hon ville mörda WikiLeaks grundare Julian Assange i ett drönarangrepp och att märkligt många obekväma människor i ”Killarys” närhet har dött under mysteriösa förhållanden verkar inte utlösa någon skrivklåda hos gammelmedias journalister.

I stället är det alltid Trump som framställs som en satans hantlangare som kommer att utlösa det tredje världskriget så snart han har fått tillgång till atombombskoderna. Den kompakta massmediala partiskheten beror på att PK-pressen är livrädd för honom. En Trump-vinst skulle innebära slutet på deras lögnmonopol. I stället för att utöva sin journalistiska gärning och till exempel granska Huma Abedins dubiösa kopplingar till islamsk terrorism skriker och skränar de som åttaåringar i bergochdalbanan på Liseberg om Trumps påstådda sexövergrepp, som det inte finns belägg för, och hänger upp sig på att han inte offentliggjort sina skatteåterbetalningar.

Trump må ha sina brister och verbala urspårningar, men han är helt enkelt sista chansen både för USA och för Europa. Fyra år med Hillary kommer att innebära västerlandets undergång. En Trump-triumf skulle göra att världens mäktigaste land kommer att sträva tillbaka mot sina konservativa rötter. Det innebär en sorts Amexit mot världssamfundet och ett farväl till den politiska korrektheten. Förhoppningsvis kommer det att sända en stark signal till det självmasochistiska politiska etablissemanget också i den gamla världen. Med Trump som USA:s 45:e president skulle de krafter i Europa som tror på fosterlandskärlek och nationellt självbestämmande få en välbehövlig testosteroninjektion.

I en digital tangentbordsspya varnar New York Times för Trumps svettiga finger på nuke-knappen. Personligen är jag mycket oroligare för ett scenario där den skröpliga Hillary under något nattligt hostanfall i Vita Huset förväxlar knappen till sjuksköterskan med atombombsknappen som Ronald Reagan i Genesis’ ”Land of confusion”. Om hon efter sin ”Scandalabra” inte sitter i finkan redan då förstås.

Joakim ”Bronco” Mårtensson

Fler krönikor av Joakim Mårtensson hittar du HÄR.

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

Vaclav Klaus - Folkvandring

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson