Annonsera på Avpixlat

Nej, vi måste inte hjälpa IS-krigarna

John Gustavsson

KRÖNIKA Patrik Kronqvist har i en krönika i Expressen tagit ett nytt bottenrekord: Han försvarar utan att blinka idén att Sverige bör hjälpa återvändande jihadister. Kronqvists ”case” är pragmatiskt – vi måste skydda oss från jihadisterna vilket vi gör genom att hjälpa dom så att dom blir snälla och ”rehabiliteras” i samhället. Vi har helt enkelt inga andra alternativ, menar han.

Om vi för ett ögonblick helt ignorerar det moraliska förfall som det skulle innebära att hjälpa terrorister och fokuserar på Kronqvists argument, så håller det helt enkelt inte: Innan Sverige blev världsberömt för massinvandring, så var vi världsberömda för vår välfärdsstat. Hur kan det då komma sig att Sverige är överrepresenterat bland IS-krigares hemländer jämfört med övriga Europa? Som doktorand i en samhällsvetenskap (nationalekonomi) så vet jag att man testar en hypotes genom att fråga ”Om hypotesen stämmer, hur skulle verkligheten då se ut?” och sedan som följdfråga ”Ser verkligheten ut så?”. Är svaret ja, så stöder det hypotesen, om inte så kan den förkastas.

Om Kronqvists hypotes stämmer, så borde de länder med svagare socialt skyddsnät och i allmänhet mer ”främlingsfientlig” opinion vara de länder med flest IS-krigare. Enligt officiella beräkningar (som antagligen är för låga) så kommer 300 IS-krigare från Sverige (vi har ca 500 000 muslimer). Kina, som har över 20 miljoner muslimer, har också skickat 300 IS-krigare – trots att landet i princip saknar ekonomiska skyddsnät och landet är kulturellt homogent näst intill nolltolerans för utländska kulturer. USA, med drygt tre miljoner muslimer, är hemland åt 180 IS-krigare – trots att landet har svaga ekonomiska skyddsnät och enligt svensk media har en befolkning som till nästan hälften består av hjärtlösa rasister och islamofober! Ryssland under Putin har gjort sig kända för sin intolerans mot mångkultur i allmänhet och islam i synnerhet, men trots detta har bara 1 700 av landets över nio miljoner muslimer gått med i ISIS. Inte ens Saudiarabien har lika många IS-krigare per muslimer som Sverige – 2 500 IS-krigare med strax under 31 miljoner muslimer!

Men om det nu inte är brist på sociala skyddsnät och allmänt mångkulturskramande som är problemet, vad är det då? Att vi kan avvisa Kronqvists nollhypotes ger inte så mycket om vi inte har en alternativ hypotes som bättre kan förklara verkligheten. Så med det i åtanke, låt mig presentera en:

IS-rekryteringen kan huvudsakligen förklaras med tre faktorer: Hur många muslimer ett land har, hur lätt det är att ta sig till IS territorium, samt hur mycket respekt och lojalitet de har gentemot Sverige och den svenska rättsstaten. Grunden för min hypotes är att ju fler muslimer man har, desto fler radikala muslimer har man, den kopplingen går inte att förneka, och dessa utgör ISIS rekryteringsbas. Ju lättare det är att ta sig till Irak och Syrien, desto lägre är kostnaden (nu talar jag både om pengar och tid). Slutligen: Den som går med i IS begår landsförräderi genom att alliera sig med en statsliknande organisation som förklarat krig mot västvärlden, och därmed mot Sverige, och därför är det logiskt att tro att den som går med i IS inte fruktar den svenska rättsstaten eller känner någon större lojalitet mot Sverige.

Varför har Sverige i så fall så många IS-krigare? Dels har vi ganska många muslimer, men det är en mindre faktor i sammanhanget – vi har så många för att vi aldrig gjorde någonting för att hindra någon från att resa till Irak eller Syrien, trots att det stod i vår makt att spärra passen för alla misstänkta IS-sympatisörer, intervjua resande till Mellanöstern på flygplatsen, och investera tid i förortsskolor till att undervisa om ISIS – inte om att dom är hemska, utan att dom kommer att förlora och varför (ingen vill ansluta sig till den förlorande sidan, det är ren mänsklig instinkt).

Den största faktorn är dock ändå bristen på respekt för rättsstaten. Om man aldrig pressats till att assimilera sig, så gör man inte det – assimilering, att anta en ny kulturell och nationell identitet är jobbigt! Resultatet blir att en stor del av befolkningen inte identifierar sig som svenskar, och därför inte ser den moraliska problematiken med att svika Sverige och gå med i ISIS. När Sverige sedan svarar med att skicka poliserna för att ha bullkalas i förorterna, så blir resultatet raka motsatsen till respekt: Dessa människor kommer från kulturer där styrka inger respekt. I Irak läser man inte Bamse; istället lär man sig från barnsben att idolisera tyranner och att endast den som är svag är snäll. Profeten Muhammed själv var faktiskt snäll, medgörlig och förstående vid många tillfällen – men bara när han var i en svag position gentemot den han var snäll mot. Så fort hans position stärktes, så var den vanliga Muhammed tillbaka.

När svensk polis är snälla mot förortsungdomarna så signalerar de inte ”Vi är snälla så ni borde vara det också”, de signalerar ”Vi underkastar oss er, det är ni som bestämmer här” – bullarna tolkas inte som en vänskapsgest, utan som en fredsgåva från den besegrade till den segrande i syfte att vinna nåd. Detta är inte unikt för den muslimska världen; endast i västvärlden har vi en kultur där ledare ska vara ”vanligt folk” som man kan relatera till. I mindre utvecklade länder ska auktoriteterna vara hårda och skoningslösa, vilket är en bidragande orsak till att de även när de får demokrati, tenderar att rösta fram sådana ledare. Och kom inte dragandes med ”det är deras kultur”-hypotesen – inte heller den hypotesen kan förklara verkligheten, nämligen att inga ungdomar i Mellanöstern kastar sten på poliserna där. Något som min hypotes däremot kan förklara – för i Mellanöstern räcker det med att du träffar polisen med en papperssvala för att du ska bli avrättad.

Kronqvist och hans journalistkollegor ser stenkastningen som ett ”rop på hjälp”. Jag tolkar det som ett rop på auktoritet.

Slutligen så glömmer Kronqvist helt att beteende styrs av incitament – detta är bokstavligen det första vi som läser nationalekonomi får lära oss (och tyvärr något man inte lär sig alls i någon annan samhällsvetenskap): Om du blir belönad för ett beteende så fortsätter du med det. Det har ingen betydelse om belöningen är tänkt som en belöning. Kronqvist vill säkert mena att ISIS inte kommer finnas kvar så länge till, så någon risk för ”återfall” finns inte – men även om ISIS kvasistat försvinner, så försvinner inte deras anhängare och nätverk. Cancern har redan spritt sig, och att ta bort modertumören löser inte längre problemet. Dessutom finns det såklart många andra terrorgrupper som kommer välkomna en svensk före detta IS-krigare med öppna armar. Och nästa gång det uppstår en organisation som ISIS så kommer svenska muslimer garanterat att se på hur de återvändande IS-krigarna behandlas idag när de bestämmer huruvida de vill gå med. Vill vi att de ska se bilder på hur svenska IS-krigare tas emot med bullkalas och lägenheter, eller vill vi att de ska se bilder på IS-krigare som ruttnar bort i Kumla? Vad är mest avskräckande? Vilket alternativ skyddar allmänheten, som Kronqvist säger sig vara så mån om?

Kronqvist menar att vi inte kan straffa alla de som återvänder då vi inte kan bevisa att de gjort sig skyldiga till brott. Detta stämmer helt enkelt inte: Om man samarbetar med en stat som förklarat krig mot Sverige (vilket ISIS har), så begår man landsförräderi. Det spelar ingen roll i sammanhanget om man var soldat eller inte; Stig Bergling dödade aldrig någon men åkte ändå på livstid.

Slutligen och på ett helt annat ämne: Jag håller på att utföra ett experiment som utgör en del av den forskning jag gör som doktorand. Jag skulle uppskatta om ni som läste kunde klicka här och delta, det tar mindre än tio minuter och några av er kommer dessutom få betalt för ert deltagande (läs instruktionerna). Tack för att ni läste, hör gärna av er och berätta vad ni tycker i kommentarsfältet – jag läser alla kommentarer och besvarar så många jag hinner.

John Gustavsson

Fler krönikor av John Gustavsson hittar du HÄR.

Print Friendly
FacebookTwitter

OBSERVERA!

Kommentarer förhandsgranskas inte av Avpixlat och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Genom att kommentera intygar du att du är införstådd med och lovar att följa Avpixlats kommentarsregler.

Avpixlat på Facebook           
Donera
Donera med Swish
Annonsera på Avpixlat
Bojkotta bojkotten
SD Huddinge
Fakta om romer - artikelserie
SD Nacka
Yttrandefrihet 2.0 – Avpixlats nya teknik för fria kommentarer i gammelmedia
Bli medlem i SD
Hjälp till att sprida Avpixlat
Från sjuklövern till SD
Artiklar i samarbete med Dispatch International

Krönikörer

Mats Dagerlind
Björn Norström
Joakim Mårtensson
Rolf Malm
John Gustavsson
MigiLeaks

Arkiv

Kategorier

Besökare


MediaCreeper Creeper

Boktips

Vaclav Klaus - Folkvandring

Boktips

PK-samhället

Boktips

Haveriet - Den humanitära stormaktens fall

Boktips

Rekyl - Jan Öhman Gustafsson

Boktips

M/S Estonia - Stefan Torssell

Boktips

Landsplågan islam - Hege Storhaug

Boktips

Därför är mångkultur förtryck - Nima Gholam Ali Pour

Boktips

Nötskalet - Arnstberg och Sandelin

Boktips

Candida Olsson - Arvid Klegg

Boktips

Romer i Sverige - Karl-Olov Arnstberg

Boktips

Framtidsmannen - Jan Sjunnesson

Boktips

Landet som försvann: Politiskt inkorrekta krönikor - Julia Caesar

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Islam under slöjan - Nils Dacke

Boktips

Låsningen - Jan Tullberg

Boktips

Invandring och mörkläggning - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Invandring och mörkläggning II - Arnstberg & Sandelin

Boktips

Farliga ord - Carlqvist & Hedegaard

Boktips

Satis Polito - Jimmie Åkesson

Boktips

Inte svart eller vitt utan svart och vitt - Merit Wager

Boktips

Världsmästarna - Julia Caesar

Boktips

Absolut Sverige - Mikael Jalving

Boktips

Sverige 2020: Från extremt experiment till normal nation - Jan Sjunnesson