Annonsera på Avpixlat

Trump – en kritisk granskning: Antidemokraten

John Gustavsson

KRÖNIKA I denna sista del i min kritiska granskning av Donald Trump så tänker jag diskutera Trumps komplicerade förhållande till demokratin och de demokratiska friheterna. Vi som nationalister värnar såklart om demokratin, vilket är ett av de främsta anledningarna till att vi står upp mot islamister –men att demokratin är värdefull är faktiskt också ett av de främsta argumenten till att Donald Trump, trots hans retorik, inte är en av oss.

Pressfriheten är en hörnsten i demokratin. Hur misslyckad vi än må tycka att Sveriges presskår är, så är friheten att få skriva och på så vis sprida sina åsikter fundamental för att ett land ska kunna kallas fritt. Därför är det minst sagt oroande att Trump på Twitter skrivit (ungefärligt översatt, se länk för original): ”Det är inte ’pressfrihet’ när tidningar och andra är tillåtna att skriva och säga vad de vill även om det är helt osant”.

Detta var långt ifrån första gången Donald Trump uttryckte stöd för att begränsa yttrande- och pressfriheten, och han har till och med hotat att stämma de som kritiserat och rapporterat negativa saker om honom – och innan ni rusar till kommentarsfältet för att försvara honom; hade ni försvarat Hillary Clinton eller Löfven om de sagt samma saker? Jag bara frågar. Pressfrihet innebär precis det Trump säger att det inte innebär: Du får skriva något som politiker – och ja, Donald Trump är numera i egenskap av presidentkandidat politiker – anser är förbannad lögn. Sedan finns det såklart redan nu begränsningar på både press- och yttrandefriheten, såsom att man inte får uppmana till våld eller förtala någon.

Det har dock aldrig så vitt jag vet hänt att Högsta Domstolen tagit ställning för en presidentkandidat i ett fall som handlat om förtal. Det finns en väldigt enkel anledning: Om du ska vara president av världens mäktigaste land, så måste du faktiskt tåla en del. Folk kommer att smutskasta dig som president, folk kommer ljuga om dig och håna dig; det ingår så att säga i jobbet. Domstolarna vill helst inte lägga sig i presidentvalskampanjer, just för att tanken är att det är väljarna som ska få bestämma vem det är som talar sanning, vad som är förtal och vad som är överdrifter. I en demokrati så litar man på väljarnas intelligens och urskiljningsförmåga. Men det gör inte Donald Trump.

Nu kanske någon invänder att journalisterna är vänster och rapporterar mer negativt om Trump än om Clinton. Visst är det så, men något Trumps sympatisörer inte förstår – antagligen för att de inte följt amerikansk politik särskilt länge – är att det alltid varit så. Journalistkåren i USA är precis som i Sverige otroligt vänstervriden. De var precis lika negativa mot George W Bush som de idag är mot Trump – GWB framställdes som att han var milt utvecklingsstörd, trots att han gått på anrika Yale University och lett en delstat framgångsrikt i sex år innan han blev president.

De var negativa mot Romney och tog citat ur sitt sammanhang, som när Romney på en middag sa att Republikanerna hade svårt att vinna med sin skattesänkarpolitik, eftersom 47 % av amerikanerna inte betalar någon skatt och därför inte lockas av den (rätt logiskt va?) – något som media fick till att ”Romney hatar 47 % av landet”, vilket inte var i närheten av vad han sa.

McCain framställdes av media som ”mer av samma sak”, en kopia av Bush – trots att McCain varit en av de mest Bush-kritiska Republikanska senatorerna och själv ställt upp i primärvalet mot Bush år 2000 (en kampanj som blev bitter). George W Bush skojade själv en gång att ”vi måste arbeta tillsammans – Republikaner, Demokrater… och John McCain”. McCains lojalitet till det Republikanska partiet hade alltid varit ifrågasatt, men när han ställde upp mot Obama så låtsades media som att han hela tiden varit Bushs nickedocka.

Kort sagt: Om du ställer upp som Republikansk presidentkandidat, så måste du planera din kampanj utifrån förutsättningen att media kommer att hata dig och vilja vända allt du säger emot dig. Ungefär som om du skulle ställa upp för Sverigedemokraterna här, med andra ord. Man ska såklart säga ifrån när media missrepresenterar vad man säger, men man kan inte hävda att valet är ”riggat” för att man har media emot sig – för i så fall har varje val i USA de senaste 50 åren varit riggat (och ändå har Republikanerna lyckats vinna hälften!).

Särskilt komiskt blir Trumps kritik av presskåren när man tar i åtanke att han är en mediaskapelse – han fick mer gratis media än hans 16 republikanska motståndare i primärvalet sammanlagt. Han vann inte genom att vara den ende kandidaten som ville ha tuffa tag mot illegal invandring eller mot korruption, utan genom att vara den ende kandidaten som överhuvudtaget fick något strålkastarljus.

Trumps vilja att begränsa pressfriheten är kanske det som gör det mest farligt för nationalister att stödja Trump, av två skäl: Dels för att det utan tvekan kommer användas för att driva hem bilden av oss som fascister som inte egentligen bryr oss om demokratin. Men ännu mer för att många politiker i Sverige också säkert skulle vilja reglera pressfriheten – och tro mig, om de får chansen att göra det, så kommer det inte gynna oss!

Hur många svenska politiker skulle inte vilja förbjuda Avpixlat? Hur många av dom tycker inte att vi sprider ”lögner” om dom och deras politik? Jag kan se framför mig hur etablissemanget lägger fram tuffa regleringar mot alternativmedia, och hur Löfven och gänget står och hånler på en presskonferens och säger ”Vi inför ju bara samma begränsningar på pressfriheten som Sverigedemokraternas kompis Donald Trump infört/ville införa i USA”. Vi får helt enkelt inte ge dom den chansen!

Det finns en god anledning till att vi inte låter politiker förbjuda lögner: De är helt enkelt inte särskilt bra på att definiera sanning. Att Trump inte förstår det gör honom direkt olämplig som president.

Vidare tycks Trump sakna respekt för den demokratiska processen: Trump har den senaste månaden upprepat att valfusk kan förekomma och uppmuntrat sina supporters att ”övervaka” vallokalerna. Han har även sagt att han bara kan förlora om Clinton-kampanjen fuskar. Tvärtemot vad Trump påstår så är det faktiskt väldigt svårt att fuska i Amerikanska val – rösträknare från båda partier finns där och rösträkningen sker inför anförtrodda observatörer från båda partier. Republikanerna å sin sida har däremot använt väldigt tveksamma metoder för att stoppa Demokraternas väljare från att rösta. Trump är säkerligen medveten om allt detta; jag misstänker att han helt enkelt redan nu börjat hitta på bortförklaringar inför den kommande helt legitima valförlusten.

Avslutningsvis: Jag förstår att man vill stödja Donald Trump. Jag har stött alla Republikanska kandidater sedan 2004 när jag först intresserade mig för amerikansk politik. Jag ville verkligen stödja Donald Trump, jag ville att han skulle ge mig en ”ursäkt” till det, visa att han inte var galen, visa att det fanns en annan, mer seriös sida och att det var den han egentligen var. Han har tyvärr visat raka motsatsen. Som kristen försöker jag alltid att förlåta, men en sak ska ni ha klart för er: Jag kommer aldrig att förlåta Donald Trump för att han tvingat mig att stå på samma sida som Aftonbladet! Där går gränsen, detta är fullständigt oförlåtligt.

Tack till alla som läst min krönikeserie. Spana in denna hungriga mops innan ni beger er till kommentarsfältet. Och som vanligt, om ni inte gjort det redan, så delta i mitt experiment här.

John Gustavsson

Fler krönikor av John Gustavsson hittar du HÄR.

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Jan Sjunnesson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson