Annonsera på Avpixlat

Trump – en kritisk granskning: Den självdestruktive narcissisten

John Gustavsson

KRÖNIKA Så här långt i denna krönikeserie har jag diskuterat Trump från ett historiskt perspektiv, samt kritiskt analyserat huruvida Trump verkligen är nationalist. I den här delen kommer jag analysera Donald Trumps självdestruktiva narcissism och hur den gör honom olämplig som president. Om Hillary Clinton hör hemma i ett fängelse, så hör Trump hemma på ett mentalsjukhus.

Redan nu har någon säkert redan tänkt – ”Men alla politiker är narcissister”. Detta stämmer i viss mån, men de flesta politiker är inte självdestruktiva narcissister: De har förmågan att hålla sin narcissism i styr så pass att de inte skadar sig själva med den. Trump är annorlunda. Här följer några exempel på hans självdestruktiva narcissism.

På Demokraternas konvent tidigare i år så talade pappan till en stupad soldat i Irak. Familjen var muslimsk, och Demokraterna ville på det här sättet framhäva att även muslimer kan vara patrioter (vilket stämmer). Detta ska i sig självt inte vara kontroversiellt, men i sitt tal så attackerade pappan Donald Trump – vilket man bör förvänta sig, detta är trots allt Demokraternas konvent vi talar om. Talet fick inga stora rubriker… något Trump snart såg till att ändra på. Trump gick snabbt ut och attackerade familjen och ifrågasatte varför bara pappan talat på konventet, och sa att mamman kanske inte tilläts tala för sin man (enklare förklaring: Det räcker med en person för att attackera familjen). Han menade att visst, den familjen hade offrat mycket för landet (deras son), men han hade ju också offrat mycket genom att bygga företaget som gjorde honom rik.

Japp, enligt Trump är ”jobba hårt och tjäna pengar” och ”förlora en son i strid” jämförbara uppoffringar. Han sa också att pappan inte hade någon rätt att attackera honom – trots att den rätten garanteras av första tillägget till grundlagen, det vill säga yttrandefrihet: Man har rätt att attackera politiska kandidater, och högsta domstolen har alltid ansett att i princip allt får sägas i en valkampanj, även uppenbara lögner och förolämpningar – det måste man helt enkelt stå ut med som kandidat. Men, det kunde inte Trump. Vad avslöjar detta om Trump? Tänk efter: Trump vann ingenting alls på att attackera föräldrarna. Man behöver inte vara en slipad politiker för att kunna räkna ut i förhand att det inte fanns nåt att vinna på det, och i valkampanjen bör man ju ha ett hundraprocentigt fokus på sin motståndare… så varför gjorde han det? Enkelt: Donald Trumps narcissism är så stor att den tar över, även när det skadar honom. Och just därför kallar jag det för självdestruktiv narcissism.

På Republikanernas konvent höll Ted Cruz ett tal där han i princip undvek att tala om Donald Trump, och avslutade med att uppmana publiken att rösta efter deras samvete. Jag är inget fan av Ted Cruz, och man kan verkligen ifrågasätta hans agerande: Varför tala på ett konvent om du inte tänker ge ditt stöd till den som nomineras på konventet? Det smarta hade ändå varit för Trump att ignorera det, då Ted Cruz knappast är relevant för majoriteten av amerikanerna, eller bara kommentera något i stil med att Ted Cruz är en dålig förlorare. Så vad gjorde han då? Han bestämde sig för att – återigen – ta upp sin hemsnickrade konspirationsteori om att Ted Cruz pappa var involverad i mordet på John F Kennedy! Denna konspirationsteori hade Trump själv pusslat ihop några månader tidigare, och när han frågades om varför han hade gjort det så sa han i princip ”Jamen vadå, Cruz attackerade ju mej”. Cruz hade attackerat Trumps politik, men Trump i egenskap av narcissist kunde inte se skillnaden mellan ”Han håller inte med mig” och ”Han kränker mig som person”. Detta skadade Trump allvarligt, inte minst bland de miljoner väljare som röstat på Ted Cruz i primärvalet, men det stoppade honom inte. Hans narcissistiska ego tillät honom inte att låta bli att ge igen.

Ett tredje exempel från kampanjen (av de flera hundra som finns) är den första debatten mot Hillary Clinton: Hillary drar mot slutet av debatten upp Alicia Machado, en latinamerikansk kvinna som vunnit Miss Universe för 20 år sedan, och hur Trump förolämpade henne genom att kalla henne ”Miss piggy” och ”Miss Housekeeping” (”Fröken städtjänst”, en anspelning på att många latinamerikanska kvinnor jobbar på städfirmor). Trump hade här ett utmärkt tillfälle att be om ursäkt och säga att han uttryckt sig olämpligt… istället är hans första reaktion att säga ”Vem berättade det för dig?!”. I sann narcissistanda är han inte ledsen över vad han gjort, han är bara arg över att han blivit upptäckt. Alicia Machado var med i en video där hon gav sitt stöd till Clinton och kritiserade Trump. Några dagar senare går han upp mitt i natten (det finns ett mönster) och twittrar att Alicia Machado minsann inte är någon bra kvinna och uppmanar hans följare att se hennes porrfilm (sex tape) – som för övrigt inte existerar.

Trots att det skadade Trump själv, så lät hans narcissistiska ego honom inte sova innan han gett igen på den dumma tjejen som vågat kritisera honom. Senare skulle Trump hävda att Machado när hon var Miss Universe gått upp jättemycket i vikt och på så vis inte varit en bra representant för Miss Universe-märket – faktum är att Trump förnedrade henne genom att tvinga henne gå till gymmet inför massor av journalister för att motionera bort ”övervikten”. Här är en bild på Alicia Machado från det påtvingade gympasset – ser hon tjock ut?

Och precis som andra narcissister så sysslar Trump med gaslighting – där förövaren försöker få offret att tvivla på sina egna minnen och förnekar det han/hon själv gjort. Trump förnekar att han sagt saker som han sa för fem minuter sen, nästan som att han testar vad han kan komma undan med. Han har även hotat att stämma folk för förtal när de citerar vad han säger. Under primärvalet så citerade han opinionsmätningar jämt och ständigt som bevis på hur populär han var; nu när mätningarna ger honom dåliga siffror så säger han och hans supporters att de är ”riggade” av media (varför riggades inte mätningarna i primärvalet, som förövrigt visade sig ha rätt om Trumps stöd?). I sann narcissistisk anda kan han inte ens överväga att folk kanske helt enkelt inte gillar honom.

Trump har sagt att han inte gillar att analysera sig själv, för att han är rädd att han inte skulle gilla det han skulle upptäcka om han gjorde det. Jag tror att den oron är befogad.

Hillary är värdelös, men hon är mer åt sociopathållet, vilket jag faktiskt föredrar: Sociopater är förutsägbara och har inte narcissisternas bristande självkontroll. De gör det som gynnar dem, oavsett hur det påverkar någon annan. Detta betyder att om du kan räkna ut vad som är bra från en sociopats självintresses perspektiv, så kan du räkna ut vad sociopaten kommer göra. Om du kan övertyga Hillary om att hon skulle gynnas av att arbeta för något som är bra, så gör hon det. På det viset är Clinton stabil och går att resonera med, medan Trump är instabil och endast styrd av sitt ego.

Om Trump inte har förmåga att kontrollera sin narcissism så att den inte skadar honom, kommer han verkligen kunna kontrollera den så att den inte skadar någon annan, eller nationen i stort? Att häva ur sig en massa ogenomtänkta saker och tjafsa med alla som kritiserar en är dåligt som kandidat, men katastrofalt som president och skulle kunna leda till allvarliga diplomatiska förvecklingar.

Många har uttryckt oro för att Clinton skulle försämra relationerna med Ryssland, och kanske till och med starta kärnvapenkrig. En sak är jag dock helt säker på: Clinton kommer inte att starta kärnvapenkrig för att någon förolämpat hennes frisyr. Faktum är att jag ser det som osannolikt att Clinton startar några större krig överhuvudtaget, då hennes uppdragsgivare och sponsorer – alltså Wall Street – knappast skulle gynnas av det, snarare vill de bara se stabilitet och att alla sitter still i båten.

Jag förstår att de här krönikorna rör upp känslor, men försök ändå att hålla en civiliserad ton i kommentarsfältet. Om du håller på Trump, så ta gärna en minut och spana in den här blåbärsätande mopsen först innan du skriver, så slipper moderatorerna en massa arbete. Och om någon som läser inte redan deltagit i mitt experiment, så gör gärna det. Tack för att ni läste!

John Gustavsson

Fler krönikor av John Gustavsson hittar du HÄR.

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

Vaclav Klaus - Folkvandring

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson