Annonsera på Avpixlat

Trump – en kritisk granskning: Nationalist eller imitatör?

John Gustavsson

KRÖNIKA I förra krönikan så drog jag en del historiska paralleller för att visa att man inte ska stödja anti-etablissemangskandidater bara för att de är emot etablissemanget, och att Trump visat ett flertal varningstecken som antyder att han inte är någon vi bör stödja i presidentvalet. I den här krönikan tänkte jag först besvara några vanliga invändningar, och sedan gå över till huvudfrågan: Är Trump nationalist?

Till att börja med så vill jag förtydliga att jag inte på något sätt stöder Clinton. Hon är en vandrande katastrof som underpresterat i princip allt hon någonsin har gjort, och hon har dessutom antagligen brutit mot lagen. Hon är en typisk karriärpolitiker som sätter sig själv före landet, och det kommer hon utan tvekan fortsätta med som president. Men, det är inget argument för att stödja Trump. Tänk efter: Om Clinton är en katastrof som president, så drabbar det vänstern, och låter Republikanerna komma tillbaka starka 2020. Om Trump är en katastrof som president så riskerar han att dra ner alla nationalister över hela världen i fallet, eftersom så många (lyckligtvis inte de flesta Sverigedemokratiska riksdagsledamöter) gjort misstaget att associera sig med honom. Vore jag amerikan skulle jag rösta på Evan McMullin.

Nu till ämnet: Är Trump verkligen nationalist?

Trump har byggt sin kampanj på sin aggressiva retorik och löften om att bygga en mur mot Mexiko och stoppa invandring av muslimer. Att bygga en mur mot Mexiko är ingen ny idé, och USA har redan idag stängsel kring delar av gränsen. Visst finns det goda argument för en mur, och jag tror att även Mexiko i längden skulle gynnas av den, men det som är intressant är att Trump själv inte var något stort fan av murar tills förra året: År 2013 träffade Donald Trump en grupp illegala invandrare och representanter för latino-minoriteten i USA, och han lämnade mötet med att säga att de övertygat honom om DREAM Act, en lag som utökade illegala invandrares rättigheter i USA. Samma år uttryckte han sig positivt om EU och globalisering och sa att nationella gränser hör till det förgångna.

Efter att Mitt Romney förlorade mot Barack Obama 2012 så hävdade Donald Trump att förlusten berodde på att Romneys invandringspolitik – som inte innehöll någon mur som Mexiko skulle betala för – varit för ”elak”. Romneys politik gick ut på att få de illegala invandrarna att lämna frivilligt, och kritiserades allmänt av republikaner då för att vara en alltför tam politik. Men enligt Donald Trump, så var det elakt och i framtiden borde Republikanerna enligt honom satsa på att vinna latinoväljarnas röster. Här är en annan länk från när det begav sig.

Trump har även donerat pengar till invandringsvänliga vänsterpolitiker och vänstergrupper, något han förklarat med att man måste donera pengar om man inte vill att ens företag ska råka ut för problem. Men, Trump har tillräckligt med pengar för att leva resten av livet, och många miljardärer – bland andra Koch-bröderna och Sheldon Adelson – donerar exklusivt till Republikanerna (precis som andra miljardärer donerar exklusivt till Demokraterna), så varför inte Trump? Antagligen för att Trump inte har några politiska principer utan har köpt sig inflytande och fördelar där han kan, från den han kan.

Så vad hände då? Antingen så har Trump mellan 2013 och 2015 haft en helomvändning lika stor som den Paulus hade på vägen till Damaskus, eller… så är Trump en imitatör. Mycket tyder på det sistnämnda.

Låt oss backa bandet lite: År 2011 börjar Trump en kampanj mot Barack Obama för att få honom att publicera sitt fullständiga födelsebevis (long-form birth certificate). Trump hävdade att Obama inte var född i USA och därmed inte uppfyllde kriterierna för att bli USA:s president – detta var ingenting som Trump hittat på själv, utan rykten om att Obama var född utanför USA spreds av gräsrötter redan under primärvalet mot Clinton 2008. Men, Trump återuppväckte en diskussion som vid det laget dött ut, och efter många om och men så publicerade Obama sitt födelsebevis som visade att han var född i USA. Trump hade länge – sedan 1980-talet faktiskt – funderat på att ställa upp i presidentvalet, och hade det visat sig att Obama inte var född i USA hade det definitivt hjälpt hans chanser att ha varit den som avslöjade honom. Istället så sabbade det Trumps chanser att någonsin kunna vinna presidentskapet med hjälp av minoritetsröster; Afroamerikanerna skulle aldrig förlåta honom för att han tvivlat på Obamas medborgarskap. Så vad återstår då? Jo, att vinna genom att få en ovanligt hög andel av rösterna och driva upp valdeltagandet bland den vita majoriteten. Något Trump insåg mellan 2013 och 2015, vilket ledde till skapandet av hans nuvarande profil.

Det finns fler exempel på hur Trump ”imiterar” och säger det han tror att han ”ska” säga för att få stöd: Han ville till exempel straffa kvinnor som gör abort. Problemet är bara att inte ens de mest hårdföra abortmotståndarna i USA (jag känner flera stycken!) vill straffa kvinnorna som gör abort; bara läkarna som utför dem. Detta visste tydligen inte Trump, så när han (som själv tidigare sagt att han är för abort) skulle ”härma” en abortmotståndare så tog han i så mycket att hela pro life-rörelsen fördömde honom istället för att sluta upp bakom honom som han ville. Han härmar abortmotståndare genom att prata om att straffa kvinnor, och han härmar invandringskritiker genom att prata om en mur.

När Trump ställde upp i presidentvalet år 2000 (han försökte bli kandidat för Reform Party) så stödde han allmän sjukvård, och kraftiga restriktioner på vapenägande, vilket han inte gör idag. Han har under kampanjens lopp gått fram och tillbaka när det gäller huruvida minimilönen bör höjas. Han var officiellt medlem i Demokraterna fram tills 2009. Han bröt sitt löfte att självfinansiera sin kampanj, vilket gör att han är skyldig gentjänster till mängder av rika människor precis som Hillary. Här är en fullkomlig lista, med källor, över alla gånger Trump bytt position. Själv så kan jag köpa sådana helomvändelser när de sker på vägen till Damaskus. När de sker på vägen till Vita Huset är jag mer tveksam.

Mest anmärkningsvärt är dock hur han bytt position om Hillary Clinton. Republikanerna har hatat Clinton sedan tidigt 1990-tal, men så sent som 2012 försvarade Trump Clinton och sa att hon varit en jättebra utrikesminister och att hon var en härlig kvinna. År 2008 sa han att Clinton skulle gå till historien ”åtminstone som en fantastisk senator” och han undrade öppet varför Obama inte valt henne till VP. Trump gillar idag att dra upp Bill Clintons sexskandaler och påstådda våldtäkter, men på 1990-talet då det begav sig så försvarade han Clinton högljutt och menade att kvinnorna ljög. Så sent som några veckor före han började sin kampanj så satt han i samtal med Bill Clinton.

Frågan för mig är inte om Trump är nationalist, utan om han är en simpel, opportunistisk imitatör som säger vad som helst för att ha en chans att bli president, eller om han är ”controlled opposition”, alltså någon som jobbat för Clinton från dag ett. Jag lutar åt det förstnämnda, men är det inte lite intressant att varje gång en Clinton ställer upp i presidentvalet, så kommer en invandringsfientlig miljardär och sabbar Republikanerna chanser?

Slutligen, om ni inte redan deltagit i mitt experiment så gör gärna det genom att klicka här. Jag uppskattar att vi alla har olika åsikter i den här frågan, men försök att hålla god ton i kommentarsfältet. Det finns trots allt ingen anledning för svenska nationalister att bli fiender över ett amerikanskt val.

John Gustavsson

Fler krönikor av John Gustavsson hittar du HÄR.

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Jan Sjunnesson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson